I detta kapitel beskriver jag platsen Norra Djurgårdsstaden. Området har formats av de olika verksamheter som funnits tidigare och sin närhet till vatten och
Nationalstadsparken. Kapitlet analyserar de lokala förslag som finns planerade för områdets byggnation och användning.
I området för Norra Djurgårdsstaden kom, tidigt under 1900-talet, gas- och elverk samt hamnanläggningar att byggas, med bland annat Värtahamnen, Frihamnen och Lindarängens flyghamn. Den snabba utbyggnaden av staden under senare delen av 1800-talet följde en ny stadsplanestruktur med höga ambitioner, till stor del med utgångspunkt från Albert Lindhagens stadsplaneförslag 1866 och stadens
byggnadsordning 1876, med esplanadsystem, paradplatser, parker och tydligare förhållanden mellan gatubredder och hushöjder. Norra Djurgårdsstaden kom inte att bebyggas, utan med sin utkantsläge avsåg staten att flytta flottans anläggningar på Skeppsholmen till Värtan. Första världskriget stoppade flytten och istället kom hamnverksamheter att flyttas till Norra Djurgården från Stockholms innerstad. (Skeppsholmsbilder 1945: 22-23)
Stockholm stad skriver i sitt Program för samverkan mellan stad och hamn (Stadsbyggnadskontoret, 2012) om frågan; Hur bygger vi för den goda och
hållbara staden? Med denna fråga vill man uttrycka att man i stadsplaneringen vill arbeta med ett hållbarhetsperspektiv, för såväl hela stadsdelen som enskilda byggandskvarter och verksamheter. Synergieffekter ska tillvaratas i mötet mellan hamn och stadsbebyggelsen och stadsplaneringen ska bidra till den rumsliga spelplanen, men där sociala, ekonomiska och miljömässiga perspektiv behöver integreras. Stadens struktur och form, med en strävan mot en förtätning av staden
37
ska vara central för hållbarheten genom ett användande av befintliga resurser på ett effektivt sätt (Intervju 1).
Samtidigt ska kulturella kvalitéer och värden utvecklas och bevaras i den rumsliga miljön såsom bebyggelse, offentliga rum samt natur- och kulturlandskap enligt
Program för samverkan mellan stad och hamn (Stockholms Stadsbyggnadskontor
2012: 38). Förtätningen relateras till befolkningstätheten, där staden som helhet har cirka 4 300 invånare per kvadratkilometer och den centrala staden, har cirka 15 000 till 17 000 invånare per kvadratkilometer. Norra Djurgårdsstaden planeras för en liknande täthet. I programmet beskrivs vidare att Norra Djurgårdsstaden bland annat ska bli en funktionsblandad stadsdel, med varierande typologier och upplåtelseformer. Genomgående vill man att området utformas med en mycket hög arkitektonisk kvalitet och att stadsrummet ska upplevas som levande och tillgängligt för alla. Vidare säger man att området ska integreras väl med omgivande befintliga områden och därmed bilda en gemensam stadsdel där utvecklingen av stad, hamn och natur sker i samverkan. Programmet uttrycker således många positiva värden, utan prioritering och som ska sammansättas och översättas. Detta samtidigt som planeringen av byggnationer har ekonomiska och tekniska begränsningar (Intervju 7 & 8) Täthet och höjd på hus samt möjlig markförsäljning styr husens utformning och de tekniska begränsningar utgörs av buller från färjetrafik och risk för översvämning då byggnationerna ligger sjönära. Samma utmaningar, för planeringen som att få kvalitéer i ombyggnaderna, inom en given ekonomisk ram, beskriver Forsemalm i sin avhandling (Forsemalm 2007:93-94).
Med värdering av de fyra faktorer som Jane Jacobs (Franzen 2003: 41-42) beskriver för en attraktiv stad uppfyller man den första faktorn med att säga sig vilja ha en funktionsblandad stad. Bostäder och arbetsplatser ger olika flöden för människor över dygnet och veckans dagar. Flera olika verksamheter ger också en annan närvaro av folk i gaturummet som har olika typer av ärenden. Programmets
38
titel innehåller ”samverkan mellan stad och hamn”, men saknar vilken hänsyn man ska ta till de miljontals färje- och kryssningsresenärer som årligen kommer att möta Norra Djurgårdsstaden som första plats.
Jacobs andra kriterium är att göra kvarteren mindre och därigenom skapa fler potentiella mötespunkter för främlingar. Ett aktivt nyttjande av husens gatuplan planeras med affärer, caféer och restauranger skrivs i planarbetet. Jag tolkar att detta ger goda förutsättningar för att både boende och besökande att röra sig i området.
Det tredje kriteriet är att ha byggnader av blandad ålder för att inte bara hysa betalningsstarka verksamheter. Intervju 7 & 8 sägs att, sparade kulturhistoriska byggnader byggs om för offentlig verksamhet, t ex museum (Spårvägsmuseet) eller skolor. De kulturbyggnader som sparas i södra delen av området kommer att möta särskilda utmaningar, då de ligger för lågt för att klara höjda vattennivåer. Det fjärde kriteriet handlar om täthet, området måste ha en tillräckligt hög befolkningstäthet. Den politiska minoriteten (Intervju 6) har uttryckt en vilja har vid stadsbyggnadsnämndens beslut reserverats sig med att området Louddens bostadsantal ska öka från cirka 4 000 till 10 000. Då ytan är given och begränsad skulle detta innebära tätare och högre hus.
Intervju 7 & 8, beskriver det som att man för flyglarna i Norra Djurgårdsstaden, Hjorthagen och Loudden har byggt övervägande bostäder. De centrala områdena, med sin bulleralstrande färjetrafik kommer att ha mer kontor, bland annat som bulleravskärmning. Endast i de inre delarna av de centrala områdena kommer man ha bostäder.
Programmet (Stad och hamn i samverkan 2012:7) föreslår vidare en förtätning av dagens öppna ytor och glesa industribebyggelse, och att områdets karaktär
39
förändras från ett industrilandskap med produktionsfront mot vattnet och Nationalstadsparken, till en mer blandad och stadsmässig karaktär. Den nya bebyggelsen kommer att upplevas från omgivningen och befintliga utblickar och visuella samband kommer delvis att skymmas av nya byggnader och anläggningar. Detta kan jag översätta till att man vill ha frihet att bygga höga hus.
Det som kommit att känneteckna det senaste decenniets huskroppar, i olika stadsutvecklingsområden också i Projekt NDS 2030, är högre och tjockare. Med gatubredder givna av trafikförvaltning, blir huvudgator mer än 42 meter (samma bredd som Arlandas rullbana). Lokala bussgator anges till 19 meter och smågator till 14 meter. Med angiven exploateringsgrad är den enda fria utbyggnaden inåt och uppåt. Stadens tidigare gårdar var, oftast, 60 gånger 60 meter stora. I Projekt NDS 2030 går man ner till 40 gånger 40 meter (mindre än hälften av ytan), vilket gör dem till sollösa ”mörka” rum (Intervju 6).