Bakgrund projektledare 3

P3 startade reklambyrån 1989 och har sedan dess jobbat som projektledare, men är i grunden utbildad formgivare. Tidigare, i ca 15 års tid, har han jobbat på byråer i både Stockholm och New York. Även fast han på byrån har rollen som

projektledare brukar han för vissa kunder även jobba som copywriter.

Resultat P3

För honom finns det egentligen inga mallar för hur man som projektledare ska jobba, utan att alla har sitt personliga arbetssätt. Men han menar på att det inom reklambranschen är viktigt med delaktighet i arbetsgruppen och att man ska ha medkänsla. På en reklambyrå går det inte att hålla sitt eget arbete för sig själv då det kan påverka resultatet negativt.

För P3 är ett lyckat projekt när det skapar effekt, att det ger mätbara resultat i positiv riktning, i och med att deras uppgift som reklambyrå är att sälja. Att hålla planeringen och budgeten är mer grundfunktioner som måste fungera för

projektets grundresultat och som egentligen inte kan urskiljas som avgörande kriterier för att ett projekt ska anses som lyckat. För om kunden hör av sig och frågar hur det går är projektet redan då nästan misslyckat. De gäller därför för dem att hela tiden hålla deadlines för att det ska bli ett lyckat resultat i slutändan, det vill säga att bland annat skicka material till tryckeri och tidningar när det ska för att nå kampanjen i rätt tid eller för att det ska komma med i annonsen. Att hålla tidsplaner är med andra ord livsviktigt för dem, men även att hålla sig inom den fastställda budgeten. Håller de sig inom ramarna leder det till ett bra

totalresultat och de får då också nöjda kunder. Är kunderna nöjda kan det även bli så att företaget säljer mer då de tycker att allt har funkat bra och att det har fått ett roligt resultat. Det är även viktigt att projektgruppen håller vad de har lovat, för blir kunden missnöjd och tycker att de missköter uppgiften så kommer detta också att märkas i det faktiska slutresultatet. Ibland, vilket är mycket sällan, så händer det även att de måste skjuta på leveranstider eller presentationstider. Däremot går de inte att skjuta på stora deadlines, och stora leveranser blir därför mer

komprimerade på slutet. Märker de halvvägs i projektet att de inte kommer att hinna är det deras problem, och då krävs det att projektgruppen tar tag i det, lägger i en extra växel och jobbar både kvällar och nätter, eller tar in mer folk för att hinna i tid. Kunden ska helst inte känna till att de ligger efter i tidsplaneringen.

Kunderna kommer till dem och beskriver ett problem, allt från att de säljer för lite, att de inte är kända på marknaden till att de har för lite kunder eller att de inte kan ta tillräckligt mycket betalt för sina produkter. När byrån tillsammans med kunden har fått ett resonemang under mötet kan de sedan efter en tid presentera sina tankar för kunden, vad de tror att de som reklambyrå kan göra för dem och vad som kan vara en lösning på problemet, hur det kommer att se ut och vad det kommer att kosta. Kunden är involverad i projektets början, men det är oftast R2 som står för idéerna.

För P3 innebär kreativitet att man under tidspress och för små budgetar hittar smarta lösningar på krångliga problem. Han menar att det är de tillfällen när något nästan ter sig omöjligt som kräver att man måste tänka kreativt. För att kreativa idéer ska kunna uppstå krävs det också att det finns ett öppet klimat och att

personerna på företaget besitter ett visst mod. Ett kreativt klimat och mod är en av byråns absolut viktigaste faktorer, för vågar man inte presentera sina idéer så är man inte kreativ, då är man bara hämmad.

När de får ett uppdrag samlas en arbetsgrupp på minst tre personer, som ska jobba med det kreativa arbetet i det nya projektet, för att diskutera tillsammans, något som de lägger mycket tid på. Därefter brukar de ta en paus på någon timme, en dag eller till och med en vecka, innan de återsamlas igen. Vid nästa tillfälle ses de nästan alltid på en annan plats än under det tidigare mötet. Då brukar de dessutom ha framme stora pappersark staplade på varandra på bordet för att kunna rita ner alla sina idéer som dyker upp till det aktuella projektet. Projektgruppen slänger säkert ett tiotal stora ark innan de känner sig någorlunda nöjda och kan riva ut vilka idéer de vill samla in som de kan börja utveckla. Alla idéer som de väljer att sortera bort och kassera brukar vara sådana som inte funkar, blir för dyra, är galna eller helt enkelt inte blir bra. De utvalda idéerna brukar oftast landa runt tre olika som deltagarna i det kreativa mötet känner starkt för, tror på, och som de tycker både är bra och vet kommer att fungera. Därefter kollar de närmare på varje utvald idé innan de bestämmer sig för en slutgiltig. Den idé som kunden sedan får presenterad för sig kan i vissa fall vara sammanslagen med de andra två, och som då kan ge den utvalda idén en ny form. Övriga idéer sparas inte i någon särskild pärm, men läggs ändå på minnet och kan återanvändas som en grund i andra projekt. Särskilt de idéer som har varit nära att bli genomförda brukar komma upp i senare diskussioner, men som då får lite andra inslag för att funka på just det beställda uppdraget. Däremot kan de presentera en riktigt bra lösning för en kund, men som kunden kanske inte riktigt nappar på utan vill att den mer ska gå åt ett annat håll, då kan det förekomma att de lägger undan idén, för att sedan kunna använda och sälja in det i ett annat passande uppdrag. Men även där behöver de anpassa idén efter avsändaren i och med att alla projekt är unika i sig.

Att de enbart väljer ut en idé grundar sig mycket i att kunden köper deras

kunskap. Skulle de istället presentera flera förslag kan detta signalera en viss typ av osäkerhet, att de inte riktigt vet vad den rätta lösningen kan vara utan att kunden får bestämma. Ibland kan det vara så att kunder ber om att få lite olika förslag uppvisade för sig, till exempel olika varianter på en ny logotyp. Men detta är något som de helst inte föredrar då det oftast inte brukar funka särskilt bra. Han menar åter igen att det är kunden som köper deras tjänster, och att byrån då också ska få ta sig den friheten att få fram ett enda passande förslag på hur det bör se ut. Däremot är det viktigt att R2 också argumenterar för sin idé, att det alltid finns en

tanke bakom allt, som till exempel val av färg. Nästan varenda kund de har är duktiga reklamköpare som brukar ifrågasätta varför just den valda lösningen är den bästa, och då krävs det att projektgruppen också kan ge ett svar på varför de har kommit fram till det förslaget. Det räcker inte med att säga att det är bra för att det är snyggt. Alla argument är något som växer fram under tiden de sitter och jobbar med själva processen, och som även är avgörande för om en idé blir vald. Det är därför viktigt att de utstrålar en säkerhet, att det visar att det kan sitt jobb och att de vet vad som funkar. Om kunden är det minsta osäker och får veta att projektgruppen har testat sig fram till det bästa förslaget kan det få dem att känna sig trygga i sitt köp. Särskilt då kunden faktiskt har gått dit för att de inte riktigt vet hur de ska göra och behöver därför någon som kan tala om det för dem. Sedan finns det alltid de uppdragsgivare som tror sig veta precis vad de vill ha, och det brukar ofta leda till vissa diskussioner eller till och med konflikter. Detta eftersom reklambyrån genom sina erfarenheter brukar ha en helt annan syn. Ibland kan det även leda till att kunden bestämmer sig för att gå till en annan reklambyrå när de tycker att ingen lyssnar på dem, vilket dock är något de får leva med enligt P3. För om man ska vara en duktig konsult så måste man kunna presentera sådant som man tror kunden behöver och inte alltid det de vill ha.

Oftast är kunden väldigt nöjd och överraskad över det förslag projektgruppen presenterar för dem, och de kan även ibland undra hur R2 har lyckats komma fram till denna lösning, då de själva aldrig skulle kunna komma på något sådant. Men ungefär var femte kund kan istället vara skeptisk till idén och kan tycka att den inte kan representera deras företag, eller att de inte vågar gå ut med den typen av annonser för att de då kan få fel respons av sina kunder. I sådana fall får projektgruppen lyssna på vad de har att säga och ibland kan det även visa sig att kunden kanske har rätt, men då kan ändå R2 tillsammans med dem resonera sig fram och komma med en lösning på vad som behöver göras och ändras för att det ska bli ett bra resultat. I andra fall kan det hända att det istället bli tvärstopp helt, att kunden varken vågar, vill eller tycker att förslaget inte är tillräckligt bra. Detta är en del av R2s jobb, då gäller det för dem att vara flexibel och tänka om.

Många av kunderna, ungefär 99 procent, är återkommande kunder, vilket gör att de nästan har en daglig dialog med dem. Ibland, dock väldigt sällan, kan en del kunder ha vissa idéer på vad de vill göra, men att det även där sker ett resonemang och de kan då tillsammans bolla kundens idé för att det ska bli så bra som möjligt, eftersom R2 vet vad som funkar och inte. Är kunden fortfarande envis med att få igenom sin idé även fast byrån inte tror på det så har det till och med hänt att de har fått tacka nej till uppdraget. Detta händer däremot bara någon gång om året. Är det istället en kund som de har en tät relation med och som de gör massor av kampanjer för brukar de inte vara några problem att vara rak och ärlig mot dem, även om det kan leda till konflikt. Men det är viktigt att kunna säga ifrån när något inte känns rätt, och som är något som hör till att vara en bra konsult. För det skulle aldrig bli bra om de skulle göra precis allt vad kunden säger.

De har till och med fått säga upp uppdragsgivare, men som även det är högst ovanligt. Under 2006 fick de avsluta sitt samarbete med ett välkänt företag som var deras största kund och som de hade gjort all kommunikation för i 13 år. Men de hade kommit till den punkt då de kände att de hade tillfört allt och inte kunde komma på något mer, och att det behövdes en paus. De tyckte att det var dags för kunden att anlita en annan reklambyrå under ett par år som kunde komma med

nya infallsvinklar. Kunden hade full respekt för beslutet och respekterade byrån ännu mer för att de hade varit så ärliga och kunde säga ifrån. Vid ett annat tillfälle fick det säga upp en annan stor kund på grund av att företaget bytte marknadschef som inte respekterade det R2 gjorde, utan ville att allt skulle vara på ett visst sätt. Det slutade med att det fick de anställda på reklambyrån att må dåligt av

samarbetet då de bara skulle göra så som de blev tillsagda och inte fick tillföra något annat. Detta gjorde att det inte fungerade i längden eftersom de som reklambyrå fick en helt annan roll till företaget.

Kreatörerna på R2 är som på vilken reklambyrå som helst, det vill säga företagets art director, den som står för formgivningen, copywriters, som skriver

reklamtexterna samt projektledarna. Här är projektledaren också nästan alltid med i de kreativa lösningarna. Detta beror på att projektledarna på R2 själva har jobbat som kreatörer. P3 är till exempel både utbildad formgivare och har jobbat som copywriter tidigare, och tycker därmed att det är roligt att vara involverad i det kreativa arbetet. Det visar sig också att han fortfarande skriver texter för några av deras kunder. Men sedan handlar det också om att projektledarna är de som har den närmsta kontakten med kunden och som för över all kunskap till företagets kreatörer, vilket är en konstellation som fungerar bra.

”Vi brukar skoja om det o säga att projektledaren är liksom business gubben eller

tanten i de här mötena och copyn och ad är liksom de vilda konstnärerna, och den blandningen är ganska bra va. Skulle det bara vara copyn och adn finns risken att de skulle spåra ur o säga, åh det vore kul att måla hela världen röd liksom men då måste det vara någon som är mer affärsmässig som är liksom kundens förlängda arm som säger, a men lugn nu, det går ju inte och den blandningen är jättebra.”

Alla i projektgruppen har möjlighet att vara involverade i och påverka det mesta i projekten, även fast de har olika roller så som att skriva reklamtexter, eller som för projektledarna att sälja in och hålla i ekonomin. Det händer ofta att

copywriters i projektprocessen, och ända fram till att det är färdigt, kommer med synpunkter på vad som bör göras och kan göras bättre rent administrativt, vilket är något som projektledarna tar till sig och lyssnar på. När det kommer till

målsättning är kreatörerna viktigare än projektledarna, och i vissa fall får

projektledaren, om de inte är helt emot, inrätta sig i ledet efter det som kreatörerna vill göra och vad de vill uppnå med projekten. Kommer kreatörerna med särskilda förslag har projektledarna i uppgift att få med kunden på deras sida så att alla känner sig inblandade i projektet.

P3 berättar att de tillsammans i ett kreativt möte måste leka fram sina idéer och att det då krävs en öppenhet mot varandra, vilket han även anser både är viktigt och något som det är duktiga på. Att alltid vara kreativ inom reklambranschen är inte särskilt lätt, utan kan enligt honom ibland också vara jobbigt.

”Jag skulle nog vilja säga att jobba på reklambyrå är väldigt mycket inspiration men det är också mycket transpiration, alltså det är hårt arbete.”

Att kreatörerna känner sig låsta i sin kreativitet förekommer därför rätt ofta, och kan bero på olika faktorer. Det kan bland annat vara att kreatörerna känner en olust till ett uppdrag då de känner ett motstånd i att kunderna är alldeles för försiktiga och inte kommer att köpa vissa idéer. Då är det projektledarens uppgift att balansera det hela och bolla idéerna med dem för att kunna göra något riktigt bra av projektet. Det är även ofta som alla i projektgruppen känner sig begränsade

av en för liten budget, men då gäller det för dem att lösa situationen genom att vara kreativ för att få ihop något på den budget som finns. Ibland kan det till och med vara omöjligt, men för det mesta löser kreativiteten problemet. Han berättade att han i nästan varje kreativt möte möts av omotiverad respons från

projektdeltagarna. Alla begränsningar som finns och funderingar på hur de ska lösa problemet är nästan alltid utgångspunkten i varje möte. Detta kan till exempel vara att de kikar på kundens konkurrenter eller sina egna och vad de har gjort, och då blir det oftast inte lätt att hitta på något nytt och bättre. Men när all fakta sedan hamnar på bordet brukar de ändå hitta en hyfsat unik väg som passar kunden, och i slutändan brukar det oftast bli något riktigt bra. Även fast de känner sig

begränsade av andra kampanjer som kan vara riktigt bra så känner det inget behov av att alltid vara bäst, utan har istället respekt för flera av deras konkurrenter i landet. Men de lägger heller inte ner mycket energi på att tycka att alla andra gör ett bättre jobb, för det låser kreativitet ännu mer.

P3 har ingen direkt uttalad metod för att få projektdeltagarna att bli mer kreativa, men har däremot lärt sig hur de snabbt ska komma till en trans där alla vågar komma med sina idéer. Han har istället enligt honom en mer personlig metod, och har lärt sig vilka knappar han ska trycka på för att få igång olika personer i olika situationer, så att de snabbt kan börja brainstorma. Hur de stöttar kreativa idéer är något som alltid varierar från fall till fall. De brukar till exempel uppmuntra deras kreativa arbetsgrupper att tävla nationellt med bidrag som de är stolta över och som de tycker är så bra att de är bäst i Sverige. Han ser då till att han får med sig kreatörerna i ett tidigt skede, redan i det kreativa mötet, och han är själv med och deltar i bidraget. Han menar på att de tre tillsammans ska se till att de ska göra ett sådant bra jobb att de till och med kan tävla med det. Blir det sedan nominerade som en av de bästa brukar det oftast vara Stockholm som de med ”stor pompa och ståt” får åka till, något som blir en liten morot för dem. Annars brukar de även säga att de ska göra så bra ifrån sig att det ska hamna i media. Han tycker att det är rätt svårt att uppmuntra dem till att delta i kreativa tävlingar eftersom de ofta känner att de inte riktigt har tid då de alltid har massa annat att ordna med först. Men kreativitet är något som de lever på och är därför en jätteviktig faktor för dem när de ska sälja sina idéer ute på stan. I regionen har de dessutom i några år haft etiketten som den mest kreativa byrån, men att de mer och mer börja märka att det dyker upp ett par konkurrenter vid deras sida som börjar synas mer. Mycket tror han beror på att de själva inte har ägnat så mycket tid åt att tänka på sådant det senaste. Alla på byrån är däremot väl medvetna om att det är otroligt viktigt för dem att vara kreativa och att det är deras kreativitet som får dem att synas ordentligt. När projektdeltagarna brukar göra något bra är de inte sena med att ge varandra positiv feedback i både gester, som en klapp på axeln eller ryggen, samt i ord. Det är viktigt att de tillsammans stöttar varandra för ett fungerande team work.

Det kan hända att motivationen för kreatörerna pendlar i olika projekt, och som bland annat kan bero på att kunder har synpunkter på copywriters texter som personen i fråga inte alls är med på, som kan göra att de tappar lusten för

arbetsuppgiften. Märker P3 att någon saknar den rätta motivationen tar han till lite extra tid innan det riktiga kreativa mötet. Under den tiden försöker han ladda deltagarna med lite energi genom att peppa dem och berätta hur roligt de hade varit om det kan göra något riktigt bra i det kommande projektet. Då brukar han också få en positiv respons då kreatörerna svarar att de ska göra bra ifrån sig.

Detta extra möte är till för att de ska vara tillbaka på noll igen innan de tar sig an projektet i det kreativa mötet. Ibland kan det även förekomma att någon inte verkar må bra, utan sitter helt tyst under ett brainstormingmöte, och då får man enligt honom lätta upp stämningen genom att kanske skämta lite eller i alla fall försöka få personen att må bättre. Vid sådana tillfällen vet han vad som triggar olika människor och vad han kan säga till olika personer för att de ska komma igång igen. Självklart har alla dagar då allt inte är topp, men han anser att det är viktigt att man lär sig att skärpa till sig lite grann. De är som en liten familj på