I detta avslutande kapitel uppmärksammar och diskuterar jag hur den kulturella hållbarheten bidrar till en känsla av samhörighet och hur den kan vara
identitetsskapande. Vidare diskuteras vad som skapar en lockande plats för boende och besökare.
Staten och stadens visioner för området Norra Djurgårdsstaden har höga ambitioner. Det framgår av såväl statens definition av kulturvärden uttryckta i Riksintresset ”Stockholms innerstad med Djurgården” samt Kungliga
Djurgårdsförvaltningens Nationalstadsparken och Stockholms Stadsmuseums klassning av kulturvärden hos byggnader. De många programdokumenten som Stockholm stad har producerat om Norra Djurgårdsstaden under de senaste 20 åren uttrycker en ambition kring miljömässig hållbarhet och estetiska mervärden. Detta kan jag se som en ”svart låda” där stadsutvecklingen i Stockholm underförstått ser på kulturen som något ingående i begreppet hållbarhet. De uttryck som
dokumenten beskriver avseende hållbarhet sammansätts av värdeord som givna positiva värden. När dessa värden ställs mot den faktiska planeringen uppstår olika tolkningar av hur byggnationer ska utformas. Men värdeorden tas för givna, som svarat lådor, och utmanas inte.
Den metod som stadsplanerarna använder idag, ”socialt värdeskapande analys”, SVA (Intervju 7 & 8), samt kommande Stockholms stads kulturstrategi 2021 (Intervju 6) och det klassificeringsarbete som Stockholms stadsmuseum gör kan med fördel operationaliseras. Detta i likhet med vad Göteborg stad har gjort i en kulturkonsekvensanalys, med värderingsbara aspekter som koordinerar lokala val av kulturprogram och -planering.
46
En stads kultur byggs inte vid ett givet tillfälle, utan ackumuleras över tid, både genom det offentligas planering och övervägda åtgärder samt genom boende och besökande platstagande i staden. Staden Stockholms gränser funktionellt och geografiskt låter sig inte preciseras, utom möjligen som streck på en karta. NDS kommer att ha en varierande grad av täthet och en variation av landskap, där nationalstadsparkens gröna ytor kommer att vara både en bro och ett hinder för kontinuiteten. För de olika uttrycken av människor med kroppar och byggnader med mellanrum, kan det liknas med begreppet ”kulturarv” som
Riksantikvariatämbetet använder som då omfattar alla materiella och immateriella uttryck för mänsklig påverkan. Kulturarvets säger något om de materiella och immateriella uttrycken som funnits över tid, men samtidigt också något som definieras och skapas i nuet.
Upplevelsen av en plats finns både som en individuell dimension och som en kollektiv, där minnen ofta finns knutna till eller åskådliggjorda i den fysiska miljön (Olsson & Nilsson, 2014). Till exempel är begreppet ”hållbar utveckling”, ett i många sammanhang använt begrepp och då med ekologiska konnotationer Vad som ska vara hållbart beror på hur man tolkar historien, samtiden och framtiden. Det kan vara bevarandet av kulturmärkta byggnader, bevarandet av riksintressen eller åtgärder för klimatanpassning. Om uttryck för kulturarv och kulturmiljöer används kopplat till hållbarhet sker det ofta som en integrerad del i begreppet social hållbart. Det har inte stått att finna några uttryck för, i min empiri, att kulturell hållbarhet skulle utgöra en egen fjärde dimension. Hållbarhet för kultur ses, om den överhuvudtaget omnämns som ingående i första hand i den sociala hållbarheten och i andra hand den ekologiska hållbarheten. I valen mellan ekonomiska, tekniska och ekologiska aspekter kommer kulturen in som en rekommendation på att en procent av byggherrens kostnader ska ges ett kulturellt uttryck. Detta blir ofta i form av ett konstverk på platsen.
47
I valen att skapa platser för kulturella arenor beslutas detta på en övergripande strategisk nivå, av staten med riksintressen, hovet med nationalstadsparken och stadens olika osynkroniserade politiska nämnder. De som har att operationalisera de måldokument som finns är stadsarkitekter inom projektet NDS 2030 och där randvillkor avseende tekniska begränsningar för buller, ljuskrav och täthet måste balanseras, (Intervju 7 & 8). Stockholm har haft en tradition av att tillhandahålla mark med tomträtt, men i NDS säljs marken till högstbjudande eller vinnaren i marktävlingar, där det likt forna tiders barnaktioner, återkommer med då uttryckt som ”lägsta energiförbrukning” för ett hus. Detta oberoende av exteriört uttryck av hus.
Hittillsvarande grunder för utformning av miljöer har varit ”variation”, vilket kan liknas vid ”konfettiarkitektur”. Disharmoniska geometriska och visuella former har tidigare setts som uttryck för god stadsbyggnadskonst och livsmiljö.
Kommande områden i Frihamnen och Loudden kommer att ha ett mer enhetligt formspråk, där man utifrån analys förslår åtgärder för att bevara, stärka och utveckla kulturella värden inom ramen för projektmålen. Med resonanser av planhet och öppenhet i Frihamnen, för att spegla dess arv från container- och flyghamn till rundhet och rymd i Loudden, för att uttrycka arvet från
oljehanteringen. Det senare möjliggörs genom att stora bergrum finns från tiden som oljelager. Kultur ovan och underjord ska möjliggöras i planeringsarbetet (Intervju 7 & 8).
Forsemalm (2007:101) beskriver graden av omvandlingar, med hänvisning till Ristilammi, att den ”poesi” som skapas är inte ”svart” i de stadsomvandlingar som han studerar. Stadsomvandlingarna ger en omvandling av de beskriva gatorna som är positiv. För Norra Djurgårdsstaden kan studiet av hur framtiden uttrycks i dokument göra att poesin ges en mycket ljusare klang, oaktat att det är gamla hamnkvarter.
48
Då marken inte ännu är färdigplanerad och därmed inte ännu såld, finns det ambitioner att med kommande byggherrar. De ska utöver hållbarhet uttryckt som klimat, även hantera möjligheter till kulturella åtgärder på platser och torg. Från KDF finns det också en ambition att denna dialog även ska omfatta åtgärder i skog och mark (Intervju 3). Utfallet är starkt kopplat till staden och regionens
ekonomisk kraft och attraktion (Intervju 4).
Norra Djurgårdsstaden kommer att vända synen på Stockholm då Norra
Djurgårdsstaden finns i planeringen ambitionen att området ska utgöra entrén och inte en baksida till Stockholm. De tidigare otillgängliga och avstängda
hamnområdet öppnas upp och kommer att vara den första vy och miljö som möter en besökare. Miljoner av färje- och kryssningsresenärer kommer årligen
embarkera, debarkera, vistas och röra sig genom stadsdelen.
Mötet mellan människan och de materiella uttrycken kan förstås sammansatta i interaktionerna med vattenytan, det flytande kulturarvet vid vattenfronten, huskropparnas exteriörer, gaturummet med sina trottoarer och husfasader samt park och landskap. Den skapade kulturmiljöaxeln ger sammanhang och mening åt de miljöer som idag är avskilda från city. Har då kulturen ett egenvärde, både som produktion och som konsumtion? Kulturen kan, för både boende och besökare, operationaliseras med plats för kreativitet, mångfald, igenkännande,
platstillhörighet, kunskap, kunnande, minne och ritualet, traditioner, seder och bruk.
Politiker och planerare ser i huvudsak hållbarhet som en fråga om klimatet och tekniska lösningar såsom sophantering och bilparkering. Ambitioner för en kulturell hållbarhet finns inte utskrivet men ingår som del i gestaltningen av hus, material och mellanrum. Norra Djurgårdsstaden närhet till city, det nära
vattenläget, granne med Nationalstadsparken och Ladugårdsgärde samt en påtaglig bostadsbrist gör att många kommer att flytta hit. De ambitioner som planeringen
49
ger uttryck för ger förutsättningar för kulturell hållbarhet och därmed kunna göra att man känner sig hemma i området.
50