Att börja i andra änden

en mindre stad där det fanns väldigt få muslimer och där det inte fanns några muslimska ungdomsorganisationer att tillgå. Istället fick han vända blickarna mot ett annat håll och det blev ett politiskt ungdomsförbund.

Semil: Fram emot nian någonstans så började jag tänka att om jag ville påverka samhället,

om jag ville kunna få halalslaktat kött i skolan, om jag ville få ett rum någonstans där de som är praktiserande muslimer kan gå och be, hur gör jag då? Så där startades min väg mot samhällsengagemang. (…) Jag ville förändra och gick hem typ till mamma och pappa och sade 'jag vill förändra, hur gör jag då? Hur gör jag för att bli politiker?' Är det ett jobb eller hur gör man? (småskrattar) De visste ju inte riktigt heller, men de sade att man kunde gå med i ett politiskt ungdomsförbund och jag bara 'men vilka finns det?'. Och då sade mamma att jag skulle gå med i [vänsterinriktat ungdomsförbund]. MUF fanns inte på kartan liksom (skrattar). Så jag blev medlem i [namn] helt enkelt.

Det har inte alltid varit lätt för honom att balansera mellan sin religiositet och ett sekulärt politiskt engagemang. Han minns väl att under en tid i tonåren, då han var lockad av en mer salafistisk hållning, var han väldigt nära att hoppa av sitt samhällsengagemang för att bara utbilda sig vidare inom sin religion och låta allt cirkulera kring den. Vad som i slutändan gjorde att han ändå valde att stanna kvar var att han hade blivit engagerad i en muslimsk ungdomsorganisation som påverkade hans bild på trosbaserat samhällsengagemang. Han hamnade också på partiets vallistor till kommunvalet.

Semil: Jag fick då en mer nyanserad bild och tog ställning att jag tror på det öppna

samhället, att vi kan engagera oss och ha samarbeten med andra religiösa organisationer, delta i politiska forum och partipolitiken och allting sådant där. (...) Jag kände att jag höll på att bli inkluderad i samhället på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Jag hade blivit indragen i något som var så stort och spännande och här fanns det mer möjligheter för mig att yttra min åsikt och vara med och påverka. Så det var nog det som gjorde att det vände.

Men den här balansgången har inte alltid varit enkel och ibland har Semil hamnat i situationer där han varit tvungen att välja. Han berättade om en händelse där han tvingades att ta ställning och rösta emot vad han egentligen trodde på. Det var en motion som ett annat politiskt parti hade lagt om att inte tillåta alkoholservering vid politiska representationer som han tyckte var väldigt bra, men han tvingades ändå rösta mot den för att inte gå emot sitt eget partis linje. En upplevelse som han inte tyckte om och som fick honom att inse att muslimer behövs i politiska partier för att kunna lyfta de frågor som är viktiga för dem. Det gjorde honom också ännu mer intresserad av att börja driva muslimska frågor.

Semil: Jag såg ju det självklart som jobbigt att jag inte yttrade mig, (...), men jag tänker

liksom att det här är sättet jag får förhålla mig på och jag finner att det finns legitimitet inom religionen för det och jag känner att jag tycker att det är ett bra sätt att leva på i det här samhället på. Att vi kan leva sida vid sida; muslimer, kristna, judar, ateister och andra preferenser som vi människor har, och respektera varandra. Och yttra åsikter, att du kanske inte tycker om min åsikt och jag kanske inte om din åsikt, men vi vet vart vi har varandra och vi är ändå respektfulla mot varandra när vi driver våra frågor framåt liksom. Då är det ju svårt också för att ett liberalt samhälle där alla får leva som de vill tycker jag är bra, men sedan måste det ju finnas en viss reglering också för annars blir det ju kaos (småskratt). Så jag skulle säga att jag är [partinamn] lite mer åt det liberala hållet. Typ socialliberalismen är någonting jag tycker om också. Så jag brottas ju ibland med 'är det här verkligen rätt?', men jag känner att det finns så många andra muslimer och det finns organisationer och det finns lärda muslimer, imamer, som påpekar att det går att tolka islam på det här sättet och leva på det här sättet. Och det ger mig stöd och energi och inspiration att fortsätta leva islam på det här sättet och ha en öppen syn.

Vad som är intressant med det här citatet är att det öppnar upp för möjligheter att se hur Semil förhåller sig till ett flertal olika sätt att se världen på och hur han försöker finna en balans mellan dessa. Känslan av att vara en del av ett större sammanhang (det politiska) gör att han öppnar upp sig för möjligheter att få en balans mellan den här tillhörigheten som är viktig för honom, men också hans religiösa identitet och hur han skall förhålla sig till eventuella motsättningar. Kunskaperna han fått genom sitt politiska engagemang gjorde också att han tillslut blev i det muslimska civilsamhället. I samband med ramadan träffade han ett gäng andra muslimer som var intresserade av liknande frågor. De startade upp en lokal ungdomsförening och genom den blev Semil senare engagerad i ett muslimskt ungdomsförbund på nationell nivå. När han senare hamnade i SMFR kände han hur han för första gången på allvar kunde kombinera sitt religiösa och politiska intresse.

Semil: Jag var en muslim som ville förändra och gick med i [ungdomsförbund], sen så kom

jag in i det muslimska och fann andra muslimer, och det är det som den muslimska fredsrörelsen gör. De driver efter den parollen vi har: av muslimer för samhället. Som muslimer deltar vi i samhällsdebatten, vi bidrar och skapar samarbete med andra organisationer, bjuder in till paneldiskussion och har samtidigt fokus på vår islamiska grund och våra islamiska värderingar. (…) Och det gillar jag att vi kan ha intellektuella diskussioner om på vilket sätt lever vi islam i Sverige och på vilket sätt kan vi engagera oss och ha de här diskussionerna islam, och hur går det ihop med demokrati, jämställdhet och miljöfrågan. (…) Och det är någonting som jag tycker...ja, det är en helt annan nivå av engagemang.

men också hur ett engagemang kan påverka den religiösa identiteten och öppna upp för nya frågor. För honom blev det ett uppvaknade om vikten av att muslimer engagerar sig i politiska frågor och driver agendor som är viktiga för dem, men också hur väsentligt det är att mångfald accepteras och respekteras. Insikten om att det inte bara går att kombinera ett samhällsengagemang med en religiös identitet, utan även vikten att engagera sig över gränserna gjorde att han senare lockades av SMFR:s religio-politiska approach. Det blev en naturlig övergång och ett sätt för honom att kombinera både sitt religiösa och politiska intresse. Men förändringen i religiös uttolkning från en salafistisk till en mer öppen och liberal, och sättet Semil resonerar kring hur han försöker finna legitimitet i religionen för en sådan förändring genom att söka upp religiösa lärde, visar också hur en religiös identitet kan anpassas efter den sociala kontext som en person befinner sig i. Det reser frågor kring vilken betydelse organisationer och den sociala kontexten har för en sådan förändringsprocess, och vilka olika faktorer som samspelar för att en sådan utveckling skall ske. Jag kommer att återkomma till detta i kapitel fem och sex.