Detta kapitel består av tre avsnitt: begrepp och definitioner, styrdokument och forskningslitteratur. I detta kapitel redogörs begrepp och definitioner.
Styrdokumentens koppling till studien och tidigare forskning presenteras även.
2.1 Begrepp och definitioner
o ASL är en förkortning av läs- och skrivinlärningsmetoden att skriva sig till läsning.
o Läsbokstäver är de bokstäver som är tryckta i de böcker och texter som elever läser.
o Skrivbokstäver är de bokstäver som elever skriver. När elever skriver för hand skiljer sig ofta skrivbokstäver från läsbokstäverna.
o Spökskrift innebär att man trycker slumpmässigt på tangentbordet vilket bildar en så kallad spökskrift. Spökskriften behöver inte innefatta några riktiga ord utan är slumpmässiga bokstäver.
o Station definieras i denna studie som arbetsstation. Det innebär att olika stationer har olika arbetsuppgifter.
2.2 Styrdokument
Enligt Skolverket (2019, s. 12) ska elever efter avklarad grundskola kunna använda digitala verktyg för att bland annat kunna söka information och kommunicera. Även förmågan att samarbeta med andra såväl som självständigt ska elever ges möjlighet till.
Läraren ska anpassa och planera undervisningen så elever får möjlighet att använda digitala verktyg med syftet att främja deras kunskapsutveckling (Skolverket, 2019, s.
13).
Inom det centrala innehållet i ämnet svenska under rubriken Läsa och skriva i årskurs 1–3, ska undervisningen bidra till att elever ges möjlighet att utveckla sina kunskaper att kommunicera och formulera sig i både tal och skrift. Undervisningen ska innefatta att elever lär sig skriva med digitala verktyg och sin egen handstil.
Elever ska dessutom ges möjlighet att söka information från olika källor samt vara källkritisk (Skolverket, 2019, s. 258).
2.3 Forskningslitteratur
Läs- och skrivinlärningen har i 200 år dominerats av att elever först lär sig att läsa och sedan att skriva för hand enligt Trageton (2014, s,15). ASL-metoden vänder på den traditionella läs- och skrivinlärningen vilket innebär att metoden i stället börjar med skrivinlärningen. Trageton lyfter fram att forskning har visat att det är lättare för en 4–7-åring att lära sig skriva jämfört med att lära sig läsa. Men Trageton menar att lära sig perfekt handskrivning är svårt för 6-åringar. Därför används digitala verktyg som hjälp i den tidiga skrivinlärningen. Att skriva på en dator är lättare för en 6-åring eftersom alla bokstäver blir perfekta. Dessutom blir skrivbokstäverna identiska med läsbokstäver vilket underlättar bokstavsigenkänningen i den tidiga läsinlärningen.
Genom att börja med skrivinlärningen får elever formulera egna tankar och meningar redan från början av skolstarten. Elever får i par skriva egna texter och lära sig att läsa genom sitt eget skrivande. Trageton (2014, s.254) förespråkar texter som elever skriver används som egenproducerade läseböcker i klassrummet.
Även Graham och Hebert (2010, s.9) skriver om att vända på den traditionella läs- och skrivinlärningen. Forskarna menar att skriva fungerar som ett verktyg för att utveckla läsningen. Undervisning om skrivfärdigheter såsom grammatik och stavning stärker läsförmågan eftersom elever ges möjlighet att skapa en förståelse för språkets struktur och uppbyggnad. De menar även att skriva texter utvecklar läsförståelsen eftersom elever ges möjlighet att skapa kopplingar mellan vad de läser, tänker, vet och förstår.
Att prata, lyssna, skriva och läsa är fyra grundläggande färdigheter för att kunna kommunicera med andra människor. Trageton (2015, s.6) menar att eleverna genom ASL-metoden får träna på de fyra grundläggande färdigheterna att prata, lyssna, skriva och läsa som en dynamisk helhet i undervisningen. Det innebär att elever ges möjlighet att utveckla alla dessa färdigheter kontinuerligt i undervisningen. Till skillnad från att träna på de olika grundläggande kunskaper som isolerade delar i undervisningen, det vill säga att undervisningen ger elever möjlighet att utveckla en förmåga i taget.
Eftersom metoden att skriva sig till läsning går ut på att lära sig att skriva med hjälp av digitala verktyg behöver undervisningen inte prioritera hur bokstäver formas i början av skrivinlärningen. När elever skriver på en dator blir alla bokstäver perfekta.
Sjödin (2014, s.41) menar att undervisningen i stället kan fokusera på innehållet i texten och hur olika typer av texter ser ut. Elever lär sig tidigt att skriva och skilja på olika typer av texter. Redan i årskurs 1 lär sig elever skillnaderna mellan faktatext, berättelse och dikt. En motståndare till datorskrivningen är Turunen (2019, s.55) som menar att datorskrivandet inte kan ersätta handskrivning. Turunen påpekar att
målinriktade handskriftsövningar är nödvändiga för att eleverna ska utveckla goda läs- och skrivfärdigheter.
Enligt Trageton (2015, s.6) har forskning visat att metodens arbetssätt underlättar elevers lärande eftersom elever lär sig skriva före läsa och att skriva med hjälp av digitala verktyg. Det bidrar till ökat intresse och motivation hos elever till att lära sig skriva och läsa. Trageton menar att traggla okända texter med elever som ännu inte lärt sig alla bokstäver utantill eller fortfarande har svårigheter med avkodning kan leda till saknat intresse och motivation. Däremot kan läsning av texter som elever i klassen själva har skrivit vara mer intressesant och motiverande för elever. Trageton lyfter dessutom fram att gemensamt framställa texter och sedan läsa dem kan ha positivt inflytande på det sociala klimatet i klassrummet.
Det sociala samspelet när elever får skriva texter i par bidrar också till ökad
motivation, enligt Agélii Genlott och Grönlund (2013, s.103). De texter som elever skriver blir inte bara en uppgift som läraren ska kontrollera och rätta till. Utan elever utvecklar texten tillsammans och läser varandras texter. Detta skapar motivation och meningsfullhet eftersom elever ständigt tränar på att kommunicera med varandra samtidigt som de utvecklar läs- och skrivkunskaper. Men att skriva texter i par bidrar också till att elever utvecklar en förståelse för hur andra uppfattar deras text. Under hela skrivprocessen blir språkets sociala karaktär tydligt eftersom elever hela tiden samarbetar och tolkar varandras meningar.
Turunen (2019, s.54–55) lyfter fram brister med metoden att skriva sig till läsning.
En nackdel med ASL som Turunen påpekar är att metoden inte tränar tillräckligt på fonologisk medvetenhet. Mängden fonologisk medvetenhet anses inte vara tillräckligt för att lära sig att läsa, enligt Turunen. Därför betraktas inte metoden vara tillräckligt
pedagogiskt effektiv för läskunnighet. Fonologiska färdigheter bör tränas mer regelbundet och specifikt för att ge elever möjlighet att utveckla goda läskunskaper.