3.1 Inledning
För att kunna diskutera fördelningen av ansvar i en AB-AIF måste först ansvarsförutsättning-arna enligt ABL utredas. Redogörelsen i detta kapitel kommer att beröra både internt och externt ansvar för ledningsorgan i ett aktiebolag. I detta sammanhang är det också på sin plats att beskriva skadetyper, samt diskutera möjligheter att nå framgång med sina anspråk på ersättning för respektive skadetyp.
3.2 Allmänt om skadestånd i aktiebolag
ABL gör inte en uttrycklig koppling till de traditionella begreppen inom skadeståndsrätten (sak-, person- och förmögenhetsskada).96 Den typ av skada som främst aktualiseras i aktiebo-lagsrättsliga sammanhang klassificeras som ren förmögenhetsskada. Möjlighet att få ersätt-ning för denna skadetyp är i svensk rätt mycket begränsad. Det krävs nämligen att skadan vållats genom brott, 2 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207).97 Anledningen till den restriktiva hållningen är att det i princip är tillåtet att orsaka andra förluster av ekonomisk art framför allt på grund av den fria konkurrensen på marknaden.98
Det aktiebolagsrättsliga ansvarssystemet utvidgar skadeståndslagens generella regel om utom-kontraktuellt skadeståndsansvar vid ren förmögenhetsskada.99 De allmänna skadeståndsrätts-liga grundsatserna tillämpas emellertid för att bedöma och begränsa skadevållarens ersätt-ningsskyldighet.100 En av de grundläggande metoderna som aktualiseras i aktiebolagsrättsliga sammanhang är culparegeln. För att ansvar enligt ABL ska inträda krävs att personen i fråga uppsåtligen eller av oaktsamhet har orsakat skadan. Culparekvisitet ger i sig inte någon anvis-ning om vilka aktsamhetsnormer som ska ligga till grund för ansvarsbedömanvis-ningen. Det inne-bär endast att aktsamhet måste iakttas.101 Inom aktiebolagsrätten krävs att handlande eller underlåtenhet ställs mot en viss rättsnorm som skapar en presumtion av oaktsamhet. Har en norm inte följts, finns det mer eller mindre en presumtion för oaktsamhet, vilket gör att perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso- perso-
96 Sandström, s. 399.
97 Se exempelvis NJA 2014 s. 272.
98Andersson (1997) s. 56; Kleineman (1987) s. 83 ff. och 133 ff.
99 Dotevall (2015) s. 516.
100 Andersson m.fl., 29:3; Nerep & Samuelsson, s. 338; jfr Bengtsson & Strömbäck, s. 34.
nen i fråga blir ansvarig för den skada som vållats.102 ABL innehåller en mängd bestämmelser som kan utlösa ledningsorganets skadeståndsskyldighet gentemot bolaget. Därutöver råder en generell omsorgsplikt vars innebörd inte är kopplad till några bestämda normer i ABL.103 Även andra lagar och föreskrifter som ålägger VD och styrelseledamöter vissa plikter mot bolaget kan komma att inverka på oaktsamhetsbedömningen.104
Enligt de allmänna skadeståndsrättsliga principerna består culpabedömningen av en objektiv och en subjektiv sida. Inom aktiebolagsrätten är den i princip objektiv. Det handlar om att klarlägga vilken grad av omsorg och kunskap som man rimligen bör kräva av en person i bolagsledningen. I beaktande tas dels bolagets struktur och storlek, dels vad som är förenligt med god praxis på området.105 Bedömningen görs emellertid i varje enskilt fall, vilket i sin tur innebär att visst utrymme till subjektiva faktorer kan finnas. Bristande ekonomiska eller juri-diska kunskaper kan exempelvis beaktas i samband med jämkning av skadestånd för en icke-professionell styrelsemedlem. Detsamma gäller dock inte för VD:n som förutsätts ha nödvän-diga kvalifikationer för att kunna bedöma möjliga följder av en åtgärd eller ett beslut.106
Normskyddsläran utgör en annan modell som avgränsar ersättningsskyldighet, eller annor-lunda uttryckt kompletterar ansvarsbedömning inom aktiebolagsrätten. Enligt denna uppställs det ett krav på att ett intresse, som avses att skyddas av en åsidosatt handlingsnorm, drabbas av skadan. Ersättning utgår inte för skador utanför den tillämpliga regelns skyddsomfång.107 I aktiebolagsrättsliga sammanhang används läran inom ramen för culpabedömning för att av-göra vilka handlingsnormer som gäller för bolagsledning vid ansvar gentemot externa skade-lidande.108
Ytterligare en begränsning är kravet på att skadeorsakande måste falla inom ramen för bola-gets verksamhet för att ansvar enligt ABL ska aktualiseras. Det kommer till uttryck genom formulering ”vid fullgörande av sitt uppdrag” i 29 kap. 1 § ABL. Verksamhetens art och omfattning samt dess samband med skadeorsakande handling eller underlåtenhet beaktas för
102 Nerep & Samuelsson, s. 346; Båvestam, SvJT 2006, s. 4 f.; NJA 1996 s. 224.
103 Nerep & Samuelsson, s. 346; Taxell (1988) s. 18.
104 Se exempelvis Nerep & Samuelsson, s. 335.
105 Nerep & Samuelsson, s. 337; Taxell (1988) s. 23.
106 Taxell, (1988) s. 23 f. och s. 27; Dotevall (2015) s. 530 f.
107 Dotevall (2015) s. 338.
att avgöra om en uppgift anses ankomma på bolagsledningen.109 När det kommer till ansvars-subjektet innehåller ABL endast regler om ledningsorganets skadeståndsansvar. Utanför faller i princip bolagets egen skadeståndsskyldighet exempelvis vid kontraktsbrott.110 En annan väsentlig princip är att ansvaret är av personlig karaktär. Var och en av ledamöterna och VD ansvarar personligen utifrån sin kompetens trots att styrelsen ses som ett kollegialt organ.111 Det förefaller däremot finnas en presumtion att samtliga medverkande ledamöter kan åläggas ansvaret i samma grad.112
Det aktiebolagsrättsliga ansvaret för ledningsorgan delas generellt sett i två ansvarstyper. Dels finns det ett internt ansvar gentemot bolaget som sådant, och dels ett externt ansvar gentemot aktieägare eller tredje man.113 De ovan nämnda grundförutsättningarna är i stort sett relevanta beträffande såväl det interna som det externa ansvaret. Nedan följer en närmare redogörelse för ansvarstyperna och de rekvisit som uppställs därtill.
3.2 Det interna skadeståndsansvaret
Det interna skadeståndsansvaret anges i första meningen 29 kap. 1 § ABL. Där stadgas att en styrelseledamot eller en VD som genom oaktsamhet orsakar sitt bolag skada vid fullgörande av sitt uppdrag, kan bli ansvarig gentemot bolaget. Oaktsamheten bedöms därtill med ut-gångspunkt i enskilda styrelsemedlemmarnas samt VD:s ställning, uppgifter och skyldigheter inom bolagets organisation. Den rättsliga organisationen drar i detta hänseende riktlinjer för respektive organs ansvar. Den faktiska organisationen kompletterar den rättsliga grunden med konkret material.114 Finns det ett avtal som preciserar fördelning av uppgifter mellan organ, får det betydelse vid ansvarsbedömningen. Med anledning av att den faktiska grunden för ansvar varierar från fall till fall samtidigt som den rättsliga följer av lagstadgade förpliktel-ser,115 är det relevant att kort redogöra för respektive organs uppgifter enligt ABL.
109 Taxell (1988) s. 7 ff. 110 Sandström, s. 400. 111 Dotevall (2008) s. 81f. 112 Se Taxell, FjFT s. 63. 113 Se 29 kap. 1 § ABL. 114 Taxell (1988) s. 16. 115 A.a., s. 18 ff., och s. 35.
3.2.1 Styrelsens uppgifter och plikter
Styrelsen är det överordnade organet och har ett övergripande ansvar för bolagets förvaltning enligt 8 kap. 4 § ABL. Med bolagets förvaltning menas allt som ligger utanför bolagstämmans exklusiva kompetens och som faller inom bolagets verksamhetsföremål. Det i bolagsordning-en angivna föremålet samt det allmänna vinstsyftet med aktiebolags verksamhet i 3 kap. 3 § ABL, konkretiserar vad som innefattas i förvaltningsuppgiften.116 Utöver det ansvarar styrel-sen för bolagets organisation och kan därför delegera vissa uppgifter exempelvis till VD.117 Styrelsen kan dock inte frånhända sig sitt övergripande ansvar genom instruktioner eller överlåtelse av vissa uppgifter till VD eller en utomstående befattningshavare.118 Tillsyns-plikten kvarstår oavsett om en viss uppgift har delegerats, men varierar i omfattning beroende på vilken betydelse uppgiften i fråga har för bolaget.119 Med styrelseuppdrag följer även skyldighet att hålla sig underrättad om bolagets ekonomiska situation genom att bland annat kontinuerligt överblicka att intäkter är tillräckliga för att klara omkostnader.120
3.2.2 VD:s uppgifter och plikter
VD svarar primärt för åtgärder som ligger inom ramen för den löpande förvaltningen.121 Med löpande förvaltning förstås åtgärder av mindre beskaffenhet såsom rörelsedrift, tillsyn över personalen, löpande bokföring och medelförvaltning. Bolagets storlek och verksamhetens art har i detta hänseende avgörande betydelse för vad som kan omfattas av dennes kompetens.122 Utanför faller dock åtgärder som har samband med bolagets skuldbörda eller kreditgivning.123 VD:n har en rättsligt underordnad ställning gentemot styrelsen och måste således följa dess instruktioner enligt 8 kap. 29 § ABL. Ansvar för skada orsakad av VD:n kan därför begränsas om denne har handlat i enlighet med styrelsens direktiv. Graden av VD:ns auktoritet och inflyttande i bolagets organisation iakttas dock i detta sammanhang.124
116 Se SOU 1941:9, s. 321 och Dotevall (2008) s. 100 f.
117 Se exempelvis Dotevall (2015) s. 267 f. 118 Prop. 1997/98:99, s. 79. 119 Dotevall (2015) s. 267. 120 Dotevall (2008) s. 131 f. 121 Andersson m.fl., 29:4. 122 Prop. 1997/98:99, s. 90; Dotevall (2008) s. 104 f. 123 Dotevall (2015) s. 271. 124 A. a., s. 18 ff. och s. 35.
3.3 Det externa skadeståndsansvaret
Det externa skadeståndsansvaret gentemot tredje man regleras i andra meningen 29 kap. 1 § ABL. Med tredje man menas primärt enskilda aktieägare och bolagets borgenärer, men även anställda och andra utomstående.125 Regeln för externt ansvar är tänkt att sanktionera över-trädelse av normer som är uppställda i syfte att skydda tredjemansintresse.126 Av denna anled-ning krävs – utöver vad som anges i paragrafens första meanled-ning – att skadan har uppkommit genom ett agerande i strid med bestämmelser i ABL, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordning. Även agerande i strid med bestämmelser om prospekt i lagen om handel med finansiella instrument (1991:980) föranleder skadeståndsansvar. Överträdelse av de före-skrivna normerna utgör således ytterligare en förutsättning för det externa ansvaret i förhål-lande till det interna.127 Rättspraxis och förarbeten som används till hjälp för lagtolkning iakttas vid bedömning om huruvida en normöverträdelse skett.128 Andra lagar utöver de som nämns i paragrafen kan däremot inte framkalla det externa ansvaret även om culpa är för handen. Av det sagda följer att till skillnad mot det interna ansvaret, för vilket culparegeln med vanlig innebörd accepteras, är ansvaret gentemot tredje man mer begränsat.129 Den som åberopar ersättningsskyldighet måste i enlighet med normskyddsläran konstruera ett särskilt skyddsändamål kring en viss bestämmelse till stöd för sitt skadeståndsyrkande. Sedan gäller det att bevisa att det skyddade intresset kränkts genom organledningens handling eller under-låtenhet.130 Skillnaderna mellan direkt och indirekt skada påverkar därutöver frågan om er-sättningsskyldighet vid externt skadeståndsansvar. Möjligheter att få ens skada ersatt varierar beroende på vilken typ av skada det rör sig om.
3.3.1 Direkt skada
Vid direkt skada drabbas en aktieägare eller en borgenär utan att bolaget själv lidit skada.131 En typisk skadeståndssituation uppkommer på grund av missvisande information. Felaktiga uppgifter kan exempelvis utgöra grunden för beslut att köpa eller sälja aktier. Ett annat exem-pel är när en borgenär på grundval av felaktig redovisning har beviljat ett lån till ett bolag utan att bolaget uppställt tillräcklig säkerhet. Skada av detta slag är av direkt karaktär och
125 Af Sandeberg, s. 255.
126 Andersson m.fl., 29:4; Af Sandeberg, s. 261; Taxell (1988) s. 54 ff.
127 Båvestam, SvJT 2006, s. 6.
128 Nerep & Samuelsson, s. 354.
129 Jfr Prop. 1975:103, s. 540 och Taxell (1988) s. 51 ff.
130 Nerep & Samuelsson, s. 354.
därmed ersättningsgill enligt ABL.132 Det hänger samman med att bestämmelser i årsredovis-ningslagen syftar på att skydda tredje man genom att föreskriva honom rätt att få rättvisande bild av företagets ekonomiska ställning.133
3.3.2 Indirekt skada
Indirekt skada drabbar aktieägare som en följd av att bolaget primärt lidit förlust. En otillåten värdeöverföring, en vårdslös förvaltning eller ett förlustbringande avtal är några exempel på vad som kan medföra att bolagets tillgångsmassa och därigenom aktieägarens andel minskar i värde.134 Inom den allmänna skadeståndsrätten brukar följdskador anses som icke ersättnings-gilla.135 Principen ska enligt en del av doktrinen tillämpas även inom aktiebolagsrätten. Följ-den av detta synsätt är att aktieägare begränsas i sina möjligheter att få ersättning för indirekta skador. Deras rätt att delta på bolagstämma och därigenom påverka bolagets förvaltning återges som en förklaring till de begränsade möjligheterna.136 En annan förklaring synes vara att aktieägare alltid måste räkna med risker som är förknippade med investeringar av kapi-tal.137 Kretsen skadelidande skulle dessutom bli för omfattande om alla aktieägare som drab-bas lika kommer få rätt till skadestånd. En alltför generös möjlighet till skadestånd skulle nämligen strida mot ABL:s syfte och system eftersom varje skada som tillfogas bolaget inne-bär en indirekt skada för aktieägarna.138 Om endast vissa aktieägare träffas av skada, exem-pelvis genom överträdelse av likabehandlingsprincipen i 8 kap. 41 § ABL eller generalklausu-len i 7 kap. 47 § ABL, är emellertid möjligheter till ersättning för indirekt skada större.Som skäl till det anförs att likabehandlingsprincipen och generalklausulen, bland vissa andra aktie-bolagsrättsliga regler, anses vara av större betydelse för enskilda aktieägare.139
Andra uppfattningar framkommer dock i doktrin. Jan Andersson anser att de argument som framförs till stöd för inskränkning av enskilda aktieägares rätt till skadestånd är ohållbara. Beträffande risker som följer av investeringar i ett aktiebolag och som aktieägarna måste räkna med, menar Andersson att dessa risker inte kan rättfärdiga sådana skador som följer av ett uppsåtligt åsidosättande av bolagsledningens lojalitetsplikt eller agerande i strid med verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk- verk-
132 Nerep & Samuelsson, s. 355.
133 Dotevall (2015) s. 523.
134 Taxell (1963) s. 40 f.
135 Andersson m.fl., 29:7 samt fotnot 1 med hänvisning till NJA 1988 s. 62; jfr Hellner & Radetzki, s. 200.
136 SOU 1995:44, s. 248; Nerep & Samuelsson, s. 356.
137 Taxell (1988) s. 62.
138 Prop. 1997/98:99, s. 189.
samhetsföremålet. Aktie-ägarna har ursprungligen accepterat ”normala” risker som härleder sig från föremålet för bolagets verksamhet. Risker därutöver bör inte tålas. Bryter bolagsled-ningen mot sin lojalitetsplikt med den innebörden att ett annat intresse än bolagets främjas, bör det ge enskilda aktieägares rätt till skadestånd för indirekt skada.140 Inte heller rätten att delta på bolagstämma bör skapa grund för den aktuella begränsningen. Anledningen till det är vissa skadebringande åtgärder kan vara manifesterade i styrelsebeslut och inte vara möjligt att angripas på bolagsstämman.141
Skadeståndsrättens funktion är, mycket allmänt uttryckt, att tillfredsställa den skadelidandes behov av rättsskydd,142 något som i sin tur talar starkt för Anderssons uppfattning. En rimlig avgränsning av skadeståndsansvaret bör förvisso existera med hänsyn till att det annars skulle vara för omfattande. Däremot ska inte rätten till skadestånd begränsas på ett sätt som skapar kringgåendemöjligheter för skadevållaren. Den restriktiva tolkningen 29 kap. 1 § andra me-ningen ABL torde dock vara fastställd som gällande rätt genom förarbetsuttalanden till aktie-bolagslagen.143 Andersson menar emellertid att denna ståndpunkt inte nödvändigtvis behöver accepteras av HD.144 Frågan som berör aktieägares rätt till skadestånd för indirekt skada behandlades i NJA 2000 s. 404. Av avgörandet går det däremot inte att utläsa huruvida den restriktiva tolkningen ska accepteras. Domstolen har utdömt skadestånd för överträdelse av generalklausulen i samband med åtgärder i strid med verksamhetsföremålet, utan att beröra spörsmålet huruvida det är den enda möjlighet att få en indirekt skada ersatt.145 Det går därför inte att dra andra slutsatser än att rätten till skadestånd finns vid överträdelse av general-klausulen och likabehandlingsprincipen. I andra situationer råder viss osäkerhet men uttalan-den i förarbetena talar för att uttalan-den restriktiva tolkningen är gällande rätt idag, något som blir utgångspunkten i det följande.
3.4 Sammanfattning av det aktiebolagsrättsliga skadeståndssystemet
Sammanfattningsvis kan skadeståndssystemet förenklat beskrivas så att det delas i två an-svarstyper – det interna och den externa. Delvis olika rekvisit ska vara uppfyllda vid respek-tive ansvarstyp. Det interna ansvaret förutsätter culpa av sedvanlig innebörd, närmare bestämt
140 Andersson, Jan, (1999) s. 88 och 96 f.
141 A. a., s. 88 f.
142 Se vidare Hellner om skadeståndsrättens funktioner, s. 54 ff.
143 Se de aktuella uttalandena i prop. 1997/98:99, s. 189 f.
144 Andersson, Jan (1999) s. 87.
att skadan har tillfogats genom uppsåt eller oaktsamhet. Oaktsamheten prövas genom kopp-ling till antingen en viss rättsnorm eller till den allmänna vårdsplikten som ledningsorganet har gentemot bolaget. Ansvarsfördelningen sker utifrån den kompetens som respektive organ har. Kompetensen utläses dels av lagstadgade uppgifter och plikter, och dels genom åtgärder som utgör ett led i företagets verksamhet. När någon annan än bolaget är skadelidande be-gränsas ansvaret till de fall då överträdelse av de i paragrafen uppräknade lagarna skett. Normskyddsläran ska dessutom användas som metod för att avgränsa skadelidandekretsen bland alla utomstående. Det finns därutöver en avsevärd skillnad beträffande ersättnings-möjligheter vid direkt respektive indirekt skada. En aktieägare torde ha begränsade möjlighet-er att ställa bolagets ledning till ansvar för indirekta skador, som exempelvis uppkommmöjlighet-er på grund av en olämplig investering. I de fall en skada tillfogas genom överträdelse av general-klausulen eller likabehandlingsprincipen kan dock ansvaret göras gällande.