Jag tänker avsluta detta kapitel med att ta upp några huvudsakliga slutsatser av undersökningen. För det första visar undersökningen att andrafierande och kulturaliserande uttryck inte är särskilt van- ligt förekommande i domarna. Detta var inte heller att förvänta med tanke på vilken typ av texter det är fråga om. För det andra visar det sig att en andrafierande/kulturaliserande diskurs visserli- gen kan urskiljas, bland annat genom att det är ”de andra” som måste beskrivas och benämnas, och att svenskhet med få undantag ligger som en osynlig norm bakom detta, men denna diskurs pro- duceras inte i första hand av tingsrättens ledamöter utan i stället av hörda personer. Tingsrättens ledamöter kan alltså snarare sägas re- producera en diskurs som finns bland hörda personer, än att de skulle reproducera/producera en egen diskurs av adrafiering/kul- turalisering, även om undantag förekommer. Hur närvaron av denna diskurs ska tolkas blir dessutom än mer komplicerat genom att den delvis produceras/reproduceras av personer som själva kommer från den kultur eller religion som beskrivs som ”annor- lunda”. Många gånger är det omöjligt att särskilja vad som skall betraktas som produktion av diskurser och vad som är att betrakta som reproduktion (därför har jag valt att ofta skriva båda delarna i min diskussion). Detta beror på att processerna är nära samman- kopplade och ofta innebär en reproducering av en diskurs som fö- rekommer i samhället i stort också att man är med och producerar samma diskurs. I den meningen kan tingsrättsdomarna sägas vara delaktiga i denna reproduktion, och därmed produktion av andrafi- ering av vissa grupper, främst muslimer eller etniska minoriteter från muslimska länder. Men situationen är så delikat att tingsrätten i de flesta fall som förekommer i detta material kan sägas vara ”ålagd” att göra just detta genom kravet på att redogöra för vad hörda personer framfört. Det finns dock några intressanta resultat som inte är koppade till tingsrättens redogörelse för vad hörda per- soner sagt. Ett av dessa är de två domar där utländska män por- trätteras som obehövliga som fäder vid frågan om utvisning.
Det är alltså ”den andra” som beskrivs, benämns och betecknas i dessa domar. Även om detta innebär att en andrafierande diskurs reproduceras i tingsrättens texter vill jag knyta an till Claes Lernestedts diskussioner i sitt kapitel i denna antologi där han menar att det i vissa fall vore diskriminerande att inte ta upp kul- turella skillnader, bland annat då dessa får betydelse för frågan om
uppsåt. Jag vill framhålla att ingen av de domar jag läst igenom ger intryck av att det av denna anledning hade varit befogat att ta upp kultur för en diskussion av tingsrätten. Ett undantag från detta skulle kunna vara den med flickan från en muslimsk familj som ut- satts för sexualbrott av en nära anhörig, förutsatt att man gör en annorlunda tolkning av denna dom än vad jag har gjort. Mitt intryck (även från tidigare genomgång av domar) är att dessa fall utgör undantagen, även om jag instämmer med Lernestedts reso- nemang att det skulle kunna vara diskriminerande att inte förhålla sig till kultur i vissa av de fall han diskuterar.
Kan då resultaten från denna studie tolkas som att det också fö- rekommer strukturell diskriminering? Att en andrafierande diskurs förekommer kan resultera i hinder för etniska grupper att bli hörda på lika villkor som majoritetsbefolkningen, även om det huvudsak- ligen är hörda personer som producerar diskursen. Själva närvaron av den kan ändå utgöra problem för marginaliserade grupper. Jag skulle i detta avseende vilja hävda att förutsättningar för strukturell diskriminering föreligger men det går inte att utifrån detta material säga om det faktiskt innebär ett hinder för etniska eller religiösa minoriteter. Däremot skulle det kunna hävdas att en bekönad and- rafiering av utländska män som oviktiga som fäder definitivt skulle utgöra ett hinder för dessa i samband med frågan om utvisning. Det är dock svårt att uttala sig om det verkligen förekommer en sådan andrafiering, inte minst för att det är få fall det handlar om och dessutom förekommer det motsatta, att domstolen betraktar utländska män som viktiga för sina barn och barnen som viktiga för dem. Motstridiga diskurser inom samma diskursordning är dock inget ovanligt eller oväntat (Winter Jörgensen & Phillips 2000). Det kan också vara så att kvinnor skulle behandlas på liknande sätt vid fråga om utvisning när de har barn boende i landet, men mot bakgrund av föreställningar kring mödrar och deras betydelse för barn utifrån ett genusteoretiskt perspektiv är detta inte särskilt troligt. Därmed inte sagt att inte en kvinna med barn i landet skulle kunna dömas till utvisning, men det framstår som föga troligt att detta skulle göras utan minsta diskussion i domen kring betydelsen av barnet(en) eller de men hon skulle lida av att skiljas från dessa. Slutligen skulle detta kunna vara en del av en mer allmän diskurs kring män och föräldraskap, och på så sätt inte vara kopplad till just utländskhet eller etnicitet. Frågan borde i min mening undersökas närmare.
Frågan om strukturell diskriminering kan även väckas kopplat till hur muslimska kvinnor beskrivs i materialet. Den enda bild som framträder av dessa är som förtyckta och kontrollerade och skulle på så sätt kunna vara ett exempel på det Boréus (kommande) kallar för nedvärdering. För att Boréus argument om nedvärdering ska kunna appliceras måste dock frågan om det hade funnits andra bil- der att lyfta fram besvaras. Jag vet inte detta, och inte heller har domstolar, till skillnad från medier, något generellt ansvar för att skildra muslimska kvinnors livsförhållanden på ett balanserat sätt. Jag stannar därför vid att konstatera att den bild som ges i dessa domar av muslimska kvinnor utgör en bekönad andrafiering men att detta inte för den skull behöver tolkas som att diskursen utgör en form av nedvärdering.
Referenser
Boréus,K. (kommande). Diskursiv diskriminering, en typologi. Ac- cepterat manus
Brå (2000). Utvisning på grund av brott. De dömda och deras barn. BRÅ-rapport 2000.18 Stockholm. Fritzez.
van Dijk, T. A. (2005). ”Elitsdiskurser och institutionell rasism” I. (red) de los Reyes, P. & Kamali, M. Bortom Vi och Dom. Te- oretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskri- minering. SOU 2005. 41. Stockholm. Fritzes.
Eckstein, H. (1975). ”Case Study and Theory in Political Science” I. (red) Greenstein. F. I. & Polsby, N. W. Handbook of Politi- cal Science Vol. 7. Reading, MA. Addison Wesley.
Essed, (2005). ”Vardagsrasism” I. (red) de los Reyes, P. & Kamali, M. Bortom Vi och Dom. Teoretiska reflektioner om makt, integ- ration och strukturell diskriminering. SOU 2005. 41. Stockholm. Fritzes.
Granér, R. (2004). Patrullerande polisers yrkeskultur. Lund. Social- högskolan, Lunds universitet.
Hirdman, Y. (2001). Genus – om det stabilas föränderliga former. Malmö. Liber.
Holmberg, L. & Kyvsgaard, B. (2003). ”Are immigrants and their descendants discriminated against in the Danish criminal jus- tice system”, Journal of Scandinavian Studies in Criminology and Crime Prevention. Vol. 4(2), s. 125–142.
Holmberg, L. (2003). Policing Stereotypes. A qualitative study of po- lice work in Denmark. Berlin. Galda+Wilch Verlag.
Johnson, S. L. (2001). ”Racial Derogation in Prosecutor´s Closing Arguments” I. (red) Milovanovic, D. & Russell, D. Petite Apatheid in the U.S. Criminal Justice System. The Dark Figures of Racism. Durham. Carolina Academic Press.
Kamali, M. (2005a). ”Ett europeiskt dilemma. Strukturell/insti- tutionell diskriminering” I. (red) de los Reyes, P. & Kamali, M. Bortom Vi och Dom. Teoretiska reflektioner om makt, integra- tion och strukturell diskriminering. SOU 2005. 41. Stockholm. Fritzes.
Lipsky, M. (1980). Street-level bureaucracy. dilemmas of the indi- vidual in public services. New York. Russell Sage Fundation. Mattsson, K. (2005). ”Diskrimineringens andra ansikte – svenskhet
och ‘det vita västerländska’”I. (red) de los Reyes, P. & Kamali, M. Bortom Vi och Dom. Teoretiska reflektioner om makt, integ-
ration och strukturell diskriminering. SOU 2005. 41. Stockholm. Fritzes.
Molina, I. (2005). ”Rasifiering. Ett teoretiskt perspektiv i analysen av diskriminering i Sverige” I. (red) de los Reyes, P. & Kamali, M. Bortom Vi och Dom. Teoretiska reflektioner om makt, integ- ration och strukturell diskriminering. SOU 2005. 41. Stockholm. Fritzes.
Peralta, A. (2005). ”Det sagde och det tänkta. Begreppsanvändning och begrepsskifte i diskursen om invandrare och invandrarpo- litik” I. (red) de los Reyes, P. & Kamali, M. Bortom Vi och Dom. Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering. SOU 2005. 41. Stockholm. Fritzes.
Pettersson, T. (2003). ”Våld som iscensättande av femininitet?” I. (red) Lander, I., Pettersson, T. & Tiby, E. Femininiteter, mas- kuliniteter och kriminalitet. Genusperspektiv inom svensk krimi- nologi. Lund. Studentlitteratur.
Russell, K. (2001). ”Toward Developing a Theoretical Paradigm and Typology for Petite Apartheid” I. (red) Milovanovic, D. & Russell, D. Petite Apatheid in the U.S. Criminal Justice System. The Dark Figures of Racism. Durham. Carolina Academic Press.
SOU 2005.56 Det blågula glashuset – strukturell diskriminering i Sverige. Stockholm. Fritzes.
SOU 2005.69 Sverige inifrån. Röster om etnisk diskriminering. Stockholm. Fritzes.
West, C. & Fenstermaker, S. (1995). ‘Doing difference’, Gender & Society Vol. 9(1).
Winther Jörgensen, M. & Phillips, L. (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund. Studentlitteratur.
6
Negativ särbehandling i
rättskedjans alla led
Christian Diesen
Under fyra år, 2001–2005, bedrevs projektet ”Likhet inför lagen” vid Juridiska institutionen vid Stockholms Universitet, ett tvärve- tenskapligt forskningssamarbete mellan juridik (straff- och pro- cessrätt), kriminologi och socialpsykologi. Syftet med studien var att undersöka hur principen om likhet inför lagen vuxit fram, vilka inskränkningar i principen som fortfarande anses legitima och hur likabehandlingstanken efterlevs i den straffprocessuella praktiken. Resultaten presenterades i en antologi (Diesen-Lernestedt-Lind- holm-Pettersson ”Likhet inför lagen”,2005) och rönte stort mass- medialt intresse när den utkom i mars 2005. Detta intresse fokuse- rades dock nästan uteslutande på ”den etniska variabeln”. Trots att boken upptar olikabehandling på en rad olika områden (klass, ålder, kön, handikapp, sexuell läggning, politisk uppfattning, stad/land, m.m.) gav mediarapporteringen intryck av att det centrala budska- pet i rapporten var att ”invandrare diskrimineras i rättssystemets alla led”. Även denna slutsats var något onyanserad. Någon diskri- minering, i bemärkelsen medveten negativ särbehandling på ideolo- gisk grund, kunde undersökningarna inte bevisa. Däremot stod det, åtminstone i vissa avseenden, klart att personer av utländsk här- komst missgynnas i förhållande till svenskar inom rättsapparaten. Denna artikel syftar till att översiktligt redovisa de resultat som presenterades i min (processrättsliga) del av antologin och att dis- kutera huruvida några slutsatser kan dras av denna studie när det gäller frågan om diskriminering.