Vad är det då som händer när tre konfliktfyllda kategorier ska samsas och samordnas i ett och samma identitetsbygge? Det som föreliggande studie visar är att spänningen kan minskas genom att skilja kategorierna åt via olika berättelser. Här fungerar berättelsen om företagsamheten och kategorin den framgångsrika företagerskan som en sammanhållen koherent enhet, berättelsen om familjen och kategorierna den goda modern och den moderna kvinnan är mer problematisk, men fungerar ändå som en presentabel enhet. Det är när berättelserna krockar, när balansen mellan dem störts eller behovet av att tona ner dem av ett eller annat skäl uppstått som den tredje berättelsen tar över, berättelsen om självbekännelserna och den minsta gemensamma nämnaren: människan.
Att ingå i kategorin människa
Vad man lägger in i kategorin människa är naturligtvis kontextbundet, precis som alla andra kategorier också är beroende av sitt sammanhang. Den tolkningsrepertoar som hänvisas till i de här fallen är dock den som handlar om människan som ofullkomlig. Essensen i att vara människa innebär, i denna konstruktion, att inte vara felfri. Vi känner igen uttrycket ”den mänskliga faktorn” som syftar på det mänskliga i att fela. Maskiner kan vara perfekta, människor kan det inte. Det är till kategorin människa som man kan ta tillflykt när
54 Bloggkändis är den som blivit känd för sin blogg. En bloggkändis fortsätter inte sällan sin karriär i andra banor. Se exempelvis Isabella Löwengrip alias Blondinbella http://blondinbella.se/ och Andreas Ekström alias Hemliga pappan http://hemligapappan.blogsome.com/
pusselbitarna i identitetskonstruktionen inte passar riktigt bra ihop, att erkänna sig som människa kan fylla igen de överblivna hålen. Det är snarare så att det uppfattas som omänskligt att vara för perfekt, det är inte trovärdigt, det mänskliga felandet behövs för upprätthållandet av accountability. Nedan kommer några exempel på när den ofullkomliga människan aktualiseras i respondenternas bloggar att diskuteras.
Jag är trasig (Å: publicerat 2008-08-09 delvis utskrivet)
Jag önskar att jag vore en person som var tillfreds med sig själv. Och tyckte om att vara med sig själv. Det är jag inte. Jag kan inte alls vara med mig själv. […] Det borde vara ett självklart val för mig att stanna kvar i min säng. Titta på TV i ett par timmar för att sen somna in och vara utvilad imorgon och sen ta hand om jobbveckan som kommer. Men inte alls gör jag detta. Jag klarar inte av det för jag är en trasig själ. […] Det kommer att bli jättetrevligt och jag kommer att bli full. Igen. Jag kommer att dämpa ångesten. Igen. […] Fan, va jag är trasig. Men det är en period. Jag vet att det är det. Och det fina med såna här perioder är att det bara kan bli bättre. Det vet man.
Att vara ”i en period” är mänskligt, att inte vara tillfreds med livet, att göra fel, att hamna i obekväma situationer och att göra dumma saker, det är vad människor gör. Genom att erkänna att det är så det fungerar även för henne blir respondenten trovärdig som människa. De eventuella brister som den framgångsrika företagerskan som aktualiseras genom att hon inte tänker gå och lägga sig för att vara pigg till den kommande arbetsveckan förklaras härvid med att hon ”i grund och botten” också är den ofullkomliga människan, precis som alla läsare av bloggen. Genom att sedermera visa ”självinsikt”, vilket görs i slutet av inlägget där respondenten skriver att hon vet att det är en period och att det kommer att gå över, tar hon kontroll över det mänskliga och upprätthåller därmed ansvar och pålitlighet. Aktualiseringen av den ofullkomliga människan som kategori kännetecknas av igenkännande - respondentens arbete att bli erkänd som ”vem som helst annars”, hänvisningar till andras berättelser eller läsares publicerade kommentarer eller mail visar att de känner igen sig i respondenten. Den skuld som diskuterats i förhållande till ”det hyllade moderskapet”55 är grunden till många sådana inlägg. Nedan inlägg exemplifierar detta på ett typiskt sätt:
Dåliga sidor (Y: publicerat 2008-11-23 delvis utskriven)
[…] Att vara förälder handlar så mycket om att orka. Orka och tålamod. Om man en gång brister och inte orkar så är det ingen dålig sida. Det är en mänsklighet. Och då behöver man inte säga - förlåt mamma är så dum. Man kan säga. Nu är mamma trött, nu är mammas tålamod slut. Det händer ibland. […]
När den goda modern brister så är hon inte dålig, då är hon mänsklig. Det är mänskligt att inte orka, att vara trött och att tappa tålamodet, det betyder med andra ord att man fortfarande kan vara den goda modern och samtidigt vara människa. Men självbekännelserna behöver inte alltid hanteras genom ”det uppriktiga erkännandet”. Det kan lika gärna handla om humor och självironi som nedan publicerade inlägg visar prov på.
Det stramar (Å: publicerat 2008-12-11 delvis utskrivet)
(Bild på respondentens ansikte liggande på kudde med vit salva under ögonen)
Det är med blandade känslor som jag nu säger godnatt till er Jag är pirrig inför morgondagen. […] Den vita krämen i min feja är homorrojdsalva. Men det är väl inga konstigheter med det. Fast fan vad det stramar. […]
Självbekännelserna här handlar om det fasadarbete som i vanliga fall görs bakom ridån. Till sammanhanget hör att läsaren redan är medveten om att morgondagen innehåller ett stort evenemang som respondenten är en av huvudpersonerna i. De vet att hon är nervös, de har följt
hennes våndor inför klädval och hårfärgning. Nu delar respondenten med sig av tipset om att bli av med påsar under ögonen genom att sova med hemorrojdsalva under dem. Ett typiskt inlägg i självbekännelseberättelsen som genom humor och självironi bidrar till arbetet att skapa kategorin den ofullkomliga människan, den icke-perfekta men ack så trovärdiga och genuina. De kategoribundna aktiviteter och karaktäristika som hör samman med kategorin människa exkluderar inte speciellt många andra kategoriers kännetecken56 och på så sätt stödjer, kompletterar och sammanfogar kategorin människa de andra kategorierna. Kategorin människa är pusselbiten som passar in överallt och gör pusslet helt. Kategorin människa är den som skapar ett trovärdigt och komplett liv.
Att vara framgångsrik bloggare innebär att bjuda in okända människor bakom scenen på den offentliga föreställningen. Det alla redan vet, men ingen vill tala om: att det är omöjligt att uppfylla alla sina kategorier till perfektion, blir här obehagligt och lockande synligt i ett inte alltför smickrande ljus. Den publik som tidigare bara var inviterad till ”företagarföreställningen” där berättelsen om företagsamheten spelats upp får här tillgång även till dramatiseringen av berättelsen om familjen och tvärtom57. Kanske är kategorin den ofullkomliga människan och
dess möjligheter till försoning av stor vikt för alla individer som spelar flera olika men lika viktiga föreställningar58 men vad denna analys visat är att för den framgångsrika företagerskan är den flexibla pendlingen mellan olika berättelser och möjligheten att tillkalla den ofullkomliga människan när pendeln slår över av största vikt för det identitetsarbete som hon gör.