Bakgrund

1.2 Syfte & frågeställningar    

Syftet är att undersöka hur gestaltningen av tre specifika händelser kopplade till coronaviruset  skiljer sig åt mellan SVT och Aftonbladet. För att konkretisera syftet har två frågor 

formulerats:  

1. Finns det några övergripande skillnader och likheter i hur SVT och Aftonbladet vinklar  sina nyheter? I så fall, vilka är dessa?  

2. Finns det några likheter och skillnader i SVT:s och Aftonbladets rapportering vad gäller  berättartekniker i artiklar kopplade till Coronaviruset? I så fall, vilka är dessa? 

1.3 Bakgrund 

Dagligen inträffar ett oräkneligt antal händelser, men enbart ett fåtal av dessa händelser  uppmärksammas i mediernas nyheter (Strömbäck, 2014: 99), det beror på mediernas  dagordningsmakt. Dagordningsteorin formulerades 1968, när Max McCombs och Donald  Shaw (1972) undersökte vilka frågor som massmedierna valde att uppmärksamma och vilka  frågor som väljarna ansåg var viktiga i anslutning till det dåvarande amerikanska valet (ibid,  177-180). De kunde genom denna undersökning se att det fanns ett starkt samband mellan  väljarnas uppfattningar om valet och de politiska frågorna och mediernas nyhetsrapportering  om valet och de politiska frågorna (McCombs & Shaw, 1972: 184). Resultaten av denna  undersökning la grunden till formuleringen av dagordningsteorin - en teori som starkt bidragit  till en föreställning om att medierna erhåller en stor makt i samhället, eftersom de påverkar  människors bild av verkligheten genom deras nyheter (Strömbäck, 2014: 99). Verkligheten är  obegränsad och för komplex för att människor själva ska kunna skapa en komplett bild av  den, samtidigt som människor ständigt, mer eller mindre, söker sig till svar och förklaringar  från nyhetsmedier när någonting viktigt eller stort har inträffat (Strömbäck, 2014: 100). I och  med detta bidrar nyhetsmedierna till att människor organiserar sin bild av verkligheten efter  nyhetsmediernas rapporteringar (ibid, 100). När medierna sätter dagordningen utövar de en 

viss makt, eftersom de då bestämmer över vilka frågor som prioriteras - vilka frågor som  privatpersoner och politiker kommer att diskutera. Därför finner vi det viktigt att analysera  Aftonbladets och SVT:s gestaltning av händelser som är kopplade till coronaviruset. För att  måla upp en helhetsbild av hur dagordningen sätts, ska det även nämnas att andra aktörer som  publiken, politiker eller externa aktörer påverkar dagordningen - men i kriser tenderar 

medierna till att ha mest dagordningsmakt, eftersom konkurrensen om människors 

uppmärksamhet från politiska partier eller andra minskar, samtidigt som människors behov av  information ökar (Strömbäck, 2014: 105).  

Varje dag klockan 14.00, sedan den 4 mars 2020, håller Folkhälsomyndigheten en pressträff  där de uppdaterar allmänheten om det nyaste gällande coronaviruset, bland annat presenteras  antal dödsfall och information om uppmaningar till nya rekommendationer eller restriktioner.  

Även Sveriges regering har vid flertalet tillfällen gett pressträffar sedan coronavirusets  utbrott, där de presenterat nya förbud och lagar (Regeringen, 2020). Folkhälsomyndigheten  har ett nationellt ansvar för folkhälsofrågor, och i deras uppdrag ingår bland annat att ta fram  och sprida vetenskapligt grundad kunskap som främjar hälsan i Sverige 

(Folkhälsomyndigheten Uppdrag, 2020). Dessa pressträffar, från Folkhälsomyndigheten,  olika myndighetspersoner och regeringen, har kommit att bli ett dagligt inslag i många  svenska mediers rapportering. I början av pandemin var träffarna ett stående inslag när det  kom till att förmedla information om viruset. Journalister på Aftonbladet och SVT får mycket  av sin information om coronaviruset från de dagliga pressträffarna. 

2. Teorier & tidigare forskning 

I detta kapitel presenteras tidigare forskning och teorier som vi har använt oss av, samt en beskrivning av varför dessa är värdefulla för vår studie. Den tidigare forskningen används för en kunskapsöversikt inom forskning om medier, pandemier och berättartekniker.

3

2.1 Gestaltningsteorin  

Gestaltning handlar om hur en händelse eller fråga framställs och ges en specifik innebörd. 

Entman (1993: 52) är citerad i Strömbäck (2014), och förklarar gestaltning så här: 

“En aktör väljer ut vissa aspekter av en uppfattad verklighet och gör dem mer  framträdande i en kommunicerande text, för att på så sätt främja en viss 

problemdefinition, orsak, tolkning, moralisk bedömning och/eller föreslagen lösning  på det beskrivna problemet”.  

Gestaltning av en nyhet formas genom ordval, bildval, fakta, perspektiv, källor, tolkningar  och moraliska omdömen. Eftersom gestaltning sker när man kommunicerar, är det 

ofrånkomligt att ​inte​ gestalta nyheter (Entman, 1993; Strömbäck, 2014: 115). Teorin är  mycket relevant för vår forskning eftersom nyhetsmedierna i det här fallet utgår från samma  presskonferenser och samma information i deras rapportering. Att titta på hur de gestaltar  informationen från samma källor gör det möjligt att identifiera skillnader eller likheter i deras  rapportering.  

Journalister gestaltar verkligheten på ett visst sätt genom att välja ut vissa aspekter i  rapporteringen. Gestaltningen kan till exempel handla om hur ett problem beskrivs, 

orsaksförklaringar, värderingar eller hur ett problem ska lösas. Strömbäck (2014) menar att  det finns flera sätt att se på gestaltning, men att det i grund och botten handlar om specifika  sätt att organisera och framföra information på (2014: 115). Enligt gestaltningsteorin är  människors bild av verkligheten inte verkligheten i sig, utan den bild som journalisterna  beskriver, och ju mer beroende människor är av nyheter, desto mer mottagliga är människor  att påverkas av medierna och nyheterna (Strömbäck, 2014: 115). Strömbäck (2014: 115)  använder ett exempel för att visa på hur gestaltning kan fungera:  

“Ett enkelt exempel handlar om glaset som både kan beskrivas som halvtomt och  halvfullt. I båda fallen finns exakt lika mycket vätska i glaset, men om det beskrivs  som halvtomt ligger implicit ett krav på att det bör fyllas på. Om det beskrivs som  halvfullt finns det inte samma behov av påfyllning”.    

Beroende på hur något beskrivs bildas människors uppfattning om det. Journalistikens  gestaltningsmakt handlar om hur journalisternas gestaltning av nyheter kan påverka hur  publiken uppfattar världen (Strömbäck, 2014: 118). När det kommer till forskning om  journalistikens gestaltning har det första steget varit att definiera vilka de vanligaste  gestaltningarna är. För att på ett tillförlitligt sätt kunna undersöka hur stor journalistikens  gestaltningsmakt är, behöver man utgå från klara definitioner (Strömbäck, 2014). Shanto  Iyengar (1991: 11-16) var en av de första att definiera journalistikens gestaltningar, och han  delade in dem i två olika kategorier: händelseorienterad och tematiska gestaltningar. 

Händelseorienterad gestaltningar handlar om att journalister fokuserar på enstaka händelser  eller personer för att illustrera generella problem som kan röra hela samhället. När journalister  använder tematiska gestaltningar illustrerar de istället generella sammanhang och bakgrunder  (Iyengar, 1991: 11-16; Strömbäck, 2014: 118). När Iyengar (1991) definierade dessa 

gestaltningar kom han fram till att nyheternas sätt att gestalta händelser påverkade  människorna som tog del av dem: människorna visade sig uppleva världen på olika sätt,  beroende på om gestaltningen var händelseorienterad eller tematisk. Strömbäck och Shehata  (2010) har undersökt mediernas gestaltningsmakt när det kommer till politiker och politiska  sakfrågor i samband med det svenska riksdagsvalet 2010. Undersökningen visade att 

medierna tillskrivs makt när de gestaltar olika saker, till exempel tenderar människor att ha  större misstro till politikerna beroende på hur svenska medier gestaltar det politiska spelet  (Strömbäck, Shehata, 2010; Strömbäck: 2014: 119).  

Resultatet av Iyengar och Strömbäcks undersökning motiverar oss att undersöka händelser  kopplade till coronaviruset, eftersom den visar att nyhetsmedier har möjlighet att påverka  människors förtroende och syn på till exempel politiker. Något som Strömbäck (2014)  betonar är att människor i verkligheten sällan exponeras för enbart en typ av gestaltning,  eftersom det råder konkurrens mellan medier (Strömbäck, 2014: 121). Något som ska  understrykas när det kommer till gestaltning är att det inte enbart är medierna som bidrar till  hur verkligheten framställs. Det finns vanligtvis bakomliggande intressen hos politiker och  andra makthavare när de pratar med och framför budskap till journalister, vad de väljer att 

5

säga påverkar också vad medierna senare rapporterar om (Strömbäck, 2014: 149). Detta  exempel blir tydligt när det handlar om presskonferenser, eftersom myndigheterna och  politikerna då framför ett budskap som de själva kan styra, samtidigt som journalisterna kan  välja att rapportera om det eller inte. När det kommer till budskap som framförs av politiker  menar ​Strömbäck (2014) att journalistiken generellt sett inte är partipolitiskt bunden, men den  är heller inte neutral. Journalistiken kan gynna ett visst parti och missgynna ett annat, men det  handlar mer om att anpassa informationen efter rådande nyhetsvärderingar, mediernas format  och berättartekniker, än att medvetet gynna ett politiskt parti (Strömbäck, 2014: 180).  

2.2 Medielogik   

I grunden handlar medielogiken om mediernas sätt att gestalta olika fenomen. Ett mediums  innehåll styrs av mediets format, organisation, yrkesmässiga normer samt mediets behov av  uppmärksamhet. Dessa faktorer är avgörande för vilket medieinnehåll som publiceras, och det  är dessa faktorer, utgångslägen och begränsningar som medielogiken handlar om (Strömbäck,  2014: 162). Ju bättre en nyhet passar med de ovan nämnda faktorerna, desto större är 

möjligheten att den publiceras. Till exempel, för att en nyhet ska sändas på tv, krävs det att  nyheten är bildsatt med bra bilder och fungerar för det formatet. Om nyheten inte är möjlig att  bildsätta kommer den inte att sändas i tv-nyheterna (ibid. 162). Även utvecklingen av internet  har kommit att spela en stor roll i mediernas villkor, eftersom internet inte låter sig regleras  som andra medieformer (Weibull & Wadbring, 2014: 127). Konkurrensen har ökat med  digitaliseringen, både annonsörer och publiken har fler alternativ, och idag tävlar de  kommersiella medierna om annonsintäkter mot nätjättar som exempelvis Facebook och  Google, något som kommit att påverka den finansiella strukturen hos medierna (Weibull & 

Wadbring, 2012: 365). Konkurrensen mot de stora nätföretagen är hård och företag som  exempelvis Facebook har möjlighet att spåra sina användare - dels när det kommer till hur  många de är, men även dels till vilka de är och vad de har för intressen. Möjligheten att  skräddarsy annonser hos nätföretagen har gjort att många annonsörer väljer att annonsera hos  dem, före de traditionella medierna (Weibull, Wadbring, 2014: 365-366). Även publiken är en  maktfaktor - i och med den digitala utvecklingen har kampen om publikens uppmärksamhet  ökat och blivit allt viktigare för medierna (Strömbäck, 2014: 144). Med internet kommer ett 

bredare informationsflöde, och publiken kan på egen hand söka upp den information de är  intresserade av. Av den anledningen blir det än mer viktigt för de privatfinansierade medierna  att sticka ut och locka läsare, för att publiken och annonsörerna ska välja just deras nyheter. 

Att sticka ut är avgörande för att inte försvinna i det breda informationsflödet som finns idag. 

Ju fler som väljer att läsa Aftonbladet desto högre intäkter får tidningen. Medierna befinner  sig i ett spänningsfält mellan politik och marknad, eftersom medierna är centrala för en  fungerande liberal demokrati, samtidigt som de är vinstdrivande företag som måste gå i vinst  för att överleva (Strömbäck, 2014: 139). Journalistikens roll, menar Strömbäck (2014), är att  verifiera information. Det vill säga, att granska och kontrollera att informationen stämmer. 

Därför hör, till mediernas viktigaste uppgifter, att sprida sann och relevant information, samt  granska makthavare och verka som ett forum för debatt (Strömbäck, 2014: 132).  

Det material vi analyserar presenteras i skriven text och i rörlig bild. Varför vi valt att  analysera både text och bild är för att få ett bredare resultat. I studien undersöker vi varför  vissa citat och intervjuer visas i mediernas rörliga klipp, men inte i den skrivna texten. Att  SVT är ett public service-medium och att Aftonbladet är ett kommersiellt medium, kan  påverka mediernas behov av uppmärksamhet och formatet de presenterar sina nyheter i. När  det handlar om analyser av nyheter kan det vara av vikt att ha i åtanke att mediernas villkor  och förutsättningar (som format, organisation, yrkesnormer) kan inverka på hur de agerar  (Strömbäck, 2014: 163). Det är också relevant att komma ihåg att alla organisationer är  inbäddade i sociala strukturer, och den sociala delen alltid har inflytande i organisationens  agerande.  

2.3 Nyhetsvärdering​ ​& berättarteknik  

Nyhetsjournalistiken utgör endast en liten del av all mediekonsumtion, men är trots det den  viktigaste källan till information om allt som sker utanför människors egna erfarenheter idag.  

Vårt beroende av nyhetsjournalistik gör att nyhetsjournalistiken har en mycket stor makt över  hur vi uppfattar världen. Däremot är inte nyhetsjournalistiken en direkt spegel av 

7

verkligheten. Strömbäck (2014: 157) menar att nyheter ska ses som sociala konstruktioner av  verkligheten där det finns en koppling mellan verkligheten och nyheternas bild av dem, - hur  stark kopplingen är varierar. På grund av att mediernas format varierar och deras sätt att  rapportera om nyheterna också varierar, kommer de aldrig kunna ge en fullständig bild av den  exakta verkligheten. 

När det kommer till nyhetsvärdering tenderar alla medier att uppmärksamma samma saker,  trots att det finns en oändlig ström av händelser som sker hela tiden (Strömbäck, 2014: 160). 

Enligt Strömbäck (2014) finns det två nyckelbegrepp när det kommer till nyheter och medier,  nyhetsvärdering​ och ​nyhetsurval​. Nyhetsvärdering handlar om hur händelser värderas i det  redaktionella arbetet, och nyhetsurval handlar om vad som faktiskt blir en publicerad nyhet  (Strömbäck, 2014: 160). För att en händelse ska bli en nyhet har forskning visat att händelsen  bör uppfylla vissa kriterier för att klassas som en nyhet av mediernas redaktioner. Några av  dessa kriterier är att händelsen är sensationell eller oväntad, dramatisk eller spännande,  exklusiv, väcker ett intresse hos många eller att händelsen får stora konsekvenser i samhället  (Strömbäck, 2014: 161). En viktig aspekt är hur händelsen berättas, och detta är ytterligare ett  uttryck för hur medielogiken fungerar (Strömbäck, 2014: 162). Berättartekniker är en del av  medielogiken, eftersom journalisterna har ett behov av att reducera och paketera information  på ett sätt som passar deras format (i det här fallet handlar det om SVT:s och Aftonbladets  webbtidningsformat) och yrkesmässiga normer, samtidigt som de vill locka till sig publikens  uppmärksamhet (Strömbäck, 2014: 163).  

Medieforskaren Gudmund Hernes (1978) har noterat att det finns ett överskott av 

information, men ett underskott av uppmärksamhet, och för att hantera den obalansen har  nyhetsmedierna utvecklat olika berättartekniker för att berätta och presentera en nyhet. Några  av de berättartekniker som Hernes har identifierat är tillspetsning, förenkling, konkretisering,  intensifiering och polarisering (Hernes, 1978: 188). Ytterligare en berättarteknik som inte  Hernes tar upp men som Strömbäck noterat är personifiering (Strömbäck, 2014: 170).  

Tillspetsning handlar om att journalisten använder tillspetsade formuleringar istället för att  fokusera på detaljer. Till exempel om en journalist lyfter fram ord som “superrik”, 

“extraordinärt”, “annorlunda” eller “speciell”, så blir texten mer levande och beskrivande. 

Förenkling handlar om att reducera och förenkla information, för att informationen ska nå ut 

till publiken ​(Hernes, 1978: 188). Om en journalist ska rapportera om en ny lag som innefattar  olika föreskrifter och kanske kan uppfattas som krånglig, så kan journalisten i fråga välja att  förenkla lagen i sitt berättande. Om det skulle beslutas att 16-åringar får ta körkort, men bara  om de har väldigt speciella skäl, så kan rubriken vara: “Nu får 16-åringar ta körkort”, när det  kanske egentligen är väldigt få 16-åringar som får ta körkort eftersom alla inte har speciella  skäl.​ Polarisering handlar om att ställa två sidor mot varandra, exempelvis om en journalist  skulle rapportera om ökade klyftor mellan rika och fattiga, då ställer hen de “grupperna” mot  varandra. Intensifiering går ut på att journalisten använder uppseendeväckande uttryck för att  den ska locka till uppmärksamhet, till exempel så lockar meningen “Kraftigt berusade 

ungdomar levde rövare i skogen” mer än “Ungdomar drack alkohol i skogen” - det första  uttrycket är mer intensivt och lockar till mer uppmärksamhet än det andra exemplet. 

Konkretisering handlar om att göra en händelse konkret, eftersom publiken tar till sig en  nyhet bättre då än om den är abstrakt (Hernes, 1978: 188). Om en journalist väljer mellan att  rapportera om ett upplopp eller en ny krånglig lag, så väljer journalisten upploppet - den  händelsen är lättare att konkretisera och där väcks mer känslor än vad en nyhet om en ny  krånglig lag gör. Personifiering är en annan berättarteknik som används för att göra händelsen  lättare att relatera till för publiken (Strömbäck, 2014: 170). Om en journalist exempelvis ska  skriva om att ett förbud om att hälsa på äldre släktingar hävs, så kanske hen väljer rubriken 

“Nu får du hälsa på dina mor-och farföräldrar igen”, den meningen gör det lättare för publiken  att relatera till händelsen än om rubriken skulle vara “Nu hävs besöksförbudet hos äldre”. Alla  dessa berättartekniker används för att forma information på ett eller annat sätt, för att locka  publiken till läsning, samtidigt som den ska passa mediernas format. Teorin om 

berättartekniker utgör en stor del av vår analys, eftersom det är den vi lutar oss mot när vi  letar efter och reflekterar över likheter och skillnader i SVT och Aftonbladets rapportering.  

Utöver att finna berättartekniker så analyserar vi även de vinklar som används i utformningen  av nyheterna. Vinkeln utgår från det som är i fokus i nyheten. Anneli Ahlmér (2012:12) har  forskat i journalistik och hon beskriver begreppet vinkla så här:  

9

“Att vinkla är att medvetet och utifrån Grejen välja någon, eller något, som  utgångspunkt för det du ska berätta”.  

Ahlmér menar att journalisters jobb till stor del handlar om att förmedla en historia på ett  fängslande, pedagogiskt och begripligt sätt, och detta gör man genom att hitta en tydlig vinkel  på sin nyhet (Ahlmér, 2012: 12). Om en journalist till exempel ska rapportera om att en  person har avlidit i covid-19, och den avlidne var ung, så kan journalisten välja en vinkel som  anspelar på personens ålder, rubriken skulle kunna vara “Ung person avliden i covid-19”,  istället för “Person avliden i covid-19”. Själva grejen (vinkeln) med nyheten är att den avlidne  personen var ung, personens ålder blir utgångspunkten för nyheten. En annan vinkel skulle  kunna vara på vilken plats personen blev smittad, exempel på rubrik: “Han smittades med  corona på tunnelbanan”, då är själva grejen med nyheten att personen smittades på just  tunnelbanan, inte att personen smittats. Vi har valt att analysera mediernas vinkel i tre olika  händelser kopplade till corona för att se om det finns skillnader eller likheter i vad SVT och  Aftonbladet valt att fokusera på i sina nyheter.  

2.2.1 Tidigare forskning 

Tidigare forskning har visat att kvällstidningarnas nyheter (där Aftonbladet ingår) i högre  grad har kommit att handla om sensationella händelser och mindre om grävande journalistik  eller fördjupande reportage (Persson & Fific, 2013). Även forskning om tv-journalistik (där  SVT ingår) har visat att tv-nyheterna tenderar att bli att mer sensationella och riktar sig allt  mer åt underhållning (Ghersetti & Odén, 2010). Ghersetti och Odén (2010) menar att en  förklaring kan vara ett förändrat medielandskap och den hårdnande konkurrensen, som har att  göra med journalistikens strukturella villkor, vilket vi har i beaktning i vår analys. Eftersom  tidigare forskning har pekat på att sensationsjournalistiken tar större plats i medieutbudet,  finner vi det intressant och relevant att studera om, och i så fall hur, det tar sig uttryck i  medier som når ut till miljontals svenskar varje dag. Den tidigare forskning som vi valt att  använda oss av undersöker framförallt mediernas rapportering om skildringar av pandemier,  men vad gäller forskning om mediers rapportering om corona-pandemin, finns i nuläget inget  presenterat material.  

2.2.2 Epidemier och pandemier i media    

Marina Ghersetti och Tomas A. Odén (2010) har studerat hur medierna rapporterade om  svininfluensan som pågick 2009. I sin studie kom de fram till att influensan framställdes som  ett hot och att de människor som tog del av nyheter i TV4 eller SVT:s sändningar, och/eller i  kvällspressens rapporteringar, var mer oroliga än de som tog del av morgontidningarnas  nyheter och/eller lyssnade på nyheterna som sändes i Ekot. Ghersetti och Odén (2010)  refererar till olika innehållsanalyser som visat att just Ekot och dagstidningar i Sverige  generellt sett är mer informativa och sakliga i sin rapportering, jämfört med TV-nyheter och  kvällstidningar som är mer underhållningsinriktade, spekulativa, dramatiserande och 

sensationella i sin rapportering. För vår studie är det intressant att Ghersetti och Odén (2010)  menar att både kvällspress och TV- nyheter drar mer åt det sensationella innehållet i sin  rapportering.  

Mediernas rapportering om svininfluensan är kanske det närmast jämförbara med nyhetsläget  idag. Författarna till den ovannämnda studien, Marina Ghersetti och Tomas Andersson Odén,  har även forskat på mediernas framställning av fågelinfluensan, detta gjorde de tillsammans  med en medieforskare vid namn Ulf Wallin (2008). Studien heter ​När hoten kommer nära -  Fågelinfluensa och tuberkulos i svensk medierapportering​. När Ghersetti, Odén och Wallin  (2008) studerade hur fågelinfluensan framställdes analyserade de rapporteringen i en rad  svenska medier, där Aftonbladet och SVT är inkluderade. De tittade på perioden 20 augusti  2005 till 5 juli 2006. I resultatet kom de fram till att nyhetsmedier slits mellan två motstridiga 

Mediernas rapportering om svininfluensan är kanske det närmast jämförbara med nyhetsläget  idag. Författarna till den ovannämnda studien, Marina Ghersetti och Tomas Andersson Odén,  har även forskat på mediernas framställning av fågelinfluensan, detta gjorde de tillsammans  med en medieforskare vid namn Ulf Wallin (2008). Studien heter ​När hoten kommer nära -  Fågelinfluensa och tuberkulos i svensk medierapportering​. När Ghersetti, Odén och Wallin  (2008) studerade hur fågelinfluensan framställdes analyserade de rapporteringen i en rad  svenska medier, där Aftonbladet och SVT är inkluderade. De tittade på perioden 20 augusti  2005 till 5 juli 2006. I resultatet kom de fram till att nyhetsmedier slits mellan två motstridiga