Demografiska faktorer blir centrala i en analys av samhällsförändring genom att människor genom sina beslut får betydelse för lokalsamhällets inre struktur.
Sammantaget är de demografiska aspekterna grundstenar i de processer som formar den samhäl-leliga omgivningen där enskilda individer fattar beslut, som på skilda sätt kan medverka till eller motverka demografiska förutsättningar för hållbar samhällsutveckling (Lindén, 2007:11).
Det finns två aspekter som blir viktiga att förhålla sig till i förhållande till demo-grafi. Den ena är de demografiska strukturerna eller med andra ord befolkningens sammansättning i förhållande till fördelning mellan till exempel ålder, kön och et-niskt ursprung. De demografiska förändringarna är den andra aspekten, vilken har att göra med befolkningsutvecklingen i samhället. Både i förhållande till det som brukar kallas naturlig befolkningsutveckling, det vill säga mortalitet och nativitet, men även i förhållande till migration eller in- och utflyttning (Lindén, 2005). I detta kapitel kommer fokus att ligga på både demografisk struktur samt demografiska förändringar, i Halmstad, främst mellan åren 1968 och 2006. Statistiken i kapitlet är i stor utsträckning hämtad från SCB:s statistikdatabas, men även till viss del från Halmstad kommuns hemsida. Stora delar av den statistik som använts finns till-gänglig från 1968 och fram till 2006. Det finns något undantag där det inte finns statistik tillgänglig så långt bak i tiden, i dessa fall har statistik från de år som finns tillgängliga använts.
Befolkningsutveckling
Föreliggande studie sträcker sig från år 1968 till 2006. Det är denna period som kom-mer att analyseras utifrån ett demografiskt perspektiv i detta kapitel. Inledningsvis re-dovisas först en längre historisk tillbakablick av befolkningsutvecklingen i Halmstad
kommun samt en jämförelse med befolkningsutvecklingen i andra kommuner. Detta i syfte att placera Halmstad i ett längre historiskt förlopp samt att visa på skilda mönster i befolkningsutveckling bland kommuner.
En övergripande bild visar att befolkningsutvecklingen i Halmstad varit positiv i många år. Figur 5.1 visar en positiv befolkningsutveckling sedan år 1930. Ett annat kännetecken för Halmstads befolkningsutveckling är att den är relativt stabil, det har inte skett några plötsliga förändringar i befolkningens utveckling om man ser till antal personer. Jämförs befolkningens storlek år 1930 med befolkningen år 2006 har den ökat från 47 277 till 88 958 invånare. Detta innebär att befolkningen har ökat med 41 681 eller nästan fördubblats under dessa 76 åren.
Figur 5.1 Befolkningsutveckling i Halmstad år 1930 till 2006.
Källa: Halmstad kommun, www.halmstad.se
Hur befolkningen ser ut och förändras över tid ser mycket olika ut i olika samhäl-len. Kännetecknande för städers befolkningsutveckling är att de flesta har vuxit om man ser till folkmängd. Ett annat kännetecken är att svenska städer har växt mycket ojämnt (Öberg & Springfeldt, 1991). För att visa på betydelsen av lokala faktorer för påverkan av hur befolkningen förändras över tid jämförs här Halmstad med andra kommuner genom att använda och visa på index. Här kan McKenzies (1925/1967) perspektiv på ett samhälles roll i produktion och distribution av varor ligga till grund för dess föränderlighet och storlek, där mobilitet ses som ett mått på förändring.
Halmstad har en betydande industri (Nilsson, 1989) och kan därmed kategorise-ras som en industristad. Sysselsättningsstatistik visar också detta då arbetsmarknaden inom de varuproducerande näringarna varit omfattande. (Se kapitel 6 och 7 för en fördjupad diskussion om Halmstads arbetsmarknad.) Samtidigt är det en
förvalt-83 nings- och handelsstad genom sin ställning som residensstad där även hamnen har varit en viktig del för handeln (Nilsson & Öhngren, 1987a). Halmstad jämförs med vad som kan kategoriseras som en ren industristad, Eskilstuna, samt en bruks- och industriort, Olofström. Figur 5.2 visar på olika utvecklingstrender i befolkningsut-vecklingen i de olika kommunerna.
Figur 5.2. Befolkningsutveckling i Halmstad, Eskilstuna och Olofström 1968-2004. Index.
Källa: SCB:s statistikdatabas, www.scb.se
De olika kommunerna har, vilket figur 5.2 visar, olika mönster i sin befolkningsut-veckling. Var dessa kan härledas från är inte här möjligt att utläsa, men med utgångs-punkt i den tidigare presenterade modellen över lokalsamhällens förändring är det människors agerande och såväl inre faktorer i samhällets struktur som yttre faktorer som påverkar (se kapitel 3). Studier visar att residensstäder ofta utvecklas till starka centrum genom en lugn och positiv befolkningsutveckling, vilket Halmstad har.
Residensstäderna i Sverige har historiskt sett varit statens förvaltningscentrum och har även idag en stark ställning i Sverige (Öberg & Springfeldt, 1991). Halmstads förändring inom industrin har genom sin ställning som handels- och residensstad kompenserats av den nationella utvecklingen med en växande arbetsmarknad inom tjänstenäringar. Dessutom har utbildningssatsningar under denna tid bidragit till utvecklingen av arbetsmarknaden och expansionen av sysselsatta inom forskning och utbildning. (För ytterligare analys av Halmstads arbetsmarknad och utbildning se kapitel 6, 7 och 8.) Detta innebär att det inte i denna övergripande analys kan urskil-jas några radikala brytpunkter eller kriser i Halmstads befolkningsutveckling.
Mer renodlade industristäder, i detta fall exemplifierat med Eskilstuna, har en annan typ av utveckling, vilken är starkt dominerad av vad som händer på
arbets-marknaden och hur näringslivet i samhället utvecklas. Figur 5.2 visar att befolk-ningsutvecklingen i Eskilstuna, som kategoriseras som industristad, skiljer sig från Halmstad. Eskilstuna har till exempel en negativ befolkningsutveckling under vissa perioder för att sedan ha en ökande under andra. Detta kan bland annat relateras till arbetsmarknaden. När industrin rationaliserades genom införandet av avance-rad teknologi, till exempel robotar, i produktionsprocesserna uppstod övertalighet i traditionella arbetaryrken. Uppsägningar och kraftig reducering av nyanställningar ledde i industristäder till utflyttning och negativ befolkningsutveckling. I tillräckligt stora industristäder kunde den negativa utvecklingen på arbetsmarknaden kompen-seras av nyetablering av småföretag, vilka i stor utsträckning antingen är underleve-rantörer eller serviceföretag till det övriga näringslivet.
I bruksorter kan förändringar i ortens näringsliv och arbetsmarknad inte på samma sätt som i industristäder kompenseras av nyetablering och småföretag. Övertalighet och brist på arbetstillfällen leder till utflyttning och därtill en negativ befolkningsut-veckling och åldrande befolkningsstruktur. Bruks- och industriorten Olofström har en mycket orolig befolkningsutveckling. Thelander (1984) har studerat utvecklingen i Olofström och visar på att utvecklingen har att göra med ett stort företags expan-sion som gjorde att befolkningen ökade drastiskt för att därefter stagnera och sedan minska. Denna negativa befolkningsutveckling har fortsatt sedan Thelander gjorde sin studie.
Sammanfattningsvis är Halmstad den av dessa kommuner som har en oavbrutet ökande befolkning. Olofström har sammantaget en kraftigt minskande befolkning och Eskilstuna har år 2006 enbart en något större befolkning än 1968. Dessutom skiljer sig utvecklingsmönstren åt mellan de tre. Ett antal faktorer som påverkat ut-vecklingen i Halmstad och de båda jämförelsestäderna har lyfts fram men fortsätt-ningsvis kommer enbart utvecklingen i Halmstad att analyseras. Fokus kommer att ligga på befolkningsutvecklingen och vad det är som ligger bakom Halmstads befolk-ningsutveckling. Dessutom belyses hur befolkningsstrukturen har utvecklats.