3.1 Träning
Fysisk aktivitet är något som ofta går i samband med träning. Fysik aktivitet brukar definieras som ett komplext beteende. Fysisk aktivitet är all form av rörelse som på något sätt höjer energiförbrukningen från viloförbrukningen. Det kan ske i flera olika former, så som i hemmet, på fritiden, under träning och på jobbet. Det rekommenderas att en person ska utföra någon form av fysisk aktivitet i minst 150minuter i vecka. Det finns olika typer av fysiska aktivitet, konditionsträning och styrketräning. Konditionsträning eller så kallad aerob fysisk aktivitet kan göras på en intensitet från låg till hög. Träningen kan syfta till att bibehålla den nuvarande konditionen eller förbättra konditionen. Då man tränar konditionsträning ska man tänka på syftet med träningen och vad man vill komma åt, eftersom de fysiologiska effekterna delas i två grupper, de centrala och de lokala. De centrala är bland annat hjärta, lungor och blod, medan de lokala är muskulär förmåga. Utifrån detta kan man välja intensiteten då det krävs en högre effekt vid de centrala än för de lokala. Därför är det viktigt att variera träningen för att få fler positiva effekter på kroppen. Muskelstärkande fysisk aktivitet, som även brukar kallas för styrketräning, tränar man genom att belasta muskeln. Då man ska träna styrka är det viktigt att tänka på vad syftet är med styrketräningen då det finns olika saker att komma åt, så som styrka, muskeltillväxt och uthållighet. Styrketräningen kan varieras med hjälp av antal repetitioner, intensitet, set och frekvens (FYSS, 2017).
Gymträning är träning som man gör i motionssal i en inomhusanläggning. I den anläggningen kan det personer träna i olika former och det finns även olika redskap. Det kan till exempel vara fria vikter, olika styrkemaskiner och konditionsträning. Gymträning är ett bra sätt att förbättra utseendet, hålla en bra hälsa och få flera olika former av träning. Detta betyder att det finns många olika mål till att träna på gym. Detta leder till att det finns många olika typer av människor som tränar där, allt från nybörjare till elitidrottare. Förutom det skiljer sig även åldern mycket på de som tränar, det kan vara allt från 13 åringar till 80 åringar. På gym kan man få hjälp av personalen på plats för tips och råd om hur man ska träna. Vissa tar även hjälp av en personlig tränare, som planerar ett program utifrån personens egna behov. Annars är gymträning väldigt fritt och man kan själv välja vad och när man tränar. Gymträning förknippas oftast med styrketräning. Styrketräning tränar man för att bygga styrka och muskler och för att fokusera på den anaeroba uthålligheten (Söderström, 2000).
5 Gruppträning är något som ofta bedrivs av ett gym eller en friskvårdskedja och det är för
tillfället en populär träningsform. Gruppträning fungerar genom att en instruktör leder olika grupper genom att guida gruppen med rörelsen och motivera medlemmarna till att orka träna.
Några av fördelarna med gruppträning är att personen själv inte behöver planera träningen, utan det är instruktören som planerat och hjälper medlemmarna utföra träningen. Det är även väldigt socialt då de som tränar träffar fler personer och passen är bra anpassade till vilken muskelgrupp som önskas tränas. Detta betyder alltså att gruppträning är bra träning för personer med låg (Lindwall, Stenlig, & Josefsson, 2019). Motivation kan även definieras som riktningen och intensiteten hos en persons ansträngning. Med riktningen menas att någon letar efter, närmar sig eller är lockad till olika situationer, medan intensiteten syftar på hur mycket kraft en person lägger på olika situationer (Weinberg & Gould, 2011). Folkhälsomyndigheten (2020) definierar motivation som ett samband mellan personens vilja och tilltron till den egna förmågan. Utan de tillsammans skulle det inte hålla. Personer kan motiveras olika mycket men även på olika sätt.
De kan motiveras av inre faktorer eller yttre faktorer.
När en person är motiverad handlar det om att personen i sig är känslomässigt redo att göra något för att uppnå slutmålet. Motivation handlar inte bara om ”mängd” utan även vilken typ av motivation. Exempel på olika typerna av motivation är inre motivation, yttre motivation och amotivation (Deci & Ryan, 2000).
Den största faktorn till att en individ drivs av en inre motivation är att individen själv har bestämt vad den ska göra, alltså att den får en inre tillfredställelse av det de gör och har ett engagemang till det, istället för att få belöningar från yttre faktorer. Personer som drivs av inre motivation gillar utmaningen med det de ska göra, de finner glädje i det de gör och vill lära sig det som krävs. De som tränar för att de älskar idrotten och de övningar som görs drivs av en inre motivation (Weinberg & Gould, 2011). Utan den inre motivationen är det inte möjligt att
6 klara av att göra något helt till hundra procent, även fast det finns yttre motivationsfaktorer som
till exempel lön (Gustafsson, Hassmén, & Kenttä, 2009). Deci & Ryan (2000) beskriver den inre motivationen som något som inte kräver en yttre belöning, utan beteendet görs helt på grund av glädjen de får från det. Detta betyder att det är aktiviteten som är meningsfull.
Yttre motivation innebär att någon bara drivs till att fortsätta då de får belöningar från utsidan.
Inom idrotten finns exempelvis medaljer, kläder och pengar, men det kan även handla om ett godkännande av någon eller för att undvika en bestraffning (Weinberg & Gould, 2011). De finns även många som börjar med något för att de tycker de är kul, men efter en tid fortsätter de bara på grund av den yttre belöningen. Detta gör att det inte längre är lika självbestämmande, utan styrs av andra (Gustafsson, Hassmén, & Kenttä, 2009).
Amotivation är då individen tappar motivationen och inte har någon drivkraft för att göra något.
Det kan även förklaras som att personen inte kan hitta någon mening och samband med utförandet och resultatet. Detta sker oftast bara om det är för mycket yttre motivation. Det viktigaste är att man hittar en balans mellan inre och yttre motivation. Det finns tecken på amotivation som exempelvis; slutar tro på sig själv och den egna förmågan, personen anser inte att det är värt allt jobb för att uppnå det man får och att sluta med en aktivitet men inte hittat något annat man kan göra istället (Gustafsson, Hassmén, & Kenttä, 2009).
3.3.1 SDT (Self Determation Theory)
Denna undersökningen kommet utgå från SDT (Self Determation Theory) eller självbestämmandeteorin som den även kallas. Det är en behovsteori som handlar om att se skillnader mellan yttre och inre motivation. Den handlar även om flera olika antaganden om hur människan fungerar. De största delarna i teorin är personlighet, motivation och emotion.
SDT har utvecklats under många år för att få en bättre bild av vad motivation hos människor är (Lindwall, Stenlig, & Josefsson, 2019).
Enligt SDT finns det olika typer och stadier av motivation, de går från amotivation till olika stadier av både inre och yttre motivation (tabell 1). Tabell 1 visar att om en person ligger till vänster är motivationen kontrollerad, men desto mer det går mot höger i tabellen desto mer självbestämmande blir motivationen (Deci & Ryan, 2000).
7 Tabell 1. Typer av reglering och motivation i SDT (Deci & Ryan, 2000).
Tabell 1 visar olika typer av reglering. Icke reglering ligger under amotivation eftersom det handlar om att personen inte alls har någon form av motivation och personen vet inte varför den skall träna. Under yttre motivation ligger extern reglering, introjicerad reglering, identifierad reglering och integrerad reglering. Extern reglering är då personen gör någon form av aktivitet för att hen måste. Introjicerad reglering handlar om att personen istället får skuldkänslor om hen inte tränar. När en person tränar för att få ut något som gynnar sig själv till exempel få nya vänner, handlar det om identifierad reglering. Integrerad reglering är övergången mellan yttre motivation och inre motivation och det handlar om att träna för att personen ser aktiviteten som en del av sig själva. Inre regleringen som ligger under inre motivation är då personen tränar för att den blir tillfredsställd och hen tycker det är roligt (Deci & Ryan, 2000).
I studien kommer denna teori användas för att svara på vissa delar av syftet och frågeställningarna. Denna teori kommer alltså användas för frågan ” är det inre eller yttre motivation som driver gymmedlemmarna till träning?”.
3.3 Träningsmål
Mål brukar definieras utifrån objektiva mål och subjektiva mål. Objektiva mål är då man inom en viss tid vil uppnå en viss kompetens på en uppgift, medan subjektiva mål är när personen vill ha roligt eller vill att det ska gå bra (Weinberg & Gould, 2011). Mål är något som alla personer använder och de flesta är ganska motiverade av att uppnå sina mål. Mål kan läggas upp på flera olika sätt, det beror mycket på vad det är för mål och vad man är för person. Det
8 är även viktigt att lägga upp rätt sorts mål, eftersom det annars kan vara svårt att uppnå dem.
Exempel på mål kan vara att jag vill gå ner 5kg i vikt, jag vill komma med i startgruppen eller jag vill blir frisk från denna sjukdom (Weinberg & Gould, 2011).
Det finns både långsiktiga och kortsiktiga mål. Kortsiktiga mål läggs upp som en hjälp på vägen för att uppnå det långsiktiga målet. Det kortsiktiga är mindre mål som hjälper personen hålla motivationen uppe och när de når de kortsiktiga målen stärks motivationen och man får en form av belöning då man klarat det (Gustafsson, Hassmén, & Kenttä, 2009).
Det finns även olika typer av mål, det finns resultat-, prestations- och processmål. Resultatmål handlar om de mål man vill uppnå i tävlingssammanhang, till exempel då man vill ha en placering, en medalj eller ett pris. I resultatmålen påverkas du även av andra personer, vilket betyder att du kan prestera det bästa du någonsin gjort och det gör även din motståndare, vilket betyder att du ändå inte får medaljen eller placeringen (Weinberg & Gould, 2011).
Prestationsmål handlar istället om att jämföra sina egna resultat, vilket till exempel kan vara då en person har ett personligt rekord inom något och personen har som mål att förbättra det rekordet. Personerna runt omkring kan inte påverka detta. Det betyder att prestationsmål är mer flexibla, samt lättare att ha kontroll över (Weinberg & Gould, 2011). Till sist är det processmål som handlar om själva utförande, det handlar om när en person jobbar med hjälp av rörelsen för att göra en bättre prestation. Varje gång man gör något fokuserar man på att förbättra sitt utförande. Detta har visats bra för att motverka ångest och få bättre självförtroende (Weinberg
& Gould, 2011).
9