I mötet mellan religioner och jämlikar

Men önskan att engagera sig och insikten om sin egen förmåga kan även uppstå i andra forum. För Samiras och Saras del blev det ett interreligiöst ungdomsprojekt som blev en biljett in i ett aktivt trosbaserat engagemang. Projektet var riktat till bland annat unga kristna och muslimer, och fokuserade på religionsdialog och civilkurage. Sara berättar att hon kom i kontakt med projektet genom hon träffade på en person i SMFR som uppmuntrade henne att söka. Det var innan hon själv blev aktiv i SMFR och hon var lite tveksam från början till projektet, men bestämde sig att ändå ta steget att söka och hon berättar hur påverkad hon blev av mötet med andra religiösa ungdomar.

Sara: När jag började på gymnasiet var jag så instängd i min egen värld så jag trodde typ

att alla som firade jul gjorde det av religiösa skäl. Så jag blev jättechockad när folk sa att det bara var tradition, men jag accepterade den förklaringen. Men sen när jag kom till [projektet] så var det djupt troende kristna jag mötte helt plötsligt som också levde i samma samhälle. Och det var jätteintressant att höra deras perspektiv och att de var...de var precis som jag! Dedikerad till sin tro, men det var en annan tro. Men det var fortfarande samma gud.

När jag frågade henne vad som hände med henne i mötet med dessa unga kristna funderar hon en stund innan hon svarar. ”Jag kände en gemenskap med dem.” sade hon ”Jag tänkte, 'det är på det här sättet vi kan arbeta mot ett gemensamt mål'. Och det är det vi gör i [projektet].”

Samira kom, precis som Sara, i kontakt med det interreligiösa projektet genom SMFR. Hon hade gått på ett informationsmöte som SMFR organiserade [det var innan hon själv blivit aktiv i SMFR] och genom det blivit uppmanad att söka projektet. Tidigare hade hade hon haft lite engagemang i moskén och på SUM-konferensen,9 samt lite politiskt engagemang som hade väckt hennes samhällsintresse, men ingenting mer. Efter att ha läst informationsmailet fastnade hon direkt.

Samira: I informationen stod det såhär, jag minns det lite ordagrant, 'Vi lever i ett

sekulariserat land och många tror att sekularismen är vanligt, fast att tro är viktig del i mångas vardag.' Och jag bara, jaa, tro är viktigt i min vardag! Och sedan fortsatte det med att 'i religionens namn möts vi där fred blir handling', jamen, lite så! Jag tror att det var den biten som fastnade hos mig, att när man möts inte bara i ord utan även i handling så skapar vi den freden vi vill ha i världen. Lite så. (småskrattar) Lite stort, men inspirerande och så.

Hon sökte det och blev antagen. Precis som för Sara var det första gången Samira träffade unga troende kristna, vilket hon beskriver som en otroligt häftig upplevelse och hon skrattar när hon utbrister ”det var liksom, 'shit, finns sådana här människor?'.” Hon blev också ställd när hon fick höra att även de unga kristna känner sig utanför i samhället och att de kunde mötas i känslan av att vara en minoritet. Hela projektet beskriver hon som 'eye opening'.

Samira: Under de här kurshelgerna så hade vi bönetider i schemat. Folk frågade genuina

frågor. Det var på våra premisser. Det var...det var inte bara kristna och muslimer i samarbete bara för att det skulle se snyggt ut, utan det var liksom på riktigt. Vi fick också äta kakan, vi fick också ta plats. Vi var hälften så många, vi var trygga i det vi tyckte och vi hade någon sådan där frågestund där vi fick fråga varandra. Och jag tyckte det var så häftigt för att för här kunde jag säga 'men jag tycker så! Det är så' och att de accepterade det. Bara att jag känner mig trygg i att besvara frågor är ju betryggande för dem också. Att jag inte behöver, ja, gömma det jag tycker eller förfina det eller så, utan att jag sade som det var. Jag tror att det var där det liksom blev 'åh, shit, här kan jag vara mig själv!'. Och hela meningen med [projektet] är ju att skapa ett samarbete mellan kristna och muslimer som man kan göra i resten av samhället, eller resten av världen överhuvudtaget, och jag tror att det var där som den kopplingen kom till mitt huvud också. Att såsom jag är här, så vill jag att världen skall vara. Såsom jag är mig själv här, såsom jag tar för mig själv här, så vill jag att det skall vara överallt. Så stor vill jag känna mig överallt.

9 SUM-konferensen – eller Muslimska familjedagar som den numera heter – är en stor konferens som arrangeras varje år i Stockholm av den muslimska ungdomsorganisationen Sveriges Unga Muslimer (SUM), i samverkan med andra organisationer. Där arrangeras föreläsningar, aktiviteter och event riktade till muslimska ungdomar och deras familjer.

Sara och Samiras historier placerar sig mitt emellan det politiska och det religiösa. Deras erfarenheter i det interreligiösa projektet påminner om Mona, Wael och Sofias erfarenheter eftersom miljön främst är religiös och inte sekulär och politisk, som i Semils fall. Men den påminner även om Semils genom att betona en stor mångfald av olika tankestrukturer som går utanför den muslimska, i detta fall olika religiösa traditioner. Detta väcker frågor om hur en mångreligiös miljö kan hanteras på och vilken vikt möjligheten att få vara religiös har för dessa ungdomar. Ibland lyfts frågan ofta om muslimer med fokus på dem som specifik minoritetsgrupp, men vad Sara och Samira också visar är betydelsen det är att bli accepterad som religiös ungdom. Tillsammans med andra religiösa ungdomar – även om de tillhör en annan religiös tradition – kan de mötas och hjälpa varandra att hantera de utmaningar som det innebär att vara en religiös ungdom i ett sekulärt land som Sverige. Den tryggheten sporrar att skapa en liknande trygghet även utanför projektens ramar och för båda blev det en väg in i SMFR.

* * *

Syftet med det här första avsnittet har varit att titta närmre på ungdomarnas väg in i ett trosbaserat engagemang och vilken roll islam haft i det. Som vi kan se från informanternas berättelser är att det finns olika resor in i ett trosbaserat engagemang och att det också finns en stor bredd av erfarenheter bland de aktiva medlemmarna i SMFR. Intresset för engagemang har uppkommit i såväl religiösa som sekulära kretsar och berättelserna visar också hur islam både är en del och påverkas av den social kontext som ungdomarna är en del av. Det är också tydligt att det sociala sammanhanget är mycket viktigt för ungdomarnas engagemang och självförverkligande. Genom sitt engagemang upplever de att de kan göra skillnad och det stärker deras övertygelse om att det är möjligt.

Utifrån det här avsnittet vill jag lyfta fram på två sätt där religion och samhällsengagemang interagerar. Det första är hur islam kan beskrivas ligga till grund för samhällsengagemang genom att bistå de unga muslimerna berättelser, myter och traditioner som de senare implementerar i sitt engagemang. Religionen fungerar på så vis som en inspirationskälla och att vara muslim blir därmed nära förknippat med att också vara samhällsaktiv medborgare (jfr Williams, 2003; von Essen & Grosse, 2012). Synnerligen Wael lyfte detta när han i avsnitt 4.5.2. hänvisade till islam som en viktig uppmaning till att vara aktiv och bygga det samhället som en person bor i – ”inom islam så uppmuntras det att där du bor, det är ditt hem. Och du måste bygga och arbeta därifrån.” Men även Nasers reflektioner kring de religiösa berättelsernas betydelse för hans engagemang är ett intressant exempel. Vad som är intressant här är både hur ungdomarnas tolkningar av de religiösa texterna kan ligga till grund för att engagera sig och hur de på olika vis appliceras på en samhällskontext för att förstå den, men också hur utmaningar i samhället kan få ny förståelse genom religiösa berättelser. Men islam kan också, vilket är det andra skälet, beskrivas som orsaken till att de unga muslimerna känner ett behov av att vara aktiva. Inte bara för att arbeta för ett samhälle där

de strukturer som ungdomarna upplever håller dem tillbaka utmanas, utan det finns också en känsla av ett utanförskap och exkludering till följd av de bilder som finns om islam och muslimer – de är, för att använda Sofias och Monas ord, 'annorlunda.' Islam kan därmed beskrivas både som en resurs, men också en utmanande faktor som både skapar en känsla av tillhörighet och utanförskap som måste hanteras. Detta kan ta flera olika uttryck; både som ett sätt att motverka praktiska hinder (som brist på bönelokaler och halalmat) som vi såg i Semils berättelse, men också hur islam kan bli en social resurs för att motverka känsla av utanförskap i samhället som Monas, Sofias, Samiras och Saras berättelser gav exempel på. Det är också tydligt från ungdomarnas berättelser att båda dessa skäl finns närvarande i deras engagemang, vilket jag kommer att återkomma till i kapitel sex.

Vad dessa exempel visar är att det går att se konturer av en referensram hos ungdomarna där religion och samhällsengagemang är sammankopplade och som driver dem framåt. Det går också att se hur islam blir en resurs på flera olika vis beroende på vilken kontext ungdomarna befinner sig i och att detta är en viktig del i att förstå hur de blivit intresserade av SMFR som organisation. Men detta genererar i sin tur nya frågor som rör vilka andra faktorer som kan ha varit betydelsefulla för att lägga till grund den här referensramen. Som vi såg i kapitel två uppstår inte religiöst engagemang ur tomma intet och för en stor del föregår ett religiöst- och trosbaserat engagemang av en insocialisering i språkbruk, beteenden och värderingar (se t.ex. Lövheim & Sjöborg, 2006; Williams, 2003; Furseth & Repstad, 2005; von Essen & Grosse, 2012). För att titta närmre på de här faktorerna kommer nästa avsnitt att fokusera på ungdomarnas uppväxt och vilken betydelse föräldrarna kan ha haft för att lägga en grund till ungdomarnas engagemang.