Effekter av medborgardrivna mötesplatser i socioekonomiskt utsatta områden

Effekter av medborgardrivna mötesplatser i socioekonomiskt utsatta områden

Josefin Löfgren  

Umeå Universitet Kandidatuppsats 15 hp

Programmet för Kulturentreprenörskap Kulturentreprenörskap i praktiken VT 2020

- En kvalitativ studie om vitaliseringsprocessers betydelser i Folkets hus

Effects of community owned centres in socio-economically vulnerable areas

- A qualitative study on the importance of revitalization in cultural community organizations

Av egen kraft skapade arbetarna ett hem för de förtryckta, en möjlighet till information om svårfångade samhällsproblem, en plattform för att i ord söka forma en protest och en framtidsdröm. ¹

- Olof Palme

1 Sven Bergkvist, Vägar till Folkets hus (Borås 1982), 218.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING 4

Syfte och frågeställning 4

Teori och metod 4

Postkolonial teori 4

Kapitalteori 5

Kulturteori 6

Semistrukturerad intervjumetod och forskningsdagbok 6

Avgränsningar och källmaterial 7

Presentation av temat 8

Etiska överväganden 10

Begrepp 11

Förort 11

Socioekonomiskt utsatta områden 12

Klassbegreppen 12

Rasifiering 13

Habitus 14

Passivitet 14

Alienation 15

Uppsatsens disposition 15

ARBETARKLASSEN I FÖRORTEN 16

Från bondesamhälle till folkhem 16

Från folkhem till miljonprogram 17

Från miljonprogram till orten 18

FOLKETS HUS – ARBETARENS TAK ÖVER HUVUDET 20

Historisk betydelse för arbetarrörelsen 20

Behov av vitalisering i organisationen 21

KULTURFÖRENINGAR SOM DÖRRÖPPNARE 23

Kulturföreningen For the People (FTP), Vivalla 23

Kulturföreningen For the Culture (FTC), Umeå 25

FOLKETS HUS SOM NYCKELSYMBOL 28

Vivalla Folkets hus 28

Ersboda Folkets hus 33

3

Frigörande pedagogik som metod för att väcka ungas handlingskraft 36

AVSLUTANDE DISKUSSION 39

Habitus och kulturellt kapital 39

Huset som nyckelsymbol 40

Brobyggaren 42

SAMMANFATTNING 45

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 47

Opublicerade källor 47

Publicerade källor 47

Offentligt tryck 49

Övriga källor från internet 49

INLEDNING

Jag har alltid varit intresserad av kulturens unika förmåga att stärka oss människor. Vi får kontakt med oss själva och varandra genom kultur, där alla kulturella uttryck förmedlas i oss och mellan oss människor. Vi får kraft av kulturen. I Sverige har vi byggt upp mötesplatser som vi har dedikerat för kulturella uttryck, vi har avsett resurser för skapandet av kultur och kallar husen för Folkets hus. Ett hus för folket. Jag började intressera mig för att titta närmare på några av dessa mötesplatser och hitta vad som behövs för att ge dem rätt förutsättningar för att frodas.

När en mötesplats i ett bostadsområde är full av liv, med ett rikt kulturellt engagemang och många samarbeten märker man snabbt att det ger ringar på vattnet i området. På samma sätt som man kan se med företagsinkubatorer, att när rätt stöd erbjuds så stimuleras mängden startade företag. Extra viktigt med mötesplatser är det i Sveriges resurssvaga områden, för att bidra till att ge förutsättningar för att dessa ringar på vattnet ska skapas i möten mellan människorna. Mitt bidrag till forskningen kommer därför att handla om förorternas medborgardrivna mötesplatser med ett fokus på den lokala nivån och vilka effekter som går att identifiera av det. Under studiens gång har jag fördjupat mig i arbetarklassens kamp från 1800- talets mitt till hur det ser ut idag, där dessa mötesplatser spelat en stor roll för kollektivet och gett förutsättningar för ett bättre liv. Det har blivit tydligt att den arbetarklass som lever i 2000- talets Sverige kämpar mot andra parallella och strukturella förtryck bortom klassförtrycket än vad 1800-talets arbetarklass gjorde, och att mötesplatserna än idag kan vara ett kraftfullt verktyg för att ge människor en möjlighet att påverka sin egen och sin omgivnings framtid.

Syfte och frågeställning

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka potentiella effekter av medborgardrivna mötesplatser i socioekonomiskt utsatta områden. För att uppfylla syftet med undersökningen har följande frågor ställts till materialet:

- Vilken funktion och roll har Folkets hus i dess stadsdel?

- Vilka är faktorerna för ett ökat kulturellt engagemang hos invånare i stadsdelen?

- Hur kan Folkets hus som mötesplats stärka stadsdelens status?

Teori och metod

I den här undersökningen har jag valt att använda den postkoloniala teoribildningen samt kulturteori med klassanalys. De metoder jag använder är semistrukturerad intervjumetod samt forskningsdagbok.

Postkolonial teori

Den första grundläggande teorin som appliceras på studien är postkolonial teori och därför kommer materialet att beskrivas, analyseras och tolkas utifrån att vår samtid är postkolonial.

Teorigrunden som används är baserad på den postkolonialistiska teoretikern och litteraturvetaren Ania Loombas verk Kolonialism/Postkolonialism: En introduktion till ett

5

forskningsfält.² Loomba för fram teorin om de binära motsatserna, som präglade det koloniala och kapitalistiska Europas verklighetsbild och självbild. Teorin är en kritisk samhällsteori som förklarar samhället utifrån olika maktperspektiv och inbegriper faktorer som rasism. Teorin utgår från de effekter som rasismen innebär för den som drabbas snarare än att fokusera på vilka kvalitéer som finns hos dem som utövar rasism. De identifierade effekterna av rasism som den postkoloniala teoribildningen talar om är en känsla av alienation, internalisering, mindervärdeskomplex, övervärdeskomplex och beroendekomplex. Det tar sig ofta i uttryck hos den enskilde genom antingen passivitet eller våldsamma utåtagerande beteenden för att kompensera för det av samhället tilldelade mindervärdet.³ Den postkoloniala teorin belyser och ifrågasätter de koloniala maktstrukturer som har använts för att legitimera geopolitiska orättvisor världen över. Den västerländska verklighetsuppfattningen, världsbilden och historiesynen som postkolonialismen representerar kan genom teorins analysverktyg genomlysas och förklarar varför de områden som studien gäller ges en onyanserad och enformig bild med majoriteten negativa konnotationer av dess lokalsamhälle. Det möjliggör till en djupare förståelse för den moderna samtid och dess socioekonomiska ojämlikheter genom de tre perspektiven:

1) att vi är varelser med ett kolonialt och rasistiskt förflutet, vilket i sin tur innebär 2) att koloniala och rasistiska tankemönster är en del av vår samtid och miljö, och därmed 3) även är en del av oss själva. Det rasistiska teoribygget vilar på en essentialistisk människosyn, vilket innebär att vi, närhelst vi reflekterar över vår identitet, många gånger går tillbaka till föreställningar om essens, det vill säga ”blod”, ”nation”, ”ras”, ”territorium”,

”språk” och ”kultur”.

Kapitalteori

Som komplement till det postkoloniala perspektivet har jag valt att använda Pierre Bourdieus syn på habitus, praktiker och kapital. Teorin visar hur människor från samma klass tenderar att ha liknande habitus och hur gruppers positioner i samhället bestäms utifrån deras ekonomiska, kulturella och sociala kapital. Bourdieus tes om klass och kultur är extra intressant för min studie då den tittar närmare på hur det kulturella kapitalet möjliggör eller hämmar personliga möjligheter i privatliv och yrkesliv, hur yrkens definition av “arbete” värderas, vilken roll man ser sig själv ha i samhället, användandet av språk och förändrad lagstiftning. Jag vill speciellt använda hans perspektiv på hur individer från olika klasser möts för att utföra något gemensamt, och att dessa möten kan ge återverkningar hos individen och på staden som helhet.

Klassanalysen kommer att hjälpa studien att ge en tydlig bild av vilka förutsättningar dessa platser har ur ett historiskt perspektiv, och vilka förutsättningar som finns för framtiden.

2 Ania Loomba, Kolonialism/Postkolonialism: En introduktion till ett forskningsfält, sv. övers. (Stockholm 2006).

3Lewend Tasin, Vit-icke-vit: ett postkolonialt perspektiv och en skiss på problembild och strategi för tillgänglighets- och inkluderingsarbete i organisationer (LSU 2018), 18.

Kulturteori

Det tredje teoretiska området jag har valt är den generella kulturteorin och antropologen Sherry B. Ortners perspektiv med key symbols.⁴ Användandet av kulturteori gör det möjligt att förstå kultur som ett system som är kommunicerat mellan människor. Därmed går det att undersöka vad det är som kommuniceras och hur det kan påverka samhället. Genom att identifiera vad som är viktigt i det kulturella sammanhanget är det möjligt att identifiera vissa nyckelsymboler;

såsom föremål, byggnader, traditioner osv och deras betydelser. För att identifiera nyckelsymbolerna studerar Ortner vad människorna själva identifierar som viktigt, alternativt att identifiera vad människor ställer sig positivt/negativt till. Likgiltighet är på det sättet en motsats till en nyckelsymbol. Folkets hus skulle kunna tolkas som en av dessa nyckelsymboler, där många olika människor väljer att kommunicera kultur genom användandet av Folkets hus lokaler, och därmed skapar många olika typer av kulturella uttryck. Ortner tar upp två olika huvudtyper av nyckelsymboler, där den ena är summerande (känslomässigt) och den andra elaborerade (förklarande).

Semistrukturerad intervjumetod och forskningsdagbok

Jag har valt att använda mig av två etnografiska metoder i den här studien. Den första är semistrukturerad intervjumetod. Urvalet av intervjupersoner har gjorts utifrån det strategiska urvalet att ge en så bred syn på ämnet som möjligt, men också med huvudfokus på att ha flera informanter som har samma uppdrag. Detta urval har gjorts för att kunna identifiera gemensamma faktorer och bekräfta identifierade effekter. Studiens huvudrespondent arbetar som nationell processledare på riksorganisationen Folkets hus och parker och är den som hjälper föreningarna att genomgå dessa vitaliseringsprocesser. Den respondenten bekräftar materialet från ett “uppifrånperspektiv” och kan ge mig en tydlig överblick över hur det ser ut i övriga socioekonomiskt utsatta områden som riksorganisationen själva har undersökt runt om i Sverige. De två ytterligare respondenterna som presenteras i studien är: Ordförande på föreningen Vivalla Folkets hus i Örebro. Den respondenten kan ingående berätta om vilken funktion Folkets hus som lokal har för kulturlivet och hur verksamheten arbetar för att öka engagemanget och den lokala förankringen i sitt område. Den tredje respondenten är projektanställd på Ersboda Folkets hus i Umeå med uppdraget att öka engagemanget hos boende i området genom ett projekt som heter “Nya mötesplatser” som är finansierat av Boverket. Den respondenten ger en direkt bild av hur relationen till Folkets hus som lokal har utvecklats sedan starten av projektet och vad som finns kvar att göra. Intervjumetoden har genomförts dels genom semistrukturerad intervju, digitala mötesintervjuer och genom mailintervjuer.

Den andra metoden som används är en forskningsdagbok. Som komplettering till intervjumetoden antecknas mina minnen och reflektioner av arbetet i en forskningsdagbok. Den används för att förstärka och fördjupa beskrivningar av intervjuer och observationer som jag har gjort, men också för att fånga upp de fynd som jag får under en dag som jag sedan kommer kunna plocka upp vid ett senare tillfälle och utforska ytterligare. Forskningsdagboken är en

4 Sherry B. Ortner, On Key Symbols (Nebraska 2002), 142.

7

användbar metod för att samla empiri, men används här kompletterande till den empiri som samlats genom intervjuer.

Avgränsningar och källmaterial

För att undvika att det här blir ytterligare en studie som fokuserar på de problem som finns i förortsområden görs här en tydlig avgränsning. För att skifta fokus från gestaltning och problematisering av förortsområden och de svårigheter som områdena brottas med kommer den här studien att fokusera på vilka satsningar som görs för att vända den negativa trenden. Med hjälp av det postkoloniala perspektivet får vi många förklaringar till varför det ser ut som det gör i vårt samhälle idag, så att vi istället kan fokusera på de satsningar och dess effekter som görs i stadsdelarna. En undersökning i socioekonomiskt utsatta områden utan perspektiv som rasism, utanförskap och segregation förmedlar inte en rättvis bild, men det är inte heller hela narrativet. Det postkoloniala perspektivet med en historisk beskrivande bakgrund förmedlar varför våra samhällsklasser ser ut som de gör, därför ligger den som analytisk grund utan att vara huvudfokus. Huvudfokus i den här uppsatsen kommer istället att ligga på hur dessa områden arbetar för att bygga en gemenskap i sitt område med kultur som verktyg för att stärka demokratin, och vilka effekter det kan ge.

Eftersom studien skrevs under tiden för utbrottet av pandemin från viruset Covid-19 så påverkades urvalet av vilka folkets hus som ingår i studien. Dessa var: Rinkeby - Stockholm, Ersboda - Umeå, Hammarkullen - Göteborg, Rosengård - Malmö, Tjärna Ängar - Borlänge och Vivalla - Örebro. Många av de kontaktade husen som kunnat vara av intresse för studien sållades automatiskt bort då verksamhetschefer, ordföranden och personal omgående blev permitterade eller på andra sätt otillgängliga för att ställa upp i en studie på grund av rådande kris. Urvalet var därmed begränsat och kom till slut att landa i Ersboda Folkets hus i Umeå samt Vivalla Folkets hus i Örebro.

En ytterligare begränsning på grund av pandemiutbrottet är uteblivna observationer.

Planer fanns för att besöka verksamheternas årsmöten i början på året för att lättare kunna följa upp hur effekterna av förändringarna har satt sig i föreningsstrukturerna och för att kunna få ta del av hur det planerade kommande verksamhetsåret skulle se ut. Covid-19 resulterade i att alla verksamheter stängde ner, ställde in sina årsmöten och inte tog emot besökare. Istället efterfrågades föreningarnas verksamhetsberättelser för 2019, verksamhetsplaner för 2020 och budgetar. Dessa mottogs i varierande utsträckning.

Det huvudsakliga källmaterialet som har använts är rapporten Medborgardrivna mötesplatser i socioekonomiskt utsatta områden från den nationella organisationen Folkets hus och parker samt Sven O. Bergkvists bok Vägar till Folkets hus, boken ger en historisk tillbakablick över hur organiseringen kring Sveriges alla Folkets hus har sett ut, vilka som var engagerade för att driva folketshusrörelsen till vad den kom att bli och vilka utmaningar rörelsen har fått utstå. Folkets Husföreningars Riksorganisation var uppdragsgivare för skapandet av boken inför deras 50-årsjubileum år 1982.⁵ Jag har också använt studien Ung i Orten, en studie

5 René León Rosales, Medborgardrivna mötesplatser i socioekonomiskt utsatta områden, Riksorganisationen Folkets hus och parker (Co 2019); Bergkvist (1982).

om identitetsskapandet hos ungdomar som växer upp i ett socialt utsatt område.⁶ Den studien har möjliggjort en djupare bild och gett andra perspektiv av vilka svårigheter som finns för att hitta meningsfulla aktiviteter i sin vardag som ung utan att själv genomföra intervjuer med fokus på det syftet.

Det andra huvudsakliga källmaterialet är de intervjuer som har genomförts och mina forskningsanteckningar utifrån intervjuerna. Intervjuerna har gjorts med representanter från två olika Folkets hus i Sverige samt med en processledare på riksorganisationen Folkets hus och Parker som är den som har varit med och tagit fram rapporten Medborgardrivna mötesplatser i socioekonomiskt utsatta områden.

Ett tredje källmaterial som har använts är olika typer av samhällsdokumentärer. Den första är Tidevarv komma – tidevarv försvinna från SVT öppet arkiv.⁷ Dokumentären gjordes 1992 och skildrar tiden mellan 1800-talet till sent 1970-tal med fokus på väckelserörelsen och arbetarrörelsens behov av mötesplatser och dess betydelse för glesbygden. Historien berättas från den då 83-årige skepparen Nils Sundbergs egna upplevelser samt hans familjs och bygds historia av vilka effekter dessa insatser gav på lång sikt. Tack vare detta källmaterial tillsammans med annan forskning om arbetarrörelsens historia möjliggörs en analys som drar paralleller mellan dåtidens arbetarklass och den arbetarklass som idag lever i landets förorter.

Dokumentärerna Behandla oss inte som djur och Jag är fan en Panter regisserad av Anders Rundberg, Jennifer Jerez och Leo Palmestål är två dokumentärer om Pantrarna för upprustning av förorten och skildrar Biskopsgården i Göteborg, där ungdomar i området organiserar sig och kräver delaktighet i beslut som tas av lokalpolitiker. De vill skapa en maktförskjutning och ge ökat inflytande till folket i orten genom att mobilisera förorten och ställa krav på kommuner att tillföra resurser som man tidigare har kunnat se effekter av i stigmatiserande områden. De sätter fokus på de många nedskärningar som drabbat många förorter runtom i Sverige och visar på hur man kan vända den ökade fattigdomen och sociala utsattheten genom återinförandet av dessa resurser.⁸

Det fjärde källmaterialet jag har använt mig av egna forskningsanteckningar efter intervjuer, där jag har kunnat plocka upp observationer jag har gjort under intervjuerna samt tankar jag har fått efteråt, för att senare har kunnat gå tillbaka till empirin samt fördjupa och vidareutveckla analysen.

Presentation av temat

Temat för den här uppsatsen är medborgardrivna mötesplatser i socioekonomiskt utsatta områden. Det är ett tema som sträcker sig över många områden. I det lilla handlar det om Folkets hus och hur deras arbete ser ut idag. I det större perspektivet handlar det om fält som integration, kulturpolitik, socialpolitik, segregation och klasskillnader. Någonstans mellan

6 Joakim Billevik, Ung i Orten: - En studie om identitetsskapandet hos ungdomar som växer upp i ett socialt utsatt område (Örebro 2018).

7 SVT Öppet arkiv ”Tidevarv komma, tidevarv försvinna” https://www.oppetarkiv.se/video/1422624/tidevarv- komma-tidevarv-forsvinna, 2020-03-15.

8Anders Rundberg, Jennifer Jerez och Leo Palmestål ”Behandla oss inte som djur”, ”Jag är fan en panter”

https://imafuckingpanther.wordpress.com/, 2020-03-15.

9

dessa områden finns också påverkansprocesser, organisering, motstånd och olika typer av resursbehov. Den forskning som finns gällande medborgardrivna mötesplatser handlar huvudsakligen om Folkets hus-rörelsen och hur den har varit en viktig byggsten i de demokratiska folkrörelserna ur ett historiskt perspektiv, men också vilken inverkan det enskilda Folkets hus har på sin stadsdel ur ett kulturellt perspektiv. Historikern Lennart Karlsson publicerade avhandlingen Arbetarrörelsen, Folkets Hus och offentligheten i Bromölla 1905- 1960 år 2009.⁹ I avhandlingen undersöker han arbetarrörelsens historiska inträde och verksamhet i en lokal kontext. Det är en av de mer omnämnda publiceringarna gällande Folkets hus ur ett historiskt perspektiv, som också gör en genomgående genusanalys på arbetarrörelsen.

Han beskriver Folkets hus som att det skapades en litterär offentlighet som fungerade som ett slags träningsarena för arbetarklassens politiska ambitioner. Litteraturprofessorn Kerstin Rydbecks Folkets hus som lokal litterär arbetaroffentlighet är ett annat bidrag till forskningsfältet.¹⁰

Det finns också flera uppsatser på kandidatnivå som studerar Folkets hus utifrån ett mer nutida perspektiv, en av dem i ett förortsområde. Tawfik Ibrahim & Metin Al-wendawi gjorde en fallstudie som tittar på hur ett interimistiskt ledarskap påverkar verksamheten.¹¹ De tar upp intressanta perspektiv gällande hur en förenings framgång är beroende av ett förankrat ledarskap.

När det kommer till forskning kring förorter och det som kallas ”socioekonomiskt utsatta områden” finns det både kvantitativa och kvalitativa studier, till stor del från Integrationsverket.

Mycket av forskningens uppmärksamhet kretsar kring studier om rasism och främlingsfientlighet, integration, segregation och kriminalitet. Få studier har hittats med ett framåtsträvande ”positivt” perspektiv. Rapportserien Utanför demokratin? är en omfattande rapportserie som publicerades år 2000 av sammanlagt sju rapporter.¹² Ett annat, något äldre, exempel på en omfattande satsning är Partnerskap för multietnisk integration, PfMI, ett tvärvetenskapligt samarbete mellan forskare från olika fält runt om i landet. Projektet startade 1997 på uppdrag av tidigare Inrikesdepartement via särskilda insatser för “invandrartäta”

områden och resulterade i 18 rapporter. Ett omdebatterat tillskott till forskningen kommer från professor i statsvetenskap Peter Esaiasson som har skrivit Förorten: ett samhällsvetenskapligt reportage som genom drygt 900 intervjuer med boende i Bergsjön och Hjällbo (två av Göteborgs s.k. utsatta områden) gjort ett försök att skildra de boendes egna berättelser. Särskilt intressant för min studie är hans observationer om hur civilsamhällets föreningsliv inte skulle vara fungerande i förorterna. Något som sociologen Lisa Kings genom avhandlingen Till det lokalas försvar: civilsamhället i den urbana periferin hävdar är det motsatta.¹³ Hon är en av få inom forskningsfältet som specifikt tittar på föreningslivet i Sveriges förorters civilsamhälle och dess viktiga roll och starka förankring. Hon belyser ett vardagsnära och sekulariserat

9 Lennart Karlsson, Arbetarrörelsen, Folkets Hus och offentligheten i Bromölla 1905–1960 (Växjö 2009).

10 Kerstin Rydbeck, Folkets Hus som litterär arbetaroffentlighet (Uppsala 2009).

11 Tawfik Ibrahim och Metin Al-Wendawi, Fisksätra Folkets Hus: En studie om ett interimistiskt ledarskap (Huddinge 2014).

12 Per Adman och Per Strömblad, Utanför demokratin? (Norrköping: Integrationsverket, 2000).

13Lisa Kings, Till det lokalas försvar: civilsamhället i den urbana periferin (Lund 2011).

föreningsliv som i “en nygammal föreningsdräkt” verkar lokalt. Hon kritiserar den generella bilden av förorter som passiva platser genom ett starkt forskningsresultat rikt på empiri som visar på det motsatta.

Ett av de bidragen som utmärker sig mest till forskningsområdet runt förorter och ortenrörelsen är När betongen rätar sin rygg – Ortenrörelsen och folkbildningens renässans av Ove Sernhede René, León-Rosales och Johan Söderman och är en del av forskningsprojektet Förorten och folkbildningens renässans.¹⁴ De skildrar hur den rörelse vi kan se växa fram i förorterna idag på många sätt liknar väckelse-, nykterhets- och arbetarrörelsens mobilisering för över hundra år sedan, men också de svartas kamp och den Nordamerikanska medborgarrättsrörelsen i USA. Den handlar framför allt om bakgrunden till och framväxten av denna nya förortsmobilisering, ortenrörelsen och hur den påverkar de boende förorterna till att höja sina röster. Ett annat utmärkande bidrag är från tidskriften Arkiv med deras temanummer Platskamp vars artiklar gemensamt uppmärksammar den politiska kampen i förorten.¹⁵

Antologin Det slutna folkhemmet av Samir Amin, Ingemar Lindberg och Magnus Dahlstedt mfl. sätter ljuset på den strukturella och vardagliga rasismen i det svenska samhället, där de urskiljer folkhemmets självgoda syn på ”svenskheten” som tolerant och solidarisk.¹⁶ Ett ytterligare viktigt bidrag till forskningsområdet jag berör är Hur klass gör skillnad – klasspositionens betydelse för rasistiska och negativt särskiljande praktiker som också varit en viktig utgångspunkt i forskningsläget för att ge nyttiga insikter utifrån klassperspektivet med ett tydligt fokus på hur rasismpåverkar individens och samhällets förutsättningar. ¹⁷

Etiska överväganden

För att förhindra att uppsatsen kommer att användas med polariserande och politiska syften vill jag markera att uppsatsen är skriven med en så neutral utgångspunkt som möjligt, där personers vittnesmål av deras tillvaro och upplevelser av föreningslivet har återberättats ordagrant.

Informanterna för intervjuerna har fått läsa igenom de kapitel som har tagits fram baserade på deras intervjuer för godkännande och fått utrymme för efterhandsjusteringar vid eventuella missförstånd eller förtydliganden.

Anonymisering av informanter har gjorts enligt nyttjandekravet i de forskningsetiska principer som rör det humanistiska- och samhällsvetenskapliga forskningsområdena.¹⁸ Det fanns dock svårigheter runt anonymiseringen i denna studie, då varje informant besitter en unik befattning och ofta är välkänd i områdena så är deras identitet också svår att dölja utan att bortse från allt för mycket information som de delgett, som också är avgörande för studiens framgång.

Därför har anonymiseringen endast inneburit att benämna dem vid befattning och inte vid deras

14Ove Sernhede, René León-Rosales och Johan Söderman, När betongen rätar sin rygg: ortenrörelsen och folkbildningens renässans (Göteborg 2019).

15Magnus Dahlstedt, Lisa Kings & Nazem Tahvilzadeh, Platskamp (Arkiv, Tidskrift för samhällsanalys 2018).

16Amin Samir, Ingemar Lindberg & Magnus Dahlstedt, Det slutna folkhemmet (Stockholm 2002).

17 Mikael Svensson, Hur klass gör skillnad. Klasspositionens betydelse för rasistiska och negativt särskiljande praktiker (Uppsala 2019).

18Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning, http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf, 2020-04-13.

11

fullständiga namn, för att någon mån av integritet ändå ska infinna sig. Min insamlade data kommer endast att användas i forskningssyfte för denna studien och kommer ej användas eller utlånas för kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga syften.

Intervjuerna har genomförts med en medvetenhet att jag som tillhör majoritetssamhället kombinerat med en akademisk forskarroll har besuttit en speciell position gentemot mina informanter, som uppgett att de ofta bemöts med skepsis och förutfattade meningar från sammanhang liknande den vi befann oss i vid intervjutillfällena, ofta i kontakt med media. Med respekt för deras upplevelser har den semistrukturerade intervjun tillåtit samtalet styras utifrån deras berättelser, där formuleringarna av intervjufrågorna var öppna och rörde områden snarare än väldigt specifika frågor för att förhindra att jag styr samtalet och missar viktiga perspektiv och berättelser. Det fanns ingenting som talade för att informanterna for illa eller upplevde situationen som negativ och vid senare återkopplingar har positiv feedback för initiativet av intervjun delgetts från informanterna. I samtliga intervjuer gavs tillfälle till ytterligare kommentarer i slutet på varje intervju, där jag uttryckligen efterfrågade om informanten kände att det fanns något perspektiv som vi inte hade berört. Vid samtliga tillfällen för frågan lyftes perspektivet att allt som sker i förorterna är ett resultat av Sverige och att det inte bara är de boende som bär ansvaret för att förändra problemen till det bättre, utan att det är en samhällsfråga som alla bär ansvar för. Det kan ändå ha funnits samtal som inte skapades på grund av min position gentemot informanten, jämfört med om det hade varit någon annan med samma position som ställde frågorna som informanterna upplevde större tillit till och relaterade till bättre. Något som alla forskare som använder intervju som metod brottas med och är svårt att undvika.

Ett etiskt övervägande som jag har brottats med under hela undersökningen är min egen förförståelse till området och om jag är rätt person för att ställa dessa frågor. Jag är vit, har inte vuxit upp i ett stigmatiserat eller socioekonomiskt utsatt område och tar på många sätt del av de fördelar som majoritetssamhället och vithetsnormen ger mig. Trots att mina analysglasögon gällande de intersektionella perspektiven samt vilka förutsättningar vi delges utifrån vår position i klassamhället är dugliga efter tre års studier inom humaniora och etnologi så finns det nyanseringar och lager som jag inte är medveten om på grund av vem jag är. Den här uppsatsen fokuserar dock på att titta på faktiska processer och vilka effekter som redan går att identifiera och har på det sättet mindre att göra med den egna personliga analysen av studieobjektet, snarare att peka på reella fakta och mätbara resultat.

Begrepp

Här redogörs för viktiga begrepp som används i uppsatsen för att förtydliga dess innebörder och undvika eventuella andra tolkningar av dess betydelser.

Förort

Definitionen av ordet förort är enligt Nationalencyklopedin ett ”avgränsat samhälle eller bostadsområde inom en större stadsregion”.¹⁹ Med den definitionen ingår även välbärgade

19 Nationalencyklopedin ”Förort”, https://www-ne-se.proxy.ub.umu.se/ordb%C3%B6cker/#/search/ne-ordbok- sv-sv?q=f%C3%B6rort, 2020-06-15.

villaområden. Under de senaste decenniernas användande av ordet har det förskjutits till att i folkmun vara synonymt med så kallade miljonprogramsområden, som ofta beskrivits med merparten av sina invånare som ”invandrare” och ”invandrartäta områden”. Den språkliga förskjutningen belyser en diskurs som snarare kan beskrivas som att det görs en distinktion mellan förorten och det övriga samhället samt den grundläggande gemenskap det för med sig.

Därför bör användandet av begreppet förort i den här studien tolkas som den innebörd begreppet används i folkmun.

Socioekonomiskt utsatta områden

Brottsförebyggande Rådets definition av ett utsatt område är; en stadsdel i någon av Sveriges städer som under en längre tid haft problem med upplevd otrygghet hos invånarna, brottslighet i området och låg socioekonomisk status.²⁰ Den här rapportens användande av begreppet socioekonomiskt utsatta områden kommer att utgå från den definition som Brottsförebyggande Rådet använder för att avgränsa studiens innehåll än tydligare än genom avgränsningen förorter. Användandet av begreppet grundar sig också i den sammanfattande innebörd att områdets invånare har låg socioekonomiskt status, vilket innebär att de inte har samma förutsättningar som boende i andra stadsdelar. Andra benämningar på dessa områden är stigmatiserade områden, arbetarklassområden och marginaliserade områden. Samtliga dessa benämningar pekar på ett geografiskt avgränsat område med sämre förutsättningar än andra områden.

Begreppet utsatta områden används också inom polisen, där de vidare har identifierat vissa indikatorer för benämningen särskilt utsatta områden. Dessa indikatorer är till exempel att medborgarna är mer obenägna att delta i rättsprocesser då det kan förekomma hot och våldshandlingar mot vittnen, anmälare och målsägare, att polisen upplever en svårighet i att utföra sitt arbete då dessa områden kan leda till upplopp och stenkastning, att det finns delvis parallella samhällsstrukturen vid sidan av det demokratiska systemet samt att det kan finnas våldsbejakande religiös extremism.²¹ Den här studien delar inte den definitionen genom användandet av begreppet socioekonomiskt utsatta områden, utan ser polisens definition som en möjlig del i det stigmatiserande som bidrar till det negativa och ensidiga narrativ som finns runt dessa områden.

Klassbegreppen

I den här studien används Webers definition på klass som social siktning i samhället. Enligt Weber beror klassituationen på tre saker: materiell status, social ställning och egen möjlighet att påverka sina inkomster.²² Weber kan genom detta urskilja tre slags klasstyper som också kan delas in ytterligare i mindre underklasser. De tre typerna är:

20Brottsförebyggande rådet, Utvecklingen i socialt utsatta områden i urban miljö 2006–2017 (Stockholm 2018), 15.

21Polisen, Utsatta områden – social ordning, kriminell struktur och utmaningar för polisen. (Stockholm 2017).

22Max Weber, Ekonomi och samhälle: förståendesociologins grunder. 3 [Politisk sociologi] (Lund, Argos 1987), 35.

13

a) Ägarklasser. Klassituationens skillnader bestäms i ägande.

a. Positivt priviligierade ägarklasser med stora ägarandelar på marknader, konsumtion av dyra varor och andra statusprivilegier.

b. Medelklasserna, innefattar bl.a. småföretagare, bönder och hantverkare. De har möjlighet att påverka sina inkomster men är fortfarande beroende av dem.

c. Negativt priviligierade klasser som ägs och/eller är beroende av andra för sin överlevnad.

b) Yrkesklasser. Klassituationen bestäms utifrån deras chanser att sälja varor och tjänster på arbetsmarknaden.

a. Positivt priviligierade klasser med en större kontroll och inflytande över produktionen.

b. Medelklasser, består av självständiga yrkesmän.

c. Negativt priviligierade klasser utan kontroll eller inflytande över produktionen.

Här kan de även delas in i kvalificerade/okvalificerade underklasser.

c) Sociala klasser. Där genom det sociala ges utökade möjligheter och resurser.

a. De besuttna och bildade klasserna

b. Intellektuella och specialister som saknar egendom c. Småborgarklassen

d. Arbetarklassen

Enligt Webers syn på klass blir det tydligt att även den sociala ställningen spelar roll för klassituationen, tillsammans med den ekonomiska och inflytelserika mobiliteten. Med det här perspektivet blir det tydligt att även arbetarklassen kan ha väldigt skilda förutsättningar utifrån sociala resurser. Det skulle kunna tilläggas att det ofta sker en isolering mellan dessa klasser, då personer som bor i samma områden ofta har liknande inkomster, personer som studerar på högskola umgås med andra som studerar, de inflytelserika företagarna ofta kommer i kontakt med andra företagare etc., se utförligare förklaring under begreppet habitus. I den här studien tolkas de positivt priviligierade och bildade klasserna som det som i folkmun benämns som överklass. Medelklassen som har möjlighet att påverka sin materiella status, sociala ställning och ekonomiska förutsättning utan att ha marknadskontroll benämns även här som medelklass.

Arbetarklassen och de negativt priviligierade klasserna är den klassen som studien fokuserar mest på. Till Webers klassbegrepp behövs även ett intersektionellt perspektiv adderas, då klass aldrig är en isolerad faktor. Andra faktorer som kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion, ålder, funktionalitet och sexuell läggning spelar också stor roll i vilken position den enskilde har i samhället.

Rasifiering

När begreppet rasifierad eller rasifiering används i denna studie hänvisas det till den samhälleliga process som resulterar i att människor sorteras i en hierarki utifrån stereotyper

kopplade till hudfärg och religion.²³ När olika grupper av människors sociala skillnader börjar uppfattas som konsekvenser av grundläggande etniska, biologiska eller kulturella skillnader är detta uttryck för rasifiering. Ej att blanda ihop med de två begreppen ras och rasism, då begreppet ”ras” är en social konstruktion med sitt ursprung i att beskriva hur icke-västerländska och icke-kristna var underordnade och inkompatibla med den västerländska kulturen. Rasism är däremot en beteckning för de föreställningar som formuleras och materialiseras i de samhälleliga processer där det sker över- och underordning av människor på grund av härkomst, hudfärg, religion etc.²⁴

Habitus

Begreppet habitus användes flitigt av den franska sociologen Pierre Bourdieu i sin teori om kulturellt kapital och kan kortfattat beskrivas som sociala strukturer som styr sociala handlingar.²⁵ Bourdieu beskriver det som ett förkroppsligande av det kulturella kapitalet genom en serie karaktäristiska dispositioner, som sedan blir föremål för personens uppfattningar, bedömningar och handlingar genom livet. Den definierar personens livsstil och smak samtidigt som den även definierar ett avståndstagande till andra habitus genom avsmak för dessa. En individs habitus är starkt sammankopplat till den grupp som individen identifierar sig med samt tilldelas, där gruppen skapar gemensamma sätt att se på omvärlden och sig själv, samt avgränsningen till andra grupper. Något som Bourdieu ofta observerat var att habitus var så inrotat i människan att de ofta misstog det för en naturlig fallenhet snarare än att det var kulturellt inlärt. Något som kan leda till ett rättfärdigande av ojämlikhet, då det felaktigt tros att vissa människor har en given rätt till det ”finare sakerna i livet”, medan andra inte har det.

Passivitet

Begreppet passivitet refererar till vad den brasilianske professorn i pedagogik, Paulo Freire, beskriver som ”tystnadens kultur” när han undersökte vad likgiltigheten hos de fattiga arbetarna i Brasilien berodde på under 50- och 60-talet.²⁶ Han menar att det inte är massornas likgiltighet som tilldelar ”eliterna” makten, utan ”eliternas” makt som gör massorna likgiltiga. Diskursen om de förtrycktas naturliga underlägsenhet menade han är sprunget ur en medveten lögn hos förtryckarna, som de förtryckta sedan i underkastelse gör till sin egen för att ha möjlighet att förhålla sig till sin livssituation. Den inre underkastelsen leder till att de förtryckta ser sig själva på samma sätt som makten ser dem, nämligen som odugliga. Med andra ord accepterar dem deras av makten tilldelade habitus. Allt de sedan upplever blir en ständig bekräftelse på deras egen oduglighet: fattigdom, okunnighet, främlingskap, nöd. Genom att beröva människor på deras språk och kulturella identitet, så kallad kulturell handling, tämjs människor in i underkastelse utan medvetenhet och tvingas in i en passivitet. De förtryckta, tystnadens folk, får ingen möjlighet att resa sig eftersom de berövats sitt språk.

23Sernhede, León-Rosales och Söderman (2019), 64.

24 Sernhede, León-Rosales och Söderman (2019), 64; Nationalencyklopedin, “Rasifiering” https://www-ne- se.proxy.ub.umu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/rasifiering, 2020-06-15.

25Pierre Bourdieu, Kultursociologiska texter (Stockholm 1993), 250.

26 Paulo Freire, Pedagogik för förtryckta, sv. övers (Stockholm 1972) 7:e uppl. 1975), 13.

15 Alienation

Begreppet alienation kommer från Karl Marx teori om alienation som ett socialt tillstånd i relation till förtryck ur ett klassperspektiv mellan arbetare och överhuvud. I den här studien appliceras begreppet utifrån en rasistisk diskurs mot unga rasifierade. Ett tillstånd där individen till slut tar avstånd från sig själv som upplevande och kännande varelse efter lång tid av förnedring och förtryck tillsammans med insikten om att den enskildes kraft inte räcker till för att förändra dessa strukturer. Vid insikten av denna maktlöshet uppkommer känslor som ilska och nedstämdhet som sedan utvecklas till ett självhat. När vi befunnit oss i det tillståndet nog länge tar vi tillslut avstånd från oss själva som kännande varelser, vi tar alltså avstånd från oss själva som subjekt. Det tillståndet kallas för alienation. När vi är alienerade är vi främmande för oss själva och vårt eget känsloliv.

Uppsatsens disposition

Det första kapitlet i den här uppsatsens är ett inledande kapitel som beskriver syfte, avgränsningar, teori och metod, etiska överväganden samt en begreppsbeskrivning. Kapitel två är en historisk presentation av hur arbetarklassen kom att infinna sig i förorterna. Kapitel tre beskriver riksorganisationen Folkets hus och parkers roll hos arbetarklassen då och nu. Kapitel fyra är en presentation av de två kulturföreningar som kom att ligga till grund för de stora förändringar som Folkets Hus-föreningarna så småningom skulle genomgå. Kapitel fem är en presentation av de två valda Folkets hus-föreningarna i de presenterade förorterna Vivalla, Örebro och Ersboda, Umeå. I kapitel sex analyseras materialet i en avslutande diskussion följt av en sammanfattning på kapitel sju och käll- och litteraturförteckning i kapitel åtta.

ARBETARKLASSEN I FÖRORTEN

För att förstå hur och varför många av våra städer i Sverige har så kallade “socioekonomiskt utsatta områden”, marginaliserade stadsdelar, behöver vi förstå dagens klassamhälle och den moderna stadsutvecklingen ur en historisk kontext. För att inte tolka det svenska samhället som av naturen givet krävs det att vi blickar bakåt för att förstå varför samhället idag ser ut som det gör. Därför följer det här kapitlet ett historiskt fönster som beskriver samhällets förändring, arbetarklassens framväxt och dess organiserande väsen för att driva opinion och främja folkbildning samt hur det politiska läget kom att påverka arbetarnas bostadssituation och effekterna av den, för att sedan beskriva det aktuella läget av den etnokulturella boendesegregationen vi ser mellan arbetarklassen och övriga samhälle.

Från bondesamhälle till folkhem

Den svenska arbetarklassen växte fram i samband med den industriella revolutionen i mitten på 1800-talet. Fattigdomen var hög, jordbruket var svårt och många stod utan arbete. Den nya möjligheten att ta ett jobb inom sågverksindustrin eller i andra industrier utlovade bättre levnadsvillkor och folk från landsbygden började strömma till fabriksstäderna. Män, kvinnor och barn arbetade hårt i industrierna. Lönerna var låga, arbetsdagarna långa och arbetsmiljön var ofta farlig. Behovet av bostäder ökade snabbt i de växande industristäderna i och med urbaniseringen. De arbetarbostäder som byggdes hade låg standard utan sanitära lösningar där familjerna bodde mycket trångt och dyrt, ofta bestod bostaden bara av ett rum med vedspis och kunde husera så många som åtta personer i en familj.²⁷ Trångboddheten var sent in på 1900- talet större i Sverige än resten av Europa förutom Finland. Hyrorna var höga, möjligheten att påverka sin boendesituation var liten och alkoholism i familjerna var mycket vanligt.²⁸

Under 1800-talet tog också samhällets folkrörelser fart och människor började organisera sig. Väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen ses som de tre viktigaste folkrörelserna för att bidra till Sveriges demokratisering och grunden till vårt moderna leverne under tidsepoken.²⁹ Samtliga bidrog till medborgarnas förkovran och kollektiva samhörighet. Vid slutet på 1800-talet grundades Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (1889), Landsorganisationen LO (1898) och det liberala samlingspartiet (1900) under en tid då Sverige var ett av Europas fattigaste länder. Den första kraftfulla insatsen i bostadsfrågan gjordes under den här tiden och riktade sig till landsbygdens arbetare, då landsbygdsindustrierna var fortsatt dominerande. Bostadssatsningen gjordes för att öka folkhälsan, men också för att stoppa den omfattande utvandringen till USA och andra länder så att människor skulle motiveras att stanna kvar snarare än att söka sig ett bättre liv utomlands.³⁰ Egnahemslån och upplåtelse av tomtmark infördes av staten så att medborgare hade möjlighet att bygga egna bostäder. Tack vare statens och kommunernas insatser av lån och billig

27Ola Nylander, Svensk bostad 1850-2000 (Lund 2013), 13.

28 Allmännyttan ”1850-1900 Industrialisering och bostadsnöd” https://www.allmannyttan.se/historia/historiska- epoker/1850-1900-industrialisering-och-bostadsnod/, 2020-06-15.

29Hilding Johansson, Folkrörelserna i Sverige (Stockholm 1980), 121.

30 Nylander (2013), 41.

17

tomtmark startade de första bostadskooperativen ägda av arbetare och arbetarbostäder med avlopp och vatten började byggas. ³¹ År 1909 infördes allmän rösträtt för män, år 1919 för kvinnor och möjligheten för arbetarna att påverka utökas därmed ytterligare.

1930 uppskattas 25% av de svenska industriarbetarna vara arbetslösa och Sverige tillsammans med resten av västvärlden befinner sig i en djup ekonomisk kris. Det finns ändock en optimism i samhället samt en politisk samsyn om att förändra Fattigsverige till en modern och framåtsträvande demokrati genom Per Albin Hanssons vision om folkhemmet.³² Socialdemokraterna bildar regering 1932 och utlovar genom folkhemsbygget att ge trygghet åt alla medborgare.³³

Från folkhem till miljonprogram

Det fanns fortsatt en stor efterfrågan på arbetskraft från industrierna, något som resulterade i en markant ökad arbetskraftsinvandring, framför allt från Finland, övriga norden och Jugoslavien.

Bostadsbristen var därmed återigen ett faktum, 1945 sätts målsättningen att bygga bort bostadsbristen fram till 1960.³⁴ För att säkra den framtida arbetskraftens fortsatta inflyttning betonades behovet av attraktiva bostäder. Under början på 50-talet byggdes närförorter med fokus på “ABC-staden”, A för arbete, B för bostad och C för centrum. De skulle ha närhet till offentlig som kommersiell service, moderna standardiserade bostäder och natur utanför dörren med bra transportförbindelser.³⁵ Men trots dessa bostadssatsningar och ökade krav på boendestandard så stod över 100 000 människor utan bostad år 1960 till följd av stora ungdomskullar födda på 40-talet samt fortsatt stor nettoinvandring. Regeringen tillsatte en byggnadsutredning för att snabbt kunna lösa det storskaliga behovet. Utredningen publicerades 1961 och kallades Bostadsbyggnadsutredningen, med målet att bygga en miljon bostäder under nästkommande tio år. Den skulle i folkmun komma att kallas miljonprogrammet.³⁶ Huvudfokus stod i att bygga bort fattigdomen och de bristfälliga levnadsförhållandena som fanns i innerstäderna och istället expandera staden utåt. Framtidens moderna arbetare skulle bo i prisvärda och moderniserade bostäder med närhet till naturen. Arbetare, svenska och invandrade, med sina familjer var de första att flytta in i hyresbostäderna i miljonprogrammen när de första höghusen stod färdiga i slutet på 60-talet. Till skillnad från ABC-stadens långsamma och mer varierade bebyggelse omfattades miljonprogrammet av en större standardisering, täthet och storskalighet. Allt eftersom miljonprogrammen byggdes gick vi från att ha en av Europas sämsta boendestandarder till att ha en av de bästa, där den urbana arbetarklassen fick värdiga bostäder att bo med sin familj i. Miljonprojektet sammanföll också med Sveriges så kallade rekordår (1946–1965) en tid av ekonomisk och politisk stabilitet med

31 Nylander (2013), 37.

32 Ibid., 61.

33 Ibid., 62.

34 Ibid., 149.

35 Ibid., 124.

36Bostadsbyggnadsutredningen SOU1965:31

https://lagen.nu/sou/1965:32?attachment=index.pdf&repo=soukb&dir=downloaded, 2020-07-14.

konstant tillväxt som kunde ge utrymme för en rad andra sociala reformer samt stabila ökning av levnadsstandarden.

Från miljonprogram till orten

Under 70-talet och framåt kom Sveriges invandring att övergå från majoriteten arbetsinvandring till att domineras av en flykting- och anhöriginvandring från krigs- och konfliktdrabbade länder. När den ekonomiska konjunkturen sjönk och arbetskraftsbehovet avtog stod fler och fler lägenheter i miljonprogramsområdena outhyrda. Genom satsningar gjorda av städernas socialförvaltningar blev människor med olika former av sociala problem placerade här istället. Hushåll med endast en förälder var också vanligare här än i andra stadsdelar i staden. Behovet av lägenheter för nyanlända var fortsatt stor och successivt ökade andelen utrikesfödda i förorterna och vi får se en ny typ av arbetarklass växa fram i Sverige, där segregation mellan utrikesfödda och svenskar ökar på ett geografiskt plan, och därmed också på ett socialt plan mellan unga och vuxna. Tidningarnas löpsedlar fokuserade på ungdomsgäng och deras avståndstagande ungdomskultur.³⁷

1970- och 80-talen var punkens årtionden med stora ungdomsgrupper som inspirerades av influenser från London och andra brittiska städer. Det utvecklades en diskussion om att förorterna representerade en ”social annanhet”.³⁸ Punkeran var, trots sin passion för kaos och anarki, en organiserad rörelse med musik i centrum för sitt uttryck. Samtidigt utvecklades en rad kommunala satsningar för att möta dessa problem, med en förståelse för att problemen var orsakade av urbaniseringen. Skolorna fick utökade resurser, fritidsgårdar öppnade, fältassistenter anställdes, grannskapssamarbete utvecklades och socialpedagogiska projekt i miljonprogramsområden tillsattes, med utgång i punken och replokalerna.³⁹

Under 1990-talet förändrades diskursen om förorterna. Från att ha representerat en

”social annanhet” med subkulturer och ungdomsgäng till att bli plats för en ”etnisk annanhet”

där den vita, svenska arbetarklassen under detta decennium flyttat ut ur miljonprograms- områdena och stigmatiseringen av områdena förstärktes. Förorten sågs som exotisk och annorlunda, på 90-talet spreds det en bild av förorten som både lockande och farlig.

Framställandet av förorten handlade inte ännu om att den var helt kriminellt belastad med skjutningar, kravaller och islamistisk terrorism som idag dominerar i det mediala rummet.⁴⁰

Under 90-talet kom hiphopen att få ett starkt fäste i ungdomskulturen och är än idag, 30 år senare, lika aktuell för att uttrycka missnöje över de sociala klyftorna, polisbrutalitet, rasism och fattigdom. Hiphopkulturen fungerar också som en identitetsstärkande markör för ungdomar i förortsområden och ger utrymme för en stark gemenskap. Arbetslösheten bland invånare i förorterna har konsekvent genom åren varit högre jämfört med övriga samhället, ohälsotalet

37Sernhede, León Rosales och Söderman (2019), 88.

38 Per- Markku Ristilammi, Rosengård och den svarta poesin: en studie av modern annorlundahet (Stockholm 1994).

39 Ove Sernhede, Av drömmar väver man: ungdomskultur, socialisation, ungdomsarbete. (Stockholm 1984).

40 Joakim Billevik, Media och förorten – En kritisk diskursanalys om medias dikotomisering av förorten i en mellanstor stad (Örebro 2015).

19

högre, utbildningsnivån relativt låg och det sociala kapitalet mer begränsat.⁴¹ År 2017 bodde totalt 556 000 av Sveriges befolkning (5,6%) i så kallade utsatta områden.⁴²

41 Kings (2011), 51.

42 Ibid., 58.

FOLKETS HUS – ARBETARENS TAK ÖVER HUVUDET

För att placera den fysiska lokal som är centrum för min studie i dess sammanhang behövs även här ett bredare perspektiv. Historiken om den nationella organisation som förvaltar dessa hus grundades i en vilja och kamp för stärkt demokrati, folkbildning och gemenskap där syftet var att ge arbetare möjligheten att påverka genom organisering. Här följer en bakgrundsbeskrivning av hur organisationen ser ut idag och hur den tog sin aktuella form.

Historisk betydelse för arbetarrörelsen

Organisationen Folkets hus och parker är idag en nationell paraplyorganisation med fler än 500 medlemsföreningar. Dessa medlemsföreningar driver i sin tur Folkets hus, folkparker, biografer och andra liknande lokala arrangörer i hela landet.⁴³ Huvudsyftet för Folkets hus och parker är att arbeta för att ge fler medborgare möjligheten att påverka och forma sin gemensamma framtid genom att skapa mötesplatser för kultur, erbjuda bildning och organisering. Organisationen bildades i sin nuvarande form år 2000 som ett resultat av en sammanslagning mellan de två ursprungliga föreningarna, Folkparkernas Centralorganisation och Folkets Husföreningars Riksorganisation. Föreningarnas historia grundas ur behovet av mötesplatser hos arbetarrörelsen då dess behov av att ha någonstans att organisera sina medlemmar ute på landsbygden ökade. Arbetarna hade svårigheter med att hitta möteslokaler för sina politiska och fackliga möten då arbetsgivarna inte tillät organisering i sina lokaler, markägare förbjöd möten utomhus av rädsla för uppvigling och bönehusen sällan var välkomnande för politiska möten.⁴⁴ Så med hjälp av medlemsavgifter, ägarandelar, lån, bidrag och frivillig arbetskraft kunde arbetarrörelsen uppföra Sveriges första Folkets Hus i Kristianstad på 1890-talet, en ur dagens perspektiv vedertagen metod vid namn crowd funding där finansieringen inte kommer ur en separat och betydande mer resursstark källa, utan genom ett kollektivt insamlande.

Tillvägagångssättet för finansieringen användes runt om i hela Sverige och arbetarna hade äntligen någonstans att bedriva opinionsbildning, diskutera politik, ha fackliga möten och hålla i fortbildningar, något som hade stor betydelse för hela arbetarrörelsen. Senare köptes även Möllevångsparken upp och kom att bli Sveriges första Folkets Park. Idén med parkaffären var att arbetarna och deras familjer skulle ha någonstans att mötas för nöjes skull. Det anordnades revyer, buskis, sångframträdanden och dans. Idén att sammanföra nöjesparker med arbetarnas Folkets hus blev populär i hela Sverige. För att kunna organisera parkernas kulturevenemang bättre bildades Folkparkernas Centralorganisation år 1905. De kom att vara två separata organisationer ända fram till år 2000 när de båda föreningarna gick samman och bildade riksorganisationen Folkets hus och Parker. Den paraplyorganisationen som den ser ut idag är uppdelad i sju olika regioner, med ett 40-tal anställda, som tillsammans täcker hela landet. Det har med andra ord hänt mycket i landets Folkets hus-föreningar sedan början på 1900-talet, där varje Folkets hus hade en egen förening med egna styrelser som bestämde över sitt eget

43Folkets hus och parker ”Folkets hus och parkrörelses historia” https://www.folketshusochparker.se/om- oss/folketshus-och-parkrorelses-historia/, 2020-04-16.

44 Bergkvist (1982), 15.

21

innehåll, där alla föreningar också var medlemmar i riksorganisationen. Organisationen arbetar än idag med att ge medborgare möjligheter för kulturella utbyten, bildning och organisering.

Behov av vitalisering i organisationen

Idag ser situationen annorlunda ut för Sveriges Folkets hus. Många verksamheter kämpar med instabil ekonomi, svårigheter att locka besökare, lågt engagemang hos sina medlemmar och ser att de inte längre är aktuella för sin tid.⁴⁵ Många vänder sig till riksorganisationen för att få stöd och rådgivning i att hitta lösningar på dessa problem. De har ett behov av att vända den nedåtgående spiralen och få verksamheten mer aktuell och tilltalande för sin nutid.

Huvudrespondenten i studien är sedan 2018 anställd som processledare på riksorganisationen Folkets hus och parker och är en tillgänglig resurs för alla medlemmar i riksorganisationen. Han driver det som de kallar för vitaliseringsprocesser tillsammans med de föreningar som är i behov av att “ömsa skinn”. Hans arbete går dels ut på att stötta och hjälpa till att realisera den föryngring som krävs i organisationer som själva uttrycker ett behov av att bli mer representativa, och dels bygga upp helt nya folkets hus genom att tillsammans med kommuner och fastighetsägare kartlägga Sveriges olika bostadsområden för att identifiera vilka som har ett behov av en samlingsplats.

Vi som organisation är ju inte toppstyrda i vårt arbete. Vi är mer nära brandmansyrket. Det ska hända något innan vi rycker ut, det ska finnas ett engagemang och en mobilisering för den här frågan. Då vill jag finnas där på plats för att kunna vägleda. Typ: så här behöver ni göra, sök dessa pengar, anställ dessa personerna, få in dessa samarbeten, sök kontakt med dessa organisationer och så vidare.⁴⁶

Processledaren arbetar också med att identifiera vilka befintliga Folkets hus som kan ha det behovet trots att de själva inte är uppsökande. Det kan vara hus som har tappat kontakten med det ursprungliga syftet med Folkets hus-rörelsen, det vill säga att vara en tillgänglig resurs för medborgare och en möjliggörare för mobilisering samt en kulturell mötesplats för alla men som snarare agerar som en otillgänglig fastighetsförvaltare som hyr ut konferenslokaler. Många av styrelserna i landets folkets hus uppger också själva att de har problem med representation, enligt processledaren rör det sig om ett 30-tal Folkets hus som behöver stöd med förankring och att gå tillbaka till sin grundidé. Rapporten Medborgardrivna mötesplatser i socioekonomiskt utsatta områden var ett steg i arbetet att kartlägga hur behovet såg ut runt om i Sverige. Genom att identifiera dem som inte aktivt söker rådgivning hos riksorganisationen är det också möjligt att hitta de områdena som kanske behöver hjälpen mest men inte ber om den.

Processledaren beskriver utmaningen i att nå förändring i dessa områden när Folkets hus ute i förorter själva inte anser att de är i behov av förändring. När de som sitter i styrelsen har arbetat på samma sätt och med samma människor under lång tid kan det vara en indikation på att förankringen i området inte är så god. Att de i styrelsen inte alls är representativa för folket i stadsdelen. Processledaren beskriver att bilden av dessa hus med tiden har förändrats till att uppfattas som en institutionsliknande byggnad som inte alls är öppen för allmänheten och där många inte identifierar sig som husets målgrupp, att den bara är tillgänglig för människor som

45 René León-Rosales (2019), 18.

46 Intervju med person 1, 2020-04-24.

redan är organiserade och medlemmar i föreningar och att det stödet de beviljas är subventionerade lokaler för att hålla möten, men i övrigt är stödet till folket begränsat. Många som bor i områdena har svårt att förstå vad husen är till för, de får inte det stödet de behöver för att förstå att Folkets hus faktiskt är för folket i området, då finns riksorganisationen där för att hjälpa till att förändra situationen.

Den successiva etnokulturella segregation vi har sett i arbetarklassen har också inneburit många utmaningar i Folkets hus-organisationerna som ska vara en verksamhet till för folket.

Det svåra för dem har varit att efter en så lång tid behålla sitt förtroende och ett upprätthållet engagemang hos medborgarna. Den äldre generationen av arbetarklassen som tidigt engagerade sig i föreningarna har senare flyttat till andra orter men ofta behållit sina poster i styrelserummen långt efter att de lämnat området, utan att lämna plats för nya invånare i området. Det har inneburit att Folkets husföreningarnas förankring i sitt område med tiden försvagas mer och mer. Kontakten med invånarna i områdena blir färre och kommunikationsvägarna längre.

Behoven som finns bland områdets arbetarklass har med tiden inte tillgodosetts av föreningarna vars syfte är att tillgodose det. Folkets hus måste därmed med jämna mellanrum uppdatera sin inre föreningsstruktur och “ömsa skinn” för att vara representativ samt behålla sin relevans hos medborgarna genom vad informanten i riksorganisationen benämner som en vitaliseringsprocess.

En annan svårighet som processledaren vittnar om är klyftan mellan det homogena styrelserummet och den multietniska förorten. Han möter en uttalad skepsis från styrelserna emot bostadsområdena där det flera gånger har formulerats projektansökningar till för de boende som kommunicerar en bild av att de boende är ligister som behöver räddas, demokratiseras och civiliseras. På det sättet blir också den inre ovilligheten att förändra styrelsen tydlig, då klyftan är så påtaglig.

I vissa hus ser vi att det inte kommer gå, där vissa av styrelsemedlemmarna rent av är exkluderande gentemot lokalbefolkningen. Vi ser att det påverkar det lokala samhället, att det finns en glitch. Vi kan till och med prata med politikerna i det samhället, men vi kan inte göra något förrän de som bor där kan ta tag i det.⁴⁷

Sammanfattningsvis kan man säga att vitaliseringsprocessen handlar om att Folkets hus som har tappat kontakten med sitt närområde genomgår en föryngringsprocess för att återfå kontakten med sitt syfte, att vara ett hus för folket. För att kunna återgå till sitt ursprungssyfte krävs att en rad förändringar och satsningar görs, både internstrukturellt och externt mot de boende i området. I följande kapitel undersöks hur den presenterade vitaliseringsprocess kan gå till genom två olika studieobjekt och genomförda intervjuer av de brobyggare som har varit avgörande för framgångarna i processen. Dessa vitaliseringsprocesser har genomförts med hjälp av den tidigare nämnda processledaren som stöd uppifrån i riksorganisationen, men kärnan till vitaliteten görs på lokal nivå.

47 Intervju med person 1.

23

KULTURFÖRENINGAR SOM DÖRRÖPPNARE

I det här kapitlet presenteras de gräsrotsinitiativ som har legat till grund för vitaliseringsprocesserna.

Kulturföreningen For the People (FTP), Vivalla

For the People är en kulturförening från Vivalla som grundades i januari år 2016 av en grupp vänner. Informanten som har intervjuats är en av dessa grundare och hade under föreningens första år rollen som ordförande. Vännerna hade alla hoppat av gymnasiet, var arbetslösa och trötta på hur livet såg ut. Livet var tungt och erbjöd väldigt få val, många av deras andra vänner hade mist sina liv genom det gatuvåld som fanns i området eller på annat sätt råkat illa ut. De upplevde en frustration över allt som hade hänt och hela sin livssituation. Grundarna hade alla stora familjer med många yngre syskon och började pratade om hur de kunde göra livet bättre för sina yngre syskon för att undvika att de skulle hamna i samma situation som dem när de växte upp. De kände ett ansvar för att ge de yngre bättre förutsättningar och låta dem slippa gå igenom det hemska som de gått igenom. Vännerna bestämde sig därför för att starta en förening i syfte att arrangera aktiviteter för alla unga i området på helger och lov. De ville göra något med förhoppningen och målet att alla unga skulle vara så upptagna och uttröttade av alla aktiviteter att de gick hem för att sova när kvällen kom, snarare än att driva omkring sysslolösa ute på gatorna. De ville göra något positivt som gav de unga någonting värdefullt att se fram emot.

Hur ska vi göra för att våra småsyskon inte ska hamna och se samma skit som vi har sett? Då startade vi föreningen med syftet att vi ska göra aktiviteter på helger och lov så att ungdomarna är så sysselsatta och trötta att de inte kan gå runt rastlösa ute, utan de går hem och sover på kvällen. Det var så tankarna började i början. Det var därför vi började göra aktiviteter.⁴⁸

Som så många gräsrotsinitiativ hade de ingen finansiering till föreningens aktiviteter i starten, så de började enkelt men med stort engagemang. De började göra olika typer av fritidsaktiviteter på helger och lov och märkte snabbt effekter. Ordet spred sig, fler och fler ungdomar började engagera sig. Det var fullt med deltagare på aktiviteterna och deltagarna själva ville så småningom börja arrangera egna aktiviteter. Andra organisationer hörde av sig och ville inleda samarbeten med dem, de fick också föreningsuppdrag som gav pengar till föreningskassan. De kunde se att det fick den effekten de önskade, och mer. Det blev färre som drev runt planlöst utomhus på kvällarna, alla ville samlas där FTP höll till. Ungdomarna fick en innehållsrik fritid som de själva var medskapande i, de hittade nya relationer hos varandra, värdefulla kontakter i samhället genom alla samarbeten och nyttig arbetslivserfarenhet ur föreningsuppdragen. Ordförande kunde se hur de unga fick en ökad självkänsla och började tänka i nya banor med egna idéer och inspiration.

Ordförande har sedan starten haft ett starkt engagemang för de unga och har på så sätt också gjort stor skillnad för hela Vivalla som ort. Hans engagemang har efter åren gått från att

48 Intervju med person 2, 2020-04-29.