Om två personer bevittnat samma händelse och efteråt blir om- bedda att beskriva det som hänt för någon annan, så kan man vara helt säker på åtminstone en sak: De två beskrivningarna av händel- sen kommer inte att vara exakt likadana. En av personerna har uppfattat något som den andra inte noterat, en detalj har tolkats på ett sätt av den ena och på ett annat, kanske motsägande sätt av den andre. En av personerna har ett klart minne för någon aspekt av händelsen som den andre minns vagt eller inte alls kommer ihåg.
Det faktum att två individers upplevelser och minnen av en och samma händelse alltid skiljer sig åt på ett eller annat sätt gör att man måste ställa sig frågan hur det egentligen går till när vi tar in upplevelser och information från omvärlden. Intuitivt har man oftast en känsla av att man fungerar som ett slags neutral video-
2 för en översikt se Fiske, 2002.
3 Lindholm, under publicering; Lindholm, under granskning; Lindholm, & Christianson
bandspelare som passivt registrerar olika ”fakta” i omgivningen. Av de olikheter som alltid finns i människors upplevelser av samma händelseförlopp förstår man dock att det inte kan fungera riktigt så. En omfattande psykologisk forskningslitteratur visar snarare att våra upplevelser är resultatet av en aktiv, kreativ process där de ”fakta”, eller stimuli, våra sinnen tagit emot från omvärlden kodas, organiseras och tolkas4. Hur vi upplever den information vi fått från våra sinnen bestäms till viss del av hur vi är konstruerade rent fysiologiskt. Människans öga är t.ex. skapt så att vi uppfattar elek- tromagnetiska vågor av viss längd som ljus av olika färg. Våra upp- levelser av sinnesdata styrs dessutom i hög utsträckning av en rad subjektiva psykologiska faktorer, av varje individs unika erfaren- heter, behov och förväntningar. En av de faktorer som visat sig ha stor betydelse för hur vi upplever människor och människors bete- enden är de erfarenheter och förväntningar vi har på den grupp en person tillhör.
Det tycks vara ett grundläggande behov hos människan, man ser fenomenet i alla kulturer, att kategorisera både sig själv och andra i olika grupper5. Vare sig vi vill det eller inte tenderar vi att i alla slags sammanhang notera om en individ vi möter är t.ex. man eller kvinna, barn eller vuxen, svensk eller invandrare etc. En anledning till att vi använder oss av sådan social kategorisering är att det är effektivt sätt att utnyttja tidigare erfarenheter. Om jag t.ex. möter en individ som jag inte känner, men som jag utifrån vissa känne- tecken kategoriserar till gruppen ”barn” kan jag, i princip utan nå- gon ansträngning alls, sluta mig till en rad egenskaper hos personen utifrån mina tidigare erfarenheter av personer som ingår i den gruppen. Jag kan t.ex. vara ganska säker på att personen gillar lek- saker och tecknad film, och att han eller hon antagligen inte kom- mer att förstå vad jag menar om jag frågar hur han/hon ser på den senaste utvecklingen gällande ränteläget. I stället för att behöva ta reda på personens egenskaper genom att noggrant observera bete- enden och reaktioner kan jag alltså med en enkel kategorisering av personen till en grupp som jag har erfarenhet av direkt sluta mig till många av de egenskaper som har betydelse för min samvaro med personen. Kategoriseringen är på detta sätt ekonomisk och innebär jag kan spara på både min tid och mina tankeresurser, något som är nödvändigt i den komplexa värld vi har att hantera. Ett annat vik- tigt skäl till att vi gärna kategoriserar oss själva och andra är att vi
4 För översikter se t.ex. Anderson, 2005; Bransford, 1979. 5 Allport, 1954; Macrae & Bodenhausen, 2000.
bygger delar av vår identitet på vår tillhörighet i olika grupper. Att ingå i en grupp som är särskild från och bättre än andra grupper är ett sätt skapa sig och upprätthålla en positiv självbild6.
På basis av likheter och olikheter delar vi alltså in människor i grupper och med tiden bygger vi upp föreställningar, både kunska- per och missuppfattningar, om vilka egenskaper personer som till- hör olika grupper har. Ofta har vi också en bestämd känsla, positiv eller negativ, förknippad med människor som tillhör en viss grupp7. Inom den sociala kognitionen brukar man benämna sådana gene- rella uppfattningar om en viss grupps egenskaper stereotyper. En utgångspunkt i denna forskningstradition är att stereotyper lagras i minnet i ett slags nätverk, där en grupp länkas samman med de egenskaper jag förknippar med gruppen. När jag träffar på en per- son som jag kategoriserar till en bestämd grupp kommer de egen- skaper jag i mitt minne förknippar med gruppen att aktiveras. Aktiveringen innebär att de här egenskaperna ligger särskilt nära till hands när jag tar in information om personen. Det betyder att allt personen gör och säger kommer att filtreras genom de egenskaper som jag stereotypt förknippar med hans/hennes grupp, och därmed är sannolikheten stor att jag kommer att uppfatta, bedöma och minnas personen på ett sätt som bekräftar och förstärker de förut- fattade meningar jag har.
Stereotypen om en specifik grupp beror delvis på ens egna erfa- renheter, men bestäms också till stor del av hur man i en given kultur ser på gruppen, en syn som förmedlas till individen från barnsben genom släkt, vänner och media. Man kan förstås välja att ta avstånd från de stereotypa uppfattningar om olika grupper som florerar i den kultur man lever. Forskning har dock visat att kultu- rella stereotyper kan aktiveras och påverka tolkningar även hos per- soner som uppfattar sig som fördomsfria, och som på ett medvetet plan anser att den kulturella stereotypen om en grupp är felaktig. En sådan automatiskt aktiverad stereotyp kan hållas tillbaka om man är tillräckligt motiverad. För att stoppa en automatiskt aktive- rad stereotyp krävs dock dels att man är medveten om aktiveringen och dels att man har tillräckligt och uppmärksamhet över för att undvika att styras av den8.
6 Tajfel & Turner, 1979. 7 Fiske, 1998.