B 6668-06, Svea hovrätt

MB, 32 år, har vid sex olika tillfällen haft samlag med målsäganden som vid gärningstillfället var 14 år. Samlagen har varit både vaginala och orala. Därutöver har analt samlag förekommit vid ett tillfälle.

Målsäganden och MB hade under hösten 2005 kontakt via telefon. De träffades första gången i ett hotellrum som MB hyrt. Därefter träffades de ett antal helger och en vardagskväll. De hade sexuellt umgänge vid i stort sett samtliga dessa tillfällen. Det förekom inget våld eller hot från MB:s sida. MB uppgav för målsäganden att han var 23 år, trots att hans verkliga ålder var 32 år. Dessutom lämnade han oriktiga uppgifter om sin bakgrund, sitt arbete och sin ekonomi. Han förteg också för målsäganden att han var gift och hade barn.

MB har erkänt att han har haft samlag med målsäganden i enlighet med vad åklagaren påstått. Han har emellertid bestritt ansvar för brott under påstående att han inte hade uppsåt till att målsäganden var under 15 år. Om han skulle anses övertygad om sådant uppsåt, har han hävdat att gärningen ska bedömas som sexuellt utnyttjande av barn.

Tingsrätten gör inledningsvis bedömningen att det måste anses som ställt utom rimligt tvivel att MB under den period som avses med åtalet hade vetskap om målsägandens ålder.

Med detta anses det utrett att de objektiva och subjektiva förutsättningarna för att döma MB för våldtäkt mot barn är uppfyllda. Tingsrätten fortsätter:

”Lagstiftningens utgångspunkt är att samlag och därmed jämförliga sexuella handlingar riktade mot barn under 15 år som huvudregel ska rubriceras som våldtäkt mot barn och den lindrigare brottsrubriceringen skall tillämpas bara om omständigheterna är mildrande.”

Tingsrätten redogör sedan för 5 § och de två avgörandena i vilka Högsta domstolen har tagit ställning till gränsdragningen mellan våldtäkt mot barn och sexuellt utnyttjande av barn. De menar dock att omständigheterna i det aktuella målet skiljer sig från de båda fallen från Högsta domstolen, eftersom målsägandens frivilliga medverkan i de sexuella handlingarna grundades på en härva av lögner från MB:s sida. Särskilt avgörande för målsägandens medverkan i relationen var uppenbarligen frågan om MB:s ålder.

Tingsrätten skriver slutligen att MB måste ha insett att hans lögner och förtiganden var en avgörande förutsättning för målsägandens medverkan.

Målsägandens frivillighet tilläggs inte någon betydelse för rubriceringen av gärningen utan tingsrätten dömer MB för våldtäkt mot barn.

Hovrätten

Hovrätten börjar precis som tingsrätten med att konstatera att de gärningar som MB gjort sig skyldig till uppfyller de i 4 § upptagna objektiva rekvisiten för våldtäkt mot barn och att dessa rekvisit har subjektiv täckning.

Sedan går hovrätten vidare till frågan om gärningen är att rubricera som våldtäkt mot barn eller sexuellt utnyttjande av barn.

Hovrätten redogör därefter för den nya lagstiftningen och skriver att det inte krävs att gärningsmannen använt något våld mot barnet eller hotat det. Den förklarar därefter:

”Redan det förhållande att samlag (eller annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag) genomförts med en person under 15 år leder till att handlingen är straffbar och att det som huvudregel skall rubriceras som våldtäkt mot barn”

Hovrätten redogör för bakgrunden till den nya lagstiftningen och skriver att 5 §, om sexuellt utnyttjande av barn, är avsedd att tillämpas med restriktivitet. Vidare klargör hovrätten att en förutsättning för att en tillämpning av bestämmelsen ska aktualiseras är enligt förarbetena att den person som gärningen riktas mot med hänsyn till sin utveckling och omständigheterna i övrigt har haft förutsättningar att bedöma och ta ställning till situationen.

Innan hovrätten gör sin bedömning i huvudfrågan markerar den dock att det i lagtexten talas om ”omständigheter vid brottet” och att det även gäller som allmän princip att bedömningen av till vilken svårighetsgrad gärningen är att hänföra ska göras med beaktande av samtliga faktiska omständigheter vid brottet.

I sin bedömning i rubriceringsfrågan skriver hovrätten att målsäganden frivilligt deltagit i så måtto att hon inte förmåtts medverka genom våld eller hot. De sexuella handlingarna får även anses ha skett inom ramen för en ömsesidig relation. När det gäller målsägandens förutsättningar att bedöma och ta ställning till situationen skriver dock hovrätten att det, inom ramen för omständigheterna vid brottet, måste beaktas de felaktiga uppgifter MB lämnat om bl.a. sin ålder och sitt civilstånd. Genom dessa felaktiga uppgifter som MB lämnat måste anses att målsäganden med hänsyn till sin ålder och mognad inte haft förutsättningar att på ett riktigt sätt bedöma situationen och ta ställning till om hon ville inleda en sexuell relation med en 17 år äldre gift man. På grund av detta och på de skäl tingsrätten i övrigt anfört finner hovrätten, i likhet med tingsrätten, att gärningarna ska rubriceras som våldtäkt mot barn.

Kommentar

Vid den aktuella tidpunkten var målsäganden 14 år. Hon närmar sig således åldern för sexuellt självbestämmande, 15 år, vilket lämnar ett visst utrymme för att gärningen kan rubriceras som sexuellt utnyttjande av barn.

I målet synes målsäganden rent faktiskt ha samtyckt till samlag. Detta samtycke kan dock ej ges rättslig verkan.