B ROTTSFÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER

I temat om brottsförebyggande arbete har vi försökt utröna hur regeringens åtgärder uttrycks i syfte att motverka såväl den organiserade brottsligheten som gängkriminaliteten. Inom detta tema ryms de åtgärder som indirekt ska förhindra den organiserade brottsligheten. Likt nämnt tidigare, kommer en avgränsning ske där enbart de punkter vi föranlett till deltemat satsningar analyseras.

5.2.1 Trygghetsberedning

Den första punkten vi valt att ta upp från 34-punktsprogrammet inom temat brottsförebyggande arbete är förslaget om trygghetsberedning. Regeringen menar att framgent för att nå, åtminstone

23

goda förutsättningar för, adekvata åtgärder bör arbetet vara evidensbaserat. Detta är vad förslaget om trygghetsberedning ämnar uppnå, då de nya åtgärderna i 34-punktsprogrammet ska baseras på expertkunskap, evidens och erfarenhet, vilket ska ta form genom en parlamentarisk trygghetsberedning. Följande citat får illustrera hur regeringen tänker stärka och effektivisera arbetet mot organiserad brottslighet och gängkriminalitet.

”En parlamentarisk beredning tillsätts för att ta fram en samlad målbild för det brottsbekämpande och trygghetsskapande arbetet samt lämna förslag på långsiktiga åtgärder för ökad trygghet och minskad brottslighet. Förslagen ska vara grundade i evidens och beprövad erfarenhet. En analys av vilka förmågor som samhället bör kunna förvänta sig av rättsväsendet tas fram. Förslag ska också lämnas till en inriktning för en sammanhållen modern straffrätt, byggd på proportionalitet och syftande till lägre brottslighet, som är anpassad för att möta vår tids krav.” Justitiedepartementet, 34-punktsprogrammet, åtgärd 27.

Trygghetsberedningen är en parlamentarisk sammantagen kommitté som ska vara biträdd av sakkunniga experter, för att bistå regeringen med underlag till en nyanserad och evidensbaserad kriminalpolitik (Dir. 2020:32, s. 1). Ett av motiven till åtgärden är:

”Den upplevda otryggheten har ökat och är särskilt utbredd bland kvinnor, och bland personer som bor i socialt utsatta områden i storstadsregionerna. I dessa områden, huvudsakligen men inte enbart koncentrerade till storstadsregionerna, påverkar också skjutningar, kriminella nätverk, tendenser till parallella samhällsstrukturer och hedersnormer livsvillkoren för många människor, inte minst för barn och unga. Den sammansatta problematik som präglar dessa områden kan även utgöra en grogrund för våldsbejakande extremism.” Dir. 2020:32, s. 3.

Här uttrycker regeringen att upplevd otrygghet är utbrett och att kvinnor är en särskilt utsatt grupp i socialt utsatta områden, vilket regeringen understryker för att göra åtgärderna mer angelägna att genomdriva och genom detta vill de tillsätta trygghetsberedningen som en form av kvalitetskontroll och utvärderare. Fortsättningsvis beskriver de i motiven att det är ömmande att ”dessa områden” utgör en grogrund för våldsbejakande extremism, om detta är detsamma som ”kriminella miljöer” som tidigare nämnts i åtgärderna ovan är oklart. Vad som däremot står klart är att regeringen med denna åtgärdspunkt garderar sig med eftertänksamhet och kontroll av effektivitet reaktivt och inte proaktivt. I enlighet med denna beredskap blir sakkunniga uttolkare av verkligheten, vilket i denna bemärkelse går emot Garlands resonemang om att nutida kriminalpolitik nedgraderar expertis och kriminologisk forskning (Garland, 2011:13). Utifrån vårt teoretiska perspektiv kan vi därmed utröna att denna trygghetsberedning likaledes står i kontrast med Thams resonemang om den straffande vändningen eftersom evidens, långsiktiga åtgärder och proportionalitet betonas (Tham, 2018:139).

24

Trygghetsberedningen ger uttryck för en effektiv brottskontroll då krav på sakkunnighet eftersträvas likt upprätthållandet av fundamentala medborgerliga fri- och rättigheter vilket tangerar väl med proportionalitetsprincipen.

Å andra sidan nämns inga exempel på hur en åtgärd som denna kommer verkställas i praktiken och begreppet trygghet, likt organiserad brottslighet, kan fritt tolkas och inbegripa vilket innehåll som helst om det inte ges klara och tydliga specificeringar. Utifrån Thams resonemang om den straffande vändningen kan denna trygghetsberedskap tänkas synliggöra hur det allmänna rättsmedvetandet får en central roll i hur den organiserade brottsligheten ska bekämpas med hänvisning till det folket kan förvänta sig (Tham, 2018:149).

5.2.2 Satsa långsiktigt på skolor och socialtjänst

Nästa åtgärd vi valt att lyfta är den långsiktiga satsningen på skolor och socialtjänst i utsatta områden. Brottsbekämpande åtgärder kan betraktas som politiskt lätta att genomdriva i förhållande till brottsförebyggande preventionsmodeller som ofta är kostsamma och bygger på en bättre framtidsvision, där den eventuella effekten av åtgärderna kan ta lång tid att se. Skola och socialtjänst är två av de åtgärder som många gånger uppmärksammas i samband med det förebyggande arbetet av organiserad brottslighet (Wahlgren, 2014:13). I 34-punktsprogrammet finns inga förarbeten, eller pressmeddelande om hur satsningen på skola och socialtjänst ska se ut, utan det enda som står under punkt 28 är:

”Arbetet mot segregation inom ramen för Delegationen mot segregation (DELMOS) kommer att förstärkas avsevärt under mandatperioden.” Justitiedepartementet, 34-punktsprogrammet, åtgärd 28.

Dessvärre finns inte mer material att tillgå för att utröna eventuella motiv från regeringens sida till åtgärdspunkten. Vad som emellertid kan beskrivas utifrån citatet är att regeringen i och med denna åtgärdspunkt inramar segregationsarbetet som en viktig del i att bekämpa organiserad brottslighet. Men underrättelse saknas om varför denna koppling görs och hur de ska förbättra det generella läget i Sverige i stort vad avser organiserad brottslighet. Ändock om en tolkning av innebörden ska företas kan det ovannämnda citatet tolkas som att människor som tillhör olika social-, inkomst- och yrkesgrupper lever sina liv skilda från varandra och att sagda segregation ger upphov till olika förutsättningar. Detta stödjs även av Merton (1938) som anför inom sin teoribildning att bristen på möjligheter för samhällets socioekonomiskt utsatta är en orsak till kriminalitet.

Vidare anges ingen närmare koppling till hur DELMOS och en ”avsevärd förstärkning under mandatperioden” förhåller sig till skolor. Vilket vore angeläget att belysa då

25

detta är den enda åtgärden i 34-punktsprogrammet som tar upp en generell satsning på skolan.

Det är problematiskt när en åtgärd som sägs vara en långsiktig satsning på skola och socialtjänst saknar en innehållsbeskrivning som utvecklar detta. Problemet med att sätta en sådan intetsägande åtgärdspunkt i ett långsiktigt perspektiv är att den tydliga mållinjen förloras, därtill inger det inte förtroende för läsaren till hur förslaget är relevant, kausalt eller verkställbart samt varför skola ska sammanfogas med socialtjänst och segregation.

Att regeringens 34-punktsprogram lyfter skolan som brottsförebyggande åtgärd går dock i linje med Wahlgrens resonemang att skolan är en återkommande komponent i politiska reformer. Detta eftersom skolan inte enbart har som uppgift att förmedla kunskap, utan också har en uppfostrande roll i att lära ut normer och regler till elever. Skolan kan i denna bemärkelse, sett till dess potential, även uppmärksamma diverse riskbeteenden hos barn och ungdomar och fånga upp dessa innan ett kriminellt beteende utvecklas (Wahlgren, 2014:16-17). Genom att använda skolan som brottsförebyggande institution kan diverse problem hanteras på en lokal nivå och främja individers positiva utveckling (Wahlgren, 2014:13). Med detta sagt så ger ovannämnda citat dessvärre inget vidare tolkningsutrymme för vad som rent konkret ska åtgärdas eller hur åtgärden ska verkställas inom skolväsendet.

5.2.3 Socialtjänst på kvällar och helger i utsatta områden

Denna åtgärd, precis som ovanstående punkt, lyfter vikten av socialtjänst men tar fäste på arbete under kvällar och helger i utsatta områden samt sociala insatsgrupper. Socialtjänst framhålls som en del av den helhet som på lång sikt ska motverka organiserad brottslighet. Likt tidigare nämnda åtgärder finns det inga förarbeten eller vidare motiv till hur denna åtgärdspunkt är tänkt att förebygga organiserad brottslighet. Det som går att utläsa från 34-punktsprogrammet är:

”Bemanning med fältassistenter kvällar och helger bedöms av bland annat Polismyndigheten vara en både synlig och effektiv åtgärd mot gängproblem och rekrytering av unga till kriminalitet. Sociala insatsgrupper är en arbetsmetod för samverkan mellan socialtjänst, skola och polis för att hjälpa unga att sluta begå brott.

Resurser till kommunerna för detta ska säkerställas.” Justitiedepartementet, 34-punktsprogrammet, åtgärd 30.

Det som framgår under denna punkt är att insatsen bedöms av polis vara en effektiv åtgärd mot gängproblem, i nyrekrytering till kriminalitet samt att samverkansarbetet ska hjälpa ungdomar som fastnat i brottslighet med att sluta. Citatet kan tolkas som att fältassistenter blir ett verktyg för att Polismyndigheten ska synliggöras och göras påmind inför gängen och unga som kan tänkas hamna snett. En alternativ tolkning av detta är att fältassistenter inom sin yrkesroll ska arbeta uppsökande för att främja förutsättningar för barn och ungdomars goda

26

levnadsförhållanden, se 3 kap. 1 § socialtjänstlag (2001:453). Arbetet som sådant kan tolkas inom ramen för sekundär prevention, eftersom den riktas till individer som bedöms vara i en riskgrupp för att utveckla kriminalitet. Samverkansarbetet kan därtill tolkas inom tertiär prevention eftersom åtgärderna även riktas till redan brottsaktiva med målsättningen att förhindra en fortsatt negativ utveckling (Brå, 2003:8). Det hade varit betydelsefullt att få en beskrivning om vad begreppet ”gängproblem” avser, menas individer som redan försatts i kriminalitet eller individer som står inför en risk att utveckla ett kriminellt beteende. Vad som blir problematiskt i detta avseende är att framhålla ”gäng” som ett homogent fenomen eftersom Klein (1995) menar att det råder strukturella skillnader mellan olika gängkonstellationer vilket medför att de brottsförebyggande åtgärderna som krävs för att stoppa ett gäng inte nödvändigtvis går att applicera på ett annat (Rostami, 2013:40-42). Det hade även varit givande att få en förklaring av hur de tilltänkta insatserna ska konstrueras i praktiken och hur de ska hjälpa unga att sluta begå brott. Innehållet i motivet anger inte heller någon tydlig beskrivning på hur socialsamarbetet faller inom begreppet organiserad brottslighet, det kan tolkas som ett indicium på att arbetet ska få positiva nyttoeffekter i det långa loppet men någon mer utstakad åtgärdsvision saknas avseende arbetet mot organiserad brottslighet.

5.2.4 Sammanfattning brottsförebyggande åtgärder

Regeringen framhåller att åtgärder ska riktas mot brottets orsaker, däremot erhålls ingen beskrivning på vad som är orsaken till organiserad brottslighet eller gängkriminalitet utan enbart att det ska riktas mot utsatta områden. Detta kan tolkas i enlighet med Sahlins resonemang om att brottsprevention är ett sätt att konstruera brottslighetens orsaker och genom att fokusera samt rikta förebyggande åtgärder i utsatta områden kan detta tänkas motverka gängkriminalitet (Sahlin, 2008:80). Det går även i linje med det Garland lyfter avseende den tidigare synen på brottslingen, där sociala missförhållanden ansågs vara en primär orsak till brottsligt beteende (Garland, 2001:15). Sammantaget lyfter temat om brottsförebyggande åtgärder vikten av att satsningar ska utgå ifrån ett samverksarbete, vilket vidare bekräftar att samverksarbetet alltmer intagit en central roll i kampen mot den organiserade brottsligheten, även om det inte framgår av förslagen hur detta ska förebygga organiserad brottslighet (Levi &

Maguire, 2004:410).

Genom myndighetsgemensamma insatser kan samtliga aktörer bidra till att förebygga, försvåra och förhindra fortsatt kriminell verksamhet. Samhällets brottsnivå påverkas inte enbart av vad som görs för att motverka den på ett övergripande offentligt plan utan även av andra allmänna politiska beslut som tas i mindre instanser (Sahlin, 2008:80). I förhållande

27

till de brottsbekämpande åtgärderna som är talrika vad avser deras motiv och förarbeten, förhåller sig brottsförebyggande kort hållna, vagt beskrivna och mindre genomarbetade. Det brottsförebyggande arbetet har ett samhälleligt ansvar för utvecklandet och normanpassandet för samtida och framtida generationer. Med en så viktig funktion att fylla vore det därför angeläget att låta brottsförebyggande åtgärder få en något större plats jämte de brottsbekämpande åtgärderna.