Stereotyper påverkar våra intryck av människor genom flera olika mekanismer i vårt sätt att ta in och bearbeta information. En rad studier har t.ex. visat att man ofta har lättare att identifiera och uppmärksamma information som stämmer med det man förväntar sig. Om man har negativa associationer till den grupp en individ tillhör kommer man därför att snabbare och lättare identifiera negativ än positiv eller neutral information om personen9. Risken är också stor för att man misstar sig och tolkar information som egentligen är neutral eller positiv som något negativt, eller till och med farligt. Sådana felbedömningar kan få katastrofala konsekven- ser.
En februarikväll 1999 var fyra civilklädda vita poliser på spaning i Bronx, New York efter en våldtäktsman. De såg Amadou Diallo, en ung västafrikansk invandrare, stå i porten till huset han bodde i, och tyckte att han liknade den man de letade efter. När de beord- rade Diallo att stå still hade han tagit fram ett föremål som poli- serna uppfattade som ett vapen. De avlossade tillsammans 41 skott mot Diallo varav 19 träffade och dödade honom. Föremålet Diallo tog fram var i själva verket en plånbok, och Diallo, som aldrig tidi- gare begått något brott, visade sig vara helt obeväpnad. Händelsen och den följande rättegången, där poliserna friades från alla ankla- gelser, väckte starka protester runtom i Nordamerika. Man menade att poliserna inte skulle ha misstolkat situationen och skjutit Diallo om han varit vit10.
Är det då möjligt att tendensen att göra den här typen av grova feltolkningar av en situation, och att dessutom handla på basis fel- bedömningen kan påverkas av grupptillhörigheten hos personen man bedömer? För att försöka besvara frågan om Diallos hudfärg kan ha haft betydelse i dödskjutningen genomförde Joshua Correll och kollegor en studie11 där de undersökte en grupp vita deltagares reaktioner i ett enkelt datorspel. I spelet presenterades deltagarna för ett antal bilder som visade olika scener där en person stod med ett föremål i handen. Föremålet personen höll i var på vissa bilder ett ofarligt objekt, t.ex. en kamera eller en mobil, medan det på andra bilder var ett vapen. Personerna som höll i föremålen var unga män, antingen svarta eller vita. Spelet gick ut på att samla
9 Fazio, Jackson, Dunton, & Williams, 1995. 10 Wikipedia, 2004.
poäng genom att försöka avgöra om det var ett vapen eller ett ofarligt föremål i mannens hand. Om mannen höll i ett vapen skulle deltagaren så fort som möjligt ”skjuta” honom genom att trycka på en knapp, och om han var obeväpnad skulle de trycka på en annan knapp som indikerade att man inte sköt.
Resultatet av studien visade att deltagarna reagerade snabbare på och sköt en beväpnad man om han var svart jämfört med om han var vit. När mannen var obeväpnad blev mönstret det omvända, dvs. man var snabbare på att indikera ”skjut ej” om mannen var vit än om han var svart. Resultatet visade också att hudfärgen på man- nen som höll i föremålet var systematiskt relaterad till de felbe- dömningar deltagarna gjorde. När mannen som visades på bilden var obeväpnad var det avsevärt fler som gjorde misstaget att ”skjuta” honom om han var svart än om han var vit, medan en be- väpnad man oftare misstogs för att vara obeväpnad om han var vit jämfört med svart. Resultatet av Corrells studie indikerar alltså att rasfördomar kan ha spelat en avgörande roll i dödsskjutningen av Diallo. Det betyder inte nödvändigtvis att de poliser som sköt honom var öppet rasistiska och bestämde sig för att skjuta honom trots att de visste att han var obeväpnad. Däremot kan man anta att de haft starkt negativa associationer till svarta, som i den tvetydiga situation de befann sig i kan ha varit avgörande för hur snabbt de slöt sig till att det var ett vapen han drog. Om Diallo varit vit kan- ske poliserna tvekat den bråkdel av en sekund som behövts för att se att han var obeväpnad.
Förväntningar på en persons grupp kan också innebära att man uppfattar ett och samma beteende helt olika beroende på vem det är som agerar. Många vita amerikaner förknippar svarta amerikaner med våldsamhet och aggressivitet, och i en studie av Duncan12 un- dersöktes hur denna uppfattning kan påverka hur samma beteende tolkas beroende på individens hudfärg. I studien fick vita deltagare se en film med en diskussion mellan två manliga studenter. Diskus- sionen mellan studenterna blev ibland ganska hetsig, och vid ett tillfälle gav den ena studenten den andre en lätt knuff. Deltagarnas uppgift var att vid olika tidpunkter under filmen karaktärisera stu- denternas beteenden, t.ex. om det var skämtsamt och lekfullt eller hotfullt och aggressivt. Filmen med diskussionen fanns i olika ver- sioner där hudfärgen på studenterna varierade. En grupp deltagare presenterades för en film där den som utdelade knuffen var mörk-
hyad, medan andra såg en version av filmen där studenten som knuffade var vit.
Resultatet visade att deltagarna i de två grupperna uppfattat knuffen på helt olika sätt. Bland de som sett filmen där den som knuffade en annan var vit karaktäriserade majoriteten beteendet som skämtsamt och kamratligt. När deltagarna däremot sett knuf- fen utdelas av en svart man bedömde den stora majoritet att man- nen betedde sig hotfullt och aggressivt. Även förklaringarna till varför studenten knuffades såg olika ut beroende på hudfärgen hos studenten. När en vit student knuffade till en annan ansåg de flesta deltagare att beteendet framförallt berodde på att situationen var lite hetsig, och inte direkt på studentens personlighet. När den svarta studenten gjorde samma sak i samma situation såg man det däremot som ett tecken på hans våldsamma karaktär.