3. Material och metod
3.2 Urvalsdiskussion
3.2 Urvalsdiskussion
Materialet som vi grundar vår analys på har valts ut genom ett ändamålsenligt urval
(Hartman, 2004: 245). Ett ändamålsenligt urval innebär att den som forskar medvetet överger kravet på representativitet och generaliserbarhet, för att kunna ge stöd åt sin tes eller det man syftar till att undersöka (Hartman, 2004: 245). Det innebär att det finns en idé bakom just det valda urvalet som motiveras med att materialet väljs ut av forskaren/forskarna (ibid. 245).Vi har valt ut tre händelser kopplade till coronapandemin med syftet att ta reda på hur
Aftonbladet och SVT gestaltar informationen som lagts fram vid tre presskonferenser. De händelser som vi valt är det första dödsfallet till följd av covid-19, inreseförbudet och
bestämmelsen om förbud på sammankomster med över 500 personer. Totalt analyserar vi som tidigare nämnt sex nyheter - tre från Aftonbladets webb och tre från SVT:s webb.
Anledningen till att vi valt just dessa händelser är för att de handlar om i konkreta beslut från regeringen, varav vissa grundar sig i rekommendationer från Folkhälsomyndigheten.
Händelserna inträffade när gemene man ännu inte visste särskilt mycket om viruset, dess spridning och påverkan på samhället och Sveriges befolkning. Läget var väldigt osäkert.
Ännu en orsak till att vi valt händelserna är för att liknande beslut aldrig tidigare har fattats i Sverige. Materialet som samlats in av SVT och Aftonbladet grundar sig i samma händelser
från samma presskonferenser, och det blir därför tydligt och konkret för oss att se skillnader och likheter i hur medierna har valt att vinkla och gestalta händelserna. Vi kan även studera vilken information som inte kommer med i nyheterna - eftersom vi själva kan ta del av presskonferenserna som de hämtat informationen från.
Den första händelsen vi valt ut handlar om regeringens beslut att förbjuda folksamlingar på över 500 personer, ett beslut som även det fattades den 11 mars 2020 (Pressträff 500, 2020).
Varför vi valt att analysera just den här händelsen är för att ett sådant här beslut, som påverkar många människor, är sensationell i sig i det avseendet att liknande beslut inte fattats i Sverige innan pandemin bröt ut. Det är alltifrån idrottsstjärnor till småföretagare till studenter och universitet som drabbas. Här är det intressant att analysera vad respektive medium väljer att lyfta ur presskonferensen.
Den andra händelsen som vi har valt ut handlar om det första svenska dödsfallet i covid-19-sjukdom. Informationen presenterades på en pressträff som hölls av Region Stockholm den 11 mars 2020 (Pressträff, Dödsfall, 2020). Vi har valt denna händelse eftersom vi anser att det är intressant att analysera hur medierna valt att gestalta en så pass allvarlig händelse som rör ett dödsfall. Enligt vår uppfattning var det vid detta tillfälle som människor började ta situationen på allvar, och förstå att Sverige stod inför en reell kris med ett dödligt virus. Det var även efter det första dödsfallet som flera av restriktionerna
presenterades.
Därefter analyserar vi den tredje händelsen, som handlar om att den svenska regeringen den 17 mars fattade beslut om att införa ett inreseförbud i Sverige (Pressträff Inreseförbud, 2020).
Även denna händelse är mycket unik i det avseendet att liknande beslut aldrig tidigare fattats i Sverige, och vi fann det intressant att studera hur en sådan händelse ramas in av medierna - för att se hur och vilka berättartekniker som kunde tänkas användas för att beskriva ett sådant politiskt beslut.
Nyhetstexterna och nyhetsklippen som presenteras i analysen har publicerats på Aftonbladet och SVT:s webb. De har inte publicerats vid något annat tillfälle eller på någon annan
15
webbplats. Eftersom vår analys är specifik och berör tre händelser, överger vi medvetet kravet på representativitet. Vi tog medvetet valet att välja bort generaliserbarheten och
representativitet när vi gjorde vårt urval, eftersom vårt syfte är att studera just dessa tre artiklar djupgående. Vi kan inte svara på om medierna använder vissa berättartekniker och gestaltningar i deras nyhetsrapportering rent generellt, när det kommer till andra nyheter som de publicerat, men det är inte vårt syfte (Hartman, 2004: 245). Vår tanke är att gå in på djupet och se hur exakt medierna valt att gestalta dessa tre händelser, och detta med en djupgående kvalitativ analys. Om vi hade analyserat ett bredare material hade den djupgående analysen blivit lidande, eftersom vi jobbar under en tidsbegränsad period. Valet av ett ändamålsenligt urval beror som vi tidigare skrev på att vi skulle kunna säkerställa att medierna inhämtat sin information från samma källor och från samma presskonferenser.
3.2.1 Metod
I följande kapitel presenterar vi vilken metod vi arbetat med och hur vi gått tillväga när det kommer till analysen av materialet.
3.2.2 Kvalitativ studie
Jan Hartman (2004: 272), doktor i teoretisk filosofi, menar att termen kvalitativ står för att man är intresserad av att analysera hur något är beskaffat - det vill säga, ta reda på och tolka vilken mening och vilka egenskaper något har. Kvalitativa undersökningar kan vara av mycket olika karaktär, och skilja sig åt när det kommer till insamlandet av data, vad man avser undersöka och hur datan analyseras (Hartman, 2004: 272). Kvalitativa metoder har sin grund inom den hermeneutiska läran, som handlar om att förstå hur människor föreställer världen och tillskriver saker mening. Detta kan nås genom tolkning (Hartman, 2004: 274).
Vårt syfte är att analysera hur vi tolkar att medierna använt berättartekniker, och identifiera mediernas vinkel i de händelser vi valt ut. Således har vår studie sin grund inom
hermeneutiken och den kvalitativa metodiken (Hartman, 2004: 275).
3.2.3 Kvalitativ innehållsanalys med berättartekniker och dramaturgi
Som grund för vårt analytiska arbete använder vi oss av en kvalitativ innehållsanalys för att kunna göra en djup tolkningar av vårt material (Bergström & Boréus, 2012: 50). Med den kvalitativa innehållsanalysen som metod kan vi analysera materialet och plocka isär de beståndsdelar som en artikel är uppbyggd av. På det sättet kan vi identifiera de vinklar och berättartekniker som vi finner i materialet, och därtill tillskriva de olika uttrycken och meningsuppbyggnaderna mening i sammanhanget. För att komma åt de element vi ämnar analysera utgår vi från medieforskaren Istvan Pusztais (2011) tankar om mediedramaturgi.
Han menar att ett mediedramaturgiskt tänkande går att spåra ungefär 100 år tillbaka i tiden.
Journalisterna började på den tiden att använda dramatiska beskrivningar av platser och situationer, och enligt denna teori var berättelserna menade att skapa till exempel rädsla eller medlidande hos mottagaren. Istvan Pusztai (2011) menar att journalister som även arbetade inom tv på 1960-talet började strukturera sina arbeten efter en dramaturgisk modell. Detta medförde att publiken lättare kom ihåg innehållet, när nyheterna började presenteras efter ett mer medvetet dramaturgiskt tänkande (ibid. 108). Pusztai förklarar också att genom att skapa luckor i berättandet så aktiverar man publikens fantasi - fördröjningen av information kan skapa nyfikenhet och en vilja att försöka lösa gåtan (Pusztai, 2011: 106). Enligt Pusztai (2011) strukturerar journalister sin verklighetsbeskrivning efter den dramaturgiska modellen (ibid. 107). Pusztai menar även att kunskap i mediedramaturgi används i pedagogiskt syfte.
Till exempel i de fall där journalisten vill att mottagarna ska komma ihåg innehållet är det användningsbart med dramaturgiskt tänkande. (Pusztai, 2011: 108). Enligt teorin om
mediedramaturgi betraktas journalister och andra medieproducenter som berättare som skapar berättelser för läsarna med utgångspunkten i verkliga händelser. Berättelserna kan vara alltifrån artiklar, radioprogram eller tv-program. För vår del är det intressant att diskutera vad nyheterna egentligen presenterar, något som vi kan tolka genom att identifiera olika
berättartekniker (Pusztai, 2011:107). Som vi nämnt tidigare använder nyhetsmedier även olika berättartekniker för att fånga läsarnas intresse och uppmärksamhet, något som den norske författaren och professorn Gudmund Hernes har definierat (1978: 188).
3.2.4 Tillvägagångssätt och operationalisering
17
Till en början tänkte vi använda oss av en multimodal metod och göra en semiotisk bild- och textanalys med fokus på att leta efter tecken i mediernas nyhetsklipp, men under arbetets gång insåg vi att vi inte skulle kunna besvara våra frågor eller uppfylla studiens syfte med den metoden. Några av klippen visar enbart en vinkel och en person under hela klippet och vi kunde inte finna placerade tecken, berättartekniker eller dramaturgiska grepp i dem. Den semiotiska analysen skulle alltså inte hjälpa oss att finna det vi ville identifiera och analysera.
Däremot noterade vi att några av klippen innehöll en del berättartekniker och dramaturgiska grepp - exempelvis ett klipp som Aftonbladet publicerat, där deras inrikespolitiska
kommentator Lena Mellin använde berättartekniker. I ett annat klipp visades en intervju med politikern Mikael Damberg, som vi också fann intressant eftersom det framkom mer
information i intervjun än det gjorde under presskonferensen. Något vi kunde notera under arbetets gång var också att SVT:s och Aftonbladets filmklipp i vissa fall skiljde sig åt i både längd och presentation. Det visade att de arbetat på olika sätt när det kom till presentationen av informationen i presskonferenserna och att det fanns tydliga skillnader i mediernas rapportering av händelserna. Av dessa anledningar ville vi inte utesluta klippen, men den större delen av arbetet har slutligen lagts på att analysera nyhetstexterna som hör till videoklippen, eftersom det var där vi såg att flest berättartekniker och dramaturgiska grepp använts.
För att komma åt olika berättartekniker, samt identifiera likheterna och skillnaderna i Aftonbladet och SVT:s nyhetsrapportering, kom vi slutligen fram till att en kvalitativ
innehållsanalys var bäst lämpad för att analysera texterna och videoklippen som förekommer i vårt material. Bergström och Boréus (2012) menar att innehållsanalyser kan användas i
analyser som systematiskt avser att beskriva ett textinnehåll, och kvalitativa innehållsanalyser används där materialet tolkas, snarare än räknas eller mäts (Bergström & Boréus, 2012: 50).
Vi tolkar, med stöd av teorier och tidigare forskning, hur vi uppfattar orden och meningarna i texterna, istället för att räkna hur ofta ett ord förekommer och liknande. För att identifiera hur medierna gestaltat händelserna, har vi först observerat presskonferenserna och antecknat vad vi sett och hört i dem. Därefter har vi jämfört våra anteckningar från presskonferenserna med nyheterna som skildrar konferenserna - både det rörliga materialet och den skrivna texten - som medierna har publicerat. Vi har gått igenom mediernas nyhetsklipp och texter, och
baserat på Hernes (1978) berättartekniker och Pusztais (2011) teori om mediedramaturgi, har vi letat efter berättartekniker och dramaturgiska grepp i materialet för att kunna besvara vår frågeställning. Vad gäller presentationen av arbetet har vi i analys- och resultatdelen
sammanfattat respektive videoklipp som hör till respektive artikel. Vi ger en beskrivning av vad respektive nyhetsaktör lyft från informationen som delgetts i presskonferenserna, vad de inte rapporterat om, samt hur de vinklat nyheterna. Därefter redogörs de berättartekniker som vi identifierat att Aftonbladet och SVT använt i sin rapportering. Om det handlar om ett uttryck som vi finner meningsbärande, har vi lyft ut det och förklarat varför vi tolkat det som vi gjort, med hänvisning till våra teorier eller tidigare forskning. Eftersom vi är två personer som utfört analyserna, har vi under arbetets gång jämfört och sammanställt våra anteckningar och tolkningar för att få fram ett resultat.