Sju barn i åldrarna 10 till 18 år intervjuades kring sina erfarenheter av att växa upp med en psykiskt sjuk förälder. Samtliga barn utom två lev- de tillsammans med endast en förälder medan de övriga två barnen lev- de med båda föräldrarna. Två av barnen levde tillsammans med den friska föräldern men hade båda två levt tillsammans med den psykiskt sjuke föräldern men valt bort detta alternativ. Av de barn som intervjua- des var ungefär hälften i början av sina tonår och hälften i slutet av den- na period och på väg in i vuxenlivet.
Det framkom att de barn som befann sig i början av tonårsperioden ver- kade hantera förälderns psykiska sjukdom annorlunda än de lite äldre
bra, men det fanns också barn som inte märkte någonting. De ägnade mycket tid åt föräldern och valde att inte vara med kompisar när föräl- dern mådde psykiskt dåligt. Bland de äldre barnen tedde sig situationen lite annorlunda, de beskrev perioder bakåt i tiden när de själva mått psy- kiskt dåligt; depressioner, självskadebeteenden och självmordsförsök, men att de nu befann sig på väg ut att skaffa egna liv. Dessa barn sum- merade mer sina liv vid intervjutillfällena, trots att föräldern inte alltid var psykiskt stabil, medan de andra barnen var mitt uppe i ett skeende. Samtliga barn upplevde att de lagt märke till att föräldern inte mådde psykiskt bra. Några barn hade svårare att urskilja förälderns psykiska symptom och gav mer diffusa och vaga beskrivningar men menade att de inte riktigt kände igen föräldern i vissa perioder. Några barn beskrev sin förälder så här
”hon mår inte bra och håller sig borta från folk och sånt”
och
”ibland är hon deppig och ligger bara i sängen och det var så jag
märkte liksom att det var någonting”.
Barn med föräldrar som hade en psykosliknande sjukdom kunde också beskriva mer expressiva drag hos föräldern såsom:
”/…/ snäll och trevlig och sen helt plötsligt blir hon elak och säger
konstiga ord och …hon blir våldsam”
och,
”men det har ju varit jobbigt med pappa också när han har kommit hem med polisen eller inte kommit hem på flera dar”.
Ett barn beskrev sin situation såhär:
”jag var väldigt mycket sådär att jag fick ta hand om mig själv, jag fat- tade väl att det skulle jag göra, det blev väl en sån grej och sen var hon inne mycket i sin värld…”
Skuld
En flicka var när hon var liten säker på att hon orsakat förälderns psy- kiska sjukdom eftersom hon skolkade från skolan
Informanten: ”jag har alltid trott att det var mitt fel när jag var liten” Intervjuaren ”hur kommer det sig?”
Informanten:” vet inte, jag tror att det var jag som var för jävlig så att hon blev så ett tag för jag förstod inte vad som hände, jag vet fortfaran- de inte vad som ja jag har inte blivit så mycket informerad, jag har varit här medan hon har varit sjuk /../ när jag var 14 så var jag riktigt för
ska du stanna hemma och så fick jag stanna hemma från skolan för att hon tyckte att jag skulle det…”
Samma flicka flyttade också hemifrån en period pga de konflikter som uppstod mellan föräldrarna då hon uppfattade att den friska föräldern inte orkade med situationen och flickan inte ville vara en belastning för denna.
Att be om hjälp upplevde ett barn som svårt för då skulle kanske risken vara stor att barnet inte skulle få bo kvar hos föräldrarna eftersom de skulle uppfattas som olämpliga och då skulle barnet ta på sig skulden för detta. Ett annat barn berättar om den skuld barnet känt i samband med att föräldern blivit försämrad, men att med hjälp av en gruppverksamhet har barnet förstått att det inte varit barnet som orsakat förälderns psykis- ka tillstånd.
Ansvar
Att ta ansvar för sin förälders psykiska tillstånd var ett genomgående tema i barnintervjuerna. Flera barn kunde känna att de försökte hjälpa föräldern att må bättre och att avlasta föräldern. En flicka som upplevde att hon fick ta vuxenansvaret i familjen, beskrev också vilka konsekven- ser det fick för henne
”i och med att jag har varit den som har varit vuxen i vår familj, det känns som om man har varit tvungen att växa upp mycket snabbare på grund av att mamma inte hade förståndet nog så det har ju blivit så ofta bland mina kompisar oftast varit såna som inte haft några kompisar och jag har tagit hand om dom och känner mig som en bättre människa då, det har ofta varit så”
Ett barn gav uttryck för att om hon skulle bli placerad i en stödfamilj så skulle ingen hjälpa hennes mamma
”och jag kände nej men tänk så sätter dom mig i en ny familj och kom-
mer jag att orka det och sådär, vem ska ta hand om mamma?”
Ansvaret för föräldern kunde leda till att barnen kände maktlöshet i sin situation. Ett barn beskrev att hon får återkommande depressionsperio- der med inslag av självskadehandlingar då ansvaret för moderns psykiat- riska tillstånd blir för stort och barnet fick inget gehör från den psykiat- riska vården där föräldern brukade vårdas. Ett annat barn har gjort ett antal självmordsförsök pga omgivningens oförmåga att se att hon be-