Rumslig tillgänglighet

Upplevelsen av avstånd och hur enkelt det är att orientera sig i staden kan

identifieras på olika sätt. Det kan studeras med en rumsintegrationsanalys (Intervju 5) som visar hur nära olika stadsrum är till varandra. Via stadsrummens

genomsnittliga avstånd, mätt i antal riktningsförändringar för att nå andra

stadsrum. Denna rumsliga tillgänglighet kan därmed också sägas vara ett mått på

upplevt avstånd och orienterbarhet. Det vill säga att stadsrum som nås från många

27

stadsrummet upplevs då väl integrerat i rumssystemet som helhet. Det visuella intrycket är avgörande vid gestaltningen av stadsdelar menar Ramberg (2012:171) och här kan då riktningsförändring betraktas utifrån hur stor riktningsförändring är. Det är lätt att tänka sig att en riktningsförändring på 90° eller mer upplevs som en större förändring än en på 45° eller bara 20°. I Norra Djurgårdsstaden har man eftersträvat ”öppna” synlinjer” genom stadsdelen för att få visuell kontakt med vattenytor (Intervju 7 & 8). Jag ser skapandet av den rumsliga tillgängligheten och hänsyn till den, som enligt ANT kan ses som ”översättningar” från vision om den attraktiva staden till det faktiska planerandet.

En axialkarta (en karta som visar de raka axlar som kan ses utan att avbrytas av någon byggnad) baseras på vad vi faktiskt kan se och hur vi rent fysiskt kan röra oss, Axiallinjerna får en kognitiv grund, det vill säga att de utgår från hur vi visuellt och fysiskt medvetandegörs av stadsrummet. Det skapas en mycket stark länk mellan människa och byggd miljö. Analyserna av hur långt man ser längs olika axlar fångar orienterbarheten i ett område (Intervju 5) och ger oss de sammansättningar som bildar vår upplevelse av staden.

Det går med detta att värdera hur väl ett stadsrum används, integreras, i sin stadsdel. Detta kan i sin tur översättas till hur olika stadsdelar integreras till

varandra. För staden som helhet kan man se hur dessa olika stadsdelar förhåller sig till varandra. För miljonprogrammens förortskvarter har man till exempel en liten integration och därmed en låg orienterbarhet, ”alla hus ser likadana ut”. Medan man i Norra Djurgårdsstaden eftersträvar maximal variation i byggnadernas utformning (Intervju 7 & 8). Denna underförstådda nytta, med att låta varje hus ha en egen arkitekt, kan beskrivas som en svart låda, till exempel ”man har vacker utsikt åt alla håll” eller ”spännande utblickar”. Men samtidigt riskerar

gestaltningen att bli disharmonisk och spretig. Värdet som skapas av

28

kontemplerande människa ska vägas mot de utmaningar som planeringen ställs inför (Intervju 7 & 8) att hantera omgivningens bullrande vägar, fartyg och flyg.

Stockholms Stads strategi för kulturmiljö.

upplevelserikt” Stockholm. Det skrivs att:

…med goda stadslivskvaliteter och en högt värderad kulturmiljö med unika skönhetsvärden byggs stadens identitet. Stockholms årstidsväxlingar och vackra ljus, arkitekturens skönhet och det naturnära skärgårdsläget bidrar alla till dessa värden. Här finns goda förutsättningar att utveckla Stockholm till en mer modern och hållbar stad.

Ambitionerna uttalas med att stadskvalitéer och högt värderad kulturmiljö ska bygga stadens identitet som en modern och hållbar stad.

I Arkitektur Stockholm (2012), uttrycker man att, en stor skillnad idag är att nybyggnationer ofta sker inom områden som redan är bebyggda och som därmed har en given struktur. Byggnationerna måste därför förhålla sig till den befintliga staden – antingen man väljer bort eller bygger vidare på de värden och den

karaktär som finns på platsen. Att utgå från platsens kulturarv ger möjlighet till en historisk förankring, men också skapa nya värden genom en mångfald i olika tiders uttryck.

På flera ställen i Arkitektur Stockholm – stadens gestaltning (2012) framhålls att en större interaktion ska ske mellan de privata och de offentliga rummen i staden, till exempel att tillgängliggöra stadens platta tak med terrasser och planteringar. Det framgår inte i dokumentet vilka ska ha tillgång till terrasser och planteringar eller hur man kommer dit? Graden av privat - offentligt är beroende på utformningen av

29

gaturummet. Det är heller inte alltid förenligt med en byggnads karaktär att öppna upp för entréer mot gata. För att ge förutsättningar för det liv kring stadens

vattenrum som är en av strategierna, är det viktigt att bebyggelse och då inte bara hus utan andra installationer som bryggor och däck, inte får lov att breda ut sig så att det skapas privatiserade zoner utmed stränder och kajer.

Intervju 7 & 8, pekar på gränsytan mellan det offentliga och privata ser olika ut beroende på husens placering. En öppenhet mot en park eller grönt område kan väljas, medan det för en fasad mot trafikerad gata eller ett högt befolkat torg kan ha en högre slutenhet, men då ha en sluten innergård som alternativ. Gestaltningen av gårdar beror på deras läge och storlek. Man vill sträva efter att ha öppna

genomgående gårdar. Stockholms stad skriver i sin byggnadsordning (2020:11) bland annat att:

Stockholm befinner sig i en av historiens kraftigaste tillväxtperioder, där antalet invånare beräknas öka med 300 000 till år 2040. Det innebär att staden förändras såväl gestaltningen av landskapet och bebyggelsen.

Vidare skrivs att:

Det byggda ska användas som verktyg för att bidra till att lösa samhällets långsiktiga behov och tillföra staden hållbara kvaliteter med människan som utgångspunkt.

Stockholms Stadsbyggandsordningen har sekellånga anor och 2020 års utgåva sägs, i stadsbyggnadsordningen, att ska utgöra ett kunskapsunderlag och stöd för planerings- och byggnadsprocessen i skapandet av stadslandskapet och

stadsbyggnadskaraktären. Den sägs syfta till att ge en djupare förståelse av befintliga värden och samtida behov. Med detta kan man tolka det som att ett kulturellt byggnadsarv ska bevaras men också utvecklas. Det beskriver

stadslandskapets dimensioner, exempelvis topografi och siluett, vattenrum, gator och torg, parker och naturområden samt ”stadens ton”- årstider med skiftningar i ljus, kulör och ljud.

30

Den kulturmiljöanalys som stått att finna i projekt NDS 2030 är en

kulturmiljöanalys av Loudden (2017). Denna beskriver i huvudsak siluetter och siktlinjer för de planerade byggnationerna. Norra Djurgårdsstadens karaktär anges som en tät blandstad. Dess karaktär liknas med Hammarby sjöstad, Liljeholmen, Årstafältet med flera. Byggnationerna ska ta utgångspunkt från platsens specifika kulturvärden och där bebyggelsefronter mot omgivande vattenrum, parker och grönområden samordnas utifrån en gestaltningside. Man ska utforma gator och torg utifrån den mänskliga skalan, säkerställa tillgång på mötesplatser såsom torg och parker. Bottenvåningar i husen ska utformas så att stadsrummet blir

upplevelserikt och aktivt. Man skriver att man särskilt ska studera proportionerna mellan gaturummet och torgens storlek och proportioner, där till exempel

gaturummet kan ha förgårdar och trädplanteringar. De element som man jobbar med uttrycks som skala, tid, plats, form och funktion.

Arkitektur Stockholm – stadens gestaltning (2012) håller sedan 2019 på att överses

och planeras att under 2021 fastställas av kommunfullmäktige i Stockholm, den är ännu (april 2021) inte offentlig (Intervju 6). Policyn avses vara vägledande för andra dokument som ger en djupare kunskap om exempelvis gestaltningsfrågor. Den kommer att ha krav på byggherrarna och stadsplaneringen avseende, bland annat aspekterna, Tid, Plats, Rum och Skala. Den ger inte explicita värden för aspekterna, men de utgör punkter att diskutera och värdera när man politiskt bedömer kvalitet och fastställer stadsplaner. Ett kvalitetsperspektiv på byggandet ger en hållbarhet – en stad som håller över tid, vare sig det är ekonomi, klimatet eller socialt. (Intervju 6).

Avseende ”Stockholms karaktärsdrag och stadsbyggnadskvaliteter” sägs från en representant av den politiska majoriteten i Stockholm, dock att man för närvarande sänker kvalitén genom att (Intervju 6):

… så har Stockholms senaste utvecklingsområden av kvartersstaden präglats av tjockare, högre hus och längre och slutna kvarter. Innergårdar

31

har gått ifrån 60 gånger 60 meter, till som högst 40 gånger 40 meter och ibland ännu mindre. Det blir bara små ljuskilar som når ner till marken.

Stockholm stad har en byggnadsordning från 2020, som fungerar som ett kunskapsdokument över stadsdelarnas historiska och tilltänkta karaktär. Den beskrivs syfta till att:

Poängen med en arkitekturpolicy är att den utgör ett kunskapsunderlag som ger stöd för ökad samsyn, bredare ansvarstagande, tydligare arbetssätt och större förutsägbarhet. Det finns därför en risk att dokumentet inte stöder de här behoven om det blir för vagt. Samtidigt kan det inte bli för tydligt för frågorna är såpass komplexa att det inte finns entydiga svar.

Spår av stadsdelars historiska och tilltänkta karaktär finns delvis utskrivet i några dokument men är inte uttalat av någon informant, men det kan förstås som del i andra uttryck. Till exempel har Stockholm stad gjort en antikvarisk

konsekvensanalys av förslag till bevarande och utveckling. (Analys av påverkan

på Riksintresset Stockholms innerstad med Djurgården Stockholm stad, 2015). I

denna beskriver man hur kulturhistoriska värden minskar, trots att man bevarar hus som sådana, men med en ny funktion.

Riksintresset på den lokala platsen beskrivs utifrån att man vill värna ett kärnområde i den centrala platsbildningen med beaktande av topografi och områdets kulturhistoriska läsbarhet med visuella kopplingar. Vari dessa består redovisas i detalj med text och bilder, bland annat anges ombyggnaden av

Gasklocka 2 i Hjorthagen, till gästspelscen. Där behövde man göra våld på denna blåklassade byggnads kulturhistoriska värden i omvandlingen för att möta för brukarens teatertekniska krav. Förändringarna sades vara på gränsen av vad som kan förändras enligt plan- och bygglagen. (Analys av påverkan på Riksintresset

32

Det som på individnivå utgör sammansättningar, såsom hälsa och sociala relationer, som de kan förstås utifrån Latour, är i existentiell mening,

identitetsskapande. Där då olika materiella och icke-materiella kulturella uttryck får ett direkt värde för individen. För staden, med sina olika aktörer såväl

offentliga som privata, kan kulturen ses som uttryck av hållbarhet, kvalitet,

attraktivitet men också identitetsskapande och fora för inflytande. För rummet och platsers egenskaper använder Stockholm stads planarkitekter och politiker

exploateringtalet avseende begreppet täthet (Intervju 7 & 8). Utöver detta finns begreppen närhet och genhet.

Tätheten är starkt kopplad till upplevelsen av staden. Gamla stans trånga gränder, stenstadens med boulevarder, förortens kvartersstad och miljonprogramsområden eller trädgårdsstaden med egnahemshus ger alla olika upplevelser och

associationer. Tätheten ger förutsättningar för närhet. Stockholm stad har en ambition om att kollektiva nyttigheter, till exempel kollektivtrafik, ska kunna nås inom 15 minuters promenad

(Intervju 6).

Ett begrepp som kan påminna om närhet, men som egentligen fångar något annat är vad som kan kallas genhet. Även det kan mätas på flera sätt. Ett är att jämföra det faktiska gång- eller cykelavståndet med fågelavståndet och på så vis beräkna en genhetskvot. Ett annat mätetal som används för genhet, kan vara antal

korsningar per valt markområde. Måttet har visat sig ha betydelse för vilka stråk som blir mest använda, som till exempel cykelstråk (Cykelplan 2013). Ett lika vanligt, som illustrativt, exempel är de ofta symmetriska räta gångbanor som anläggs och som inom kort tid överges av de gående för en ”rakare”, mer gen framfart.

33

Rum och rörelse. Den farbara eller