Barnens utsagor om sitt lärande i olika former av förskoleklass

”I skolan lär man sig”

Vi ställde frågan till förskoleklassbarnen på de båda skolorna om de visste varför de går i förskoleklassen. Vi fick då ett varierat svar från barnen på de båda skolorna sinsemellan. Fyra av de tio barnen på Pilotskolans förskoleklass berättar att de går på skolan för att lära sig saker samt att de tidigare gick på dagis innan de började i förskoleklassen. Resten av barnen har svårigheter att motivera varför de går i förskoleklassen. Samtliga intervjuade förskoleklassbarnen på Andersskolan, kan alla redogöra varför de går i förskoleklass. Med undantag för en pojke som har svårigheter med att motivera sitt svar. Några motiveringar till varför de går i förskoleklassen följer nedan.

För att jag skall lära mig sånt som jag inte har lärt mig innan. (Flicka, 6år, int.)

För att lära mig, det bästa jag vill lära mig är klockan och spela instrument. Jag går på musikskola och filmskola och skola. (Flicka, 6år, int.)

När vi frågar barnen från de båda verksamhetsformerna om vad de får lära sig i förskoleklassen får vi blandade svar. Det vanligaste svaren vi fick var relaterade till teoretiska kunskaper såsom läsning, skrivning och matematik. Samtliga barn från Pilotskolan och sex barn från Andersskolan, varav tre flickor kopplar till de teoretiska kunskaperna. De övriga barnen lär sig saker som är av mer praktisk karaktär.

Summering

Enligt Pramling Samuelsson och Sheridan (1999) erövrar barnen omvärlden genom leken när de utforskar och försöker förstå sig själva och sin omgivning. De menar också att det går knappt att skilja lek från lärandet. Via leken så stärker barnen det sociala, känslomässiga, motoriska och intellektuella egenskaperna. Karakteristiskt med leken är

att den är kognitiv och symbolisk för barnen samt också målstyrd och medveten från barnets vy, d.v.s. att barnen har intentioner med leken. Leken har betydelse för barns utveckling av språket, förmågan att känna empati och medkänsla samt fantasin och hur barn i leken visar respekt för varandra. Genom att ta del av Pramling och Sheridans forskning förstår vi att barnen kan ha problem att formulera sin syn på lärande i förskoleklassen eftersom de kan finna svårigheter med att skilja på lek och lärande. Det är därför förskoleklassbarnen talar varmt om leken i stället för lärandet.

Metakognition – ett stöd för lärande – lära för att lära

Vi urskiljer likheter när vi frågar förskoleklassbarnen på de båda skolorna om vad de får göra tillsammans med de äldre barnen när det är lektion. Barnen ger oss bilden av att deras syn på lärande ofta kopplas samman med lek och att ha kul.

Leka med faddrarna på torsdagarna. (Pojke, 6år, ej int.)

Jag får göra roliga saker, träna lucia och så. (Flicka, 6år, ej int.)

Pilotskolans förskoleklassbarn berättar om sin tid tillsammans med sina faddrar i ettan, då de får leka och pyssla tillsammans. Sex av åtta barn i förskoleklassen på Andersskolan har svårigheter att berätta vad de får göra tillsammans med de äldre barnen när det är lektion. De två barnen som kan motivera vad som sker vid lektionstillfällena, berättar båda om klassens timme som en lärande situation.

Klassens timme. Det är skoj. (Pojke, 6år, int.)

Vi har klassens timme på fredag. (Flicka, 6år, int.)

På frågan om förskoleklassbarnen skulle vilja arbeta ännu mer tillsammans med de äldre barnen svarar sju barn av tio på Pilotskolan att de inte vill det. Motiveringar som ”Jag vet

inte” och ”Jag vill inte det” speglar majoriteten av förskolebarnens utsagor. Hälften av

åtta förskoleklassbarn på Anderskolan vill inte heller arbeta mer tillsammans med de äldre barnen. Vår tolkning av barnens utsagor är att deras bild av lärandesituationen är

oklar, då deras metakognitiva förmågor upplevs outvecklade. Evenshaug och Hallen (2001) menar att barn i förskoleådern har förutsättningar till metakognitiva förmågor. Men att barnen inte själva tror att människorna i deras omvärld uppfattar det. Barn föds med lust och förmåga att erfara och lära i ett kontinuerligt samspel med omgivningen. De första åren i ett barns liv består av ett ständigt utforskande av omvärlden, vilken det erövrar genom att utveckla kunskaper av olika slag. Metakognition är därför ett användbart verktyg att arbeta vidare med dessa medfödda egenskaper. Enligt Pramling (1987) Begreppet innebär att tänka och vara medveten kring olika kognitiva processer, exempelvis att komma ihåg, att lära sig, att planera, att lösa problem och att förstå. Pramling menar att metakognition inte i första hand handlar om att undervisa om metakognition utan snarare att undervisa om ämnesinnehållet på ett metakognitivt sätt, det vill säga att i det vardagliga skolarbetet praktisera konkreta problemlösningstekniker.

Summering

Vi hävdar därför att denna förmåga behöver tränas upp genom dialog med vuxna eller pedagoger, som visar att de förstår att barnet har den metakognitiva förmågan. Om man inte känner till sin lärandesituation och vad lärande innebär, kan det upplevas som svårt att koppla det till de lektioner som förskoleklassbarnen har tillsammans med de äldre barnen. Här menar vi att en utvecklad metakognitiv förmåga hos barnet hade kunna beskriva sin lärandesituation tydligare än vad barnen på Pilotskolan och Andersskolan i sina utsagor har gjort. Vi har en kännedom till att barnen har denna förmåga, men att de inte har utvecklat denna egenskap till att uttrycka sina metakognitiva tankar. Exempel på detta urskiljer vi i utsagorna från barnen där de talar om lektionerna som roliga och lustfyllda, när de istället hade kunnat berätta vad de hade lärt sig vid tillfället. Detta kan vi få bekräftat i våra observationer som visar att förskoleklassbarnen har lektioner tillsammans med de äldre barnen, men att det varierar beroende på vilken skola förskoleklassbarnen går i. Detta eftersom de arbetar olika mycket integrerat mellan de olika åldersgrupperna.