Vilan då barnen i förskolan ska sova är ett nästan outforskat område. Jag har hittat en handfull studier om förskolans vila inom ramen för forskning om förskolan (Ben-Arî, 1997; Gandini, 2002; Larsson & Abrahamsson, 2005;
Siren-Tiusanen & Robinson, 2001). Fokus ligger främst på hur man bäst organiserar vila, hur barn socialiseras eller är beskrivningar av hur en vila kan gå till. Här följer en kort beskrivning av dessa studier samt av texter som mer kan ses som tips för förskolan om hur vila ska organiseras
Hur små barns sömn påverkas av flexibiliteten i förskolans sovrutin och förskolepersonalens förmåga att ta hänsyn till barnets individuella sömnbe-hov har studeras i en finsk studie. Siren-Tiusanen och Antola Robinsons (2001) jämför fyra småbarnsgrupper3 och visar att det finns tre faktorer som spelar roll för barnens sömnkvalitet: att barnen får sovtid anpassad till sin egen ålder och sömnbehov, att nära dialog förs med föräldrarna om barnets sömn och att det finns en medvetenhet om lämplig sovmiljö. Studien lyfter frågor om huruvida barnomsorg och hem samarbetar så att de tar hänsyn till det individuella barnets biologiska sömn- och vakenhetsrytm. Vidare lyfter
2 Både förskollärare och barnskötare kommer att benämnas pedagoger i studien då ambitionen inte är att undersöka förskolans olika yrkeskategorier
3 Begreppet som används i originaltexten är toddler-infant groups. Barnen var från sex måna-der och upp till ca två år.
13 de frågor om vilken påverkan organisationen av förskolans vila har på bar-nens sömnkvalitet. De menar att det finns mycket lite forskning och medve-tenhet om vilken betydelse vilan har inom ECEC (Early Childhood Educat-ion and Care) – forskningen. Enligt Siren-Tiusanen och Robinsons saknas teoretisk kunskap hos pedagogerna om hur barns sömnbehov fungerar och förändras under de första åren i livet. Detta är deras tolkning av hur barnom-sorg/förskola har uppfattat barns behov av sömn. De menar att förskolans organisation av olika pedagogiska aktiviteter väger tyngre än barns biolo-giska behov av sömn. Avslutningsvis drar Siren-Tiusanen och Robinson slutsatsen att det vore värdefullt om pedagogerna blev medvetna om sam-bandet mellan barns sömnbehov och hälsoaspekter, t.ex. att om det enskilda barnet får sova i förhållande till sin sömncykel skulle det vara piggare, fris-kare och lära sig mer (Siren-Tiusanen & Robinson, 2001).
En annan studie som knyter an till sömn och hälsa är en utvärderingsbe-dömning med frågeställningen: är det hälsosammare för barn att sova ute än inne i förskolan (Larsson & Abrahamsson, 2005). Författarna visar att för-äldrar och pedagoger upplever att barnen blir friskare men att det utifrån underlaget studien bygger på, inte går att ge några absoluta bevis för detta då det finns alltför många faktorer att väga in som också påverkar barnens hälsa.
I studier av svensk förskola nämns ibland vila och sovande i förbifarten, dvs. på så vis att det är en aktivitet som ingår i förskoledagen men som man inte fördjupar sig i (se t.ex. Johansson, 2005; Markström, 2005; Simonsson
& Thorell, 2010)
Ett par studier beskriver och diskuterar hur vilan är organiserad i en ja-pansk (Ben-Arî, 1997) respektive i en italiensk förskola (Gandini, 2002).
Gandini (2002) beskriver, i en amerikansk tidskrift för förskollärare, hur vilan utformas för fyra grupper av barn i olika åldrar, i en förskola i Reggio Emilia i Italien. I artikeln med den poetiska titeln ”Three Episodes and a Lullaby” beskrivs hur de lite äldre barnen i förskolan antingen blir vägledda av en pedagog eller hjälper varandra för att komma i ordning inför vilan. De minsta barnen blir vyssade och lagda att sova med hänsyn till vad deras för-äldrar berättat att de är vana vid. När barnen lagt sig lyssnar de på musik och blir omstoppade av en vuxen. Gandini (2002) beskriver att ju äldre barnen är desto mer får de vara med och organisera hur sovplatser ska vara placerade och vem de ska sova bredvid.
Av ovanstående studier ligger Ben-Arîs, som har fokus riktat mot ”the place of body practices” (Ben-Arî, 1997, s. 1), närmast min studie. Ben-Arî beskriver hur vila görs som en kroppsligt socialiserande aktivitet. Han visar hur de japanska barnen som är vana vid samsovning med sina mammor blir avvanda från detta av pedagogerna för att gradvis sova allt självständigare.
Pedagogerna hjälper barn som har svårt att komma till ro genom att ligga bredvid dem. Han beskriver att detta är något som vissa barn behöver medan andra barn bara har behov av en vuxen som sitter bredvid. I studien framstår
14
detta sätt att sova med barn som mycket exotiskt och typiskt japanskt, men utifrån ett svenskt förskoleperspektiv är det en organisation som känns igen i (se kap. 4). Ben-Ari lyfter också fram hur vilan organiseras. Det sätt som pedagogerna lugnar och tröstar barn som har svårt att somna blir ett sätt att anpassa barnen till ett liv i en grupp. Hans studie handlar om att man genom samsovandet på vilan också lär sig hur man blir japan, ”becoming Japanese”
(Ben-Arî, 1997, s. 52).
En annan form av texter jag funnit om vila i svensk förskola skulle kunna beskrivas som metodikböcker för förskollärare. Ett exempel som publicerats i flera upplagor är ”Små barn i förskolan” Niss och Söderström (2006) där kapitlet ”vilan” (s103ff) ger förslag på hur man ska organisera vila. Förfat-tarna menar att det är bra om barnen har fasta sovplatser och att många barn vill ha olika typer av trygghetssaker när de ska sova. De menar vidare att man bör ta hänsyn till individuella behov och ha ett pågående samtal med föräldrar om barnens sovvanor. Samma typ av texter kan man även hitta i facktidningar för förskollärare, exempelvis Förskolan4 (se ex Lärarförbun-det). I den tidningen förekommer även reportage av typen så här organise-rar vi vila på vår förskola. På www.forskoleforum.se (Studentlitteratur, u.å.) som vänder sig till förskolepersonal hittar man förslag på en checklista för planering av vila. En likhet mellan dessa olika källor är att de består av för-slag på hur vilan ska genomföras av pedagogerna. Min uppfattning är att dessa förslag baserar sig på yrkeskunskap, dvs. praktisk erfarenhet bland pedagoger i förskolan, om vad barn behöver för vila och hur detta planeras in i förskolans organisation.
Ytterligare en form av litteratur som mer fokuserar på råd om små barn och sömn är utbildnings- och upplysningsmaterial exempelvis i form av in-formationsbroschyrer från BVC, om hur man bäst får barn att sova och hur mycket och var de bör sova (t.ex. Kreutz Wirfelt, 2012). Dessa råd riktar sig oftast till föräldrar men man kan anta att de även lästs av pedagoger i försko-lan.
En avhandling i pedagogik som intresserat sig för hur föräldrar resonerar kring små barns sömn är Nikolovas (2001). Hon konstaterar att barns so-vande främst studerats inom psykologi och att det är rimligt att anta att för-äldrars och professionellas idéer om sovande är påverkade av sådana rön (se vidare Nikolova 2001). Övre medelklassföräldrars föreställningar om hur små barns sömn och hur sömn/sovande och sömnvanor blir en del av bar-nens socialiseringsprocess står i fokus för Nikolovas studie. Hon har haft som mål att studera hur ”sömnpraktiker kan förstås som en reproduktion av habitus” (Nikolova, 2001 s. 53). Hennes studie visar att föräldrarna beskriver gränssättning och rutiner kring sömn och sovande som något viktigt. Trygg-het för de små barnen beskrivs som kroppslig närTrygg-het, lugn, harmoni och undvikande av konflikter. Nikolovas studie behandlar inte barns sömn utan
4 Förskolan är Lärarförbundets yrkestidning för förskollärare.
15 vuxnas (föräldrars) föreställningar om densamma och barns socialiserings-process.
En studie gjord i barns vardagliga hemmiljö som ligger teoretiskt, meto-diskt och innehållsligt nära min studie är Sirotas (2006) ”Habits of the hart”.
Där undersöks hur barn och föräldrar gör läggningsrutiner med målet att leda fram till att avsluta barnets dag med någon form av att säga god natt. Sirota (2006) menar att genom en grundlig analys av läggrutiner, som en del i det vardagliga livet, vinns kunskap om hur barn och föräldrar gemensamt med sina handlingar samarbetar för att genomföra closing routines. Att barn och föräldrar gör detta tillsammans medför att barnen fostras till att bli självstän-diga och kapabla att ta egna initiativ samtidigt som de får en växande för-måga att relatera till andra (Sirota, 2006).
Föreliggande studie, Små barns sociala liv på vilan, undersöker i huvud-sak de aktiviteter som små barn och pedagogerna i förskolan ägnar sig åt i samband med småbarnsavdelningens vila. Jag har funnit att barns deltagande på vilan ett område som är relativt outforskat. Trots att de barn som är i fo-kus i den här studien ska sova, sover eller just har vaknat, är detta inte en undersökning av sömn, föreställningar om sömn, eller hur man bäst organi-serar en sovvila. I fokus är små barns sociala interaktion och deltagande i en av förskolevardagens återkommande rutiner. Utifrån ett barnperspektiv och med ett etnometodologiskt intresse har studien följande syfte:
Syfte
Studiens syfte är att undersöka hur små barns deltagande i förskolans var-dagsaktivitet vilan organiseras. I fokus är hur barnen praktiserar sin sociala och kulturella förståelse av förskolans ordning och på så vis etablerar olika lokala ordningar som en del i hur de formar sin kamratkultur.
1. Hur organiseras vilan som aktivitet genom deltagarnas handlingar?
2. Vilka sociala, kommunikativa, materiella och rumsliga resurser använ-der barnen för att organisera sitt deltagande unanvän-der vilan?
3. Vilka ordningar etableras eller utmanas av barnen i samspel med andra barn och med pedagoger?
16