Huvudmetoden för datainsamling i denna studie är videoinspelningar av vardagliga aktiviteter i förskolan. Att videoinspelningarna är huvudin-samlingsmetod är en konsekvens av studiens etnometodologiska och samtal-sanalytiska utgångspunkt med intresse av att undersöka vad människor gör tillsammans och hur detta görande går till och är organiserat. Det ligger, som visats i förra kapitlet, i de antagandena samtalsanalys bygger på, att man som data använder inspelningar från naturligt förekommande interaktion som kan tittas och lyssnas på om och om igen (Mondada, 2013).
Utgångspunkten vid filmandet var att komma tillräckligt nära en aktivitet för att kunna fånga upp även tysta samtal/ljud men samtidigt inte störa och vara i vägen. Denna typ av filmande har jag framför allt använt när ett visst barn eller aktivitet varit i fokus. I situationer när jag inte varit klar över vad som är intressant att fokusera på har jag låtit kameran gå och fångat en större del av aktiviteterna i ett rum. Mondada (2006) menar att hur man an-vänder sig av video i inspelningar, är inte bara en metodologisk fråga, utan är i allra högsta grad en del av ett analytiskt ställningstagande. Det är i spelningstillfället man gör en första analytisk bedömning av vad som är in-tressant att fånga med kameran. Det är inte en kopia av verkligheten som fångas utan det man sett genom kameran (Mondada 2006).
36
Inte bara valet av vad man fångar har betydelse utan även hur menar med Luff och Heath (2012) när de säger: ”The choices made when recording can facilitate or undermine subsequent analysis.” (Luff & Heath, 2012, s. 256) Detta instämmer jag helhjärtat i. Hur något är inspelat, från vilken vinkel, på vilket avstånd och hur mycket av en händelse som fångats med kameran påverkar vilka analyser som är möjliga att göra.
Det är viktigt att ha i åtanke att även om man i en analys väljer att lyfta fram en viss aspekt så skulle just den aspekten inte finnas om inte de andra också fanns. Vad man ser som fokus eller inte beror på vad den som gör analysen väljer att fokusera på inte vad som hände i verkligheten. Även när en filmexcerpt är mycket kort och man utgår ifrån den kontext som synlig-görs just där, finns det stora sammanhanget som excerpten kommit ur också närvarande. Detta är en mycket viktig perspektivfråga i denna studie. Redan när jag filmade i förskolan valdes fokus för möjliga analyser. Att vara med-veten om att man ser med kameran och att filmande inte är ett neutralt utan att man redan vid insamlingstillfället gör analyser, är i allra högsta grad ett medvetet teoretiskt perspektivval av mig ( jmf Heath, Hindmarsh, & Luff, 2010; Melander, 2009; L. Mondada, 2006).
För att kunna ta hänsyn till ovanstående förde jag som tidigare beskrivits, fältanteckningar parallellt med filmandet. I dessa finns tankar om analyser och aktiviteter att undersöka närmare både för fältarbetet och för de kom-mande empiridrivna analyserna. Vidare finns där noteringar om förändring i kamerafokus, vinklar och växlingar mellan att filma med och utan stativ.
Jag har växlat mellan handhållen kamera och kamera på lättflyttat stativ.
Fördelen med stativ är att filmen blir mycket mindre skakig och att det möj-liggör att stå still med kameran längre stunder även när man filmar i konstiga lägen9. Under fältarbetets gång har jag växlat mellan tre olika kameror, bero-ende på vilken av dem jag haft tillgång till. I huvudstudien användes kame-ror med intern hårddisk och batterier med lång laddningstid vilket möjlig-gjorde att filma mycket längre sammanhållna sekvenser.
När jag filmade var målet att fånga så mycket av deltagarna som möjligt.
Detta kan vara problematiskt i en förskolemiljö då den alltid involverar många personer. Här blir den etnografiska kunskapen viktig då den ger möj-lighet att i viss mån förutsäga var det kommer att uppkomma intressanta situationer. Mondada (2012) menar att för att fånga deltagarnas interaktion i ett vanligt samtal så bör kameran positioneras i blickhöjd. I denna studie får det konsekvensen att mycket är filmat i ungefär blickhöjd för en två-åring.
Genom detta blir det förhoppningsvis möjligt att fånga förskolevardagen mer utifrån barnens perspektiv och göra analyser utifrån deltagarorientering. Rent filmmässigt kan man konstatera att man fångar andra saker på film när man har kameran i barnens höjd än när man befinner sig på vuxenhöjd i rummet.
9 Exempelvis intryckt i ett hörn, böjd under hylla eller annat obekvämt.
37 Kamerapositioneringen får konsekvenser för vad som är möjligt att göra i analysen. Det finns ofta aktiviteter som verkar intressanta precis utanför kamerans fokus. Men utifrån kriteriet att man faktiskt ska kunna följa inter-aktionen i filmen och att filmen ska vara kvalitetsmässigt möjlig att analy-sera får man naturliga begränsningar i urvalet av data (jmf Luff & Heath, 2012). I några fall går analyser att göra trots att någon tillfälligtvis befinner sig utanför kamerans fokus. Ett exempel på en sådan situation kommer i excerpt 6:1, när analysen kommer att grundas på hur ett annat barn orienterar sig mot det som händer precis utanför det som fångats av kameran. Att det är en utmaning med film på många sätt sammanfattas mycket träffande i föl-jande:
video raises a far wider range of issues than those typically discussed. In-deed, its use presents challenges at almost every stage of the research pro-cess, whether these are: choosing where, what and when to film; how to cate-gorize and transcribe the data that are collected; how to select fragments to analyse from a corpus; how to develop an analysis that resonates with the collected materials and how to present analyses to audiences or in convent-ional research publications. (Luff & Heath, 2012, s. 256)
Förutom de aspekter med filmande som diskuterats ovan påverkades datain-samlingen i förskolan och framför allt filmandet på vilan av hur vana barnen var vid att jag var i rummet och filmade. På vilan var valen kring vad och varifrån något kunde filmas en balansgång mellan att fånga så mycket som möjligt av aktiviteterna och att inte hindra eller störa barnen som skulle sova.
Till följd av detta valde jag vid de första fältdagarna i maj och augusti att placera kameran på en fast plats i rummet. Det gjorde att jag filmade från en plats nära dörren med kameran på ett lågt stativ för att vara ur vägen för barn och pedagoger (se ex bild VIII). Det var möjligt att panorera rummet men inte att komma nära aktiviteter i andra änden av rummet. Längre in i fältar-betet, när barn och pedagoger blivit bekväma med att jag filmade, och inte ägnade mig någon större uppmärksamhet, kunde jag flytta mig runt i rummet och filma från olika platser med kameran antingen på stativ eller i handen.
Tack vare detta blev det möjligt att filma barn som redan lagt sig snett ovani-från på nära håll och därigenom fånga små gester, tysta ljud och samtal mel-lan barnen som låg ner.
Ljudet är inspelat med kamerans internmikrofon och har en tekniskt hög kvalité men det är ändå många gånger svårt att urskilja enskilda ljud. De problem som finns med ljudkvalitén har att göra med att inspelningarna är gjorda i en miljö där många olika saker pågår samtidigt. I inspelningarna från vilan tillkommer även bakgrundsmusik som ytterligare försvårar hör-barheten i tal. Att använda kamera med internmikrofon är också ett val som gett mig analytisk frihet att under fältarbetet välja filmfokus i stundens ana-lys av en situation.
38