Pedagogers uppfattning om arbete med åldersblandade grupper konsekvenser för barn och pedagoger

Pedagogerna har olika uppfattning om följderna av att organisera barnen i åldersblandade grupper. Barnskötaren är odelat positiv och har svårigheter att hitta några nackdelar. Förskollärare 1 är istället negativ till ålderssammansättningen, men kan ändå se fördelar. Många av de fördelar hon ser med åldersblandade barngrupper anser hon dock att man kan få även i en åldersindelad barngrupp om man arbetar för det. Förskollärare 2 är också positiv till att arbeta med åldersblandade barngrupper, men kan se att det finns en del nackdelar. Jag har funnit några teman i pedagogernas svar som jag utgår ifrån i analysen av deras uppfattning om konsekvenserna av åldersblandade barngrupper. Dessa teman är något som alla pedagoger berör i sina svar och som de återkommer till under intervjuns gång. Temana är: att barnen lär av varandra, lekmaterial och annat material på förskolan samt personalens trivsel.

Alla pedagoger talar någon gång om att barnen lär sig saker av varandra. När jag granskar deras svar verkar de vara överens om att det främst är sociala färdigheter barnen får träna i en åldersblandad grupp. Det kan vara sådant som att hjälpa varandra, se upp till varandra, visa hänsyn, ta hand om andra, vara måna om sina kamrater, att visa medkänsla e t c. De båda förskollärarna har vid var sitt tillfälle nämnt andra saker barnen lär av varandra: förskollärare 1 nämner att de små utvecklar sin lek genom att delta i eller betrakta de äldres lek och

förskollärare 2 säger att de äldre lär de yngre att pyssla och sjunga samt att de små utvecklar sitt språk i samvaro med de äldre. Johansson och Sundell (1990) fann att åldersblandad lek hade negativa effekter på barns språkutveckling och kognitiva utveckling. Den viktigaste anledningen till att barnen i åldersblandade grupper uppvisade sämre språk- och kognitiv förmåga var dock att personalen hade sämre möjligheter att planera verksamheten och att det förekom färre vuxenledda aktiviteter än i mer åldershomogena grupper. Förskollärare 1 har uttryckt svårigheter med att planera aktiviteter för en barngrupp med stor åldersspridning och upplever att hon har mindre planerad verksamhet i en sådan grupp, medan övriga pedagoger tycker att de har mer än de haft i de småbarnsgrupper där de tidigare arbetat.

Mina observationer visar att äldre och yngre barn inte möts i den utsträckning som de skulle kunna. Barnen ges betydligt fler tillfällen att lära av varandra inom relativt jämnåriga grupper, dels därför att de väljer dessa i lek och dels därför att de inte ges tillfälle att samspela med äldre eller yngre barn i de pedagogledda verksamheterna. Att barnen lär bättre och mer av varandra i en åldersblandad barngrupp verkar vara något som både förskollärare 2 och barnskötaren är överens om. Barnskötaren säger att barnen i en småbarnsgrupp inte har så mycket att lära av varandra och att de inte heller lär sig på samma sätt. Förskollärare 2 menar att barnen samspelar mer med varandra i en åldersblandad grupp och att de därför också utvecklas mer. I BÅS-projektets tredje del visar det sig att ålderssammansättningen inte har någon betydelse för barns sociala och känslomässig utveckling (Johansson & Sundell, 1990). NYBO-projektet visar dock att barn i åldersblandade grupper uppvisar en sämre social utveckling än barn i åldersindelade grupper. Det var den mindre andelen planerad, vuxenledd aktivitet som påverkade barnen negativt (Sundell, 1995). I Göteborgsundersökningen finner man att en liten åldersspridning i barngruppen och många jämnåriga barn har en positiv effekt på barnens personlighetsutveckling och utveckling av sociala förmågor (Broberg, Hwang, Lamb & Ketterlinus, 1989 i Sundell, 1995). Att barnen skulle lära mer och bättre i en åldersblandad grupp visar alltså inte den forskning jag har studerat.

Förskollärare 1 tycker att det är positivt att barnen kan arbeta tillsammans och att det är ett positivt socialt klimat i barngruppen. De äldre tar hand om de yngre och de yngre ser upp till de äldre. Hon ser dock faror med att de äldre barnen tar på sig en "vuxenroll" och att de får ta hand om de yngre barnen. Detta blir tydligt när de yngsta barnen gör hösttavlor. Barnskötaren är koncentrerad på det barn hon har framför sig och använder det äldre barnet (Anna) som en hjälpreda. Istället för att uppmuntra till samspel mellan barnen ber hon Anna att plocka upp något Richard tappat på golvet. Det är också vanligt att äldre barn får plocka undan efter de yngre. Man har en regel som säger att alla ska hjälpas åt och plocka undan, vilket resulterar i att det är de äldre som gör det. Problemet innehåller även en genusaspekt, eftersom det är de äldre flickorna som känner ansvar och tar på sig undanplockningen, medan de äldre pojkarna för det mesta anser sig färdiga med undanplockningen när de tagit undan vad de själva lekt med. Förskollärare 1 ser också problem ur de yngsta barnens perspektiv och upplever att de ibland känner sig besvärade av de äldre barnens uppmärksamhet. Jag har observerat att de yngsta både välkomnar och avvisar kontakt från äldre barn. Sara 1,9 tycker att det är roligt när

Bea 4,11 vill gosa med henne, men känner sig trängd när Carl 4,7 vill göra detsamma. Sara uppskattar också när Göran 3,10 vill ha med henne i leken utomhus.

Diskussioner kring förskolans material är också ett gemensamt tema i alla tre intervjuerna. De båda förskollärarna är bekymrade över att barnen inte kan ta det material de behöver själva. Förskollärare 1 anser att detta hämmar de äldre barnens utveckling till att bli självständiga och hon upplever att de klarar mindre än de barn hon arbetat med när hon arbetade i

åldersindelade grupper. Båda förskollärarna anser också att det är besvärligare för personalen att planera den fysiska miljön. Man blir tvungen att flytta om saker för att det visar sig att en viss möblering inte fungerar. Barnskötaren upplever dock inte materialet som ett problem. Genom att ha vissa utrymmen för äldre barn och vissa för yngre får alla sina behov

tillgodosedda. Något som jag själv uppmärksammat då jag återkommit till förskolan är att pedagogerna ofta har möblerat om på avdelningen. Det har visat sig att vissa utrymmen inte varit funktionella för en åldersblandad barngrupp och att vissa material behövts flyttas undan eller ställas på andra platser. Böcker har flyttats till högre hyllor och spel har satts in i stängda skåp. Följderna av detta har blivit att de äldre barnen måste be en vuxen om hjälp för att kunna använda materialet, såsom förskollärare 1 beskrev. Man har också flyttat ut barnens kläder ur den inre hallen för att skapa ett rum där för de yngre barnen, medan de äldre fått ett utrymme i köket, som är bara deras. Om man upplever den ständigt växlande miljön som ett problem eller ej är olika från pedagog till pedagog. Liksom barnskötaren beskriver har jag observerat att de äldre barnen är mycket medvetna om vilket material som är deras och som de små inte får använda. De säger till de små barnen om de t ex tar ett pussel, ett spel eller en bok som de inte får ha. De stora barnen har dock svårt att själva hindra ett yngre barn från att störa eller ta saker då de spelar ett spel. Som en följd av detta har man nu delat på äldre och yngre barn mer och därigenom minskat möjligheterna till samspel mellan barn i olika åldrar. En svårighet, som pedagogerna inte nämnt, men som jag själv funderat kring när det gäller materialet är att mycket av det material som de små inte får använda skulle de kunna ha glädje av med en vuxens hjälp. Detta gäller främst böcker, men kan också vara vissa spel och pussel. Istället för att låta barnen närma sig materialet med en vuxens hjälp har man valt att göra en strikt uppdelning, som de äldre barnen hjälper till att upprätthålla.

Ett viktigt tema som framkommer i intervjuerna är personalens trivsel. Detta är ett

betydelsefullt tema för alla tre pedagoger. De är överens om att pedagogerna som arbetade i småbarnsgrupper kände sig otillfredsställda och upplevde sitt arbete som enformigt.

småbarnsavdelningar som att man gör samma sak varje dag, struktur saknas på grund av många inskolningar och omsorgsbiten dominerar. De upplevde att den pedagogiska planerade verksamheten blev lidande. Både BÅS-projektet och NYBO-projektet visar att den viktigaste anledningen till personalens missnöje med sin arbetssituation var att det saknades

förutsättningar att planera och genomföra pedagogiska aktiviteter för alla barn. En annan viktig faktor för personalens missnöje var en hög andel småbarn i barngruppen (Johansson & Sundell, 1990). Barnskötaren och förskollärare 2 är nöjda med den pedagogiska verksamheten i den grupp de nu arbetar. Barnskötaren uttrycker att hon tycker att det är bra att pedagogerna har delat upp barnen i tre temagrupper, som de planerar verksamhet för självständigt. De har också delat upp samlingen, så att varje pedagog håller i samlingen i en till två månader. Det är intressant att se att barnskötaren, som är den som mest trycker på vikten av samspel för

inlärning och utveckling, har en annan syn på samarbete i personalgruppen. Här tycker hon att arbetet fungerar bäst om man delar upp det. Kanske kan bristen på gemensamt planerade aktiviteter förklara pedagogernas brist på uppmuntran till samspel. När de inte träffas och diskuterar dessa frågor blir de inte heller synliga i den dagliga verksamheten. Förskollärare 1 delar inte de andras entusiasm över det pedagogiska arbetet i den åldersblandade gruppen. Hon tycker att det är svårt att planera aktiviteter för barnen när alla är tillsammans. Detta syns också i hennes förhållningssätt, bl a i samlingen, där hon väljer att dela barnen ganska tidigt. I intervjuerna med pedagogerna framgår det tydligt att de har olika syn på huruvida den åldersblandade gruppen är positiv för barn och pedagoger eller ej. Något som är genomgående i alla tre intervjuerna (kanske främst med barnskötaren och förskollärare 1) är att

pedagogernas svar påverkas av deras övertygelse om vilken ålderssammansättning som mest gynnar barnen. Barnskötaren och förskollärare 2 är positiva till åldersblandade barngrupper och svarar därför att det påskyndar barnens utveckling samt att barnen lär av varandra. Att detta är en ideologisk ståndpunkt blir tydligt när de inte har några klara exempel på hur barnen lär av varandra och hur deras utveckling främjas. Att jag inte heller i mina

observationer sett exempel på hur pedagogerna på ett medvetet sätt och med ett klart syfte uppmuntrar barn till samspel med barn i andra åldrar pekar också i denna riktning.

Förskollärare 1 föredrar barngrupper med en mindre åldersspridning. Att hon har svårigheter med eller känner motstånd mot åldersblandade barngrupper syns i hennes arbete med barnen. Hon väljer att arbeta med små och stora barn för sig. Även i samlingen, som hon tidigare uttryckt ska vara en plattform där alla barnen är tillsammans, väljer hon att dela gruppen i ett tidigt skede. Förskollärare 1 har tidigare arbetat med äldre barn (tre till fem år), medan de

andra två har arbetat med småbarn och upplevt detta som besvärligt. Kanske är deras positiva inställning till åldersblandade barngrupper mer en spegling av deras svårigheter att trivas i småbarnsgruppen än ett ställningstagande utifrån att åldersblandningen gynnar barngruppen? Johansson och Sundell visade i en undersökning att pedagoger som arbetade i

småbarngrupper eller i åldersblandade barngrupper med många småbarn var mest missnöjda med sin arbetssituation (1990). Det kan därför vara rimligt att anta att de pedagoger som arbetat med denna ålderssammansättning (ett till tre år) ser mest positiva följder av att arbeta åldersblandat. Samma undersökning visade också att pedagogers utbildningsnivå kan vara ett skäl till att de föredrar olika ålderssammansättningar. Något fler av de tillfrågade barnskötarna svarade att de föredrog att arbeta i åldersblandade grupper, medan en majoritet av

förskollärarna föredrog traditionella syskongrupper (tre till fem år) (Johansson & Sundell, 1990). Det är möjligt att utbildningen har betydelse för pedagogernas inställning, men det är svårt att säga något säkert om detta, då jag endast intervjuat en barnskötare och två

förskollärare.