Skydd av rödlistade arter Beskrivning
I runda tal 90 rödlistade arter påträffas inom Fulufjällets nationalpark, merparten mossor och lavar. I högsta hotkategorin, akut hotad, återfinns taigabjörnmossa, funnen på en plats intill Klorån vars status idag efter ursköljningen är osäker. En mossa,
svanklipptuss, samt tre lavar, långt broktagel, skuggkraterlav samt trådbrosklav klassas som starkt hotade. Dessa arter är knutna till de djupa, skuggiga och fuktiga dalgångarna eller till diabasbranterna i fjällets östbrant. Resterande arter återfinns i kategorierna sårbara, missgynnade eller kunskapsbrist.
Frapperande är hur starka populationer många av de rödlistade arterna har. Man kan dock befara att nationalparken för vissa arter är så pass isolerad genom omgivande hårt brukade skogslandskap att fragmenteringseffekter kan visa sig med tiden. Små popu- lationer kan dessutom slås ut av slumphändelser, sådana som den stora ursköljningen. Mål
De rödlistade arterna lever i livskraftiga populationer med gynnsam bevarandestatus. Riktlinjer och åtgärder
• De rödlistade arter som påträffas gynnas i stort sett alla av frånvaro av mänskliga ingrepp. Skötselplanen torde därför mycket väl tillgodose deras önskemål. De arter som återfinns i kategorierna akut och starkt hotade, bör särskilt uppmärksammas genom att en plan för uppföljning av dessa arters populationer utarbetas.
• De synpunkter som framförs under punkt B4 om angränsande områden bör särskilt beaktas när spridningsbiologiska aspekter behandlas.
Skydd av arter och områden enligt EU:s habitatdirektiv Beskrivning
Fulufjällets nationalpark hyser inte mindre än tolv av EU:s utpekade habitattyper, varav västlig taiga och aapamyrar dessutom betraktas som prioriterade naturtyper (se punkt A1.3). Samtliga dessa naturtyper bevaras på bästa sätt om de lämnas att utvecklas utan mänsklig påverkan, med undantag för de brandberoende skogstyperna. Skötselplanen bör därmed fullkomligt tillgodose habitatdirektivets krav på hänsyn till de utpekade naturtyperna. Något behov av att särskilja skötseln för dessa naturtyper finns inte.
85
Lodjuret är den enda utpekade däggdjursart som finns i området. Däremot finns inte mindre än 11 fågelarter som naturtypsvis kan fördelas på gammelskog (tjäder, orre, pärluggla, spillkråka, tretåig hackspett och hökuggla), myr (trana och grönbena), fjällhed (ljungpipare), fjällsjöar (smalnäbbad simsnäppa) samt fjällens busksnår (blåhake). Dessa arter är i stort sett knutna till och starkt gynnade av skogstyper, sjöar, myrar och fjällhedar i naturtillståndet. Skötselplanen torde därför mycket väl tillgodose dessa arters krav.
Bland utpekade växter förekommer två arter, nordisk klipptuss och grön sköldmossa. Den senare påträffades 1981 i nedre delen av Göljådalen, och kan ha utplånats i och med ursköljningen av området. nordisk klipptuss däremot har pålitliga förekomster på diabashamrarna vid Brottet, vid Njupån samt på ytterligare en plats. Arterna gynnas av ostörda förhållanden.
Mål
Habitat- och fågeldirektivets arter och naturtyper är bevarade till areal, kvalitet och kvantitet så att de har en gynnsam bevarandestatus.
Riktlinjer och åtgärder
De utpekade habitaten och arterna följs till utbredning och innehåll enligt kommande riktlinjer för uppföljning och dokumentation inom Natura 2000. Förekomsten av grön sköldmossa bör lokaliseras.
B2.3 Brand
Beskrivning
Fulufjällets skogar är i vissa delar, fr a vegetationskartans ”barrskog av torr ristyp”, starkt brandpräglade, medan grandominerade skogar av fuktig ristyp eller örttyp mer sporadiskt berörts av brand. Det kanske mest påtagligt brandbenägna området omfattar Östertangens och Lövåsens sydsluttningar, där även angränsande fjällhed bär tydlig brandprägel. Även på andra delar av fjällheden finns spår av ett flertal små brandfält, särskilt från torrsommaren 1959.
För att bevara de brandpräglade skogarnas struktur och artinnehåll, är det ett
naturvårdsönskemål att brand inträder som den naturliga faktor som ständigt danat dessa marker. Detta kan ske i form av naturliga bränder som tillåts utvecklas inom ramen för brandförsvaret eller – om behovet så påkallar – artificiell bränning. Räddningslagen gäller som grund för hanteringen av bränder.
Mål
Brandens roll i brandgynnade skogstyper vidmakthålls så att naturliga strukturer och förutsättningar för brandgynnade arter fortlöpande återbildas, under förutsättning att detta kan ske utan att andra starka naturvårds- eller friluftlivsintressen äventyras. Generella riktlinjer och åtgärder
• I syfte att förbereda släckningsinsatser och släckningsmetoder på ett från
naturvårdssynpunkt önskvärt sätt, bör en släcknings- och bränningsplan upprättas av naturvårdsförvaltaren i samråd med det lokala brandförsvaret. Målet med planen ska
vara att bestämma metoder för släckning allt efter brandens läge, intensitet och storlek samt tillgänglig utrustning.
• Planen bör även ge riktlinjer för framtida naturvårdsinriktad bränning och härvid ha sin grund i den generella policy för naturvårdsbränning i skyddade områden som är under utarbetande.
• Vid spontan brand ska så skonsamma metoder som möjligt användas vid släckning. Under säkra förhållanden, t ex där det kan förväntas att branden självdör mot naturliga brandgränser, ska viss avbränning och självsläckning tillåtas. Om brand uppstår ska givetvis det avbrända området lämnas för fri utveckling efter
släckningen.
B2.4 Kalkning
Beskrivning
Nedfallet av försurande ämnen har minskat i Mellansverige de senaste årtiondena. Under 1970- och 1980-talet noterades en förbättring i snöns surhetsgrad på Fulufjället och det senaste årtiondet kan man skönja en svag höjning av pH värdet i referenssjön Övre Särnmanssjön. På sikt kan man således förvänta sig en återkolonisation av försurningskänsliga arter till Fulufjällets okalkade sjöar och vattendrag i takt med att vattenkvalitén förbättras.
Provfisken på 1960-talet visade att röding, öring och harr hade reproducerat sig i surare vatten på Fulufjället än vad som anses normalt för dessa arter – vid pH-värden ner mot 5. I Fulubågan har öringen idag en hygglig reproduktion trots att det sannolikt
förekommer surstötar med pH-värden kring 5 vid högvattenflöden.
I flera sjöar saknas fortfarande fiskarter som tidigare bevisligen funnits i vattnen. Det gäller t.ex. öring i Tangsjöarna, röding i Övre Särnmanssjön och harr i Harrsjöarna. Orsaken kan både vara att vattenkvalitén fortfarande är för dålig och att vandringshinder försvårar/omöjliggör återkolonisation av arten från nedströms liggande vatten.
Mål
I de sjöar som kalkas bedrivs kalkningen så att en god vattenkemi upprätthålls, ett långsiktigt hållbart nyttjande av fiskevattnen möjliggörs samt att naturligt
förekommande arter och populationer har en gynnsam bevarandestatus. Generella riktlinjer och åtgärder
• Vattenkvalitén i kalkade vatten ska följas upp mer frekvent än vad som varit fallet under 1990-talet – vilket också inkluderar lokaler i nedströms liggande sjöar och vattendrag. Detta utförs inom ramen för länsstyrelsens ordinarie
kalkningsuppföljning.
• Kalkningen inom Fulubågan och Njupåns vattensystem ska fortgå så länge nedfallet av försurande ämnen skadar den biologiska mångfalden. Kalkningarnas utförande ska anpassas med utgångspunkt från följande riktlinjer:
87
• I huvudsak endast sjökalkning – med spridning direkt på sjöytorna (eller isen).
• Markskadorna ska minimeras.
• En jämn men låg pH och alkalinitetsökning ska eftersträvas – vilket t ex kan uppnås genom täta kalkningar (minst en gång per år) med förhållandevis låga givor vid varje tillfälle.
• Damning på land ska minimeras vid sjökalkning.
Riktlinjer och åtgärder för Njupån med Rösjöarna och Särnmanssjöarna
• Kalkning utförs endast i Stora Rösjön och Nedre Särnmanssjön.
• Kalkningen av Nedre Särnmanssjön ska utföras så att den ger en godtagbar biologisk effekt i nerströmsbäcken, ner till inflödet i Stora Rösjön (målpunkt).
• Fiskeförbudet i de båda Särnmanssjöarna syftar till att möjliggöra uppföljning av fiskebeståndens återhämtning efter försurning i intilliggande ”ofiskade” sjöar, varav en okalkad och en kalkad.
• Kalkningen av Stora Rösjön utförs så att godtagbar effekt fås i Lilla Rösjön (målpunkt).
Riktlinjer och åtgärder för Fulubågan med bl.a. Harrsjöarna och Getsjöarna
• Kalkningen av Harrsjöarna och Stora Getsjön fortgår. Utförandet anpassas så att så att vattenkvalitén blir tillräckligt bra för att harr och öring ska kunna reproducera sig i nerströms liggande strömvatten, dvs. Fulubågan.
• Om det behövs för att få en godtagbar vattenkvalité i Fulubågan kan kalkningen utvidgas till att även omfatta några mindre sidosjöar med direkt avvattning till Fulubågan, såsom Masksjön och L Getsjön.
• Vattenprover och provfisken inom ramen för kalkeffektuppföljningen utförs i Harrsjöarna, Getsjöarna, Skarphån och Fulubågan. Bottenfaunaundersökningar bör ingå på någon lokal i Fulubågan.
Riktlinjer och åtgärder för övriga vattendrag
• Inga kalkningar utförs i Tangsjöarna och Tangåns vattensystem
• Inga kalkningar planeras i övriga vattendrag på Fulufjället.