När jag observerat barnens spontana samspel med varandra har jag upptäckt att detta främst sker i leken. Nedan beskriver jag några exempel på jämnårigas lek med varandra, lek i åldersblandade grupper med stor åldersskillnad och lek i åldersblandade grupper med mindre åldersskillnad samt några sekvenser av samspel som inte kan karaktäriseras som lek.
Det jag sett när jag observerat barnens samspel är dels att barnen gärna väljer att leka med jämnåriga (endast i 16 observationer av 43 väljer barnen att leka med någon som är mer än ett år yngre eller äldre. Att barn leker med andra barn som är mer än två år yngre eller äldre sker endast vid två observationstillfällen.
Äldre barns lek med jämnåriga:
Klara 3,5 initierar lek under tiden som barnen plockar undan:
"Klara 3,5 och Iris 3,8 är i kuddrummet. Olivia kommer in och välter ut lådan med
utklädningskläder. Klara: - Nej, vad gjorde ni? Iris: - Olivia hällde ut våra utklädningskläder. Klara: - Då måste vi plocka upp det. Iris: - Så får man inte, Olivia! Klara(medan hon plockar upp kläderna): - Så många svampar det finns! Iris: - Så många svampar. Klara: - Inte dem de är giftiga! Iris: - Titta vilken liten svamp! Klara: - Titta vilken stor svamp! Titta vilken stor! Titta så många svampar!"
Olivia är i rummet, men deltar inte i leken. Följande episod utspelar sig på gården:
"Carl 4,7 och Fredrik 4,3 leker på klätterställningen. De leker att den är en bil. Fredrik: - Nu kör vi rakt fram. Vilken trycker man då på? Där trycker man, på baksidan, när man ska fram. Carl: - Nej, där trycker man när man ska till Ryssland. Där trycker man när man ska till Ryssland. Fredrik: - Ja, nu är vi framme. Carl: - Nu ska vi åka buss. Båda hoppar ner. De tar några leksaksbilar med sig. Carl: - Först ställer vi dem i rad, bilarna. Fredrik: - Vi ska åka buss. Carl: - Bussen är där borta där Göran och de står. Snart kör bussen. Skynda dig! Fredrik: - Bussen går! Carl: - Nu kör bussen! De sätter ner bilarna. Fredrik: - Bilen är inte låst än. Carl: - Nu är vi framme till Island. Nu ska vi till Usland. Nu är vi framme i Usland! Fredrik: - Nu är vi framme i Usland. Carl: - Nu är det tävling. De hämtar bilarna och skjuter iväg dem. Fredrik: - Det här har vi sköld (håller upp en sandsil). Carl: - Den här skjuter bomber! Fredrik: - Nej, det här är en bomb. Carl: - Man förlorar inte när det (bilen) kommer upp och ner. Fredrik: - Jo. Carl: - Nej, man vinner aldrig om den inte kommer upp och ner. Fredrik: - Nu tar jag skölden. Han skjuter iväg en bil. Carl: - Nu vann du! Fredrik: - Nu tar jag skölden. Carl skjuter iväg bil efter bil: - Nu vann jag! Det här är Görans och doms bil. Den skjuter vi iväg. Fredrik: - Jag kan ge den till dem. Jag går. Carl: - Island är där! Fredrik: - Jag går i skogen till dem. Han springer iväg."
Fredrik och Carl leker länge och leken tar flera olika vändningar, utan att den röda tråden går förlorad. Barnen ingår i ett aktivt samspel med varandra, där de både ger och tar och för leken framåt med sina infall.
Johanna 3,8 och Hampus 3,9 leker tillsammans. Deras lek pågår under hela utevistelsen, ca en halvtimme. Detta är endast ett kort utdrag:
Hampus: - Vi måste göra fint här uppe! Johanna: - Nu kör min! Hampus: - Vi letar efter skelett. Vi måste gräva allt vad vi orkar! Johanna: - Vi måste kasta löv på skeletten! Hampus: - Ja! De gräver. Johanna: - Skeletten har bott i ett annat sandhål, så kaninerna bor här!
Följande som utspelar sig mellan Patricia 2,8, Lars 2,9 och Niklas 2,9 är ett exempel på yngre barns lek med jämnåriga:
"Patricia och Lars åker rutschkana. De åker på varandra och skrattar. Niklas vill också vara med: (till mig): - Titta mig! Vi åker magen så. Lars: - Jag också åka magen! Patricia: - Jag med! Niklas: - Titta mig! Lars och Patricia åker tillsammans på rygg. Båda skrattar. Patricia: - Igen! Hon springer uppför trappan och åker ner på rygg igen: - Jag kan åka kana. Niklas åker. Lars åker. Patricia tittar när Lars åker. Hon slänger grus på rutschkanan. Lars slänger sin mössa på rutschkanan när Patricia åker ner. Hon skrattar. Lars: - Min mössa åk! Patricia tar av sin mössa och kastar den på rutschkanan: - Min mössa också åk!. De kastar sina mössor på rutschkanan och skrattar. Niklas: (till Lars och Patricia) - Titta mig! Jag åker! Kommer jag! Defortsätter att kasta sina mössor på rutschkanan. Lars kastar sin mössa. Niklas åker på den: - Mössan oj, oj, oj! Patricia klättrar upp i trappan. Lars kastar upp mössan till henne. Hon försöker ta den, men trillar över kanten och åker ner. Hon skrattar och tar upp Lars mössa samt slänger iväg den. En vuxen kommer fram och tar upp mössan: - Nej! Vems mössa är det? Patricia: - Lars. Vuxen ger den till Lars: - Man måste ha mössa på nu! Det är kallt.
De yngre barnen leker också gärna själv, eller söker kontakt med en vuxen:
"Richard 2,3 sitter i sandlådan. Han häller sand i en spann och bankar på den med en spade. Richard (till mig): - jag bygger en tårta!"
Magnus 3,1 går efter mig på gården:
"Magnus: - Hej, Becka. Vad gör du?
Magnus tar kontakt med mig flera gånger under utevistelsen, men han leker inte med någon av de andra barnen.
Nedan följer några exempel på åldersblandad lek:
Olivia 2,9 söker kontakt med andra barn och försöker bli delaktig i deras lek, men avvisas:
"Olivia går bort till Patricia 2,8, Iris 3,8 och Klara 3,5 som sitter och gräver i sanden. Patricia knuffar bort henne. Olivia: "Det kan komma blod om du gör så!" Olivia går bort och hämtar en spann som hon sätter på huvudet. Därefter går hon fram till Klara och sätter spannen på hennes huvud. Klara: - "Olivia!" Då sätter hon spannen på Patricias huvud. Patricia knuffar bort henne. Till slut sätter hon den på Iris huvud. Iris reser sig och går ifrån henne."
Göran 3,10 leker med Johanna 3,8 och Hampus 3,9 utomhus. Göran hamnar i utkanten av leken och får syn på Sara 1,9, som står för sig själv och tittar:
"Göran går bort till Sara: - Kom, Sara! Hon följer med honom. De går bort till Johanna och Hampus. Göran: - Sara ska vara här nu. Han tar henne om axlarna och föser henne närmare de
andra: - Du ska vara här nu! Han håller henne om axlarna och klappar henne på kinden: - Kan du prata?. Johanna och Hampus reagerar inte, utan fortsätter leken. Hampus: - Vi måste göra fint här uppe! Johanna: - Nu kör min! Hampus (till mig): - Vi letar efter skelett. Vi måste gräva allt vad vi orkar! Johanna: - Vi måste kasta löv på skeletten! Hampus: - Ja! De gräver. Johanna: - Skeletten har bott i ett annat sandhål, så kaninerna bor här! Efter en stund vänds Görans uppmärksamhet från Sara till dem: - Vi måste plocka ner den här! Han lägger en form i hålet som de andra grävt. De fortsätter gräva. Göran: - Inte gräva! Han slår på formen med en spade. Johanna: - Nej, Göran!"
Iris 3,8, Klara 3,5 och Patricia 2,8 leker på bänken bredvid sandlådan:
Iris, Klara och Patricia har radat upp spannar och sandkakor på en bänk. Klara: - Vi har gjort ett kalas! Iris: - Spaghetti, soppa… Patricia: - En tårta! Iris: - Och glass! Du fyller år idag, Rebecka. Klara: - Du fyller såhär många år, Rebecka. Hon håller upp fem fingrar. Patricia börjar sjunga "Vi gratulerar." Klara: - Tyst, Patricia! Inte nu! Lars 2,9 kommer fram och försöker ta en av sandkakeformarna. Iris: - Nej! Annars tar vi undan den om man tar hem den. Då får ingen ha den på kalaset. Lars börjar sjunga "Vi gratulerar". Han sjunger den om och om igen. Klara: - Tyst, Lars. Inte sjunga nu! Patricia känner på de olika sandkakorna. Klara (till Iris): - Jag säger till Patricia att hon inte får röra. Patricia stoppar händerna i en spann. Klara: - Nej, nej, du får inte röra! Lars börja sjunga igen. Klara: - Nej! Patricia sjunger också. Klara: - Nej!!! Iris: - Annars tar vi bort de som är dumma. Då ringer vi doms mamma och pappa och så får de sitta hemma och skrika för att de var dumma på kalaset. Klara: - Ja! Klara tar en form som Patricia håller på och fyller med sand. Till Iris: - Nu tar jag den från Patricia. Iris: - Ja. Klara: - Nu tog jag den från Patricia, för hon förstör kalaset. Till Patricia: - Nu tog jag den från dig, för du förstörde kalaset. Lars och Patricia kommer. Klara sjasar bort dem: - Ni får inte vara här. Ni förstör. Lars och Patricia går efter Klara.De knuffar på henne. Klara gnäller och springer iväg. Lars och Patricia går fram till Klara och slår henne lätt. När hon reagerar springer de iväg och skrattar. De kommer tillbaka. Patricia tar en spann. Klara drar i den. Klara: - Iris, hon tog vår spann. Kom och ta den. Iris kommer och hjälper Klara.
Patricia och Lars utmanar Klara, som ber om stöd från Iris. Iris hjälper henne ur knipan. Den ovan beskrivna svampleken mellan Klara 3,5, Iris 3,8 och Olivia 2,9 fortsätter. Då Olivia väljer att involvera sig mer aktivt i de två äldre barnens lek blir hon avvisad:
"Klara och Iris har tagit två kjolar som de håller över axlarna. De springer runt och ropar: - Jag kan flyga! Jag kan flyga! Vi kan flyga! Olivia, som sitter för sig själv välter ut
utklädningskläderna igen: Klara: - Nej, Olivia! Det är inge roligt. Nej! Olivia sträcker fram en kjol till Klara: - Ska vi byta? Klara svarar inte, utan börjar springa igen: - Du kan inte flyga! Du kan inte flyga! Iris hänger på:
När barnen samspelar i ett åldersblandat sammanhang och åldersskillnaden är större är det oftast inte längre fråga om lek. Några exempel på när äldre barn samspelar med de allra yngsta följer här:
"Innan samlingen går Bea 4,10 fram till Sara 1,9 som satt sig i ringen. Hon sätter sig på huk och lägger armen om Saras axlar: - Bababababa! Sara skrattar.
Bea: - Får jag pussa? Hon smackar med läpparna. Sara svarar inte, men vänder kinden mot Bea. Bea pussar henne på båda kinderna."
Då Bea pussat Sara och går därifrån kommer Carl 4,7 fram till henne. Han pratar milt och vänligt till henne och klappar henne på kinden. Sara vänder sig bort från honom:
Carl: - Får jag pussa dig? Sara skakar på huvudet och backar undan."
"Sara 1,9 blir rädd för en elefant som pedagogen håller fram. Lars 2,9 tröstar henne och säger att den inte är farlig, att den inte är riktig."
De äldre barnen ger vid några tillfällen uttryck för att de inte vill umgås med de yngre: "Göran 3,10 (till Olivia 2,9 och Patricia 2,8, som sitter bredvid honom på golvet i hallen14):
Jag vill inte sitta bredvid er! Hampus (3,9) ska sitta där och Johanna (3,8) ska sitta där! (Göran pekar på golvet bredvid sig)."
Göran visar tydligt att han inte vill vara i närheten av småbarnen. De barn han vill ha bredvid sig är jämnåriga med honom själv.
Fredrik 4,3 väljer också att distansera sig från de yngre barnen, när han vid matbordet fäller följande uttalande:
"- Jag vill inte vara på dagis! Jag: - Nehej, varför vill du inte det? Fredrik: - För här finns bara småbarnsleksaker. Jag vill vara på skolan."
Fredrik tycker att han är för stor för att leka med sådant som de andra småbarnen på förskolan leker med.
Ett annat exempel är när:
"Anna 4,11, Bea 4,10 och Erika 4,5 sitter och spelar spel. Olivia 2,9 kommer och sätter sig bredvid Erika. Hon tittar en stund, sedan tar hon en spelpjäs, som inte används och börjar gå med den på bordet. Anna: - Olivia, du får inte ha den. Du är för liten. Erika tar pjäsen ifrån Olivia: - Du får inte!"
Pedagogernas uppfattning om barnens samspel skiljer sig från varandra. När barnen själva får välja lekpartners säger barnskötaren att vem de leker med har mer med personlighet än ålder att göra. Hon menar att vissa av de äldre gärna:
"hämtar en liten som ska vara med i deras lek. Det gör de gärna och det är ju på gott och ont, ofta att de ska vara bebis eller hund eller något. Alltså, de förstår det själv att de är mindre och sätter dem/…/ofta i situationer som de fixar. Sedan finns det vissa som bara leker med jämnåriga."
Förskollärare 1 upplever dock att:
"Det händer15, men jag tycker ändå att de håller sig rätt mycket till sin egen ålder, ja, det kan
röra sig om ett år upp eller ner, men mer än det gör de ju inte. Inte i leken."
Förskollärare 2 har samma uppfattning som barnskötaren:
"Alla får vara med och då tycker jag att man har en ganska bra barngrupp. Att de är trygga i sig själva, att de kan ta med sig de här små och vill leka med dem. Och även de små går gärna till de stora/…/de sätter sig gärna och vill rita något med dem och även om de inte kan så tittar de på dem en stund. De är med på sitt lilla vis…"
Barnskötaren och förskollärare 2 ser att barnen väljer att leka över åldersgränserna, medan förskollärare 1 ser att de inte gör det.
Alla pedagoger har uppmärksammat att det finns skillnader mellan barns samspel med jämnåriga jämfört med deras samspel med barn i andra åldrar. De har dock olika erfarenheter av hur skillnaderna ser ut. Barnskötaren svarar att:
"Leker de bara i samma ålder så, organiserad lek går ju jättebra, för alla förstår ungefär lika mycket, men en fri lek går inte alltid så bra. Då är man precis i samma, kanske känsliga ålder eller samma "det är mitt" eller vad det nu är."
Hon menar att lekens utformning beror på barnens personlighet och deras plats i den eventuella syskonskaran mer än på deras ålder.
"Så är det också lite vad de har i bagaget, vilket syskon de är. Är man fjärde syskonet så tycker man16/…/att han ska ju kunna det men det är klart den är van att bli omhändertagen. Då är den
lite mindre i sättet och vissa är väldigt kavata/…/Men de här gängen som vi har, t ex där är ju ett gäng flickor. De är ju faktiskt både tre,fyra och nästan fem. Och de leker ju jättebra
tillsammans. Så det är lite grann vilken mognad man är på. För att det är mångasom är tre och ett halvt/…/som är på samma nivå rent mentalt eller fysiskt/…/och då går det jättefint."
15 Att barnen leker över åldersgränserna 16 ”Man” syftar på pedagogen.
Barnskötaren menar att barn i olika åldrar leker bättre med varandra än barn i samma ålder. Förskollärare 1 å andra sidan ser att det är äldre barn som har "lekproblem" som gärna söker sig till yngre barn därför att de kan:
"…styra och ställa med de små/…/på gott och ont. Hon är ju lillmamma där. Samtidigt som hon styr leken så bestämmer hon ju allting, men det kan hon ju inte med de äldre. Men hon kan ändå vara med de äldre, men då rör hon sig i periferin."
Förskollärare 1 ser möjligheter i att flickan kan få öva sig i att leda och styra en lek, men ser negativa aspekter i att hon bestämmer allt i leken, inte får något motstånd.
Förskollärare 1 ser också positiva följder för leken i en åldersblandad grupp.
"Det/…/som jag har lagt märke till är att de som är yngre/…/har väldigt bra rollek för att vara så små. /…/Och en av anledningarna tror jag ändå är, dels att de är tillsammans med så många stora och sedan att de äldre är bra lekare."
Hon har sett att de yngre, trots att de inte deltar särskilt mycket i de äldres lek ändå tagit intryck. De observerar de äldre och vet vad de gör.
Förskollärare 2 ser också skillnader på barns lek med jämnåriga jämfört med barn ur andra åldersgrupper. Hon ser att de äldre barnen, som gärna leker bråklek, tar det lugnare när ett yngre barn är med och leker. Leken tar sig ett annat uttryck:
"de vill ju gärna behandla dem som dockor/…/De ska hjälpa till att klä om dem…"
Förskollärare 2 tycker att den åldersblandade leken karaktäriseras av "ompyssling" eller om det gäller regelrätt lek:
"då är det "mamma - pappa - barnleken" och de minsta de är ju barnen. Den får ju vara minstingen, för den kan ju inte så mycket annat."