5. Kompetens att fatta investeringsbeslut i en AB-AIF
5.3 Bedömning utifrån sysslomannaskap
5.3.1 Sysslomannaskap och dess betydelse i rättsliga sammanhang
Ett uppdragsförhållande som uppkommer genom avtal, där uppdragstagare åtar sig att företa rättshandlingar, sköta ärenden eller ombesörja ekonomiska angelägenheter för annans räkning med stöd av fullmakt betecknas som sysslomannaskap. Föråldrade regler om ifrågavarande rättsförhållande återfinns bland annat i 18 kap. HB, som är än idag gällande rätt. På grund av senare tillkommen lagstiftning har reglerna förlorat sin praktiska betydelse och det kan därför framstå som att sysslomannarättsliga principer saknar ett eget tillämpningsområde.190
Sysslomannarätten kommer emellertid in i bilden i olika sammanhang även inom rätts-områden som täcks av särskild reglering. Inom bolagsrätten görs till exempel ofta
hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning- hänvisning-
186 Prop. 2012/13:155, s. 197.
187 Finansinspektionens hemställan, dr nr 14-5797.
188 Korling, Finansrådgivning, s. 318.
189 Aldén, s. 562.
ar till sysslomannarättslig terminologi i frågor om bolagsledningens ansvar.191 I doktrin finns även en uppfattning om att personer som inte är anställda eller knutna till bolaget som organ-ledamöter betraktas som uppdragstagare eller sysslomän.192 Kommissionsuppdrag och kom-missionslagrens (2009:865) bestämmelser har en vidsträckt analogisk tillämpning när det rör sig om uppdrag som avser immateriella prestationer.193 En tydlig koppling till sysslomanna-skapet görs även i förarbetena till LVF, vars skadeståndsbestämmelse är en prototyp till 8 kap. 28 § LAIF. Där anges att fondandelsägarens skadeståndsskyldighet kan likställas med vad som gäller vid kontraktsbrott eller överträdelse av sysslomannauppdrag.194 Det bör dock noteras att förvaltare av en AB-AIF inte är en syssloman gentemot investerarna i egentlig mening. Till skillnad från en värdepappersfond är en AB-AIF ett självständigt rättssubjekt med alla rättigheter och skyldigheter som det inbegriper. När en AB-AIF sluter avtal om förvaltning, är det inte aktieägarna som ger uppdrag till förvaltaren, utan bolaget. Andelsägar-na kan sålunda inte hålla fondförvaltaren ansvarig med stöd av sysslomanAndelsägar-naregler. En sysslomannarelation föreligger däremot mellan bolaget och förvaltaren, vilket innebär att referenser i fråga om förhållandet mellan förvaltare och styrelse kan göras till regler om sysslomannaskap. Förutsättningar för att sysslomannaansvar föreligger kan således skapa vägledning avseende förvaltarens ansvarsgränser. Det som kommer att beskrivas nedan är en generell sammanfattning av sysslomannarättsliga principer som är relevanta i det aktuella uppdragsförhållandet.
5.3.2 Sysslomannens plikter
Sysslomannaskap förutsätter att huvudmannen är i ett utsatt läge, då han ofta saknar möjlig-heter att kontrollera hur hans intresse tillvaratas. Sysslomannaregleringen avser därför att skydda huvudmannen, något som uttrycker sig genom ett antal förpliktelser som åligger sysslomannen. Dessa förpliktelser är bland andra lojalitets- och lydnadsplikt.195 I lojalitets-plikten ingår dels skyldighet att vårda huvudmannens egendom, dels skyldighet att informera om olika omständigheter som är av betydelse för uppdraget. Omfattningen av informations-plikten är beroende av uppdragets karaktär, men det gäller generellt att huvudmannen ska få veta omständigheter av större betydelse.196 Lojalitetsplikten innebär vidare att huvudmannens
191 Se exempelvis SOU 1995:44, s. 242; Andersson m.fl., 29:4.
192 Dotevall (2015) s. 353.
193 Tiberg & Dotevall, s. 18 och s. 87.
194 Prop. 2002/03:150, s. 116.
195 Jfr Korling, Finansrådgivning, s. 135.
intresse bör sättas i första rummet, vilket i sin tur innebär att hans direktiv är grundläggande i ett uppdragsförhållande.197 När det kommer till professionella yrkesutövare som besitter specialkunskaper brukar rätten att bedöma vad som är lämpligt överlåtas till uppdragstagaren. Uppdragstagare är emellertid ändå skyldig att låta huvudmannen fatta alla viktiga beslut. Ett exempel är när en patient ska avgöra vilken behandling som ska ges. På detta sätt kommer sysslomannens lydnadsplikt till uttryck.198
5.3.3 Ansvar gentemot huvudmannen
En grundläggande förutsättning för sysslomannens ansvar gentemot huvudmannen är att han har agerat utöver vad honom betrott är. Uttrycket innebär ett befogenhetsöverskridande eller en avvikelse från det som har avtalats mellan parterna.199 Med avvikelse i detta avseende menas en avvikelse från uppdragets väsentliga innebörd och inte gällande enskilda detaljer.200 Lagreglerna tar därutöver sikte på andra illojala förfaranden än rena befogenhetsöverskridan-den som kan resultera i ansvar för sysslomannen enligt 18 kap. 3 § HB.201 Oaktsamhet utgör dock en förutsättning för att skadeståndsansvar ska uppkomma. Bedömning av oaktsamhet sker med hänsyn till uppdragsavtalets innehåll. För att bestämma avtalsinnehållet och klargöra sysslomannens uppgifter bör bland annat tillämpliga dispositiva regler användas.202 Har upp-dragstagaren överträtt en norm eller avvikit från givna riktlinjer, finns det en presumtion att han har agerat vårdslöst. Vid kommissionsförhållande har huvudmannen enligt 22 § 1 st. KommL rätt att avvisa avtalet till följd av sysslomannens oaktsamma beteende som innefattar en avvikelse eller en normöverträdelse.203 En uppdragivare ska dock inte ändra uppdragets innehåll utan att upplysa sysslomannen. Om det ändå sker, kommer sysslomannen inte bli ansvarig för en eventuell skada under förutsättning att han har följt givna instruktioner. Inte heller lojalitets- och lydnadsplikten kan grunda ansvaret i dessa fall.204
En annan omständighet som kan påverka ansvaret är uppdragstagarens möjligheter att förutse risker som uppdraget medför. Högre krav på omsorg och oaktsamhet ställs på en professionell yrkesutövare, eller vid uppdrag vars innehåll bestäms i lagregler. Den som anlitar en pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro- pro-
197 Munukka, s. 233 och s. 302; Dotevall (2013) s. 231; Tiberg & Dotevall, s. 29 ff.
198 Dotevall (2013) s. 231 f.
199 Tiberg & Dotevall, s. 29.
200 Dotevall (2013) s. 231.
201 Tiberg & Dotevall, s. 29, Dotevall (2013) s. 231.
202 Dotevall (2013) s. 230 ff.
203 A. a. s. 133.
fessionell uppdragstagare ska nämligen kunna förlita sig på dennes kompetens och kunskap. Som exempel kan nämnas advokat- eller revisorsuppdrag.205 Rådgivare och yrkesutövare för finansiella tjänster är också att betrakta som professionella uppdragstagare. Inom ramen för deras skyldigheter ingår bland annat en långtgående plikt att upplysa uppdragsgivaren om risker som olika placeringar kan medföra. En försummelse i detta avseende medför följaktli-gen skadeståndsansvar.206
5.3.4 Tillämpning av sysslomannaregler i förevarande fall
Enligt de nu beskrivna principerna får huvudmannen kontinuerligt bestämma vilka uppgifter som uppdragstagaren ska fullgöra. På motsvarande sätt skulle det möjligen kunna hävdas att en förvaltare har en skyldighet att rådgöra med styrelsen och följa dess angivelse avseende sitt uppdrag. Slutsatser som följer av sysslomannaregler bör emellertid inte överdrivas i moderna affärsförhållanden. Detta eftersom en modern uppdragstagare har en friare ställning till sin huvudman än vad som gäller enligt sysslomannaregler. En annan skillnad som gör sig gäl-lande är att såväl bolagsledningen som förvaltaren måste ta risker för att uppnå vinst, om än kontrollerade.207 Det är visserligen rimligt att förvaltare ska följa investeringspolicy som överenskommet vid uppdragets uppkomst. Att styrelsen ska ha möjlighet att ändra sig och lämna löpande instruktioner till förvaltare är dock oförenligt med vad som typiskt sett gäller i det aktuella affärsförhållandet. Med hänsyn till att styrelsen ofta saknar yrkesmässig kunskap om hur investeringsavkastning skapas, ska bolaget förlita sig på den professionella uppdrags-tagaren. Om förvaltaren följer givna instruktioner bör ansvaret inte uppkomma även om sty-relsen har ändrat sig avseende uppdragets innehåll. Stysty-relsen är dessutom skyldig att upplysa förvaltaren om alla ändrade förhållanden. Gör förvaltaren sedan en bedömning om att de nya investeringsvillkoren kommer att medföra stora risker för bolaget, ska uppdragsavtalet av-slutas.
I fråga om externt skadeståndsansvar torde vidare sysslomannarättsliga regler ha ännu mindre betydelse. Detta eftersom uppdragstagaren är anlitad av bolaget och i första hand agerar för dess räkning. Vid bedömningen om skadeståndsansvar gentemot andelsägarna ska man därför falla tillbaka på regler i LAIF. I förhållande mellan styrelse och andelsägare gäller istället
205 Dotevall (2013) s. 232.
206 Kleineman (1998) s. 185 ff; NJA 1995 s. 693.
bestämmelserna i ABL.208 Nedan följer en redogörelse för hur kompetensen mellan styrelse och förvaltare bör fördelas utifrån ABL. I nästa kapitel kommer sedan en diskussion kring ansvar enligt LAIF samt huruvida kompetensfördelningen påverkar detta ansvar.