Efter en intervju ska samtalet transkriberas vilket är viktigt att göra så fort så möjligt efter samtalet eftersom forskaren då fortfarande minns samtalet väl men också för att efter materialet genomgått en första analys kan forskaren klarlägga olika intressanta aspekter som hen senare kan ta med i de fortsatta intervjuerna (Zetterquist & Ahrne, 2015:53). Brinkmann och Kvale beskriver en transkription som en konstruktion från ett verbalt samtal till en skriftlig text (Brinkmann & Kvale, 2013:210). Att transkribera samtalet från en muntlig till en skriven struktur är i sig ett första steg i analysen men ger också en ordning som gör materialet mer mottagligt (ibid: 206). Vem som transkriberar kan variera men författarna råder att studieförfattaren själv ska göra det, för att försäkra att de detaljer som kan vara viktiga för den specifika analysen skrivs ner. Att transkribera sin egen intervju ger också ett tillfälle att börja analysera innebörden av vad som sades under intervjun. Regler för hur en transkribering ska gå till, vad som ska skrivas med och inte, finns inte. Däremot är det viktigt att reflektera över vad som är viktigt för studiens analys och resultat, utifrån syfte, frågeställningar och den teori som valts (ibid: 207,210). När samtalet transkriberats ska informationen från intervjun analyseras. Rennstam och Wästerfors skriver att analysen ska bilda ett avsnitt där vald teori och tidigare forskning kopplas till det insamlade materialet. Det handlar dock inte enbart om att tillämpa sin valda teori, utan också om att utveckla och ifrågasätta teorin (Rennstam & Wästerford, 2015:221). Vidare pekar författarna på att det finns det tre grundläggande arbetssätt vid en samhällsvetenskaplig analys, nämligen: sortering, reducering och argumentering. Att sortera materialet skapar en typ av ordning och överskådlighet som går i hand med den
teori som valts för studien (ibid: 220). Reduceringen innehåller nödvändiga val som forskaren måste ta för att sålla bland det data som samlats in – det är alltså omöjligt att visa allt material i studien. Att välja och välja bort data beskriver författarna som en delikat uppgift där forskaren inte kan välja utefter vad hen behagar, utan utefter att det ger en god representation av det insamlade materialet. Den reducerade informationen ska i studien återges selektivt men samtidigt på ett rättvisande sätt (ibid: 221, 228). Att sedan argumentera är enligt författarna en viktig punkt för att forskaren ska skapa ett oberoende i samband till expertis på området – tidigare studier och teorier (ibid: 231).
4.4.1 . Transkribering
Jag har själv transkriberat intervjuerna efter att ha lyssnat på det inspelade materialet samt utefter de anteckningar jag gjorde under intervjuns gång. Intervjuerna har varierat i tid mellan 40 minuter och en timme vilket gjort att det har tagit mellan fyra och sex timmar att transkribera. Transkriberingen har skrivits ut i anslutning till, eller åtminstone samma dag som intervjun, förutom en av intervjuerna som transkriberades nästan en vecka efter tillfället på grund av tekniska problem. Trots att det varit tidskrävande har det varit en fördel att själv transkribera eftersom jag under transkriberingen har analyserat materialet och har ibland under lyssnandet fått ett annat perspektiv på berättelsen vilken förändrat min uppfattning som jag hade från början. Genom att själv transkribera har jag också uppfyllt de etiska krav och konfidentialavtalet som har utlovats till intervjupersonerna. De anteckningar som har gjorts under intervjun har bland annat innehållit allmänna kommentarer som berör olika funderingar eller känslor som uppkommit under intervjun, och som avhandlats senare i resultatet. I analysarbetet har jag flera gånger återvänt till inspelningarna för att kunna tolka hur intervjupersonen sagt en mening och på så sätt lättare kunna tolka vad hen menade, utifrån hur hen uttryckte sig vad gäller röstläge och tonfall.
4.4.2 . Analys
När transkriberingen av alla tre intervjuer var klar började jag att analysera den information jag fått ut. All data, både från den strukturerade- och semistrukturerade intervjun sammanfattades och delades sedan upp i olika grupper. Familjehemsstatistiken från de olika kommunerna räknades ihop både hela för hela Småland men också för de olika kommungrupperna var för sig. Kommunerna delades in i tre olika grupper för att lättare kunna se om det fanns ett geografiskt samband mellan statistiken och de svar mina tre respondenter gav i de semistrukturerade intervjuerna. Statistiken sammanfördes sedan
i olika diagram och för att lättare förstå och se samband valde jag att färglägga diagrammen och dess innehåll lika, exempelvis fick en och samma kategori (till exempel ensamstående med placerat barn) samma färg i alla diagram. På detta sätt har jag sorterat ut relevant material likt Rennstam och Wästerfors (2015:220) beskriver.
Den transkriberade informationen färglades på liknande sätt för att sortera ut relevant information för just mina frågeställningar. Information som jag tolkade som likvärdig i alla intervjuer markerades med en och samma färg. Citat som jag ansåg viktiga att ta upp markerades även de men med understrykningar istället för överstrykning för att särskilja att jag där ville ha respondentens exakta uttalande. Precis som Rennstam och Wästerfors menade (2010:221,228) fick jag senare dock sålla bort mycket av informationen för att kunna skapa ett resultat som pekade åt rätt håll samt gick i linje med mitt syfte. Att jag valde endast vissa delar av transkriberingen beror på att just de delarna hittade jag ett tydligt samband med tidigare forskning och teori till, samt kunde ge svar åt mina frågeställningar. Det jag istället lämnade kvar var enligt mig väldigt intressant men tillförde inte något i mitt resultat utifrån vilket syfte min studie har.
4.5 . Urval
En avgörande faktor för studiens resultat är vilka, samt hur många personer som väljs till att vara intervjupersoner. Vilka som sedan väljs är beroende på studiens syfte samt frågeställningar. Urvalet för vilka respondenter som väljs kan ske i två olika steg – det första där man väljer vilken organisation som ska förfrågas och sedan i det andra steget väljs respondenterna. Att organisationen förfrågas först kan underlätta genomförandet då tillåtelse för att få intervjua anställda behövs oftast från högre nivå (Zetterquist & Ahrne, 2015:39-40). Oftast är det inte nog att intervjua en eller två personer utan författarna pekar på att genom att intervjua sex till åtta personer ökar säkerheten för att det insamlade materialet är oberoende av individers personliga värderingar och upplevelser. Samtidigt kan forskaren uppleva en så kallad teoretisk mättnad7 vilket kan göra att endast ett mindre antal intervjuer kan räcka (ibid: 42). Detta kan kopplas till Thomsson som skriver att antalet intervjuer som ska göras beror på hur många intervjuer som bör göras för att kunna uppfylla frågeställningarna. Ju mer fokuserad frågeställning studien har, desto färre intervjuer kommer forskaren att behöva göra. Dock kan det vara en god tanke att bestämma ett ungefärligt antal tänkta intervjuer för att kunna planera därefter (Thomsson,
2011:55). För att uppfylla min första frågeställning, var mitt mål att följa tvåstegsurvalet och därför få kontakt med en anställd inom individ- och familjeenheten, gärna chefen, i varje kommun i Småland samt på Öland. Senare valde jag ut fem stycken personer, från fem olika kommuner som jag valde utifrån svaren jag fick in från den första delen. Svar som gjorde att respondentens valdes ut till en andra intervju var bland annat ett visat intresse för ämnet, ett på något sätt avvikande antal familjehem i jämförelse med andra kommuner eller en kommentar som gick i linje med antagande om heterosexualitet. Som nämnts tidigare delade jag in kommunerna i tre olika grupper beroende av invånarantalet ( se s. 30 för vidare beskrivning och förklaring) och mitt mål var att alla tre typer skulle representeras under de semistrukturerade intervjuerna. Dessvärre var många av socialarbetarna högt belastade och hann inte med ett möte för intervju vilket gjorde att jag till slut kunde intervjua tre personer som på något sätt hade ett ansvar för utredning av familjehem – antingen socialsekreterare eller enhetschef. De tre intervjupersonerna kunde sedan representera två kommungrupper, av tre. Urvalet som jag gjorde, där jag valde ut respondenter medvetet utefter ett visst ämne, kallas enligt Denscombe subjektivt urval vilket betyder att urvalet ”handplockas” för undersökningen. Forskaren har vid urvalets skede en kännedom om olika personer och/eller situationer som studien har som syfte att undersöka. Därför väljer forskaren medvetet ut vissa individer eftersom det troligtvis är just dem som kan bidra med den mest värdefulla och intressanta datan. En fördel med ett subjektivt urval är att forskaren kan närma sig de personer eller händelser som verkar intressant och väsentlig för studien. Istället för att koncentrera på olika fenomen eller beteenden som kan verka typiska, kan forskaren fokusera på de olika fenomen som är viktiga för den aktuella undersökningen. Det gör också att studien blir mer informativ än konventionella sannolikhetsurval (Denscombe, 2016:37,38).
Mitt mål att intervjua fem olika anställda inom Individ- och familjeomsorgen grundade sig dels på att alla kommungrupper skulle representeras, dels på att få ett tillräckligt antal respondenter så jag kunde jämföra deras svar med varandra och på så sätt kunna avgöra om jag hittade ett samband. Att jag senare endast lyckades få tag i tre respondenter visade sig i slutändan att inte vara speciellt missgynnande. Efter den tredje intervjun kände jag med teoretiskt mätt då alla tre respondenter svarade med liknande svar på alla teman jag valde att fokusera på i min intervju. Eftersom ingen av de tre intervjuerna var speciellt missvisande från en annan har jag valt att tolka min data som representativ, trots ett lågt antal respondenter.
Mina respondenter till min kvantitativa del har inte handplockats på samma sätt. Eftersom jag ville kontakta varje kommun i Småland valde jag att i första hand vända mig till kommunens enhetschef för individ och familjeomsorg. De har i sin tur kunnat vidarebefordra mina frågor till ansvarig socialsekreterare eller svarat själva. Sammanlagt tillfrågades 33 kommuner och svar uteblev från nästan en tredjedel – 9 kommuner. Utöver dessa svarade tre kommuner att de skulle återkomma utan att senare lämna svar trots påminnelse. Ytterligare fyra kommuner lämnade svar att de på grund av hög arbetsbelastning inte hade tid att svara på mina frågor men de önskade mig alla lycka till. Eftersom 7 av dessa 16 kommuner kom från Kronobergs län (vilket betyder att jag endast fick svar från 1 kommun från detta län) valde jag att räkna bort Kronobergs läns kommuner och svar från mitt resultat vilket gjorde att jag fick en svarsfrekvens på 76 %. Eftersom de kommuner med hög arbetsbelastning gav ett svar, dock inte ett svar utefter mina frågor, valde jag att räkna bort dessa från svarsfrekvensen och fick då istället ett svarsantal som representerar 64%. En svarsfrekvens på 64% är enligt Barmark och Djurfeldt fullt acceptabelt och resultatet riskerar inte att bli snedvridet. Författarna fortsätter och pekar på att svarsfrekvensen är valid så länge bortfallet inte är systematiskt. (Barmark & Djurfeldt, 2015:81). I och med att de kommuner som inte har svarat är utspridda runt om i hela Småland samt att de består alla av olika invånarantal – både små-, mellan- och stora kommunersmå-, anser jag mitt resultat som godtagbart.
Dencombe förklarar att det största problemet med låg svarsfrekvens är att forskaren inte har någon aning om huruvida de svaren som uteblev, skilde sig från de svaren som synliggjordes. Om de som inte svarade verkligen skilde sig på ett markant och relevant sätt från dem som svarade, blir de data som är tillgänglig för forskaren snedvridna eftersom de systematiskt förbiser fakta eller åsikter från den grupp som inte svarade (Dencombe, 2016:44). Om de uteblivna på något sätt hade antagits skilja sig markant från de respondenter som svarade hade mitt resultat med stor sannolikhet kunnat bli snedvridet. Eftersom min svarsfrekvens är så pass högt samt att de svar jag fått inte skiljer sig markant ifrån varandra, utgår jag från att mitt resultat är rimligt. Jag kan också se ett mönster mellan kommunerna vilket gör att mitt antagande är att antalet familjehem inte är en tillfällighet utan mitt resultat kan vara acceptabelt. Dessutom har jag vidtagit åtgärder, som exempel uppföljning, för att i så stor mån så möjligt minimera bortfallet.