Karin Jönsson & Anna-Lena Godhe
Inledning
I denna artikel kommer elevers berättande med hjälp av digitala redskap i form av datorplattor i de yngre åren att beskrivas och analyseras. Klassrumsarbetet har följts under en längre tid (årskurs 1-3) med början 2011 då de digitala redskapen introducerades för både lärare och elever. Datorplattor är i sig inget verktyg som per automatik förändrar undervisning. Hur redskapen används hänger ihop med den undervisning de används i. Med en teknikcentrerad syn på införandet av teknik kan den ses som en implementering av ett nytt verktyg, där lite hänsyn tas till det sammanhang som den ska användas i (t.ex. Bruce, 1996). I denna undersökning har vi istället en praktikcentrerad syn och ser på användningen av redskapet i relation till sitt sammanhang.
Vi har i denna artikel valt att fokusera på vad vi kallar måndagssamlingar och den praktik som växte fram under dessa samlingar. Eleverna fick ta hem sina datorplattor på fritiden och varje måndag fick de möjlighet att vid en samling dela med sig av berättelser av skilda slag med sina klasskamrater. Elevernas berättelser visar på en bred variation, inte minst i val av uttrycksform och på att eleverna tycks ha olika intentioner med sina berättelser. Medan Klerfelt (2007) definierar barns berättelser mer som ”sagor”, så har vi här en bredare definition av berättelser då vi avser det som eleverna väljer att berätta om på måndagssamlingarna. De berättelser de delger varandra består av elevens muntliga presentation i kombination med filmer, fotografier och texter, så som nyheter, som eleverna letat upp med hjälp av sin datorplatta.
Vi menar att det under måndagssamlingarna växte fram en ny literacypraktik där vad eleverna gjorde på sin fritid gavs utrymme i klassrummet. På måndagssamlingarna hade eleverna möjlighet att visa upp och diskutera det de hade gjort på sina plattor på fritiden. På så sätt blir samlingarna ett möte mellan skolan och andra miljöer. Liknande samlingar
64
hade kunnat göras utan datorplattorna, men i denna klass växte praktiken fram i samband med att eleverna fick var sin datorplatta som de även kunde ta med sig hem efter skolan. Som det bärbara redskap datorplattan är, underlättade verktyget möjligheten för eleverna att skapa berättelser på sin fritid som sedan kunde visas i klassrummet. Dessutom inbjuder datorplattan till att skapa berättelser där olika uttryckssätt kombineras, såsom bild, tal och ljud.
Begreppet literacy är centralt i denna artikel, och det är ett begrepp som under de senaste decennierna använts av flera forskare för att försöka vidga vad det är att vara läs- och skrivkunnig i dagens samhälle (t.ex. Street, 1998). Vi har medvetet valt att använda det engelska ordet literacy eftersom försvenskningen av begreppet, litteracitet, delvis hör ihop med mer lingvistiska tolkningar av begreppet. Centralt i det engelska begreppet är att literacy är situerat och vad det innebär att kunna förstå och göra sig förstådd beror på det sammanhang man befinner sig i. Begreppet innebär därmed ett fokus på att studera praktiker i de sammanhang där de utövas (t.ex. Street, 1998). Begreppet literacy kan delas in i literacyhändelser (literacy events) och literacypraktiker (literacy practices). Medan Heath (1982) ser literacyhändelser som alla de tillfällen då vi använder oss av texter av olika slag, så beskriver Street literacypraktiker som de uppfattningar om text som vi har med oss i olika literacyhändelser samt hur vi relaterat till texter av olika slag. Literacypraktiker handlar därmed om vad vi gör med texter av olika slag och hur vi tänker kring dem i relation till den sociala och kulturella kontexten (Street, 2003).
Denna artikel tar sin utgångspunkt i den literacypraktik som växer fram på måndagssamlingarna, i vilken flera literacyhändelser ingår, och där aktiviteter som eleverna deltar i på sin fritid blir en del av klassrumsaktiviteten. Givetvis är det av vikt att relatera framväxande praktiker till skolmiljön t.ex. i förhållande till ämnesinnehåll och bedömning men det är inte i fokus i denna artikel. Istället ser vi det som centralt att beskriva och analysera en framväxande praktik där det eleverna gör på sin fritid får ta plats i klassrummet.
Analysen av det empiriska materialet tar sin utgångspunkt i följande frågor:
− Vad karakteriserar elevernas berättelser under måndagssamlingarna och den framväxande literacypraktiken på dessa samlingar?
− På vilket sätt påverkas gränserna mellan olika sammanhang, så som hem och skola, då eleverna använder ett digitalt verktyg i båda sammanhangen?
65 Bakgrund
Inför skolstarten 2011 fanns i den lokala tidningen en kort notis om att en skola hade köpt datorplattor till varje elev i en årskurs 1. Rektors syfte att investera i digitala verktyg hade sin grund i att den nya läroplanen 2011 gett digital teknik en tydligare roll i undervisningen. Läraren hade fått en datorplatta innan sommarlovet för att bekanta sig med den innan eleverna i årskurs 1 fick sina datorplattor. Läraren hade begränsad erfarenhet av datorplattor men såg det som en intressant utmaning att använda redskapet med sina elever.
I den läroprocess som utvecklades runt och med hjälp av datorplattorna framträder flera olika aspekter som påverkade förändringar i hur datorplattorna användes. Inledningsvis använde läraren plattorna på ett relativt traditionellt sätt genom att till exempel övningsböcker och bokstavsskrivande överfördes och utfördes i plattorna i färdighets-inriktade applikationer (appar). Det innebar att redan etablerade praktiker, som till exempel att skriva, flyttade från papper till skärm. De mer färdighetsinriktade apparna togs allteftersom bort och ersattes av appar där eleverna kunde interagera och vara mer kreativa. Att denna förändring skedde berodde dels på att läraren lärde sig mer om redskapets möjligheter och begränsningar, dels på att eleverna i allt större utsträckning visade hur de använde datorplattorna i och utanför klassrummet.
En aspekt som påverkade hur arbetet i klassen utvecklades var att rektor redan från starten hade tagit ett beslut att eleverna fick ta hem datorplattorna på helger och lov och sedermera även varje dag. Eleverna använde och utforskade plattorna relativt mycket och till olika saker under helgen och lärde sig på det sättet också mycket på egen hand. Varje måndag när de kom till skolan ville de berätta för varandra om upptäckter de hade gjort eller så hade de kört fast och ville ställa frågor till kamraterna om hur de skulle kunna komma vidare. Stunden på måndagar, det som i fortsättningen här kallas måndagssamlingar, visade sig vara viktig, inte minst för eleverna, och där växte fram en slags lärandekultur mellan barnen och en ny skriftspråkspraktik som är i fokus i denna text.
Tidigare forskning
Studier av yngre barns användning av datorplattor i skolan är än så länge ganska få och flera av dem studerar användningen i förhållande till t.ex. att lära sig skriva och läsa (t.ex. Hultin & Westman, 2013; Södergård, 2014). Hultin och Westman (2013) har studerat läs- och skrivundervisning för de allra yngsta eleverna då de fick arbeta med datorer och inte med penna i
66
skrivandet enligt en ny undervisningsmodell kallad Att skriva sig till läsning (Trageton, 2014). De studerade främst vad som hände med lärarnas
undervisning och hur den förändras när lärarna inför och använder datorer i sin undervisning. Både det faktum att eleverna skrev på datorer snarare än med penna och att läraren utgick från en ny modell för läs- och skrivarbetet bidrog till förändringar, menar de. Södergård (2014) har också fokus på undervisning och på den skrivpraxis som växer fram i årskurs 2 när datorplattor används. Hon finner att den viktigaste motiverande faktorn vid skrivande på datorplattan är själva uppgiften, medan datorplattan som skrivverktyg i sig själv inte verkar påverka elevernas motivation. Båda dessa studier tar sin utgångspunkt i etablerade läs- och skrivpraktiker i skolan och studerar hur dessa förändras då eleverna utrustas med datorplattor.
Klerfelt (2007) undersöker hur barn i samspel med kamrater och pedagoger skapar berättelser. Till skillnad från den praktik vi studerat, är berättelseskapandet vid datorn i Klerfelts studie en vuxenkontrollerad pedagogisk praktik, även om barnen själva väljer innehållet i de multimodala berättelser som de skapar med bild, ord, ljud och rörelse. Klerfelt menar att berättelser är viktiga som verktyg för socialisation och utveckling av ett kulturellt själv. Hon skriver att det är “en fråga om barns delaktighet och att ge barn tillgång till de verktyg som krävs för att utveckla kunskaper värdefulla i ett modernt samhälle” (Klerfelt, 2007: 17). Berättelser och datorer är exempel på sådana verktyg, enligt Klerfelt.
Flera studier av äldre elevers literacypraktiker pekar på den skillnad som råder mellan literacypraktiker i och utanför skolan (t.ex. Bergman, 2007; Godhe, 2014; Olin-Scheller, 2006). Jacquet (2016) menar även att skillnaderna mellan hur skolor använder sig av digitala verktyg i undervisningen är stor. En-till-en-satsningar där varje elev utrustas med en dator eller datorplattor, kan enligt Jacqet bidra till att skillnader mellan elevers digitala kompetens ökar, snarare än minskar. Framför allt pekar Jacquet på den skillnad som de olika skolorna i hennes undersökning uppvisar de det gäller den möjlighet eleverna ges att utveckla sin digitala kompetens. Hon menar att i en av skolorna får eleverna större möjligheter att utveckla denna kompetens, medan en annan skola stöder denna utveckling i mycket liten grad.
När det gäller de yngre barnen så har t.ex. Michelsen (2016) studerat skillnader i elevers literacypraktik i skolan och på fritiden. Till skillnad från undersökningen i denna artikel, har Michelsen framför allt studerat elevers läs- och skriverfarenheter på fritiden. Ett antagande hon gör är att eleverna tar med de erfarenheter de får utanför skolan in i skolan. Avhandlingen beskriver hur barn med hjälp av texter och digitala redskap hanterar sin verklighet. Detta menar Michelsen ger oss insikter i hur det är att vara barn
67
i dagens samhälle. I avhandlingen kommer Michelsen fram till att barnens literacy har fem huvudfunktioner:
− Att bli expert på ett ämne − Att sätta sig själv på prov
− Att få tillgång till ungdomar och vuxnas textkulturer − Att synliggöra sin identitet
− Att skapa vänskap
Den literacypraktik som analyseras i denna artikel baseras inte på en etablerad praktik i klassrummet, till skillnad från t.ex. Hultin och Westman (2013) och Södergård (2014). Istället skapas en literacypraktik med utgångspunkt i vad eleverna vill berätta med hjälp av sina datorplattor. Berättelserna visas upp i klassrummet men hämtar oftast sitt innehåll från praktiker och händelser som barnen deltar i på sin fritid. De berättelser som skapas bygger på samma tanke som Digitalt berättande (Digital
Storytelling). Elever som arbetar med att skapa digitala berättelser har bl.a.
studerats av Silseth (2008). Eleverna skapar då en kort film i form av en berättelse utifrån givna förutsättningar. Filmen ska vara en multimodal text sammansatt av till exempel stillbilder, speakerröst och musik. Innehållet i dessa digitala berättelser styrs av läraren, men kan också kopplas till elevernas fritid. I den studie som presenteras i denna artikel, skapas berättelserna på fritiden och eleverna styr både innehåll och form utan krav på manus.
Metod
Det material som analyseras i denna artikel ingår som en del i en etnografisk inspirerad klassrumsstudie, där arbetet med att införliva datorplattor i undervisningen följdes på nära håll. Möjligheten och intresset för att följa en klass där samtliga elever utrustades med datorplattor, ledde till att lärare, rektor och en forskare (första författaren) kom överens om att undervisningen i klassen skulle observeras och dokumenteras under tre år. Datorer har funnits länge i undervisning och studerats på olika sätt men 2011 var datorplattor relativt nya i Sverige och i undervisning. Det var en möjlighet att skaffa sig kunskap om vad och på vilket sätt ett nytt redskap påverkade undervisningen, dess innehåll och både hur elever och lärare använde det nya redskapet.
För att följa undervisningen och arbetet med att använda datorplattor i klassarbetet blev observationer den metod som inledningsvis användes.
68
Under det första året dokumenterades arbetet i klassen en dag i veckan och observationerna inriktades på att följa undervisningen för att se i vilken typ av undervisning datorplattorna användes och vad som hände när ett nytt redskap introducerades. Under det andra och tredje året observerades undervisningen under mer sammanhållen tid som till exempel en vecka i taget och då under perioder då datorplattan användes i ett speciellt tema.
En mängd material av olika slag har samlats in under de tre år som klassen observerats. Det empiriska materialet består framför allt av fältanteckningar från observationer av undervisningen. Dessutom finns några videoinspelningar. Observationsanteckningarna var ämnade att ge svar på hur läraren arbetar, vad barnen gör, den verbala interaktionen och hur miljön ser ut. Anteckningarna beskriver verksamheten, men ger inte svar på intentioner.
Tabell 1 visar en översikt över tidpunkten och omfattningen av fältanteckningar och intervjuer. Ett antal lektioner finns ljudinspelade och några lektioner filmades, främst i årskurs 2. Dessutom har foton tagits under de tre åren och elevproducerat material samt tester, så som lästest och Nationella Prov, har samlats in.
Tabell 1: Sammanställning av insamlat material under tre år
År 1 (ht 2011-vt 2012) År 2 (ht 2012-vt 2013) År 3 (ht 2013-vt 2014) Fältanteckningar
(inkl måndagssamlingar) 76 tim 56 tim 24 tim Individuella Elevintervjuer 17 st (ht) 18 st (vt) 18 st (ht) Elevintervjuer i par 8 st (vt) Elevintervju i grupp 6 st Lärarintervju 2 st 3 st 3 st
Intervju med rektor 1 st
Medan fältanteckningar och filmer dokumenterar undervisningen och det som skedde i klassrummet, bidrar material från intervjuer till att ge elever och lärare möjlighet att reflektera över det klassrumsarbete som finns dokumenterat i anteckningar och på film. Intervjuer gjordes med samtliga elever varje termin och dessutom gjordes intervjuer med lärare och rektor.
69
En mängd elevarbeten av olika slag från undervisningen har även samlats in och bidrar till att ge fördjupade insikter och en mer fullständig bild av undervisningen. Olika slags data bidrar därmed till att ge en mångfacetterad och rik bild av undervisningen under de tre åren som den följdes.
Ett vanligt sätt att tänka kring studier där sociala skeenden, som t.ex. det som händer i ett klassrum, är i fokus är att en forskare kan observera och vara ”en fluga på väggen”. Så fungerar det oftast inte. Bara det faktum att forskaren är i klassrummet påverkar, även om han/hon inte deltar i processen (se t.ex. Descombe, 2000). Det innebär ändå att forskaren under en lång observationstid har en direkt påverkan på skeendet, t.ex. genom att bidra i samtal efter lektioner och reflektion kring undervisningen. Under det första läsåret skedde mycket lite sådana samtal. Däremot blev det under andra läsåret så att den observerade läraren och forskaren (första författaren) samarbetade i vissa delar. Forskaren deltog genom att agera bollplank och reflektera tillsammans med läraren, men sista ordet kring undervisningen hade läraren. Forskaren deltog aldrig i själva genomförandet av undervisningen utan var den som observerade och dokumenterade.
Den del av materialet som är i fokus i denna artikel handlar om de s.k. måndagssamlingarna. Eftersom dessa samlingar växte fram under materialinsamlingens gång så fanns inte inledningsvis något uttalat intresse att fokusera just dessa samlingar. Istället har de framträtt som intressanta vid en genomgång av det sammantagna materialet eftersom de är ett exempel på en praktik där elevernas användning av datorplattorna är i fokus och där vad eleverna gör på sin fritid blir en del av klassrumsaktiviteten.