Sammanfattningsvis visar denna studie att den framväxande literacypraktiken på måndagssamlingarna karakteriseras av att det är elevernas som bestämmer innehållet på dessa samlingar och innehållet styrs av elevernas intressen. Under måndagssamlingarna bidrar eleverna aktivt till varandras arbete vilket innebär att rollen som expert blir flexibel och kan intas av flera elever. Lärarens roll förändras då hon intar en mer lyssnande roll under samlingarna. Eleverna ställer frågor till kamrater så väl som till läraren och det bidrar till ett klassrumsklimat där olika kunskaper synliggörs och där alla elever kan bidra med sina kunskaper.
Att eleverna kan ta hem sina datorplattor och använda dem på sin fritid bidrar till att överbrygga gränserna mellan skola och fritid. Här fungerar måndagssamlingarna som ett gränsland där det eleverna gör i andra miljöer hamnar i fokus i klassrummet. Att elevernas berättelse i huvudsak är multimodala innebär att multimodala texter får ett utrymme i klassrummet och diskuteras av både elever och lärare. Diskussionerna berör dels innehållet men frågor kring exempelvis källkritik berörs också. Elevernas berättelser och den framväxande literacypraktiken på måndagssamlingarna bidrar till att skapa samband mellan aktiviteter i olika miljöer men även till att utveckla elevers förmåga att uttrycka sig muntligt och multimodalt. Vad det i förlängningen innebär för elevernas kunskapsutveckling eller hur dessa förmågor bedöms skulle behövas undersöka närmare.
Det klimat som skapas under måndagssamlingarna verkar dessutom bidra till att eleverna blir mer orädda och känner sig säkrare att prata i grupp. På så vis utvecklas deras muntlighet och de vågar uttrycka sina tankar eftersom de är vana vid att mötas av kamraternas intresse och nyfikenhet. Det finns även indikationer på att eleverna tar med sig det sätt att samarbeta som växer fram i måndagssamlingarna in i klassrumsarbetet i övrigt och till exempel hjälper varandra och delar med sig av sina kunskaper när de samarbetar. De fortsätter vara en grupp som arbetar med gemensamt lärande även i andra uppgifter. Som tidigare nämnts, verkar de funktioner som literacy har för barn enligt Michelsen (2016) kunna utvecklas vid måndagssamlingarna. Att utveckla vänskap är en funktion som kan kopplas till det samarbetsklimat som växer fram i gruppen.
Tidigare studier av Hultin och Westman (2013) samt Södergård (2014) visar på hur etablerade literacypraktiker, så som att lära sig läsa och skriva, förändras då eleverna arbetar med datorplattor. Denna studie undersöker istället en framväxande literacypraktik som uppkom då eleverna hade tillgång till datorplattor både i och utanför skolan. I likhet med Klerfelt
81
(2007) menar vi att datorplattan och de berättelser som eleverna skapar med den som verktyg, gör det möjligt för dem att utveckla värdefulla kunskaper. Denna undersökning visar att de bl.a. utvecklar sin muntlighet och sin förmåga att skapa multimodala berättelser.
En fråga som inställer sig är hur vi tar tillvara på de förmågor som eleverna utvecklar. I Nationellt Prov i svenska får eleverna visa en del av sina förmågor, men inte alla. Skolans bedömningspraktik fokuseras främst på elevers förmåga att uttrycka sig i skrift, men även deras muntlighet. Det sätt på vilket eleverna delar med sig av sina kunskaper på, är dock en förmåga som i mångt och mycket faller utanför skolans bedömningspraktiker. Den individuella betygssättningen kan här göra det svårare att värdesätta denna slags förmåga även om den samtidigt kan sägas vara ett viktigt redskap för att utöka sin kunskap.
Läroplanen är under bearbetning för att tydliggöra skolans uppdrag att utveckla elevers digitala kompetens (Skolverket, 2016). Förändringarna pekar till exempel mot att berättande som nu finns inskrivet i centralt innehåll i kursplanen för svenska också breddas mot att elever ska berätta med hjälp av digitala verktyg. Men de planerade förändringarna i läroplan och kursplan tycks framför allt riktas mot själva tekniken. Inte minst blir det tydligt eftersom digitala redskap inte nämns i kunskapskraven. På så vis verkar digital kompetens främst handla om att hantera verktyg och inte lika tydligt ta hänsyn till eller synliggöra en förändrad syn på kunskap som distribuerad, eller förändrade möjligheter till literacypraktiker där elever blir aktiva deltagare och prosumenter på såväl analoga som digitala arenor.
Referenser
Akkerman, S. F., & Bakker, A. (2011). Boundary Crossing and Boundary Objects.
Review of Educational Research (81/2), s. 132–169.
Bergman, L. (2007). Gymnasieskolans svenskämnen: en studie av svenskundervisningen i fyra gymnasieklasser. Malmö högskola, Lärarutbildningen.
Bruce, B. (1993). Innovation and social change. I Bruce, B., Peyton, J. & T. Batson (Eds.), Networked-based classrooms: Promises and realities. New York: Cambridge University Press, s. 33–49.
Denscombe M. (2000). Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt inom
samhällsvetenskaperna. Lund: Studentlitteratur.
Dyson, A.H. (1997). Writing superheroes: contemporary childhood, popular culture,
and classroom literacy. New York: Teachers College Press.
Engeström, Y. (1987). Learning by expanding: an activity-theoretical approach to
82
Engeström, Y. (1995). Objects, contradictions and collaboration in medical cognition: an activity-theoretical perspective. Artifical Intelligence in Medicine (7), s. 395–412.
Engeström, Y. (2009). Expansive learning: toward an activity-theoretical reconceptualization. I Illeris, K. (Ed.). Contemporary theories of learning: learning
theorists in their own words. New York: Routledge.
Engeström, Y., Engeström, R., & Suntio, A. (2002). Can a School Community Learn to Master Its Own Future? An Activity-Theoretical Study of Expansive Learning Among Middle School Teachers. I Wells, G. & Claxton G. (Eds.). Learning for
Life in the 21st Century. Oxford, UK: Blackwell Publishers.
Gee, J.P. (2004). Situated language learning: a critique of traditional schooling. New York: Routledge.
Gee, J.P., & Hayes, E. (2011a). Language and learning in the digital age. New York: Routledge.
Gee, J. and Hayes, E. (2011b) Nurturing affinity spaces and gamebased learning. I Steinkuehler, C., Squire K. & Barab, S. (Eds.), Games, learning and Society:
Learning and Meaning in the Digital Age. Cambridge University Press.
Godhe, A-L. (2014). Creating and assessing multimodal texts: negotiations at the
boundary. Diss. Göteborg : Göteborgs universitet, Göteborg.
Godhe, A-L. (2013). Tensions and Contradictions When Creating a Multimodal Text as a School Task in Mother Tongue Education. Nordic Journal of Digital
Literacy (8/4). s. 208–224.
Heath, S.B. (1982). What no bedtime story means: Narrative skills at home and at school. Language in Society (11), s. 49–76.
Hultin, E., & Westman, M. (2013). Early Literacy Practices Go Digital Literacy
Information and Computer Journal (LICEJ) (4/2). s. 1096–1104.
Jacquet, E. (2016). Litteracitet i fem högstadieungdomars en-till-en-datorpraktiker. Åbo: Åbo Akademis förlag.
Jenkins, H., Clinton, K., Purushotma, R., Robison, A.J., & Weigel, M. (2006).
Confronting the Challenges of Participatory Culture: Media Education for the 21stCentury.
https://mitpress.mit.edu/sites/default/files/titles/free_download/9780262513623_
Confronting_the_Challenges.pdf [Hämtad april 2016.]
Jewitt, C., & Kress, G. (2004). Multimodal literacy. New York: Peter Lang publishing Inc.
Klerfelt, A. (2007). Barns multimediala berättande: en länk mellan mediakultur och
pedagogisk praktik. Diss. Göteborg: Göteborgs universitet.
Lankshear, C., & Knobel, M. (2008). New Literacies: Everyday Practices and
Classroom Learning. Maidenhead; Open University Press.
Livingstone, S. (2003). The changing nature and uses of media literacy. Media@LSE
83
http://www.lse.ac.uk/media@lse/research/mediaWorkingPapers/pdf/EWP04.pdf [Hämtad oktober 2015.]
Michelsen, M. (2016). Teksthendelser i barns hverdag. En tekstetnografisk og
sosialsemiotisk studie av åtte barns literacy og deres meningsskaping på Internet.
Oslo: Oslo universitet.
New London Group. (1996). A pedagogy of multiliteracies: designing social futures.
Harvard Educational Review (66/1). s. 60–92.
Olin-Scheller, C. (2006). Mellan Dante och Big Brother: en studie om gymnasieelevers
Textvärldar. Karlstad: Karlstad university studies.
Olin-Scheller, C., & Wikström, P. (2010). Literary Prosumers: Young People’s reading and Writing in a New Media Landscape. Education Inquriy (1/1). s. 41–
56. http://www.sprak.umu.se/digitalAssets/40/40554_inquiry_olin.pdf [Hämtad
november 2015.]
Silseth, Kenneth (2008). Digital Storytelling i klasserommet. I: Mangen, A. (red.)
Lesing på skjerm. Stavanger: Universitetet I Stavanger
Skolverket (2016). Digital kompetens i styrdokumenten
http://www.skolverket.se/skolutveckling/resurser-for-larande/itiskolan/lamna-
synpunker-1.246272 [Hämtad april 2016].
Street, B. (1998). New Literacies in Theory and Practice: What are the Implications for Language in Education? Linguistics and Education (10/1). s. 1–24.
Street, B. (2003). What is new in New Literacy Studies? Critical approaches to literacy in theory and practice. Comparative Education (5/2). s. 77–91.
Säljö, R. (2015). Lärande – en introduktion till perspektiv och metaforer. Lund: Studentlitteratur.
Södergård, S. (2014). Skrivpraxis med pekplatta. En fallstudie i årskurs 2 inom
projektet PPP. ÅboAkademi.
http://projektdididi.files.wordpress.com/2012/09/sofiesodergard_gradu.pdf.
[Hämtad oktober 2015.]
Trageton, A. (2014). Att skriva sig till läsning: IKT i förskoleklass och skola. (2., [rev.] uppl.) Stockholm: Liber.
85