Ovan beskrevs de tre huvudsakliga berättelser som berättas i företagande kvinnors bloggar. Dessa berättelser får här mening i form av arenor där olika kategorier kan skapas, användas
49 Analys av trovärdighetssträvan återkommer i nästa avsnitt.
50 Läs vidare om självbekännelserna och metaforerna om scener och föreställningar (hämtade från Goffman 2000) under rubriken ”Jag är bara människa!” senare.
stödja och/eller konkurrera med varandra. Framför allt är det konstruktionen och hanteringen av tre kategorier som föreliggande studie kommer att koncentreras kring. De tre kategorier som avses är: den framgångsrika egenföretagerskan, den goda modern och den moderna kvinnan och de mejslas ut nedan.
Den framgångsrika företagerskan
Hur kommer det sig att dessa kvinnor kan beskriva sig som framgångsrika företagerskor och att vi dessutom uppfattar dem som det? Det är ju inte så att vem som helst kan utropa sig till företagare med framgång hur och när som helst. Genom att titta på inläggen i berättelsen om företagsamheten och se vilka typiska karaktäristika och kategoribundna aktiviteter som tas upp samt hur omgivningen stödjer kategoriseringen så klarnar bilden.
Vilka förväntningar och fördomar finns kring framgångsrika egenföretagare? En egen företagare förväntas jobba mycket. De bör vara upptagna och effektiva mest dygnet runt. De jobbar till och med så mycket att dom inte hinner äta middag ibland, vilket nedanstående inlägg åberopar.
När man inte hinner äta… (W: publicerat 2008-12-03 utskrivet i sin helhet)
... så tar man en hemgjord äggmacka mitt på Drottninggatan mellan alla möten. Effektivt på alla sätt och vis.
Enligt betraktarens sentensregel så ser vi ovan inlägg och tar för givet att när aktiviteter som ”effektivt arbetande”, ”sitta i möten”, ”ha bråttom”, ”röra sig i city” samt ”inte ha tid att äta” som ser ut att höra samman med kategorin ”egenföretagare” faktiskt verkar göra det, så är det så. Vi ifrågasätter inte den konstruktionen utan köper den. Så skapar också följande inlägg konstruktioner av egenföretagare: ”Jag sitter nere i mitt röda rum och skriver. Vi är hemma nu. Min näsa rinner. Jag är dödstrött. Jag känner av halsen. Jag vill köra en vitlöksklyfta i vardera örat” (Z: publicerat 2008-12-08 delvis utskrivet) Här verkar det som om inget kan stoppa kategorin egenföretagare från att jobba, varken sena kvällar eller sjukdom, och då ser vi det som om det nog är så, eftersom det verkar troligt att aktiviteten och kategorin hör samman. Likaså kopplas kategorin ”framgångsrika egenföretagare” med aktiviteten ”viktiga möten med viktiga personer på trendiga platser”: ”Jag träffade Lindex på Nordic light i morse.” (W: publicerat 2008-12-04 utskrivet i sin helhet). Företagarna kopplas också till aktiviteter som att tillbringa tid på flygplatser där dom jobbar med sina laptops ”Onsdag morgon, efter att ha sovit tre timmar inatt...sitter jag nu på Bromma flygplats. […] nu har jag äntligen hittat mig en stol o ska börja plugga texter under tiden jag väntar, får se till att utnyttja tiden till nått vettigt!” (Ä: publicerat 2008-11-01 delvis utskrivet). Alla dessa aktiviteter uttrycks som effektivitet och effektivitet blir till en karaktäristika för kategorin framgångsrika företagare som är ständigt återkommande i bloggarnas beskrivande inlägg. De kategoribundna aktiviteter som innebär oregelbundna arbetstider och hårt arbete konstrueras dock som självvalda av de framgångsrika företagarna. Förutom effektivitet så innebär drivkrafter av lust och vilja karaktäristiska för framgångsrika egenföretagare, de bör brinna för sina företag och det arbete de utför där: ”Fy fan vilken påfrestande helg jag har haft. Jag har längtat till jobbet hela tiden”. (Ö: publicerat 2008-12-08 delvis utskrivet). I detta inlägg uppges en längtan till jobbet, att få avbryta helgen och det den innebär till förmån för jobbet. Ett explicit uttryck för den karaktäristika som konstrueras att utmärka framgångsrika företagare. Det är alltså inte pengar eller berömmelse som är den främsta drivkraften, det är möjligheten att själv styra och lusten till arbetet:
Lusten att skapa vinner (W: publicerat 2008-12-05 delvis utskrivet)
[…] Jag frodas i den fria tillvaro som företagandet innebär, även om friheten i mycket är en illusion. För mig skulle en normal 40-timmars vecka som anställd förmodligen kännas oerhört påfrestande, jämfört med de 60 till 70 timmar jag klämmer in i veckan i mina olika bolag och uppdrag. […]
Lusten görs till ett karaktäristiskt kännetecken typiskt för egenföretagare i enlighet med lyssnarens sentensregel, det vill säga att framgångsrika företagerskor och lust till arbete rimligen ser ut att höra ihop. Detta kännetecken konstrueras som en essens, den verkar medfödd och därmed skapas en bild av egenföretagaren som en speciell typ av person vilket sammanfaller med mycket av den kognitivistiska typen av egenskapsbaserad entreprenörskapsforskning. Hos den framgångsrika egenföretagaren kommer framgången tillsammans med lusten och det hårda arbetet. Framgång konstrueras här framför allt som pengar och tid. Möjligheten att styra över sin egen tid betyder både att man har de ekonomiska förutsättningarna och att man är självbestämmande. Om man är framgångsrik egen företagare så kan man exempelvis ha sovmorgon när man tycker att man förtjänar det.
Helig fredag (Å: publicerat 2008-11-07 delvis utskrivet)
[…] Den här sovmorgonen har nu utvecklats till en hel förmiddag. Jag förtjänar det. Jag vaknar vid halv nio. Jag ligger i sängen och har det gött till nio ungefär. Sen släpar jag mig upp och sätter på espressomaksinen som genast börjar mala kaffebönor så att den underbara kaffedoften sprider sig i lägenheten och ger mig ett kafferus. […]
Lägg märke till hur hon markerar att det är en välförtjänt sovmorgon. Detta är ett led i att upprätthålla accountability, denna kvinna tar inte sovmorgon hur som helst av lathet, utan för att hon förtjänar det efter hårt arbete. Inlägget ovan visar på hur framgång visar sig i form av både tid och pengar, sovmorgon och helautomatisk espressobryggare. Prylar, kläder och ”märken” är kända statussymboler och naturliga karaktäristika som markerar framgång. ”Avslutar med en bild från logen iklädd gammal trasa från Karen Millen och matchande skor från Asos” (X: publicerat 2008-12-04 delvis utskrivet). I den framgångsrika företagerskans värld blir en dyr märkesklänning till en ”gammal trasa” om det inte är något av de allra senaste inköpen. Samtidigt markerar det medvetenhet. Den företagande kvinnan är medvetenhet om både märken, matchning och möjligheten att välja när, var och hur ”gamla trasor” kan återanvändas. Man kan samtidigt se det som en stake inoculation där det kan visa sig viktigt att visa sin medvetenhet om klänningens eventuella ”utgångna datum” för att upprätthålla trovärdighet i sin identitet som modemedveten vilken byggts upp genom frekventa inlägg om ”dagens outfit” eller nyaste inköp.
Även om man aktualiserar både de karaktäristika och kategoribundna aktiviteter som är kopplade till framgång och egenföretagare och som nyss diskuterats, så räcker inte alltid det. Kategoriseringen behöver stöd från omgivningen för att vara giltig. Det uppnås i bloggarna på två explicita sätt, dels genom att man själv berättar om människor som uttryckligen stödjer kategoriseringen som i detta exempel:
Fina Fans! (X: publicerat 2008-12-08 delvis utskrivet)
Sen dess har jag fått en massa gulliga fans som följt mig i min karriär genom alla år! De kommer på alla shower och konserter, ofta med små presenter. De köper alla skivor och spelar in allt jag gör på tv, de skickar blommor när jag fyller år och skriver gulliga brev och vykort.
De fina fansen legitimerar kategoriseringen genom att stödja och bidra till framgången. Framgångsrik artist och fans tillhör också ett kategoripar (SRP), vilket gör att de legitimerar varandra och enligt antydansregeln så förväntar man sig också att där den ena parten i ett
kategoripar är, där kommer den andra också att dyka upp, det vill säga att om det finns fans så finns det också en framgångsrik artist! På samma sätt fungerar antydansregeln för legitimering av kategoriseringen vid ”namedropping” i stil med ”jag åt lunch med…” eller jag hade möte med…” som används flitigt i inläggen, ofta med medföljande bild. Genom att aktualisera en annan kategori, oftast känd, framgångsrik, företagare eller representant för framgångsrikt företag så antyder regeln att finns det en, så finns det fler. Men legitimering av kategoriseringen kan också göras genom att publicera mail eller kommentarer som läsare av bloggen skickat in, vilket nedanstående är exempel på:
Mail (W: publicerat 2008-12-07delvis utskrivet)
Jag heter Mia och jag är 18 år gammal eller ung (beror på mitt humör.) Måste bara skriva att du är grym! Jag läser din blogg varje dag och tjofaderittan vad du är bra! Världens supermorsa och karriärkvinna och gud vet allt (vad nu han/hon/den/det har med det här att göra). Jag brukar inte kommentera och maila och såna grejer, men nu kan jag banne mig inte hålla mig. […]
Detta mail stärker den företagande kvinnans trovärdighet på oerhört många sätt, dels uttrycker mailskrivaren att detta är en engångsföreteelse som utlösts av en stor beundran, dels lyfter mailet flera av de kategorier som bloggen används för att bygga upp och dels är det skriven av en kategori (18-åringar) som man kanske inte annars förväntar sig ska kommentera bloggen. Genom att lyfta fram specifika mail och kommentarer på detta sätt så skapas en bild av läsarnas relationer till kvinnan bakom bloggen. Det kan dels röra sig om odelat positiva och stödjande kommentarer som i exemplet ovan. Men det kan också vara kritik som då oftast besvaras på ett retoriskt nedvärderande sätt som ”sätter punkt” för konversationen. Den odelat positiva responsen stödjer kategoriseringen explicit och kritiken stödjer kategoriseringen genom att den presenteras som ogiltig, skriven av någon som inte har ”förstått”.
Berättelsen om företagsamheten - den framgångsrika företagerskans skapelseberättelse Den framgångsrika företagerskan som kategori aktualiseras här genom att visa på karaktäristika: exempelvis möjligheten att vara välfriserad, välmanikerad och välekiperad, vilket man generellt kopplar ihop med framgångsrika kvinnor samt genom att visa på kategoribundna aktiviteter: exempelvis att arbeta hårt och mycket av egen vilja och brinnande lust, sitta i möten, arbeta på resande fot samt möjligheten att ge sig själv ledig tid och lyxkonsumtion vilket kopplas samman med egenföretagare som det går bra för. Genom detta arbete, som görs via alla inlägg som ingår i berättelsen om företagsamheten, så kopplas kategorin egenföretagare ihop med kategorin ”framgångsrik kvinna” och gör kategorin framgångsrik företagerska aktuell. Slutligen legitimeras kategoriseringen genom omgivningens stöd. De tillämpningsregler som etnometodologin erbjuder ger förståelse för hur kategoriseringsprocessen går till. Genom att tillämpa lyssnarens sentensregel så upptäcker vi till exempel att när vi läser en text där det låter som om aktiviteten ”jobba mycket” och aktiviteten ”tjäna mycket pengar” hänger ihop, så antar vi att det faktiskt är så. Och när vi applicerar betraktarens sentensregel och ser att det verkar som om kategorin egen företagare hör ihop med aktiviteten ”jobba mycket” så köper vi det som ett faktum. Tankarna följer en till synes logisk väg där den som ser ut och beter sig som en framgångsrik företagerska och dessutom har grupper med individer som stödjer denna tes och samtidigt träffas och umgås med människor som förväntas umgås med framgångsrika företagerskor på ställen där man kan tänka sig att framgångsrika företagerskor rör sig, då måste det sannolikt vara en framgångsrik företagerska!
Den goda modern och den moderna kvinnan
Det skulle kunna vara enkelt att avgöra om en kvinna är mor eller ej genom att ta reda på huruvida hon fött några barn. Så enkelt är det dock inte när man använder ett par diskursanalytiska glasögon. Kategorin mamma är inference rich, vilket gör gällande att den innehåller mängder med information. Alla tror vi oss veta mycket om hur en mamma ”egentligen” är och hur hon bör vara för att vara ”bra”. Mödraskap idag handlar till stor del om närvaro och engagemang, den goda modern finns där för sina barn både kvalitativt och kvantitativt. Mor och barn är ett kategoripar (SRP) där de båda parterna har ansvar gentemot varandra, framför allt gäller att modern har ansvar gentemot barnet. De företagande mödrarna ägnar stor del av sina bloggar till berättelsen om familjen, många av inläggen handlar om barnen. Ett typiskt exempel är detta:
Pepparkakshus (Ä: publicerat 2008-12-07 delvis utskrivet, namn redigerade)
[…]För ett par dagar sedan när jag stod på toaletten kom (pojknamn) inspringande alldeles förtvivlad till mig o sa..-Mamma, (pojknamn) öppnar alla paket! Har gjort varsin egen adventskalender till dem med egna paket som de får öppna varje dag. Svårt för en 3-åring att förstå att han bara får öppna 1 paket varje dag. Han hade hunnit slita upp 4....suck! […]
Den första och mest självklara kategoriseringen är naturligtvis den av mor och barn. Om en kvinna står på toaletten och det kommer en individ med ett pojknamn inspringande så är det med största sannolikhet hennes son (eller möjligen hennes partner). Hon är alltså mamman och hon kallas också för det av pojken som alltså då är hennes son. Att det här handlar om kategorisering av ”den goda modern” visar sig vid beskrivningen av kategoriaktiviteter: tillverkning av egna adventskalendrar, en till var son, med inslagna små paket. Att detta kräver både tid och engagemang det förstår vi. En mamma bör också vara medveten om att en treåring inte uppnått den mognad då man förstår vitsen med adventskalendrar, vilket hon tar upp. Den inledande meningen ”när jag stod på toaletten” blir därmed en stake inoculation för att hon inte var tillsammans med barnen och hjälpte dem när de skulle öppna sina paket, nöd går före lag i det fallet. Denna typ av små berättelser om barnens vardag där kategoriparet mor och barn stödjer varandra och kategoribundna aktiviteter och karaktäristika lyfts bygger upp kategorin ”den goda modern” är mycket vanliga. Mycket ofta ligger de i anslutning till bilder av barnen i någon form av aktivitet eller iklädda något som mamman köpt till dem. Bilderna på barnen skildrar ”de goda” aktiviteterna: barnen leker ute, åker skidor, cyklar, sportar, spelar instrument, bakar, ritar, lagar mat och så vidare. Mycket sällan skildras exempelvis tv- tittande eller dataspelande och om det händer så är det under en rubrik som exempelvis ”myskväll med hela familjen framför tv:n” eller ett kritiskt inlägg som exempelvis följande ”Ungarna har datorfri dag i dag, dvs NOLL WoW ocbh CS och all den där skiten. SKÖNT!” (Z: publicerat delvis 2008-11-02 delvis utskrivet). De ”goda aktiviteterna” stärker kategorin ”den goda modern” eftersom hon i form av part i kategoriparet har skyldigheten att ansvara över barnets aktiviteter. Ibland kommer dock ett mer invecklat bidrag till kategoriseringsprocessen av den goda modern, vilket detta inlägg är ett exempel på:
utvärdering av dagen (W: publicering 2008-12-01 utskrivet i sin helhet) Första dagen 9åringen var ensam hemma sjuk gick strålande. Detta gjorde hon: bakade, diskade, städade, torkade lister i köket (!), satte upp den ljusblåa granen, när jag kom hem höll hon på att sopa köksgolvet och hade torkat köksbordet med Ajaxspray och bytte handdukar i badrummet.
Ja allt detta är sant. Jag är lika chockad som ni.
Vad hände här med den närvarande mamman? Här är det istället den kategoribundna aktiviteten ”släppa taget” alternativt ”känna sitt barns gränser” som uppvisas. Denna 9-åring,
som vi självklart, enligt lyssnarens sentensregel, förstår är dotter till kvinnan som skrivit inlägget konstrueras som en kompetent flicka som inte har några som helst problem med att vara ensam hemma. Hennes mor är därmed inte ”skyldig” för att hon lämnat henne ensam. Snarare kan det ses som uppmuntrande att ge ansvar till ett barn som kan ta emot det. Genom att beskriva sin dotter på det sätt som här görs skapas också en bild av modern. Vem kan, förutom en god mor, lära sin 9-åring att städa och dona på det sättet? Den sista raden ”jag är lika chockad som ni” är dessutom en tydlig stake inoculation som parerar det faktum att hon kan betraktas som obarmhärtig som i sina medvetna eller omedvetna krav på sina barn förväntat sig att den stackars sjuka 9-åringen ska städa när hon är ensam hemma. Att det är den goda moderns kategori som byggs upp och förmedlas stärks också tre dagar senare när detta mail av en läsare publiceras utan kommentar ”Wow! Jag är grymt imponerad av din dotter, märks direkt vilken som är hennes mamma.” (W: publicerat 2008-12-03 delvis utskrivet).
Förutom att modern och barnet ingår i ett kategoripar, så ingår de båda också i en Membership Categorization Device (MDC), nämligen familjen. Familjen är ett set med kategorier som hör ihop och organiseras tillsammans. I förhållande till familjen så har mamman ett flertal kategoribundna aktiviteter som oftast stavas hushållssysslor. Även dessa aktiviteter manifesteras på bloggarna i kategoriseringen av den goda modern. Följande inlägg är ett typiskt exempel:
Ruladerna (Z: publicerat 2008-11-30 utskrivet i sin helhet)
Mannerström gav inget passande recept så jag hittade på ett eget: Jag stekte strimlad lök, rökt skinka och äpple i smör, kryddade med lite salt o socker och minilite curry och fyllde ruladerna. Sen gjorde jag en sky av smör och en gnutta soja och en gnutta tigersås och hällde över, sen in i ugnen tills det blev gyllene. Vi åt ris och rödvinssås till. Supergott! Men pilligt med ruladerna, de där kycklingfiléerna är väldigt pyttiga.
Kategorin den goda modern konstrueras här som välbevandrad i köket. Hon är den som snabbt kan hitta på ett eget recept om hon inte hittar något som passar. Maten hon lagar blir vacker gyllene och smakar supergott. Recept på mat och bakning är inte alls ovanliga i respondenternas bloggar. De ackompanjeras också ofta med foton på läcker uppdukade rätter eller bullar, alternativt på barn som äter. Det kan också handla om storhandling, med bild på bagaget fullt med kassar, storstädning, packande av skolväskor och matsäckar, eller plantering: ”Ja ha. Jag nämnde inte att jag även planterar hyacinter. Jo men det gör väl alla till jul?” (Å: publicerat 2008-11-29 utskrivet i sin helhet) Dessa inlägg är ofta oerhört detaljerade, liksom i inlägget ovan så är varje detalj i hemarbetet beskrivet, det kan förekomma exakta klockslag och långa bildserier med skildringar av hemarbetets skeenden. Detaljrikedomen används som ett retoriskt bevis på närvaro, kunskap och engagemang, vilket krävs av en god mor. Här är det den traditionella bilden av mamman och kvinnan som målas upp. Kvinnan som sköter hem och barn, bakar bullar och bonar golven, torkar näsor och byter blöjor. Kategoriseringen av den goda modern är en uppvisning i traditionella kvinnoprojekt. Där kategorin den goda modern korsar kategorin kvinna skapas spänningar eftersom en modern kvinna på 2000-talet inte nödvändigtvis är upptagen med de traditionella kvinnoprojekten. Snarare är hon engagerad i att frånsäga sig dem, att säga upp sig som familjens projektledare51. Här finns alltså ett ideologisk dilemma.
Alla respondenter måste förhålla sig till kategorin kvinna och det arbetet utgör också en stor del av kvinnors identitetsarbete. Kategorin den moderna kvinnan som respondenterna lyfte
51 Se exempelvis ”Familjens projektledare säger upp sig” (2008) av Gunilla Bergensten och Bitterfittan (2007) av Maria Sveland, två mycket omdiskuterade böcker.
upp och som i mycket står i kontrast till den goda modern är jämställd och yrkesarbetande. Hon är självständig och vet att prioritera: ”Dessutom har jag nu lejt julstäd. I detta nu. Jag sitter och skriver som ett svin. Medan huset blir städat. Mer sånt. Det ska bli mitt nyårslöfte. Köpa loss tid!!!!! Varför är jag så dålig på det?” (W: publicerat 2008-12-02 delvis utskrivet). Ovan publicerade inlägg ger ett bra exempel på hur kategorin den moderna kvinnan konstrueras. Hon vet att huset behöver städas, men det betyder inte att hon behöver göra det själv. Hon kan anlita någon som städar medan hon själv arbetar. Det är ett intressant retoriskt arbete som görs i detta inlägg. Meningen ”jag sitter och skriver som ett svin” blir en ett grepp för interest management, den förklarar varför hon inte städar själv, hon anlitar städhjälp för att