6.1 Hur reflekterar gymnasieelever kring sina upplevelser av
elevdemokrati?
De starkaste upplevelserna kring elevdemokrati som de elever jag har intervjuat uttrycker kan delas in i tre kategorier; att inte få veta att man kan påverka, att inte bli tagen på allvar av de vuxna och upplevelsen av skendemokrati. De elever som har upplevt fungerande elevdemokrati på gymnasiet bär med sig ovan nämnda negativa upplevelser men målar också en bild av en skola där man både får veta hur man kan påverka och blir uppmuntrad att göra så, där man blir tagen på allvar och där demokratin upplevs som äkta.
Att det, som Tham (1998) menar, är svårt att definiera vad elevdemokrati är syns tydligt i resultaten jag fått. För elevernas del kan svårigheten med att definiera elevdemokrati ligga i att de är dåligt informerade om vad de får vara med och påverka. Alla mina informanter var överens om att de inte fått veta i tid att de, som elever, får påverka sin utbildning. Detta kan verka konstigt eftersom elevdemokrati står så tydligt skrivet i styrdokumenten. Det Fredrik säger ovan om att lärarna inte behöver följa läroplanen (vad gäller elevdemokrati) eftersom eleverna ändå inte läser den är lätt att koppla till det maktens andra ansikte som Tham (1998) talar om. Makten att sätta dagordningen kan ses som den yttersta makten eftersom eleverna med hjälp av den kan helt åsidosättas av sina lärare och rektorer. Om eleverna inte vet att de får påverka har de också mycket liten chans att göra så. Även maktens tredje ansikte, alltså socialisations- och integrationsprcesser (Tham 1998), blir synligt här. Genom att inte låta elever veta att de kan påverka socialiserar man de kanske till att internalisera den roll som hjälplös som Danell et. al.(1995) talar om. Såväl Cecilia i grupp 1 som de elever som gått på Miltonskolan verkar dock ha fått lära sig hur de påverkar. Detta kan ha skett dels informellt, i klassrummet, där lärare har uttryckt en vilja att låta eleverna vara med och påverka undervisningen. Det har även, åtminstone på Miltonskolan, skett i det formella. Här uttrycker eleverna att det är rektorn som varit den som varit mest noggrann med att ett fungerande elevråd finns på skolan.
Clara i grupp 1 är nog den av eleverna som påverkats mest av upplevelsen att inte bli tagen på allvar. Hon är dock långt ifrån ensam, så gott som alla mina informanter uttrycker vid något tillfälle besvikelse över att inte blivit lyssnad på eller tagna på allvar. Att det är viktigt att uppleva att man blir tagen på allvar stärks i litteraturen. Tham (1998) beskriver hur barn i Växjö listat att se, ta på allvar och lyssna till som bland det viktigaste en vuxen kan göra gentemot ett barn. Men varför görs då inte detta? Det kan ha att göra med lärare som är rädda för att tappa kontrollen om man låter barn/elever få för mycket makt. (Danell et. al. 2002) Enligt utbildningsdepartementet (Ds 1995:5) anser lärare ofta inte att deras elever är mogna att ta ansvar, speciellt inte i gymnasieåldern. Återigen kontrasteras denna bild av Cecilia och eleverna från Miltonskolan. De har upplevt att det, med rätt lärare eller på rätt skola, är lätt att komma till tals. De beskriver situationer där de har pratat med lärarna om såväl praktiska frågor som pedagogiska och didaktiska. Maria förklarar att detta är möjligt eftersom lärarna här ser eleverna som nästan vuxna. Jag skulle vilja tillägga att genom att ta eleverna på allvar och se dem som mogna individer så vågar lärarna släppa en del av den kontroll som annars kan motverka elevdemokratin.
Upplevelsen av skendemokrati delas av alla mina informanter. Under intervjuerna får jag hur många exempel som helst på lärare som sagt att saker ska fixas och sen låtit det rinna ut i sanden eller skolledning som bjudit in till medbestämmande och sedan valt att ignorera elevernas röster. Ovan diskuteras skillnaden mellan att elevdemokrati finns och att det fungerar. Vid en skendemokrati finns demokratin men den fungerar knappast. Mina informanters upplevelser stämmer väl med det eleverna i Brodow och Rininlands (2002) undersökning beskriver, att demokrati bara är ett vackert ord, men att det ofta stannar vid bara prat och ingen handling. I båda fallen lovas eleverna få vara med och bestämma men ignoreras. Både Anna i grupp 2 och Cecilia och Jesper i grupp 1 har upplevt att
elevdemokrati ibland utnyttjas av rektor och skolledning för egna syften. Detta känner man igen i Aspáns (2005) beskrivning av försök till elevdemokrati på en skola där
elevdemokratin ibland används som rökridå eller syften som inte direkt gynnar eleverna. Eleverna på Miltonskolan uttrycker dock att de där upplevt äkta demokrati. De talar om att bli tagna på allvar och att det är lätt att få saker att hända, även som elev. Ofta behöver de
inte ta vägen genom de formella kanalerna utan demokratin sker redan i mötet mellan skolpersonal och elev.
6.2 Hur upplever gymnasieelever att en väl fungerande elevdemokrati
påverkar relationen mellan elev och lärare?
Selberg (2005) beskriver hur lärare och elever ses ofta som varandras motsatser och ibland även som fiender som måste vara rädda för varandra. En elev i Brodow och Rininslands (2002) undersökning beskriver lärarna och eleverna på skolan som två gäng som gör bäst i att undvika varandra. En fungerande elevdemokrati tros dock kunna förbättra detta. Det kan få läraren att se eleven som en mogen och ansvarstagande individ och eleven att se läraren mer som en person, handledare och mentor. (Tham, 1998) Denna bild stärks i de intervjuer jag har gjort. I grupp 1 talar man om lärare som inte vågar ge eleverna ansvar och som inte lyssnar. Fredrik i grupp 3 menar att det är så här för att lärarna är så vana vid att vara de som bestämmer. I grupp 1 spekulerar dock Cecilia kring hur mycket både lärare och elever skulle vinna på en förbättrad relation.
Bland de elever som upplevt skolor både med och utan fungerande elevdemokrati anser man att skillnaden på relationen lärare/elev är stor. Anna i grupp 2 härmar mycket talande en lärare som säger "ja men om du tycker att jag gjort någonting dåligt som pedagog så säg det, jamen så fixar vi det direkt". Detta tyder på ett förhållande mellan elev och lärare där läraren inte bara är beredd att behandla eleven som like utan även att ändra sitt eget
pedagogiska beteende. Eleverna upplever att denna förbättrade relation påverkar situationen i skolan mycket. De använder uttryck som att de känner sig trygga, respekterade och
lyssnade på. För de här eleverna är det en självklarhet att de kan gå direkt till lärare eller rektor om de vill ändra någonting. Deras bild av läraren påminner om den bild av kompisläraren som målas upp i skolverkets Den rimliga skolan (1999).
6.3 Hur anser gymnasieelever att deras upplevelser av elevdemokrati kan
ha påverkat dem som framtida vuxna?
I mina intervjuer framkommer det tydligt att eleverna anser att de kommer att ha många fördelar av sina elevdemokratiupplevelser i sitt stundande vuxenliv. De ser även att
samhället skulle kunna dra många fördelar av en generation framtida vuxna som upplevt elevdemokrati. Brodow och Rininsland (2002) samt Danell et. al. (1999) är överens om att elevinflytande i skolan kan ge eleverna verktyg, såsom förmåga att ta ansvar, som de kan ha nytta av i sitt framtida yrkesliv. Nytell (1996) och Kamperin (2005) tror båda att det även kan ge en ökad vilja att påverka. Selberg, Danell et. al. och Tham menar dessutom allihop att elevdemokrati är nödvändigt om vi ska kunna fostra demokratiska medborgare. Alla dessa sorters tankar framträder i de resultat jag fått. Clara i grupp 1 tror dels att man lär sig hur demokrati fungerar och dels att man blir en lyckligare människa om man får vara med och påverka. Anna och Alex i grupp 2 fokuserar på att man lär sig ansvarstagande och får ett självförtroende som man kan ha nytta av i sitt framtida yrkesliv. Frida i grupp 3 tror att en skola där man får lära sig lägga upp sitt arbete själv lär en om ens eget lärande och hur man fungerar som person. Fredrik i samma grupp tror att man i framtiden kan ha nytta av de kontakter man får genom den formella elevdemokratin. Eleverna i min undersökning anser dessutom att samhället har mycket att vinna på att få framtida medborgare som hellre engagerar sig än bara "sitt(er) och gnäll(er)". Någon som under sin tid i skolan upplevt att de kan påverka kommer kanske vara mer benägen att i framtiden påverka i den gruppen man tillhör, oavsett om det är stadsdelen man bor i eller landet man är medborgare
i. Förhoppningsvis kommer de även att vara lyckligare människor som slipper sparka på sin hund som slipper bita en bebis som slipper bli en seriemördare.
6.4 Framtida forskning
Det hade varit intressant att i framtiden se forskning som bygger vidare på det jag kommit fram till hittills. Hade det varit möjligt hade jag gärna följt de här informanterna under ett par år för att när de varit vuxna i ett par år se om de fortfarande ansåg sig ha nytta av sina erfarenheter av elevdemokrati. Dessutom hade jag gärna sett mer forskning om fokuserar på elevernas egna upplevelser av hur elevdemokrati kan påverka andra delar av deras liv och deras personliga utveckling.