Mälardalens Högskola
Akademin för hållbar samhälls- och teknikutveckling
Vetenskapligt arbete 15 hp Sociologi Avancerad nivå HT 08
Entreprenörskapets kvinnor
Om konstruktionen av identitet hos den
framgångsrika företagerskan
Ulla-Britt Kankaanranta
Sammanfattning
Föreliggande studies syfte är att utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv undersöka hur företagande kvinnor, som själva beskriver sig som framgångsrika, konstruerar identitet. Detta sker med en kombination av analytiska verktyg från narrativ metod, kategoriseringanalys och diskursiv psykologi vilka appliceras på data i form av företagande kvinnors blogginlägg. Resultaten visar att respondenterna tenderar att berätta om sig själva genom tre generella berättelser: berättelsen om företagsamheten, berättelsen om familjen och självbekännelse-berättelsen och där gör de framför allt tre kategorier relevanta för den egna identiteten: den framgångsrika företagerskan, den goda modern och den moderna kvinnan. Berättelser och kategorier kan mötas och understödja varandra men framför allt kan de också konkurrera med varandra. De spänningar som skapas när berättelserna krockar och de diskursiva stereotyper som styr kategorierna inte samstämmer kräver retorisk finkänslighet och ett skickligt balanserande. När det diskursiva trovärdighetsarbete som respondenterna ägnar sig åt, beroende på vilken berättelse som de för närvarande berättar, havererar så används kategorin den ofullkomliga människan som verktyg för att upprätthålla den värdighet och koherens som krävs för att skapa bilden av ett komplett och trovärdigt liv. Att bidra med kompletterande perspektiv till existerande entreprenörskapsforskning är studiens vidare syfte. Genom att öka förståelsen för de diskursiva förutsättningar som dessa kvinnor måste förhålla sig till och arbeta med, samt vilka strategier som de funnit fruktbara i det arbetet skapas möjligheter till nya sätt att förstå, studera och stimulera kvinnors företagande.
Nyckelord: kvinnors företagande, kvinnligt företagande, entreprenörskap, socialkonstruktionism, diskurs, diskursanalys diskurspsykologi, narrativ, membership categorization analysis, kategoriseringsanalys, identitet, identitetskonstruktion
Innehållsförteckning
Inledning ...6
Syfte och problemformulering ...7
Disposition ...7
Konsten att vara sig själv ...8
Konsten att skriva berättelsen om sig själv...9
Att söka och finna det sanna – eller? ...10
Språk och interaktion som källa till kunskap...12
Subjektet som produkt eller producent? ...12
Kontext – frågan om empiriska sammanhang...14
Kontext – frågan om vems perspektiv som är relevant ...14
Kontext – frågan om det mellanmänskliga ...15
Tre sätt att närma sig empiri ...16
Narrativ metod som ett diskursanalytisk verktyg för att analysera självberättelser...16
Kategoriseringsanalys för analys av medlemskategoriseringar av självet och andra...18
Diskursiv psykologi för analys av retoriska strategier och diskursiv resursanvändning...19
Konstruktionen av forskningen i praktiken ...20
Den interaktiva empirin ...20
Representation av ’framgångsrika’ ’företagande’ kvinnor ...21
Moral, etik och validering vid analys av interaktiva livsberättelser...22
Kategorier i konflikt...23
Det hyllade entreprenörskapet...23
Det hyllade moderskapet...24
”En man i kjol”...24
Kampen om kategorierna...25
Företagande kvinnors berättelser ...27
Berättelsen om företagsamheten ...27
Berättelsen om familjen ...29
Självbekännelseberättelserna ...31
Företagande kvinnors kategorier och strategier ...31
Den framgångsrika företagerskan...32
Den goda modern och den moderna kvinnan...35
Kändisblogg eller bloggkändis ...38
Kändisbloggen...38
Jag är bara människa!...40
Att ingå i kategorin människa ...40
Konklusion och diskussion ...42
Hur ser den framgångsrika företagande kvinnans identitetskonstruktioner ut och vilka strategier används för att göra dem möjliga? ...42
Analysen av den pendlande kvinnans som bidrag till entreprenörskapsforskningen...43
För nytta och framgång i företagande hos kvinnor ...44
Möjligheter och begränsningar...46
Mönster och rörelser...47
Referenser ...48
Inledning
- Är det inte väldigt mycket snack och företagande och entreprenörskap nuförtiden? - Jo, det kanske man kan tycka…
– Och kvinnor som ska bli företagare, kan det verkligen vara så himla viktigt att man bör lägga miljontals kronor på att varenda tant ska ta betalt för sina stickade strumpor och kakrecept. Finns det inte viktigare saker att lägga pengarna på i tider som dessa?
- Nu tror jag ju inte att det är stickade strumpor och kakrecept som de flesta kvinnor vill jobba med…
– Men vad är grejen då? Berätta varför du tycker att det är så intressant.
Jo, är det inte en trevlig tanke att alla människor skulle känna tillit till och ta vara på sin potential. Våga göra det som känns roligast, viktigast och mest värdefullt för just dem. För mig är det det som är företagsamhet. Det har fortfarande ingenting att göra med företagande, men jag kan inte tycka att det låter mindre trevligt om varje individ som uppfyllde sina drömmar dessutom skulle kunna ta betalt för det och försörja sig själva och sin familj. I den tanken börjar vi närma oss företagande. Jag vill inte påskina att det skulle vara någon slags drömlik tillvaro att vara företagare, men jag menar att det är nåt visst med att vara sin egen och att det innehåller ett visst mått självförverkligande1.
Den svenska regeringen har under de senaste åren satsat mycket tid, pengar och resurser på att öka antalet nyföretag och få små företag att växa2. I den politiska retoriken heter det att förtagandet skapar arbetstillfällen, ökar konkurrenskraften och bidrar till ekonomisk tillväxt (NUTEK 2008b). Man har också lagt betydande särskilda resurser för att få fler kvinnor att starta företag3. Idag ägs cirka en tredjedel av Sveriges företag av kvinnor (NUTEK 2007). Det behöver kanske inte finnas något egenvärde i att siffran jämnas ut till hälften hälften men personligen anser jag att det finns ett egenvärde i att i jämställdhetens namn arbeta för att alla som har viljan och anser sig ha förmågan ska få likvärda förutsättningar att lyckas4. Den forskning som idag bedrivs kring kvinnors företagande gör gällande att så inte är fallet. Kvinnors företagande marginaliseras och förlöjligas, kvinnor har svårare att bli tagna på allvar och företagare och företagande har mannen som norm (se ex. Ahl 2002; Holmqvist & Sundin 2002; NUTEK 1995; Pettersson 2002).
Mycket av forskningen kring kvinnors företagande fokuseras på vilka hinder och problem som finns för kvinnor som vill starta, driva eller utöka sina företag för att förändra villkoren och öka förståelsen för hur kvinnors företagande ser ut och fungerar. Det är gott och väl, och jag vill dessutom vända på steken och titta på dem som lyckats. Jag vill veta hur de som själva utnämner sig till framgångsrika företagarkvinnor gjort och gör för att nå dit där dom är idag. Hur ser dom på sig själva, på sin omgivning, på karriär och på framgång och vad kan dom lära oss om villkoren för kvinnors varande i svenskt företagarklimat, om handgripligt själv-förverkligande, klokt karriärklättrande och kvinnlig list?
1 De skäl som ligger högst på listan över varför man startar eget företag är att få bestämma själv (NUTEK 2008c) 2 Läs om de olika insatserna och satsningarna på www.nutek.se
3 Idag satsas 100 miljoner kronor per år i aktiviteter och forskning för att stimulera kvinnors företagande (NUTEK 2008a)
4 Läs mer om vilka olika argument som förs fram om varför det är viktigt att fler kvinnor startar företag i Sangregorio (2007).
Syfte och problemformulering
Studiens syfte är att utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv undersöka hur företagande kvinnor, som själva beskriver sig som framgångsrika, konstruerar identitet. Detta kommer att ske med en kombination av analytiska verktyg från narrativ metod, kategoriseringsanalys och diskursiv psykologi vilka appliceras på data i form av företagande kvinnors blogginlägg. Narrativa strukturer undersöks som kontextualiserande för de medlemskategoriseringar som kvinnorna gör relevanta medan trovärdighetsskapande strategier och hantering av ideologiska dilemman lyfts upp i den diskursiva psykologin. De specifika frågor som ställs för att uppfylla syftet lyder därmed: Hur ser den framgångsrika företagande kvinnans identitetskonstruktioner ut och vilka strategier används för att göra dem möjliga?
Studiens vidare syfte är att bidra med kompletterande perspektiv till den existerande entreprenörskapsforskningen. Genom att öka förståelsen för de förutsättningar, i form av diskursiv diskrepans mellan kategorier som kvinna, företagare, entreprenör, mor, fru etc., som dessa kvinnor måste förhålla sig till och arbeta med, samt vilka strategier som de funnit fruktbara i det arbetet, skapas möjligheter till nya sätt att förstå, studera och stimulera kvinnors entreprenörskap och företagande.
Disposition
Föreliggande studie kan sägas vara indelad i två block som inte på något sätt avgränsade från varandra utan bör snarare läsas som varandras förutsättningar. Om upplevelsen är att första blocket är mer teoretiskt medan det andra mer analytiskt, så är det helt överrensstämmigt med vad som var avsikten. Nedan beskrivs de båda blocken översiktligt.
Studiens disposition inleds med en teoretisk och klargörande del där begrepp, teoretisk förankring och metodologisk sammansättning redovisas. Framför allt är det begreppet identitet och dess betydelse som konstruktion i enlighet med den socialkonstruktionistiska och diskursanalytiska teoritraditionen som behandlas. Diskursanalysens olika sätt att hantera delikata frågor om subjekt och kontext följer därpå och den metodologiska verktygslåda, med narrativ analys, kategoriseringsanalys och diskursiv psykologi som satts samman för en fruktbar analys av materialet redovisas därefter tillsammans med frågor om hantering av bloggar som empiri, urval av respondenter och etiska ställningstaganden.
Block två inbegriper analys, resultat och diskussion. Först handlar det om de tre huvudsakliga berättelser som genomsyrade respondenternas bloggar: berättelsen om företagsamheten, berättelsen om familjen och självbekännelseberättelserna. Därefter synas tre tydliga kompletterande och/eller inbördes konkurrerande kategorier som gjordes relevanta i berättelserna: den framgångsrika företagerskan, den goda modern och den moderna kvinnan. Analys och resultat avslutas med ett avsnitt om kategorin den ofullkomliga människan som användes i syfte att lätta på spänningar mellan de tidigare nämnda kategorierna. Slutligen diskuteras resultatet, dess bidrag till befintlig forskning inom fältet, metodologiska begränsningar och reflexivitet i förhållande till forskningsfrågorna.
Konsten att vara sig själv
Detta är en studie av identitetskonstruktion. Begreppet implicerar att identitet är något man gör. Men är man inte bara den man är, den man föddes till att vara och varför är det viktigt att förstå sig på företagande kvinnors identitetskonstruktion? Följande kapitel introducerar de ontologiska, metodologiska och begreppsliga grundvärderingar som förklarar hur begreppet identitet här ska behandlas och hur synen på människa, verklighet, språk, interaktion och forskning påverkar studiens syfte, tillvägagångssätt och möjliga resultat. I slutet får vi också anledning att återkomma till relevansen av studien för den företagande kvinnan.
Med identitet så avses, den för individen verkliga, känslan av att vara den man är. Kognitiv psykologi föredrar begrepp som personlighet eller attityd men detta ersätts här med begreppet identitet då den sociala aspekten lyfts fram (Burr 2003:106; Gergen 2001a: kap 2, 104ff). Människans själv betraktas som en produkt av språk och diskurs som synliggörs och förhandlas i interaktion och genom självberättelser. Identiteten är följaktligen inte ett stabilt uttryck för medfödda och inneboende kvaliteter och egenskaper utan ett högst flytande och varierande fenomen. Varje individ har flera identiteter, medlemskategorier och berättelser som de använder sig av; exempelvis som partner, mamma, yrkesperson osv. Tillsammans utgör dessa det vi uppfattar som vårt ”jag” (Berglund 2007a:211f; Börjesson & Palmblad 2007:8; Gergen 2001b: 257f; Giddens 1997:101f, Johansson 2005: 18, 85; McKinlay & Dunnett 1998:47; Mead 1998:24f).
Vissa identiteter bär vi under väldigt långt tid, exempelvis identiteten som förälder och andra i bara korta stunder, som att vara den som ”ringer fel”. Burr (2003:105ff) förklarar identitetsarbetet som summan av positioneringen i samhällets diskurser, till exempel åldersdiskursen, könsdiskursen, sexualitetsdiskursen och yrkesdiskursen. Diskurser fungerar som ”trådar” som vävs samman till en människas ”identitetstyg”. Varje ”tråd” står också för olika begränsningar i vår identitet, sexualitetsdiskursen till exempel ger inte speciellt många positioneringsmöjligheter, där finns praktiskt taget bara ”normal” eller ”onormal” att välja på. När vi rör oss mellan olika diskurser förändras alltså vår identitet.
Språket i interaktion anses vara det främsta verktyget i identitetskonstruktion, människor använder flera och flexibla kategorier och positionerar sig i olika typer av berättelser för att framhäva sin önskade identitet (Winter Jørgensen & Phillips 2000:105ff; Burcar 2005:30). Det är en komplicerad process. De tidigare viktigaste diskurserna för identitetskonstruktion: nation, klass, kön och familj håller nu mer och mer på att tappa sin betydelse och idag finns ofta flera och motsägande diskurser bakom en identitetskonstruktion, vilket gör det än mer instabilt (Baumann 2001:177; Giddens 1997:175ff jmf Kraus 2006). Ett högst aktuellt exempel kan vara hur kategorin frigjord yrkesarbetande kvinna kan konkurrera med kategorin närvarande ansvarstagande mamma.
Identiteten konstrueras alltså genom diskursiva praktiker i interaktion och är därigenom relationell och ofullständig. Det innebär inte att man skapar en helt ny identitet varje gång man öppnar munnen. Däremot kan den identitet man ger uttryck för upplevas som en avlagring av tidigare diskursiva praktiker och på det sättet skapas en kontinuitet (Gergen 2001b:259; Laclau & Mouffe 2001:106,111; Winter Jørgensen & Phillips 2000:107; Zimmerman 1998:90). Människor tenderar att, omedvetet och medvetet, försöka hålla sina berättelser koherenta och framhålla vissa identiteter som följer med i berättelserna, man vill uppfattas som konsistent och förklarbar, både av sig själv och av andra. Den livsberättelse
som berättas är dessutom beroende av att andras stöd för att bli trovärdig5. Samtidigt blir konstruktioner av andra till implicita konstruktioner av den egna identiteten (Adelswärd 1997: 199; Burcar 2005:30f; Gergen 2001b:250ff)6. Att vi använder oss av en nästan oändlig mängd
kategorier när vi beskriver oss själva och att de historier vi berättar anpassas till situation och publik och därför inte är helt konsekventa bortser vi ifrån när vi uppfattar oss själva som ”hela” (Berglund 2007a:212; Giddens 1997:69; Riessmann 1993). En kvinna kan exempelvis göra kategorin ”kvinna” relevant genom att säga att hon gillar att shoppa, men i nästa stund kan hon hävda sitt medlemskap i kategorin ”egen företagare” för att förklara att hon går tillbaka till jobbet snart efter att hon fött barn även om det kan tänkas krocka med kategorin ”kvinna”. Kategorierna får inte betraktas som stela och oflexibla. Människor kan arbeta med sina identiteter på mycket kreativa sätt (Antaki & Widdicombe 1998:14). Snarare skapar olika berättelser kontexter kring kategorierna och berättaren gör den kategori som används meningsfull och relevant för identitetskonstruktionen i nuet.
Föreliggande studie betraktar identitetskonstruktionen inte som individuella medvetna val utan snarare som en förhandling inom diskursen med hjälp av självberättelser, retoriska resurser och diskursiva praktiker. Identitet ses alltså som en relationell och instabil position där människor i förhandling med andra försöker göra sig förklarbara som personer genom att: berätta en specifik historia om sig själva, göra olika kategorier och aktiviteter relevanta samt använda sig av diskursiva strategier och resurser. Arbetet med att upprätthålla trovärdigheten i den konstruktion av identitet som framhålls; att hantera konflikten mellan kontinuitet och fragmentering - å ena sidan vara koherent och å andra sidan att hela tiden positionera sig i olika, och ibland oförenliga, kategorier för att förklara sina aktiviteter och val - innebär identitetskonstruktionens paradoxala natur. Det är denna komplexitet, hanteringen av den och de konsekvenser det får för gruppen framgångsrika företagande kvinnor, som står i fokus för föreliggande studie. Om vi genom detta kan få en ökad förståelse för den företagande kvinnans villkor och hur hon måste arbeta med föreställningar om identitet och framgång, så finns också möjligheter till ett mer produktivt förhållningssätt gentemot kvinnors företagande och entreprenörskap.
Konsten att skriva berättelsen om sig själv
I senmodern tid är identitetskonstruktion tätt förknippat med självmedvetenhet och reflexivitet. Att göra sig själv framstår som en kombination av medvetna val och reflektion. ”Självet betraktas som ett reflexivt projekt som individen är ansvarigt för. "Vi är inte det vi är utan det vi gör oss till” menar Giddens (1991:95) som analyserat den, numera omåttligt populära, form av självterapeutisk och självhjälpande litteratur som detta utmynnat i. Här konstateras att reflektivt skrivande i form av dagboksanteckningar ofta rekommenderas. Självets berättelse betraktas som förutsättningen för att självkänsla ska uppnås och identiteten ska kunna fungera som ett sammanhållet fenomen (se också Bauman 2001).
”[…] Men trots det utgör självbiografin självidentitetens kärna i det moderna sociala livet, framför allt i den breda meningen som tolkad självhistoria skapad av individen i fråga. Precis som alla andra formaliserade berättelser är den något man måste arbeta med och som naturligtvis kräver kreativitet.” (Giddens 1991:96)
5 Det skulle exempelvis bli svårt att hävda att man är en engagerad och närvarande mamma om ens partner och barn påstod motsatsen.
Den traditionella dagboken som fenomen har idag, om inte helt och hållet ersatts, så i alla fall kompletterats och fått konkurrens av bloggen. Bloggen7 är ett sentida8 fenomen med en enorm utveckling9. Motivationsfaktorerna bakom det växande bloggandet menar man i första hand
är: självuttryck för bloggarna, underhållning för bloggläsarna och social interaktion för deltagare i interaktiva sociala nätverk (Kullin 2008). I bloggen kan det reflektiva projekt som självidentiteten innebär uttryckas.
Inför denna studie har tusentals blogginlägg från över ett trettiotal olika individer konsumerats10. Det kan konstateras att ”bloggare” inte kan generaliseras till ett kön, ålder eller klass utan är spridda i samhällets alla skikt. Många av dem uppdaterar sina bloggar med ett hundratal inlägg i månaden. Genom att följa en individ över en längre tidsperiod av inlägg11 skapas en typ av relation till människan bakom texten, en bild av individens identitet och i detta fall en bild av den framgångsrika företagerskan. Hur det går till när den skrivna texten gör individen (entreprenören) bakom den och hur det reflektiva projektet ”bloggande” förhåller sig till identitetskonstruktionens utmaningar, som diskuterades ovan, är ett lockande fenomen att studera då genren har ett ”dagboksliknande” karaktär
Följande kapitel visar hur studien genomfördes: från de ontologiska grundantagandena till det metodologiska hantverket.
Att söka och finna det sanna – eller?
Studiens teoretiska grundantaganden kommer ur en socialkonstruktionistisk utgångspunkt. ”Att söka och finna det sanna” blir därmed inte relevant. Formuleringen bör snarare bli något i stil med: ”att söka, skapa och öka förståelsen för parallella sanningar”. Synen på verklighet och forskning påverkas på detta sätt av ett ontologiskt avstamp i socialkonstruktionism. Därför kommer socialkonstruktionismen att förklaras närmare nedan.
Socialkonstruktionismen har många tolkningar och angreppssätt och ingen definition kan anses adekvat för alla möjligheter att använda detta synsätt. Däremot finns ett antal grund-läggande premisser som socialkonstruktionismen vilar på och som alla socialkonstruktionister förhåller sig till: en kritisk inställning till vetenskap och självklar kunskap, antagandet att förståelse och kunskap är historiskt och kulturellt specifika, ett samband mellan kunskap och sociala processer samt ett samband mellan kunskap och social handling (Burr 2003:2ff). Socialkonstruktionismens premisser implicerar att den sociala världen, liksom alla människor som sociala varelser är konstruerade i sociala processer. Detta leder till en antiessentialism vilket innebär att man inte bryr sig om huruvida vare sig människor eller saker har någon inre
7
Den mest använda definitionen på blogg är som följer: ”Blogg, en förkortning eller förenkling av webblogg; av engelskans blog, kortform av weblog web + log, är en webbplats som innehåller periodiskt publicerade inlägg på en webbsida där inläggen är ordnade, så att de senaste inläggen alltid är högst upp” (Wikipedia 2008).
8 Justin Hall’s Links from the Underground brukar betraktas som den första och den startade 1994 (Wikipedia 2008).
9 Idag räknar man med att det finns över 112 miljoner bloggar i världen och att siffran ökar med över 175 000 bloggar per dag (Technorati 2008). Internets förutsättningar gör det svårt att säkerställa exakta siffror, men antalet bloggar i Sverige beräknas till flera hundra tusen (Kullin 2008).
10 Läs vidare om hur urvalet av de respondenter som sedermera fokuserades i studien gick till i avsnittet ”Representation av ’framgångsrika’ ’företagande’ kvinnor”.
essens som gör dem/det till vad det egentligen är (Börjesson & Palmblad 2007:8; Gergen 2001a: 20; Potter 1996:97; Wetherell 2001:392). En socialkonstruktionist skulle exempelvis inte säga att en människa har en speciell personlighet som är medfödd utan istället fundera över hur personligheten konstruerades i det sociala sammanhanget. Burr beskriver det såhär:
”Social constructionism, then, replaces the self-contained, pre-social and unitary individual with fragmented and changing, socially produced phenomenon who comes into existence and is maintained not inside the skull but in social life” (2003:104)
Vad som kan vara viktigt att tillägga är att konstruktionister inte förnekar att det kan finnas en materiell verklighet eller mänskliga essenser och aktiviteter utanför diskursen. Däremot menar man att inget där har någon mening. Diskursen är det som skapar mening och därmed kunskap och sammanhang. Att tala om en värld utanför diskurs blir därför meningslöst (Gergen 2001a: kap 1; Laclau & Mouffe 2001:107f; Hall 2001:73; Potter 1996:7, 98; Wetherell 2001:393). Samma inställning gäller för kunskap och sanning. Inom socialkonstruktionismen finns ingenting som skulle kunna anses vara den objektiva sanningen. All kunskap konstrueras utifrån ett perspektiv och beroende vilket perspektiv man tittar ifrån så ser kunskapen olika ut. De perspektiv man använder och som konstruerar kunskapen är dessutom bundna till tid och kultur (Burr 2003:6f; Börjesson & Palmblad 2007:9ff; Hall 2001:74). En gång i tiden var verkligheten att kvinnor inte var myndiga, de var mödrar och skötte hemmet och allt annat var nonsens. Idag ser verkligheten annorlunda ut och om hundra år har kanske människors livsvillkor förändrats ytterligare. Socialkonstruktionister anser därmed att det är lönlöst att försöka leta efter den ultimata och objektiva sanningen. Allt man kan se, ser man genom linsen av sitt öga och all information som tas in via sinnena tolkas per automatik mot tidigare erfarenheter och kunskaper samt kulturellt och historiskt specifika förutsättningar av den mänskliga hjärnan. Det intressanta är istället att försöka öka förståelsen för hur detta går till, hur verkligheten konstrueras på olika sätt av olika individer och kollektiv samt vilka konsekvenser det får.
Den antiessentialistiska grunden inom socialkonstruktionismen gör alltså att man förkastar idén om att studera en inre essens som ger människans dess vara eller kognitiva processer som skulle peka mot en inre kärna. Istället anser man att det är språket som konstruerar människans mening. Språket föregår den mänskliga tanken. Vi föds in i en värld där vissa föreställningar, viss kunskap och viss kultur råder och vi lär oss att acceptera dessa genom att lära oss tala. Vi har inte några alternativ förutom att förstå verkligheten och oss själva genom de ord vi får lära oss. Världen består av konstruerade kategorier som vi tar för sanna. Samtidigt kan allt vi sätter ord på alltid sägas på flera sätt. En person som beskrivs som blyg, skulle kanske också kunna beskrivas som lugn eller som en lyssnare. Istället för att kategorisera människor genom deras kön eller hudfärg så kunde man kategorisera dem genom längd12. Allt kan konstrueras på flera olika sätt genom språket och det är ett av socialkonstruktionismens fundament (Berger & Luckmann 2003:50ff; Burr 2003:7f,47ff; Börjesson 2003: 24; Börjesson & Palmblad 2007:8f; Gergen & Warhus 2001:100; Hall 2001:330; Laclau & Mouffe 2001:110; Potter 1996:100f).
12 För ett exempel på hur olika sätt att sätta gränser mellan kategorier får betydelse för vilka möjligheter till identitetskonstruktion som finns se Azar (2001) om svenskhet och ”hur man blir svensk”.
Språk och interaktion som källa till kunskap
Genom att flytta fokus från det inre till det språkliga skapas nya möjligheter i forskning. Därmed blir också diskursanalys som teori och metod relevant. Här kommer diskursanalysen att översiktligt förklaras och de teoretiska och metodologiska utgångspunkter som föreliggande studie vilar på att redas ut.
Liksom socialkonstruktionism är även diskursanalys är ett brett fält med flera olika angreppssätt. Här hittar man både teoretiska modeller, filosofiska premisser för språkets roll, metodologiska riktlinjer samt specifika verktyg för språkanalys. Det som undersöks är det gemensamma formeringssystem som ger utsagornas dess kontextuella mening – diskursen. Eller med andra ord: den regelbundenhet i vilken vissa språkliga kategoriseringar och konstruktioner blir till verklighet (Börjesson & Palmblad 2007:15; Wahl 2006:21; Winter Jørgensen & Phillips 2000:9f).
Vanligen, men inte utan undantag, utgår man från det socialkonstruktionistiska tankesättet13
och delar de nyckelpremisser för socialkonstruktionism som jag beskrivit ovan. Man delar också tanken om att språket konstruerar verkligheten, både den sociala världen, sociala identiteter samt sociala relationer. Här talar man om språket i diskurser, det vill säga olika språkliga formationer (se ex Laclau & Mouffe 2001:105f, Lindgren 2000 [1988]:349). När diskursen förändras så förändras alltså också verkligheten. Hur man menar att detta går till skiljer sig mellan olika traditioner inom diskursanalysen.
Det finns flera olika sätt att dela in diskursanalysen14 och i denna översiktliga presentation av fältet så kommer det att göras såhär: kritisk diskursanalys, diskursteori, Foucaultinspirerad diskursanalys, diskurspsykologi, etnometodologi (och konversationsanalys). Inom varje inriktning kan man dock också se vissa skiljelinjer. Inom diskurspsykologin finns exempelvis både de som tittar åt det Foucaultinspirerade sättet att betrakta empiri och de som ser åt det konversationsanalytiska hållet (för en jämförelse se Edley 2001, Billig 2001 jämfört med Horton-Salway 2001, se också Potters definition av diskurs 1996:105). Konversationsanalysen brukar anses vara en del av etnometodologin (Francis & Hester 2004), men då den ibland ”står ut” i sina metodologiska val så tas den upp särskilt. Två av vattendelarna inom diskursanalysen är frågorna om subjektet och kontexten och dessa frågor diskuteras vidare nedan.
Subjektet som produkt eller producent?
Ingen av de olika inriktningarna brukar placeras vid någon av denna skalas ändpunkter och alla är nog överens om att det föreligger en dialektisk växelverkan mellan det ena och det andra (ex. Edley 2001:190). Men genom att ändå betrakta det som ett kontinuum kan vi se skillnader mellan dem i fråga om lokalisering.
Vissa grenar inom diskursanalysen, exempelvis de Foucaultinspirerade (se ex Bell 1995; Hall 2001, Lindgren 2000; Miller & Rose 2001; Rose 1999), diskursteoretiker (ex. Laclau & Mouffe 2001) och de som ansluter sig till kritisk diskursanalys (ex. Sunderland 2006; Van Dijk 2001) gör det intressant att tala om diskursens strukturer. Foucault menar exempelvis:
13 Kritisk diskursanalys brukar anses luta mer åt det realistiska hållet (Wetherell 200:392).
14 För fler och andra sätt att göra indelningar se Wetherell, Taylor & Yates (2001a) och Wetherell, Taylor & Yates (2001b)
”Ingen kommer in i diskursens ordning om han inte uppfyller vissa krav eller inte från början är kvalificerad för att uppfylla dem (…) alla diskurser är inte lika öppna eller lätta att tränga in i. Vissa är mycket väl försvarade (…) medan andra tycks öppna åt nästan alla håll och utan föregående inskränkningar tillgängliga för varje talande subjekt” (Foucault 1993:26).
Strukturen belyses här som någorlunda tvingande och därmed blir steget till en diskussion om makt inte speciellt långt. Man bör dock hålla i minnet att definitionerna av makt ser mycket olika ut och att det också får konsekvenser för bilden av subjektet. Där det i den kritiska diskursanalysen handlar om makten som dominans (Van Dijk 2001:301f) och i diskursteorin om hegemoniska nodalpunkter, det vill säga rådande formationer av uppfattningar, normer och regler (Laclau & Mouffe 2001:134ff) så handlar det i den Foucaultinspirerade analysen om makten som ett nätverk, vilket förutsätter individens förmåga att handla (se ex Hall 2001: 77f; Rose 1999:70ff, 95f; Winter Jørgensen & Phillips 2000:19f).
Andra, etnometodologer och framför allt konversationsanalytiker (se ex Edwards 1998; Francis & Hester 2004; Stokoe 2003; Widdicombe 1998) men också till viss del de som sysslar med diskursiv psykologi (se ex. Horton-Salway 2001; Potter 1996) ser diskussionerna om diskurs som tvingande struktur som mindre viktiga, eller oviktiga, i förhållande till hur diskursen används i språklig interaktion, talk-in-interaction (Francis & Hester 2004:55; Zimmermann 1998:87) och hur vissa konstruktioner och kategoriseringar görs relevanta och andra irrelevanta i nuet. Här är alltså subjektets intentionalitet och handlingsförmåga mer central än den diskursiva strukturen och diskussionen om makt blir bara viktig i förhållande till hur individen gör makt relevant i sitt språk (ex Francis & Hester 2004:5).
I frågan om hur de olika inriktningarna förhåller sig till subjektet skulle man alltså kunna se en slags positionering på skalan i form av förskjutningar mot antingen struktur eller aktör. Här hamnar kritisk diskursanalys, diskursteori och Foucaultinspirerad diskursanalys längre mot struktur, diskursiv psykologi ligger och väger mitt emellan (beroende på vilken begreppsapparat man använt) och etnometodologin placeras på skalans aktörsbetonade sida med konversationsanalysen längst ut.
Denna studie kommer att tangera den diskursiva psykologins position15 i förhållande till subjektet som produkt eller producent. Individens förmåga att använda, anlita, producera och reproducera diskurser är i fokus, även om diskursens ramverk i form av historisk och kulturell bundenhet (Edley 2001:197ff) också är erkänd. Diskursen betraktas som en resurs och inte enbart som en tvingande kraft.
Uppdelningen aktör/struktur är en mycket traditionell begreppsapparat inom sociologin, som idag inte alltid upplevs så självklart applicerbar. Det finns med andra ord även andra sätt att se på denna skala. Wahl (2006:24f) gör exempelvis istället en åtskillnad mellan ”stora” och ”små” diskurser. ”Stora” diskurser definieras då som historiskt övergripande system (som intresserar diskursteoretiker och Foucaultinspirerade) medan ”små” diskurser definieras som det språkligt konstruerade i en specifik interaktion (vilket i högre grad intresserar etnometodologer och diskurspsykologer) (se även Börjesson & Palmblad 2007:13f). När vi omdefinierar frågan om subjektet från att handla om struktur och aktör till att handla om ”små” eller ”stora” diskurser så förs vi direkt in på frågan om kontext.
15 Läs mer om diskursiv psykologi under ”Diskursiv psykologi för analys av retoriska strategier och diskursiv resursanvändning i identitetskonstruktionen”.
Kontext – frågan om empiriska sammanhang
Vad är en relevant empirisk kontext till en diskursanalytisk studie av detta slag? Det säger sig lite självt att om diskursens strukturer är i fokus så krävs ett material präglat av distans. Foucault och hans efterföljare, kritiska diskursanalytiker samt diskursteoretiker poängterar diskursens historikalitet och kulturella bundenhet. Foucault talade exempelvis om forskning genom genealogi och arkeologi (ex Rose 1999:65) vilket även Laclau och Mouffe anammar (2001:7ff). Man menar att diskurser är intimt förknippade med sociala strukturer och praktiker i vårt samhälle, historia, kultur och situationens specifika förutsättningar ger ordens dess innebörd. Orden är beroende av sitt större sammanhang och diskursens mönster förändras och bevaras genom diskursiva praktiker (Burr 2003:76ff; Wetherell 2001:389; Winter Jørgensen & Phillips 2000:18). Den forskande blicken måste ”zooma ut” för att kunna följa förändringar över tid.
För den som är intresserad av diskursens användning, av vad som sker i nuets interaktion, däremot kan samtalet som sådant räcka som kontext. Empirins kontext präglas av större närhet. Vissa konversationsanalytiker går så långt att de menar att ingen kontext förutom den interaktion som utgör empirin är nödvändig (Wetherell 2001:387f). Andra inom samma gren samt inom etnometodologin i stort vill sätta samtalet i något slags sammanhang för att göra det rättvisa (Coulon 1995:17ff; Francis & Hester 2004: kap1). Inom diskursiv psykologi är meningarna delade, där vissa lutar åt ena hållet (strängt konversationsanalytiskt) och andra åt det andra (där diskursens sociala, historiska, politiska eller kulturella sammanhang ger den dess mening) (Wetherell 2001:388f). Här handlar det med andra ord om att ”zooma in” helt eller delvis.
I den här studien kommer frågan om det empiriska sammanhanget att hanteras genom metodologiska avvägningar utifrån ett etnometodologiskt/diskurspsykologiskt perspektiv samt medvetenhet om intertextualitetens villkor, vilket jag återkommer till. Det aktörsbetonade perspektivet, där diskursens användning är i fokus, förespråkar närhet till materialet. Endast de inlägg som finns publicerade på bloggen utgör studiens empiri och den empiriska kontexten utgörs av det narrativ som skapas i bloggens interna intertextualitet. Vem som avgör hur detta narrativ ska tolkas och behandlas diskuteras vidare i följande stycke.
Kontext – frågan om vems perspektiv som är relevant
I frågan om kontext, vad som får utgöra kontexten och vem som avgör det så väcks även frågan om reflexivitet. Begreppet kontext får dubbel mening. Det handlar dels om vilket sammanhang som empiri bör sättas i förhållande till vid en analys men också om vem som definierar detta sammanhang. Är det forskarens sammanhang som är det viktiga (dennes kategorier eller teorier som grund för forskningen) eller är det aktörens sammanhang som bör styra (hur respondenten själv uttrycker och kategoriserar sammanhanget). Debatten om detta är levande inom forskningsfältet16. Generellt brukar diskursanalytiker med en ambition att studera de ”stora” diskurserna förespråka den forskarbundna kontexten medan de ”små” diskursernas forskare förespråkar den aktörsbundna kontexten (Wahl 2006:24f)
Föreliggande studie positionerar sig här, liksom i de tidigare frågorna, i en mittfåra tillsammans med diskurspsykologisk och delar av etnometodologisk forskning. Empirin koncentreras till enbart de inlägg som publiceras på bloggarna och vad informanterna där gör
relevant medan analysen utgår från en förförståelse hos forskaren om hur ett narrativ byggs upp, vilka kategorier som vanligtvis uppträder tillsammans och hur diskurspsykologiska begrepp kan användas för att tolka texter. En medvetenhet om att forskarens position, med allt vad den innebär, påverkar den analys som görs karaktäriserar föreliggande studie liksom all reflektiv forskning (Johansson 2005:29: Öberg 1997:63f).
Kontext – frågan om det mellanmänskliga
Ovan diskuteras hur den empiriska kontexten utgörs av bloggarnas inlägg och det narrativ som skapas i intern intertextualitet. Begreppet intertextualitet betecknar det förhållande som finns mellan olika texter och som definierar och omdefinierar dem (jmf Johansson 2005:125f). Ett inlägg i en blogg står alltid i förhållande till de andra inläggen. Genom att läsa endast ett enda inlägg så förstår du det antagligen på ett sätt, läser du de närmast följande och de närmast bakomvarande inläggen så förstår du det på ett annat sätt och läser du bloggens alla inlägg så förstår du det antagligen på ett tredje sätt. Texten får sin mening i det sammanhang som det förstås inom. Text kan då inte längre betraktas som en envägskommunikation utan måste ses som en slags interaktion. Detta kan jämföras med etnometodologins begrepp indexikalitet17 som pekar på hur ord alltid är ofullständiga och får mening vid just det specifika tillfälle där de yttras (Coulon 1995:17f). Coulon beskriver det som att orden är indexerade i sin kontext (Ibid) och på så sätt kan samma ord användas för att beskriva vitt skilda saker utan att det behöver betyda missförstånd (jmfr Nordzell 2007:32). På liknande sätt beskriver Gergen det socialkonstruktionistiska begreppet polyvocalitet (2001a:120) och Focault den diskursanalytiska grundtanken om diskurser som verbala nätverk (1969:106ff): Allt som yttras representerar otaliga tidigare uttalanden av andra individer. Människor förstår varandra för att vi är del i ett sammanhang, medlemmar i relationer där yttranden får sin kontext. Att säga ”jag tror att jag dör” betyder mer sällan att man faktiskt är på väg att mista livet än att man uttrycker chock, trötthet, utmattning etc.
Intertextualiteten får med andra ord en stor betydelse för denna studie. Alla inlägg som skall analyseras får betraktas som delar av verbala nätverk, indexerade i situationen och beroende av varandra men också av andra texter utanför bloggen. Vad analysen kommer att ta hänsyn till är dock, som tidigare beskrivits, den interna intertextualiteten - kontexten som bloggens narrativ skapat. Vad som åstadkommes i en större intertextualitet än så får vara föremål för vidare studier.
Efter denna mycket översiktliga genomgång av diskursanalysens olika perspektiv så följer nedan en djupare inblick i de inriktningar som får störst betydelse för föreliggande studie. Detta med avsikt att klargöra studiens förhållningssätt till ovan beskrivna vattendelare inom diskursanalysen och samtidigt sätta ihop en ”verktygslåda” för analys av hur identitets-konstruktion går till. Förhoppningsvis har det ovan framgått att diskursanalys inte är att betrakta som endast en metod, men att det finns metodologiska inslag som kan användas för att analysera data (Wahl 2006:22).
Tre sätt att närma sig empiri
Avsikten med föreliggande studie är att studera hur identitetskonstruktionen hos företagande och framgångsrika18 kvinnor ser ut. Detta görs genom att analysera deras bloggar19 med tre olika ”analys-glasögon” på. Inledningsvis handlar det om en narrativ analys – vilken historia berättas?, vilket följs av en kategoriseringsanalys (Membership Categorization Analysis) – vilka kategorier görs relevanta för historien?, och slutligen används diskurspsykologisk begreppsapparat för att se hur identiteten säkras och görs trovärdig i historien.
Narrativ metod som ett diskursanalytisk verktyg för att analysera självberättelser Narrativ forskningen är lika bred och mångfacetterad som diskursanalytisk. Den kan bedrivas inom många olika kontexter och betraktas både som en egen disciplin, men också som ett möjligt angreppssätt av flera i ett större forskningsfält (Börjesson 2003:75f; Johansson 2005: 17f; Mischler 1997:65; Riessman 1993:1; Öberg 1997:69). Johansson diskuterar hur begreppet narrativ definieras olika beroende på forskningstradition (1999:10; Johansson 2004:274). Gartner definierar det enkelt som ”an analysis of the stories that people tell” (2007:613) medan Lindgren och Wåhlin beskriver ett integrerat förhållningssätt till diskurser och narrativ:
”The introduction of narrative constitutes a critical supplementary perspective on discorses, and provides the ongoing context in which the figures of discorse are embedded and achive their determinations of sense and reference. […] the discorse do not wholly determine these people’s narratives and identity construction […] in this sense narratives can be seen as meaningful combinations of or movements between different discourses…” (2001:362).
Här ser man narrativet, eller självberättelsen, som en typ av kontext vilken kan ge större förståelse för hur identitetskonstruktionen byggs upp20. Narrativ analys brukar anses väl anpassad för studier av identitet och det är också så som avsikten är att använda den narrativa analysen i denna studie. Därmed kan studien räknas in bland dem som betraktar narrativ analys mer som en metodologi, användbar inom det diskursanalytiska fältet, än som ett ontologiskt avstamp (Hydén 1997:17f; Johansson 2005:27). Den faller också in bland de som vill sätta den interaktion som utgör empirin i någon slags kontext, utan att för den skull gå så långt som de Foucaultinspirerade och diskursteoretikerna.
Även inom den narrativa traditionen finns flera vattendelare, man diskuterar vad som kan betraktas som en berättelse, vilken nivå i berättelsen som är relevant att studera och på vilket sätt det ska ske, vilken typ av transkription som är bäst lämpad och hur reflexiviteten ska behandlas (Adelswärd, 1997:199f; Czarniawska 2004:1ff, Hyden 1997:18ff, Riessman 1993:17f).
Avsikten i detta fall är att titta på narrativ som livsberättelser och inte fästa någon större uppmärksamhet vid de minsta avgränsade enheterna som kan betraktas som berättelser inom berättelsen21 (Hyden 1997:19; Johansson 2005:23f; Riessmann 1993:26). Ofta skiljer man
18
Hur definitionen av” företagande” och ”framgångsrika” ser ut diskuteras vidare under ”Representation av ’framgångsrika’ ’företagande’ kvinnor.
19 Se vidare diskussion om empirins under avsnittet ”Den interaktiva empirin”.
20 Man skulle givetvis kunna dra analysen vidare och se ”de stora diskurserna” som kontext till de berättade narrativen (ex Riessmann 1993:65), men det kommer inte att göras här.
21 För en djupare inblick i hur en narrativ analys av ”de små” berättelserna kan se ut se Bamberg & Georgakopoulou (2008).
också mellan narrativ och berättelse där narrativet är en redogörelse av något, ofta kronologiskt ordnad, medan en berättelse dessutom innehåller en intrig (plot) (Riessman 1993:30; Czarniawska 2004:17ff). Detta kan också ses som en uppdelning i olika nivåer. Första nivån är texten eller narrativet - det vill säga i det här fallet de blogginlägg som kan läsas på internet, andra nivån är historien eller berättelsen – vad läsaren uppfattar som kärnhistorien i texten och tredje nivån är det berättade – vilka händelser som texten berättar om (Hydén 1997:22f)
Man kan urskilja tre basformer där berättelsen tar form: den stabila berättelsen – livet har sin gilla gång till vare sig det bättre eller det sämre, den progressiva berättelsen – där händelser sammanfogas på ett sätt som ger en utveckling mot det bättre, den regressiva berättelsen – där utvecklingen går mot det sämre. Dessa tre basformer kan varieras i olika former av intriger. De vanligaste och mest lättigenkännliga intrigerna i människors berättelser sammanfaller föga överraskande med vanliga dramaturgiska strukturer: romantik, tragedi, komedi och satir. Dessa kan också blandas och bli exempelvis en romantisk komedi. Att strukturen ofta ser ut på detta sätt visar dels på hur en berättelse är en förhandling mellan berättare och lyssnare/läsare där det underlättar för berättelsens publik om intrigen är känd för dem sedan tidigare och dels hur berättelser är bundna till tid och kultur (Gergen 2001b:248, 253f; Czarniawska 2004:20ff) – de större diskurserna.
Föreliggande studies narrativa ingång kommer framför allt att koncentreras till den andra nivån, där intrigen och ”berättelsens kärna” konstrueras. Här kommer både berättelsens struktur och innehåll att studeras (jmfr Johansson 2005:21). Detta sker genom en metod för innehållsanalys22 som är inspirerad dels av, den av Catherine Kohler Riessman (1993:34ff) och Elliot G Mischler (1997:75) beskrivna, modellen för att identifiera narrativa segment och lägga dem samman till en kärnberättelse och delvis av frågorna: vilken historia är det som berättas?, varför berättas just den här historien här?, hur berättas den här historien? hur konstrueras individerna i historien och vilken bild målas upp av berättaren? (Czarniawska 2004:60ff). Det som berättas skapar konstruktioner av berättaren men säger också något om den kultur och de föreställningar som det berättas inom. Berättarens självpresentation i berättelsen ligger naturligtvis i studiens huvudsakliga intresse, inte bara för att den säger något om den identitet som konstrueras i det förgångna och i nuet utan för att berättelsen också förutspår framtiden (Adelswärd 1997:212f; Gergen 2001b:249, 257f; Giddens 1991:92; Hydén 1997:190). Har man en stabil historia så är chanserna att framtiden vare sig bjuder på framgång eller motgång högre medan en progressiv historia skapar förutsättningar för framtida framgångar.
Ibland har den narrativa analysen ifrågasatts utifrån hur hög sanningshalten och autenticiteten i människors berättelser egentligen är, men för diskursanalytikern, som inte är intresserad av ”sanningen”, är den en källa till djupare förståelse för hur diskursiva praktiker och strategier ser ut, hur konstruktioner används och hur identiteter konstrueras i interaktion (Czarniawska 2004:53; Gartner 2007:615; Gergen 2001b:254; Lindgren & Wåhlin 2001:360; Riessman 1993:22, 65; Wetherell et al. 2001:158).
22 Begreppet innehållsanalys är hämtat från Adelswärd 1997:214, men det metodologiska tillvägagångssättet är inte nödvändigtvis detsamma.
Kategoriseringsanalys23 för analys av medlemskategoriseringar av självet och andra Kategoriseringsanalysen (Membership Categorization Analysis) grundar sig i arbetet av Harvey Sacks och de etnometodologiska/konversationsanalytiska teorifälten. Bakgrunden beskrivs i Lecture Six (okänd 1989) där Sacks utvecklar sin förståelse kring hur människan, genom att använda sig av olika kategorier, set av kategorier och kategoribundna aktiviteter i vilka de placerar människor, aktiviteter och händelser i, skapar mening. Det handlar alltså dels om den analys och kategorisering av verkligheten som människor i allmänhet gör för att göra den meningsfull, men också om det arbete som en forskare gör när de analyserar individens sätt att analysera. Inom etnometodologin läggs med andra ord stor vikt vid självreflektion och ”sunt förnuft”. Att människor förstår varandra beror på att man delar ett språksystem som tolkas på ungefär samma sätt av individerna inom det (Coulon 1995:20, 29; Francis & Hester 2004:26ff). Att kategorisera människor och företeelser brukar ofta betraktas som negativt, det skapar fördomar som hämmar och förminskar brukar det heta. Det man då glömmer är att allt beskrivande är kategorisering och att det skulle vara omöjligt att kommunicera utan det (Börjesson 2003: 87f). ”Titta där borta går en kvinna” är exempelvis både kategorisering av aktivitet och individ24. Kategorierna hjälper oss att skapa mening och göra oss förstådda. Vissa kategorier betecknas som inference rich, med vilket menas att de ger mycket information om den individ som kategoriseras in i den. Ett sådant exempel är kategorin ”mamma”, när någon ingår i den kategorin tror vi oss kunna veta mycket om den; hur en mamma ser ut, vad en mamma sysselsätter sig med etc. Olika kategorier och dess medlemmar blir därmed även kopplade till specifika kategoribundna ativiteter (category-bound-activities) eller karaktäristika (natural predicates) som talar om hur medlemmarna i en kategori förväntas handla och vara (Francis & Hester 2004:38, 41; Okänd 1989:274f; Psathas 1999:144f; Stokoe 2003:321; Widdicombe 1998:53). En och samma individ kan givetvis ingå i flera olika kategorier vid ett och samma tillfälle, exempelvis mamma, fru och företagare, men den kategori som väljs ut i sammanhanget ger en förståelse för vilka förväntningar som finns på henne (Nordzell 2007:36). Begreppen Membership Categorization Device (MCD) som syftar på hur olika kategorier vanligtvis kopplas ihop och blir till ett set25 eller par (Standardized Relation Pairs, SRP26) används för att analysera hur hantering av de rättigheter och skyldigheter som kategorierna ha gentemot varandra hanteras (Francis & Hester 2004:40; Okänd 1989:274ff; Psathas 1999:143; Stokoe 2003:321). Kategoriseringen och dess implicita förväntan på hur medlemmarna ska vara, handla och förhålla sig till varandra blir på det sättet också en social kontroll (Widdicombe 1998:53). Att arbeta med kategoriseringsanalys är att lyssna och titta efter hur kategoriseringar görs relevanta, dels för den egna personen och dels för andra, men samtidigt titta efter det arbete som utförs för att undvika viss kategorisering och därmed den sociala kontroll som följer. Här finns ett antal tillämpningsregler (rules of application) som anses fruktbara. Lyssnarens sentensregel (hearer’s maxim) säger exempelvis att om det låter som om två beskrivna kategorier verkar höra ihop, så gör dom antagligen det och betraktarens sentensregel (viewer’s maxim) gör klart att om det verkar som om en aktivitet blir utförd av en person som tillhör en kategori till vilken aktiviteten är bunden, så är det säkert så. Antydansregeln (cue rule) slår därutöver fast att om två kategorier är organiserade tillsammans i antingen ett set eller ett par så är det inte speciellt överraskande om den andra kategorin dyker upp där den första redan är. Man förväntar sig det (Francis & Hester 2004:41ff).
23 Kategoriseringsanalys som översättning på den engelska benämningen Membership Categorization Analysis är en egen översättning inspirerad av Anita Nordzells avhandling (2007).
24 Aktivitet: hon springer, smyger, släntrar eller vinglar inte, hon går. Individ: det är inte en farbror, en tjej, ett barn, en 35-åring, en frisör eller en miljonär som går där utan en kvinna.
25 Exempelvis ”familjen” som består av flera kategorier som mamma, pappa och barn. 26 Exempelvis mor/barn, man/hustru eller idol/fans.
I föreliggande studie kopplas kategoriseringsanalysen tätt till narrativet som då får en speciell betydelse. Här läggs vikt vid att en berättelse i sig kan skapa ett set av kategorier (membership categorization device) eller ett kategoripar (SRP) och berättelsen gör det också möjligt att handla eller vara på sätt som är kategoribundna i den givna kontexten. Exempelvis gör berättelsen om ”när familjen firade jul” det rimligt att kategorier som föräldrar, svärföräldrar, barn och tomtar finns i hemmet samtidigt, dricker snaps till middagen och ger varandra presenter iklädda tomteskägg, vilket inte skulle verka rimligt vilken vardagskväll som helst. Kategoriseringsanalysen kommer därmed inte att ligga på ”textens eller utsagans nivå” som den traditionellt gör inom etnometodologin eller konversationsanalysen. Snarare görs analys av medlemskategorisering på ”berättelsens nivå” och blir en fråga för intertextualiteten27 - bloggens narrativ.
Diskursiv psykologi för analys av retoriska strategier och diskursiv resursanvändning Den diskursiva psykologin som delvis beskrivits tidigare tillskriver som sagt individen en ganska hög ”agency” vilket ligger i linje med det Burr (2003:113f) kallar för ”mikro social konstruktionism”. Här är man därmed handlingsorienterad och koncentrerar sig på vad människor gör när de talar med varandra, de sociala handlingar som utförs när individer skapar mening i interaktion. Hur människor nyttjar sina språkkunskaper får konsekvenser för deras existens och kan tjäna deras intressen (Burr 2003:17; Edley 2001:190, 196; Edwards & Potter 1992:2,17; Potter 1996:129; Willig 2001:91). Hur identiteter skapas, förhandlas och förändras är ett centralt tema inom diskursiva psykologin. Man menar att identiteter inte är fasta utan snarare ”utspridda”. Precis som verkligheten kan förändras genom att diskursen förändras så kan människors identiteter göra det. Den diskursiva psykologin förutsätter att människor är inkonsekventa då uppfattningen om huruvida något är konsekvent eller inkonsekvent snarare beror på situationen än på individen. Det man intresserar sig för är därför inte huruvida människor är förvirrade eller konsistenta utan hur motsägelse eller konsekvens används som retoriska strategier (Edwards & Potter 1992:24; McKinlay & Dunnett:34ff ; Winter Jørgensen & Phillips 2000:106f,109).
Inom diskurspsykologin ser man diskurser som flexibla resurser i social interaktion. Just för att undertrycka att diskursen inte bara är en tvingande ram, så använder man sig hellre av begreppet tolkningsrepertoar. Tolkningsrepertoaren blir ett analysverktyg för att se de relativt sammanhängande, men inte sällan konkurrerande och oförenliga, sätten som individer inom en kultur konstruerar fenomen. När man talar om tolkningsrepertoarer som resurser att använda sig av i interaktion får man inte förledas att tro att människor medvetet tänker ut vissa sätt att uttrycka sig för att det ska gynna dem i det långa loppet. Tolkningsrepertoaren är ofta oreflekterad, en uppsättning språkliga formationer som lärts in som en del av samhällets kultur (Edley 2001:198, 203; Burr 2003:60f; Winter Jørgensen & Phillips 2000:112f).
Begreppet accountability har stor betydelse inom diskursanalysen28 och då främst inom de grenar som studerar de ”små” diskurserna. Här analyseras hur individer konstruerar och uttrycker sig själva som ansvarstagande, tillräkneliga och trovärdiga. Människor är ständigt involverade i frågan om hur de framstår och det ingår att vara medveten om att man kan hållas ansvarig för vad man säger och vilka konsekvenser det får (Edwards & Potter 1995:90ff; Horton-Salway 2001:159f; Potter 1996:144f, 150, 205). Den sociala instabilitet som det
27 Se avsnittet om ”Kontext – frågan om det mellanmänskliga” 28 Men också inom etnometodologin, se exempelvis Coulon 1995:23f
innebär att ett fenomen kan konstrueras språkligt på flera olika sätt29 kommer därför att utgöra vad man brukar kalla ett ideologiskt dilemma. Det går till exempel utmärkt att använda sig av två så vitt skilda metaforer som att ”ju fler kockar desto sämre soppa” och ”man bör slå sina kloka huvuden ihop”. Människor upplever sällan att de är inkonsekventa när de använder denna möjlighet som resurs, snarare tvärt om. Individer upplever att de använder ”sunt förnuft” och lever efter sina, sin kultur och sitt samhälles ideologier. Billig (2001:218) menar att det ligger i ideologins natur att vara ”dilemmatisk” och innehålla motsatta ståndpunkter som båda kan vara rimliga, annars skulle den inte kunna ligga till grund för ett förnuftigt tänkande, då tänkande innebär en resonerande dialog. Dilemmat finns alltså främst på en kulturell nivå. Problem uppstår dock ibland på individuell nivå när det krävs att man väljer det ena eller det andra, även om man känner till och håller med om båda. Här kan man behöva skydda sin person för att upprätthålla sin tillräknelighet och förklarbarhet (Edley 2001:203). Detta parerande brukar också kallas ” ”the dilemma of stake” (Edwards & Potter 1992: 158ff), vilket innebär att människor alltid är medvetna om att allt som sägs eller görs kan tolkas som en ett sätt att skydda egna ”insatser” eller intressen. Potter (1996:110, 124) menar att poängen är att det är också är så människor faktiskt behandlar varandra: som om all interaktion sker mellan individer och grupper med olika bakomliggande intressen. En betydande del av interaktion går därmed ut på att hantera detta faktum och de diskursiva strategier som används för ändamålet anses någorlunda generella. Några av dessa strategier är användandet av olika modalitet: att uttrycka något med olika grad av säkerhet, detaljrikedom: att vara detaljerad som ett bevis på kunskap/närvaro, svävande beskrivningar: att vara svävande för att undvika att bli ifrågasatt, stake inoculation: olika sätt att bygga upp trovärdighet i en beskrivning och hävda någon slags objektivitet, stake confession: att erkänna att man har ett intresse i att beskriva något på ett särskilt sätt och på det viset framstå som ärlig och mer samarbetsvillig (Potter 1996:112ff). Genom att som forskare fråga sitt material: vad är det som står på spel här?, kan analysen omfatta både upprätthållande av accountability, ideologiska dilemman och interest management.
Konstruktionen av forskningen i praktiken
Att teori och metodologi inte är möjligt att åtskilja i en diskursanalytisk studie framgår med all tydlighet. Det ovan beskrivna avstampet i en socialkonstruktionistisk ontologi, med diskursanalytisk teori och därur sammanfogade analysverktyg utgör föreliggande studies teoretiska och metodologiska sammansättning. Hur resonemanget kring avgörande val gick samt hur alla de viktiga när, var och hur frågorna diskuterades som en följd av hur teori/metod-konstruktionen av forskningen satts samman kommer att redogöras för nedan.
Den interaktiva empirin
Bloggen som fenomen beskrevs redan i början av studien30. Flera av informanterna här är så kallade ”professionella bloggare”, de får med andra ord betalt för att blogga på en viss portal eller för ett visst företag. Självuttryck behöver alltså inte med nödvändighet vara den främsta anledningen till bloggande, vilket man annars menar att det är (Kullin 2008). Men man kan ändå anta att en vilja att uttrycka sig och skapa en bild av sig själv bidrar till att så många
29 Genom olika tolkningsrepertoarer.
företagande kvinnor bloggar31. Man får också ta i beaktning att bloggens funktion innebär självuttryck. Detta i kombination med att de informanter som valts ut för denna studie valt att skriva sina inlägg (kortare eller längre texter) om både privata och offentliga angelägenheter och därmed tydligt visar på det reflektiva projekt som självidentitet innebär gör bloggar som empiri i denna studie av identitetskonstruktion intressant. Empirins beskaffenhet får då samtidigt fördelen att undkomma ett av diskursanalysens och främst den diskursiva psykologins och etnometodologins svåraste praktiska dilemman: att undvika inledande påverkan på den empiri som undersöks (Wetherell et al. 2001:27). Bloggen är skriven och publicerad helt utan forskarens påverkan, det finns eller krävs ingen som helst interaktion mellan forskare och respondent som skulle kunna förändra eller påverka det som sedan analyseras.
Nackdelen med att använda bloggar som empiri är analysmaterialets omfattning. Vissa av informanterna har bloggat i flera år, många av dem uppdaterar med nya inlägg flera gånger om dagen, upp till hundratals inlägg i månaden. Detta skapar en oändlig textmassa. Vilka inlägg, eller delar av inlägg, som plockas ut för att representera hur identitetskonstruktionen byggs upp via bloggen blir därmed ett känsligt kapitel som hanteras genom reflexivitet och medvetenhet om kontextens villkor32 .
Representation av ’framgångsrika’ ’företagande’ kvinnor
Att välja informanter till en diskursanalytisk studie är ett pikant uppdrag. De socialkonstruk-tionistiska och diskursanalytiska grundantagandena gör gällande att det inte finns något som är det ”sanna fenomenet”. ’Framgång’ eller ’företagande’ har alltså inte någon egen essens utan ges mening i människors språkliga konstruktioner av det. När det gäller en studie av identitet så gäller det därför att hitta dem som själva konstruerar sig som framgångsrika och företagare snarare än att använda en kravprofil baserad på andra kriterier som exempelvis inkomst, antal anställda eller uppmärksamhet i media. Kravprofilen för informanter till denna studie är därmed a) de ska vara kvinnor33, b) de ska presentera sig som egna företagare. Det är givetvis lättare att finna just dem som även med allmänt samhälleliga kriterier betraktas som framgångsrika företagare. Det bör inte heller ses som någon nackdel om så är fallet. När man betraktar identitet som en interaktiv förhandling så betyder givetvis samhällets generella måttstock mycket för identitetskonstruktionen. Huvudsaken är dock att informanten själv konstruerar den grupp man vill att de ska representera.
Rent praktiskt började urvalsprocessen i ett intensivt sökande och läsande i både ”bloggosfären”34 och i övriga media. När en blogg såg ut att uppfylla urvalskriterierna så påbörjades inläsning av bloggen och inläggen följdes tillbaka i tiden i månader eller år35. Efter
en subjektiv bedömning av hur mycket av bloggen som verkade ha relevans36 för en analys av det slag som studien krävde valdes åtta bloggar ut som empiri.
31 Exakt hur många de är är omöjligt att säga. Många bloggar anonymt, några bloggar professionellt (se exempelvis bloggare på kvällstidningar och branschtidningar), andra ”vardagsbloggar” eller skriver blogg med sitt företag som avsändare (se exempelvis www.nutek.se/ambassaden för att läsa bloggar av kvinnor som ställer upp som ambassadörer för kvinnors företagande, eller sök på exempelvis www.bloggportalen.se).
32 Se ytterligare diskussion om kontext under ”Kontext – frågan om empiriska sammanhang”, ”Kontext – frågan om vems perspektiv som är relevant” samt ”Kontext – frågan om det mellanmänskliga”.
33
I traditionell biologisk mening. Jag vill inte blanda ihop begreppen kön och genus och använder därför uteslutande ordet kvinna och inte ordet kvinnlig som kan diskuteras från ett genusperspektiv.
34 Genom att börja läsa bloggar som är enkla att hitta kan man också finna länkar och hänvisningar till andra bloggar som länkar vidare till ytterligare bloggare. Bloggarna befinner sig i ett enormt interaktivt nätverk. 35 I det här fallet innebär ett års bloggande i snitt mellan 1000 och 1500 inlägg.
36 Med relevans menas att de två urvalskriterierna skulle manifesteras. Det är annars mycket svårt att i förväg veta vad som är relevant för identitetskonstruktionen innan analysen är igång.
Under processens gång fanns tillfälle att reflektera över frågor och funderingar som kan dyka upp i fråga om urval av informanter. Hur kan man veta att det är dom själva som skrivit? Så länge bloggens upphovskvinna själv hävdar att det är hon som skrivit inläggen så ingår de i hennes konstruktion av identitet. Huruvida hon använder någon annans texter är då irrelevant. Och, jo självklart är det också ren marknadsföring, men det som marknadsförs är deras person, den identitet som konstrueras. Har det ingen betydelse var de bloggar och vilken målgrupp som sidan vänder sig till? Jo, det kan vara relevant. Man får anta att de som väljer att blogga på mama.se konstruerar en identitet något skild från de som väljer att blogga på stureplan.se men i det här fallet är det främst vad som faktiskt uttrycks i inläggen, oavsett var de publiceras, som ska analyseras. Varför måste de vara bloggare, framgångsrika företagare kanske inte hinner blogga? Bloggar är en källa till kunskap om identitetskonstruktion, en annan hade varit intervjuer eller tidningsreportage med de för- och nackdelar som det innebär. Genom att välja ut bloggar som är aktiva kan man anta att man också hittat individer som trivs med bloggen som uttrycksmedel och utnyttjar den i högre grad, inte endast kvantitativt, än icke aktiva. Därmed kan man också anta att aktiva bloggar kan bidra till större förståelse för hur identitetskonstruktion på internet går till.
Moral, etik och validering vid analys av interaktiva livsberättelser
Intentionen med denna studie liksom med all samhällsvetenskaplig forskning är givetvis att tillämpa forskningsetiska principer på ett tillfredställande sätt37 (Vetenskapsrådet, 2008). De respondenter som ingår i studien har själva valt att publicera sina texter på internet med syfte att de ska läsas och i många fall kommenteras av läsare. De kan med andra ord inte ha ambitionen att vara anonyma. Men det är inte heller säkert att de har ambitionen att få bli analyserade i en studie om identitetskonstruktion. Samtidigt är syftet med studien inte att lyfta fram eller peka ut vissa kända kvinnor och visa på deras specifika livssituation och självberättelser utan att generalisera kring hur identitetskonstruktionsprocessen ser ut och hur förutsättningar och livsvillkor för gruppen som sådan speglas där i. Därför är citaten som används i analysen neutraliserade genom att namn redigerats bort. Citatens upphov är istället kodade till bokstäver (från W till Ö). För att öka analysens transparents kommer dock länkar till alla bloggar där citat hämtats samt länkar till bloggar som bidragit till analysen i form av vidgad kunskap om bloggens genre i allmänhet och om framgångsrika och/eller företagande och/eller kvinnors berättelser, kategorier och retoriska strategier i synnerhet att redovisas i bilaga 1.
Att säkerställa en giltighet där studien skulle kunna betraktas som den sanna tolkningen av verkligheten är i detta fall en omöjlighet. Med en socialkonstruktionistisk utgångspunkt så är begreppen sanning och verklighet redan utredda som konstruktioner och denna studie är en konstruktion av många möjliga. Detta gör den dock inte poänglös utan innebär att den samtidigt utreder ett perspektiv på de undersökta fenomenen som kan bidra till en djupare och vidare förståelse (Winter Jørgensen & Phillips 2000: 123). Genom att, på ett medvetet reflexivt sätt, redovisa studiens tillvägagångssätt, använda hållbara och väl underbyggda argument samt att kommunicera på att lättillgängligt sätt som gör att resultaten kan förmedlas och användas i vidare sammanhang så uppnås den möjliga valideringen.
