Medielogik

exempel blir tydligt när det handlar om presskonferenser, eftersom myndigheterna och  politikerna då framför ett budskap som de själva kan styra, samtidigt som journalisterna kan  välja att rapportera om det eller inte. När det kommer till budskap som framförs av politiker  menar ​Strömbäck (2014) att journalistiken generellt sett inte är partipolitiskt bunden, men den  är heller inte neutral. Journalistiken kan gynna ett visst parti och missgynna ett annat, men det  handlar mer om att anpassa informationen efter rådande nyhetsvärderingar, mediernas format  och berättartekniker, än att medvetet gynna ett politiskt parti (Strömbäck, 2014: 180).  

2.2 Medielogik   

I grunden handlar medielogiken om mediernas sätt att gestalta olika fenomen. Ett mediums  innehåll styrs av mediets format, organisation, yrkesmässiga normer samt mediets behov av  uppmärksamhet. Dessa faktorer är avgörande för vilket medieinnehåll som publiceras, och det  är dessa faktorer, utgångslägen och begränsningar som medielogiken handlar om (Strömbäck,  2014: 162). Ju bättre en nyhet passar med de ovan nämnda faktorerna, desto större är 

möjligheten att den publiceras. Till exempel, för att en nyhet ska sändas på tv, krävs det att  nyheten är bildsatt med bra bilder och fungerar för det formatet. Om nyheten inte är möjlig att  bildsätta kommer den inte att sändas i tv-nyheterna (ibid. 162). Även utvecklingen av internet  har kommit att spela en stor roll i mediernas villkor, eftersom internet inte låter sig regleras  som andra medieformer (Weibull & Wadbring, 2014: 127). Konkurrensen har ökat med  digitaliseringen, både annonsörer och publiken har fler alternativ, och idag tävlar de  kommersiella medierna om annonsintäkter mot nätjättar som exempelvis Facebook och  Google, något som kommit att påverka den finansiella strukturen hos medierna (Weibull & 

Wadbring, 2012: 365). Konkurrensen mot de stora nätföretagen är hård och företag som  exempelvis Facebook har möjlighet att spåra sina användare - dels när det kommer till hur  många de är, men även dels till vilka de är och vad de har för intressen. Möjligheten att  skräddarsy annonser hos nätföretagen har gjort att många annonsörer väljer att annonsera hos  dem, före de traditionella medierna (Weibull, Wadbring, 2014: 365-366). Även publiken är en  maktfaktor - i och med den digitala utvecklingen har kampen om publikens uppmärksamhet  ökat och blivit allt viktigare för medierna (Strömbäck, 2014: 144). Med internet kommer ett 

bredare informationsflöde, och publiken kan på egen hand söka upp den information de är  intresserade av. Av den anledningen blir det än mer viktigt för de privatfinansierade medierna  att sticka ut och locka läsare, för att publiken och annonsörerna ska välja just deras nyheter. 

Att sticka ut är avgörande för att inte försvinna i det breda informationsflödet som finns idag. 

Ju fler som väljer att läsa Aftonbladet desto högre intäkter får tidningen. Medierna befinner  sig i ett spänningsfält mellan politik och marknad, eftersom medierna är centrala för en  fungerande liberal demokrati, samtidigt som de är vinstdrivande företag som måste gå i vinst  för att överleva (Strömbäck, 2014: 139). Journalistikens roll, menar Strömbäck (2014), är att  verifiera information. Det vill säga, att granska och kontrollera att informationen stämmer. 

Därför hör, till mediernas viktigaste uppgifter, att sprida sann och relevant information, samt  granska makthavare och verka som ett forum för debatt (Strömbäck, 2014: 132).  

Det material vi analyserar presenteras i skriven text och i rörlig bild. Varför vi valt att  analysera både text och bild är för att få ett bredare resultat. I studien undersöker vi varför  vissa citat och intervjuer visas i mediernas rörliga klipp, men inte i den skrivna texten. Att  SVT är ett public service-medium och att Aftonbladet är ett kommersiellt medium, kan  påverka mediernas behov av uppmärksamhet och formatet de presenterar sina nyheter i. När  det handlar om analyser av nyheter kan det vara av vikt att ha i åtanke att mediernas villkor  och förutsättningar (som format, organisation, yrkesnormer) kan inverka på hur de agerar  (Strömbäck, 2014: 163). Det är också relevant att komma ihåg att alla organisationer är  inbäddade i sociala strukturer, och den sociala delen alltid har inflytande i organisationens  agerande.  

2.3 Nyhetsvärdering​ ​& berättarteknik  

Nyhetsjournalistiken utgör endast en liten del av all mediekonsumtion, men är trots det den  viktigaste källan till information om allt som sker utanför människors egna erfarenheter idag.  

Vårt beroende av nyhetsjournalistik gör att nyhetsjournalistiken har en mycket stor makt över  hur vi uppfattar världen. Däremot är inte nyhetsjournalistiken en direkt spegel av 

7

verkligheten. Strömbäck (2014: 157) menar att nyheter ska ses som sociala konstruktioner av  verkligheten där det finns en koppling mellan verkligheten och nyheternas bild av dem, - hur  stark kopplingen är varierar. På grund av att mediernas format varierar och deras sätt att  rapportera om nyheterna också varierar, kommer de aldrig kunna ge en fullständig bild av den  exakta verkligheten. 

När det kommer till nyhetsvärdering tenderar alla medier att uppmärksamma samma saker,  trots att det finns en oändlig ström av händelser som sker hela tiden (Strömbäck, 2014: 160). 

Enligt Strömbäck (2014) finns det två nyckelbegrepp när det kommer till nyheter och medier,  nyhetsvärdering​ och ​nyhetsurval​. Nyhetsvärdering handlar om hur händelser värderas i det  redaktionella arbetet, och nyhetsurval handlar om vad som faktiskt blir en publicerad nyhet  (Strömbäck, 2014: 160). För att en händelse ska bli en nyhet har forskning visat att händelsen  bör uppfylla vissa kriterier för att klassas som en nyhet av mediernas redaktioner. Några av  dessa kriterier är att händelsen är sensationell eller oväntad, dramatisk eller spännande,  exklusiv, väcker ett intresse hos många eller att händelsen får stora konsekvenser i samhället  (Strömbäck, 2014: 161). En viktig aspekt är hur händelsen berättas, och detta är ytterligare ett  uttryck för hur medielogiken fungerar (Strömbäck, 2014: 162). Berättartekniker är en del av  medielogiken, eftersom journalisterna har ett behov av att reducera och paketera information  på ett sätt som passar deras format (i det här fallet handlar det om SVT:s och Aftonbladets  webbtidningsformat) och yrkesmässiga normer, samtidigt som de vill locka till sig publikens  uppmärksamhet (Strömbäck, 2014: 163).  

Medieforskaren Gudmund Hernes (1978) har noterat att det finns ett överskott av 

information, men ett underskott av uppmärksamhet, och för att hantera den obalansen har  nyhetsmedierna utvecklat olika berättartekniker för att berätta och presentera en nyhet. Några  av de berättartekniker som Hernes har identifierat är tillspetsning, förenkling, konkretisering,  intensifiering och polarisering (Hernes, 1978: 188). Ytterligare en berättarteknik som inte  Hernes tar upp men som Strömbäck noterat är personifiering (Strömbäck, 2014: 170).  

Tillspetsning handlar om att journalisten använder tillspetsade formuleringar istället för att  fokusera på detaljer. Till exempel om en journalist lyfter fram ord som “superrik”, 

“extraordinärt”, “annorlunda” eller “speciell”, så blir texten mer levande och beskrivande. 

Förenkling handlar om att reducera och förenkla information, för att informationen ska nå ut 

till publiken ​(Hernes, 1978: 188). Om en journalist ska rapportera om en ny lag som innefattar  olika föreskrifter och kanske kan uppfattas som krånglig, så kan journalisten i fråga välja att  förenkla lagen i sitt berättande. Om det skulle beslutas att 16-åringar får ta körkort, men bara  om de har väldigt speciella skäl, så kan rubriken vara: “Nu får 16-åringar ta körkort”, när det  kanske egentligen är väldigt få 16-åringar som får ta körkort eftersom alla inte har speciella  skäl.​ Polarisering handlar om att ställa två sidor mot varandra, exempelvis om en journalist  skulle rapportera om ökade klyftor mellan rika och fattiga, då ställer hen de “grupperna” mot  varandra. Intensifiering går ut på att journalisten använder uppseendeväckande uttryck för att  den ska locka till uppmärksamhet, till exempel så lockar meningen “Kraftigt berusade 

ungdomar levde rövare i skogen” mer än “Ungdomar drack alkohol i skogen” - det första  uttrycket är mer intensivt och lockar till mer uppmärksamhet än det andra exemplet. 

Konkretisering handlar om att göra en händelse konkret, eftersom publiken tar till sig en  nyhet bättre då än om den är abstrakt (Hernes, 1978: 188). Om en journalist väljer mellan att  rapportera om ett upplopp eller en ny krånglig lag, så väljer journalisten upploppet - den  händelsen är lättare att konkretisera och där väcks mer känslor än vad en nyhet om en ny  krånglig lag gör. Personifiering är en annan berättarteknik som används för att göra händelsen  lättare att relatera till för publiken (Strömbäck, 2014: 170). Om en journalist exempelvis ska  skriva om att ett förbud om att hälsa på äldre släktingar hävs, så kanske hen väljer rubriken 

“Nu får du hälsa på dina mor-och farföräldrar igen”, den meningen gör det lättare för publiken  att relatera till händelsen än om rubriken skulle vara “Nu hävs besöksförbudet hos äldre”. Alla  dessa berättartekniker används för att forma information på ett eller annat sätt, för att locka  publiken till läsning, samtidigt som den ska passa mediernas format. Teorin om 

berättartekniker utgör en stor del av vår analys, eftersom det är den vi lutar oss mot när vi  letar efter och reflekterar över likheter och skillnader i SVT och Aftonbladets rapportering.  

Utöver att finna berättartekniker så analyserar vi även de vinklar som används i utformningen  av nyheterna. Vinkeln utgår från det som är i fokus i nyheten. Anneli Ahlmér (2012:12) har  forskat i journalistik och hon beskriver begreppet vinkla så här:  

9

“Att vinkla är att medvetet och utifrån Grejen välja någon, eller något, som  utgångspunkt för det du ska berätta”.  

Ahlmér menar att journalisters jobb till stor del handlar om att förmedla en historia på ett  fängslande, pedagogiskt och begripligt sätt, och detta gör man genom att hitta en tydlig vinkel  på sin nyhet (Ahlmér, 2012: 12). Om en journalist till exempel ska rapportera om att en  person har avlidit i covid-19, och den avlidne var ung, så kan journalisten välja en vinkel som  anspelar på personens ålder, rubriken skulle kunna vara “Ung person avliden i covid-19”,  istället för “Person avliden i covid-19”. Själva grejen (vinkeln) med nyheten är att den avlidne  personen var ung, personens ålder blir utgångspunkten för nyheten. En annan vinkel skulle  kunna vara på vilken plats personen blev smittad, exempel på rubrik: “Han smittades med  corona på tunnelbanan”, då är själva grejen med nyheten att personen smittades på just  tunnelbanan, inte att personen smittats. Vi har valt att analysera mediernas vinkel i tre olika  händelser kopplade till corona för att se om det finns skillnader eller likheter i vad SVT och  Aftonbladet valt att fokusera på i sina nyheter.  

2.2.1 Tidigare forskning 

Tidigare forskning har visat att kvällstidningarnas nyheter (där Aftonbladet ingår) i högre  grad har kommit att handla om sensationella händelser och mindre om grävande journalistik  eller fördjupande reportage (Persson & Fific, 2013). Även forskning om tv-journalistik (där  SVT ingår) har visat att tv-nyheterna tenderar att bli att mer sensationella och riktar sig allt  mer åt underhållning (Ghersetti & Odén, 2010). Ghersetti och Odén (2010) menar att en  förklaring kan vara ett förändrat medielandskap och den hårdnande konkurrensen, som har att  göra med journalistikens strukturella villkor, vilket vi har i beaktning i vår analys. Eftersom  tidigare forskning har pekat på att sensationsjournalistiken tar större plats i medieutbudet,  finner vi det intressant och relevant att studera om, och i så fall hur, det tar sig uttryck i  medier som når ut till miljontals svenskar varje dag. Den tidigare forskning som vi valt att  använda oss av undersöker framförallt mediernas rapportering om skildringar av pandemier,  men vad gäller forskning om mediers rapportering om corona-pandemin, finns i nuläget inget  presenterat material.  

2.2.2 Epidemier och pandemier i media    

Marina Ghersetti och Tomas A. Odén (2010) har studerat hur medierna rapporterade om  svininfluensan som pågick 2009. I sin studie kom de fram till att influensan framställdes som  ett hot och att de människor som tog del av nyheter i TV4 eller SVT:s sändningar, och/eller i  kvällspressens rapporteringar, var mer oroliga än de som tog del av morgontidningarnas  nyheter och/eller lyssnade på nyheterna som sändes i Ekot. Ghersetti och Odén (2010)  refererar till olika innehållsanalyser som visat att just Ekot och dagstidningar i Sverige  generellt sett är mer informativa och sakliga i sin rapportering, jämfört med TV-nyheter och  kvällstidningar som är mer underhållningsinriktade, spekulativa, dramatiserande och 

sensationella i sin rapportering. För vår studie är det intressant att Ghersetti och Odén (2010)  menar att både kvällspress och TV- nyheter drar mer åt det sensationella innehållet i sin  rapportering.  

Mediernas rapportering om svininfluensan är kanske det närmast jämförbara med nyhetsläget  idag. Författarna till den ovannämnda studien, Marina Ghersetti och Tomas Andersson Odén,  har även forskat på mediernas framställning av fågelinfluensan, detta gjorde de tillsammans  med en medieforskare vid namn Ulf Wallin (2008). Studien heter ​När hoten kommer nära -  Fågelinfluensa och tuberkulos i svensk medierapportering​. När Ghersetti, Odén och Wallin  (2008) studerade hur fågelinfluensan framställdes analyserade de rapporteringen i en rad  svenska medier, där Aftonbladet och SVT är inkluderade. De tittade på perioden 20 augusti  2005 till 5 juli 2006. I resultatet kom de fram till att nyhetsmedier slits mellan två motstridiga  roller; å ena sidan agerar medierna som en gemensam informationskälla som samarbetar för  att nå fram med information till allmänheten, å andra sidan handlar det om att underhålla sin  publik (Odén, Ghersetti & Wallin, 2008: 30). Några år senare, 2013, undersökte två 

universitetsstudenter, Erik Persson och Semir Fific (2013), förstasidorna på Aftonbladet och  Expressen med syftet att ta reda på om kvällstidningarna rört sig allt mer mot 

sensationsjournalistik eller inte. Deras undersökning visade bland annat att grävande 

11

journalistik i allt större utsträckning börjat ersättas med nyheter om underhållning och 

skvaller i kvällspressen, och att kvällspressen går allt mer mot sensationsjournalistik (Persson 

& Fific, 2013). Odén. A, Ghersetti, och Wallin, (2008) skriver att public service-företagen har  ett större ansvar för offentlig information på grund av avtal med regeringen, medan de privata  medieaktörerna måste fokusera på att snabbt nå ut till sin publik och ge dem en slags 

upplevelse, och inte bara informera (ibid. 108). Resultaten är relevanta för vår studie,  eftersom vi avser att undersöka skillnader och likheter i rapporteringen mellan ett 

kommersiellt medieföretag och ett public-service-företag. Något annat som Odén, Ghersetti  och Wallin kom fram till är att rapporteringen var alarmistisk - men att medierna hade väldigt  många faktorer att ta hänsyn till och förhålla sig till under deras rapportering, vilket gjorde att  det inte nödvändigtvis alltid handlade om att sälja och nå ut till en större publik i alla 

sammanhang. Ibland baserades de alarmistiska nyheterna på just alarmistisk information,  vilket gjorde att medierna rapporterade det som experterna och forskarna sa till dem - utan att  de nödvändigtvis vinklade det med en baktanke själva. Det här är intressant för vår del då den  information som presenterats på presskonferenserna kopplade till coronapandemin också är  väldigt unik och alarmistisk i sig. 

2.2.3 Publikens efterfrågan på snabb information  

År 2018 publicerades boken “Allt tyder på ett terrordåd” - Stockholmsattentatet i medier och  opinion, Institutet för mediestudier. Bokens redaktörer är Bengt Johansson, professor vid  institutionen för journalistik, medier och kommunikation, och medieforskaren Lars Truedson. 

Johansson och Truedson har sammanställt flera olika studiers resultat, som bland annat  handlar om hur allmänheten fick information om terrordådet på Drottninggatan år 2017. Den  svenska mediebevakningen av händelsen var intensiv, precis som nyhetsbevakningen varit  och är under den rådande pandemin. I boken framgår att de personer som tog del av felaktiga  uppgifter om attentatet, deras tilltro till medier sjönk i samband med rapporteringen 

(​Johansson, Truedson, 2018 :11​). Ett annat resultat som Johansson och Truedson såg var att  när det är en krissituation så förstår inte mottagarna uttryck som tyder på att uppgifter är  osäkra, dessa uttrycken kunde vara till exempel “uppgifter om” eller “uppges ha”. Författarna  skriver att det är allt vanligare idag att journalister använder sig av “mjuka 

osäkerhetsmarkörer”, som de uttrycken som nämns ovan. Därför menar de att journalister har 

ett tungt ansvar i att avväga vad som ska publiceras och inte (​Johansson & Truedson ​2018  :12).  

Eftersom de resultat som författarna sammanställde visar att publiken i en krissituation inte  förstår uttryck som tyder på att uppgifterna är osäkra, skulle det kunna få stora konsekvenser  hos de som tar emot information om till exempel smittspridningen av corona. Om ett medium  skriver att den viktigaste åtgärden för att stoppa smittspridningen är att nysa i händerna, och  avslutar med en mjuk osäkerhetsmarkör som “enligt källor”, (eftersom uppgifterna är osäkra)  så vet inte publiken att “enligt källor” är en osäkerhetsmarkör. I boken presenteras också  intervjuer med ansvariga utgivare som arbetade under rapporteringen vid attentatet, där  kommer det fram att nyhetsmedier har förändrat sin verksamhet efter dådet, för att möta  efterfrågan på snabb information i stora nyhetslägen. Många av de som var ansvariga för  nyhetsrapporteringen sa dock i intervjuerna att de skulle agera likadant om samma sak hände  igen. (Johansson & Truedson: 12). Det här är något som vi kan ha i åtanke under arbetets  gång, att respektive medium inte har särskilt lång tid på sig att arbeta med sina artiklar eller  videoklipp, eftersom det finns en efterfrågan på snabb information.  

3. Material och metod  

3.1 Materialbeskrivning  

I vår analys ingår tre publicerade nyheter från två stora svenska medier - Aftonbladet och  SVT - totalt sex skrivna artiklar och sex filmklipp som publicerats samtidigt. Aftonbladet är  en socialdemokratisk kvällstidning som sedan 1907 har getts ut sju dagar i veckan. Sedan  1996 ägs tidningen av den norska mediekoncernen Schibsted som även har den ekonomiska  kontrollen över tidningen, medan kontrollen över Aftonbladets politiska inriktning hålls av  fackförbunden LO (Nationalencyklopedin, Aftonbladet). Enligt uppgifter från Aftonbladets  hemsida har de flest läsare i Norden, och enligt en artikel som de själva publicerade i januari  2019 slog de ett läsarrekord med 3 935 000 läsare varje dag på webben (​Ekström, Aftonbladet

13

2019). De finansieras av presstöd, prenumerationer och lösnummer. Tidningen ges fortfarande  ut i pappersupplaga, men de flesta läsarna finns på webben.  

Sveriges Television (SVT) är ett av tre bolag som ingår i svensk public service. Miljontals  människor tar del av SVT:s innehåll varje dag. Utöver SVT ingår även Sveriges Radio (SR)  och Utbildningsradion (UR) i public service. Dessa tre bolag ingår i en självständig 

förvaltningsstiftelse och ägs inte av staten, men de regleras av riksdag och regering. Till och  med 2018 finansierades public service med radio- och tv-avgift, en avgift som skulle betalas  av alla hushåll som hade en tv-mottagare. Avgiften ingår numera som en del av skatten. 

Utöver den avgiften som automatiskt dras via skatten är SVTs innehåll helt gratis och går att  ta del av både via marksänd och satellitsänd tv och via webben. Ulrika Facht och Jonas 

Ohlsson (2019) menar att “public service brukar kallas för ”radio och tv i allmänhetens tjänst” 

och är ett av de viktigaste inslagen i den svenska mediepolitiken”  

3.2 Urvalsdiskussion   

Materialet​ ​som vi grundar vår analys på har valts ut genom ett ändamålsenligt urval 

(Hartman, 2004: 245). Ett ändamålsenligt urval innebär att den som forskar medvetet överger  kravet på representativitet och generaliserbarhet, för att kunna ge stöd åt sin tes eller det man  syftar till att undersöka (Hartman, 2004: 245). Det innebär att det finns en idé bakom just det  valda urvalet som motiveras med att materialet väljs ut av forskaren/forskarna (ibid. 245).Vi  har valt ut tre händelser kopplade till coronapandemin med syftet att ta reda på hur 

Aftonbladet och SVT gestaltar informationen som lagts fram vid tre presskonferenser. De  händelser som vi valt är det första dödsfallet till följd av covid-19, inreseförbudet och 

bestämmelsen om förbud på sammankomster med över 500 personer. Totalt analyserar vi som  tidigare nämnt sex nyheter - tre från Aftonbladets webb och tre från SVT:s webb. 

Anledningen till att vi valt just dessa händelser är för att de handlar om i konkreta beslut från  regeringen, varav vissa grundar sig i rekommendationer från Folkhälsomyndigheten. 

Händelserna inträffade när gemene man ännu inte visste särskilt mycket om viruset, dess  spridning och påverkan på samhället och Sveriges befolkning. Läget var väldigt osäkert. 

Ännu en orsak till att vi valt händelserna är för att liknande beslut aldrig tidigare har fattats i  Sverige. Materialet som samlats in av SVT och Aftonbladet grundar sig i samma händelser 

från samma presskonferenser, och det blir därför tydligt och konkret för oss att se skillnader  och likheter i hur medierna har valt att vinkla och gestalta händelserna. Vi kan även studera  vilken information som inte​ ​kommer med i nyheterna - eftersom vi själva kan ta del av 

från samma presskonferenser, och det blir därför tydligt och konkret för oss att se skillnader  och likheter i hur medierna har valt att vinkla och gestalta händelserna. Vi kan även studera  vilken information som inte​ ​kommer med i nyheterna - eftersom vi själva kan ta del av