Avslutande reflektioner

Så avslutas denna uppsats med ett par mer generella resonemang om uppgiften och genren, som resultaten i undersökningen givit upphov till. Det första ska handla om moralen i uppgiften. Undersökningen visar hur eleverna tolkar uppgiften som att avgöra huruvida förkortade versioner kan erbjuda en lösning. Samtligas konklusioner gör gällande att så inte är fallet och i samtliga står artiklarna som helhet för åsikten att man bör läsa fullängdsromaner. Detta ser jag som olyckligt. Det är tydligt att normen i uppgiften inskränkt elevernas handlingsutrymme vad gäller de ståndpunkter deras utredningar landar i. Moralen har gjort att konklusionerna blir mer kategoriska än de behöver vara. Såväl Caroline som Disa är när de ska lyfta fördelar med förkortade romaner inne på fenomenets funktion som urvalsinstrument. Häri finns en potentiell samexistens mellan fenomenen fullängdslitteratur och snabbkonsumtionslitteratur. Det ena behöver inte utesluta det andra. Men detta fjärmar sig eleverna ifrån genom sina konklusioner. I analysen av elevtexterna visar det sig att både Caroline och Disa i inledningen ställer fenomenen mot varandra. Kan förkortade romaner ge det fullängdslitteratur kan ge? Båda förkastar också språkhandlingar som förkortningar och sammanfattningar moraliskt och ger uttryck för synen på dem som kränkningar av författaren vilket naturligtvis riskerar medföra märkliga konsekvenser. Är recensentens sammanfattning av handlingen i en roman en kränkning av författaren?

Kritiken riktar sig naturligtvis inte mot elevernas resonemang utan mot moralen i uppgiften som ger upphov till dem. Eleverna följer det i uppgiften för givet tagna. Elevernas resonemang blir därför en konsekvens av uppgiftens utformning. Med Norberg Brorsons (2007) synsätt skulle moralen också kunna vara institutionellt betingad, och eleverna genom sina svar göra sig till bärare av institutionens normer, även om min undersökning inte ger fog att dra så långtgående slutsatser. Även om inte moralen hade underblåsts av uppgiftsformuleringen, ligger förmodandet att många elever ändå slutit sig till åsikten om fullängdsromanens överlägsenhet nära till hands, av det faktum att litteraturen är en del av svenskämnesstoffet och att eleverna skriver för en betygsättande lärare. I vilken utsträckning lärare låter personliga värderingar medvetet eller omedvetet spela en roll vid betygsättning av elevtexter är en fråga som faller utanför undersökningens ramar. Det jag utifrån min undersökning kan resonera kring och i viss mån rikta kritik emot är just utformningen av den specifika uppgiften.

Jag hävdar att utformningen hade kunnat öppna för fler elever att skriva inom uppgiften. Riskerar inte ett alltför ensidigt hyllande av romankonsten att få konsekvenser för synen på människor som inte läser, och på kulturer där romankonsten inte finns? Liknande resonemang skulle svårligen kunna utgöra svar på uppgiften i undersökningen. Hur skulle en elev klara sig retoriskt och textstrukturellt, som i sin text hävdar att serier är mer givande än fullängdsromaner, och samtidigt strategiskt svarar mot uppgiftens delfrågor? Frågan är naturligtvis hypotetisk, men ändå värd att fundera över. Den aktuella uppgiften i de nationella kursproven syftar till att pröva elevernas skriftliga förmåga. Denna förmåga har att göra med hur väl eleven lyckas anpassa sin text till den fiktiva situationen. I uppgiften om

romanens plats i samhället ingår implicit att eleverna ska rikta sig till dem som vill läsa mer än de hinner. Jag vill mena att uppgiften borde ha utformats så att de elever som är av åsikten att läsning inte är så givande, också hade givits samma möjlighet att genom resonemang och motiveringar uttrycka denna åsikt. Detta utan att genom instruktionens uppmaningar förfördelas på så vis att de får svårare att svara mot uppmaningarna och samtidigt hålla ihop texten i en samlad makrostruktur. Dessa elever, menar jag, hade en större retorisk utmaning i och med rådande utformning, vilket också sägs i bedömningsanvisningarna där det om ett elevtextexempel står att valet av uppgift ”kan tyckas vara olyckligt eftersom han själv tycker att litteraturläsning är ’väldigt tråkigt’.”(2007:43) Till provkonstruktörernas försvar bör naturligtvis i sammanhanget påpekas att dessa elever i och med provens uppläggning faktiskt hade möjlighet att just välja bort uppgiften.

Det andra resonemang som jag skulle vilja påbörja rör genreangivelsens funktion. En fråga undersökningen givit upphov till är var skillnaden mellan den utredande uppsatsen och artikelgenren i de nationella proven, så som den ges i undersökningen, och den traditionella skolinterna uppsatsen. Resultaten pekar enbart på likheter. Detta resultat anser jag anmärkningsvärt och på flera vis värt att problematisera.

Josephson (1996) menar att tidningsgenrerna inte bör ingå i skolskrivandet, istället bör skolan ägna sig åt den typ av skrivande som de kommunikativa villkoren ger möjlighet till. Författaren trycker också på värdet av att behärska den utredande uppsatsen som genre. Östlund-Stjärnegårdh (1997) hävdar gällande tidningsgenrernas vara eller icke vara motsatsen och skriver att elever kan producera läsvärda debattartiklar tänkta för en tidning. Genren artikel i de nationella proven så som den beskrivs i denna undersökning är visserligen på ett vis en tidningsgenre, men i uppgiften som i denna uppsats undersökts är det i den fiktiva situationen eleven som privatperson och inte som fiktivt professionell journalist som skriver artikeln. Kanske kan man säga att artikelgenren i de nationella proven gör gällande att den utredande uppsatsen inte är så skolintern trots allt. I det fiktiva sammanhanget skulle en ideal utredande uppsats så som Nyström (2000) beskriver den av undersökningen att döma stå sig utmärkt. Undersökningens validitet som utsaga över genren som helhet kan naturligtvis diskuteras. Undersökningen beskriver bara artikelgenren så som den kommer till uttryck i elevtexter skrivna inom en uppgift. En kritiker skulle kunna hävda att likheten med den utredande uppsatsen eventuellt enbart skulle gälla just denna uppgift och inte genren som helhet. Så kan det visst vara. Det kan en framtida undersökning få reda ut. Men om en sådan undersökning skulle påvisa att resultaten som presenteras i denna uppsats är missvisande och att artiklar skrivna inom nationella proven generellt inte alls liknar genren utredande uppsats kan man fundera på genreangivelsens funktion i provmaterialet över huvudtaget. Vilken är vitsen med genreangivelserna om texterna från olika artikeluppgifter inte alls uppvisar likheter med det utsnitt som här har gjorts?

Ett stöd för validiteten i undersökningens textstrukturella resultat som en sorts utsaga över genren som helhet är tidigare nämnd kategorisering av genren som utredande (Östlund- Stjärnegårdh 2002) Om resultaten i denna uppsats visar sig vara gällande genren som helhet medför det en annan viktig konsekvens, vill jag mena. Elevernas textkunskaper framstår i Nyströms undersökning som ofta tysta och många genrer är som diffusa för eleverna. (a.a.:240) Genresynen i de nationella proven torde kunna vara diffus även för bedömande lärare. Jag vill anse att en mer precis beskrivning av vilka strukturella kriterier genrerna medför bör ingå i de nationella provens material, särskilt med tanke på provens funktion som stöd för likvärdig bedömning. Den utredande uppsatsens struktur ligger mycket långt ifrån det som i tryckta nyhetsmedier kallas artiklar, och som ofta tränas i skolan även om den eventuella nyttan med det som visats kan diskuteras (Josephson 1996, Östlund-Stjärnegårdh 1997). Det är inte märkligt om genren upplevs diffus.

Denna uppsats ger upphov till fler frågor än vad som besvaras. Vilken funktion fyller egentligen genreangivelserna i de nationella proven? Vilka är deras eventuella konsekvenser för kursprovens funktion som stöd för lärare i strävan mot likvärdig bedömning? Vilken syn på genrebegreppet vilar proven på? Hur påverkas elevernas retoriska möjligheter i en mer vid mening av uppgifternas utformning och skrivningarnas yttre ramar? Här öppnas möjligheter för framtida undersökningar.

6

Sammanfattning

Kursen Svenska B är ett kärnämne i gymnasieskolan och avslutas med ett obligatoriskt nationellt kursprov. Det innebär att alla elever i den svenska gymnasieskolan ska genomföra dessa kursprov. I proven ingår en större skriftlig uppgift där ska eleverna skriva en text utifrån en fiktiv situation och en given genre. Vid varje prov finns 10 uppgifter att välja mellan. För att bli godkänd krävs att elevtexten ”efter viss bearbetning” kan fungera i sitt tänkta sammanhang. Detta innebär för artikelgenren innebär att texten efter viss bearbetning kan publiceras i sitt tänkta sammanhang. Den reella situationen innebär naturligtvis att eleven ska avlägga en textprodukt som av den verkliga läsaren, lärare ska bedömas. Denna uppsats syftar till att utreda vad som karaktäriserar den i de nationella proven frekvent förekommande artikelgenren. Som bakgrund ges en kort presentation av genrebegreppet i forskningen, samt debatten om huruvida genreundervisning ska bedrivas explicit eller ej. Studien förankras främst i forskning om skolskrivandets normer och kommunikativa villkor samt i tidigare studier på elevtexter producerade inom de nationella provens ramar.

Materialet består i fyra elevtexter som är skrivna inom samma uppgift vid provtillfället vårterminen 2007. Temat för proven vid detta tillfälle var ”Moderna tider”. Uppgiften som valts ut för undersökningen bestod i att eleverna skulle skriva en artikel riktad till läsare på bibliotekstjänsts webbplats under rubriken ”Böcker på minuten”. I instruktionen ges grundförutsättningen att tidsbrist i det moderna samhället även drabbar litteraturläsningen och att förlagen mött detta genom olika versioner av snabbkonsumtionslitteratur. I artikeln ska eleven behandla sin syn på läsning och vilken roll det spelar, diskutera för- och nackdelar med förkortad litteratur och andra försök att spara tid till läsaren, samt avslutningsvis ge några råd till den som vill läsa, men inte hinner.

Analysen består i att texternas linjära och hierarkiska strukturer mejslas ut. Utifrån dessa analyser modelleras i slutdiskussionen en grundläggande karaktäristika för genren. Det som visar sig vara kännetecknande för genren är bland annat textens tredelning. I inledningen preciseras idealt det artikeln som helhet ska handla om. I detta fall att läsningen drabbas av tidsbrist. I mittdelen värderas så snabbkonsumtionslitteraturen som eventuell lösning på problemet. Därefter ges i avslutning en konklusion där samtliga elever i undersökningen hävdar åsikten att de tidsbesparande versionerna inte duger, vilket leder dem över till deras egna lösningar, råd om hur man får tiden att räcka till. Eleverna i undersökningen ställer alla i sina artiklar upp på uppgiftens moral, att fullängdsromaner bör anses bättre än förkortningar. Strukturen känns i stora drag igen från tidigare forskningsresultat om den skolinterna genren utredande uppsats.

Litteratur

Bacthin, Michael (1997) Frågan om talgenrer. I Haettner Aurelius, Eva & Götselius, Thomas: Genreteori. Lund: Studentlitteratur

Berge, Kjell Lars (1988) Skolestilen som genre: med påtvungen penn. Oslo : Landslaget for norskundervisning (LNU)

Berge, Kjell Lars & Ledin, Per (2001) Perspektiv på genre. Rhetoriaca Scandinavica 2001, nr

18. S. 4-16

Garme, Birgitta & Palmér, Anne (1996) Samspel och kommunikation Uppsala: Universitet Gruppen för nationella prov i svenska

Hertzberg, Fröydis (2001) Tusenbenets vakre dans. I: Berge, Kjell Lars & Ledin, Per, 2001:

Rhetorica Scandinavica 2001 nr 18

Josephson, Olle (1997) Det meningslösa tidningsspråket I: Thelander, Mats m.fl red. Samspel

& variation, Språkliga studier tillägnade Bengt Nordberg på 60-årsdagen Uppsala:

Universitet, Institutionen för nordiska språk.

Karlsson, Anna Malin (1997) Textnormer i och utanför skolan, Att skriva insändare på riktigt

och på låtsas. I: Svenskans Beskrivning 22, Lund: University Press

Nilsson, Nils-Erik (2002) Skriv med egna ord - en studie av läroprocesser när elever i

grundskolans senare år skriver "forskningsrapporter". Malmö: Området för lärarutbildning

Norberg Brorson, Birgitta (2007) Man liksom bara skriver. Skrivande och skrivkontexter i

grundskolans år 7 och 8. Örebro: Örebro Universitetsbibliotek

Nystrand, Martin (1997) Tekst på deling. Leseres invirkning på unge skrivere. Oslo: Cappelen, I: Evensen, Lars Sigfred & Løkensgard Hoel,Torlaug (red.) 1997.

Skriveteorier og skolepraksis. Skrifter fra Landslaget for norskundervisning, 105. S. 130-152. Nyström, Catharina (2000) Gymnasisters skrivande. En studie av genre, textstruktur och

sammanhang. Uppsala: Institutionen för nordiska språk

Ongstad, Sigmund (1996) Sjanger, posisjonering og opgaveideologier : et teoretisk-empirisk

bidrag til et tverrfaglig, semiotisk og didaktisk sjangerbergrep. Trondheim: NTNU

Rothery, Joan (1996) Making changes: developing an educational linguistics. I: Hasan R. & Williams G. (red.) Literacy in society. London: Longman(?)

Tirkkonen-Condit, Sonja (1985) Argumentativ text structure and translation. Jyväskylä: Yilop

Östlundh-Stjärnegårdh, Eva (2002) Godkänd i svenska? Bedömning och analys av

Östlund-Stjärnegårdh, Eva (1997) Skriva debattartiklar i skolan - går det? Om texttypen

debattartikel i nationella prov. FUMS Rapport nr 186. Uppsala: Institutionen för nordiska

språk

Läroplan för de frivilliga skolformerna Lpf 94 : gymnasieskolan, gymnasiesärskolan, den kommunala vuxenutbildningen, statens skolor för vuxna och vuxenutbildningen för utvecklingsstörda. Stockholm: Fritzes förlag

Kursplan och betygskriterier för gymnasieskolans Svenska B. Stockholm: Fritzes förlag

Provmaterial: ”Moderna tider” Det nationella kursprovet i svenska vårterminen 2007

Lärarinformation, Moderna tider Texthäfte, Moderna tider

Bedömningsanvisningar Delprov III Uppgiftshäfte, Delprov III