Begränsningar och framtida forskning

Enligt hälsokommunikationsforskning är det viktigt att hela allmänheten följer hälsoexperters råd (Holland et al. 2012; Dupras & Williams-Jones 2012; Finset et al. 2020), och en begränsning i vårt resultat är att vi endast undersökt uppfattad legitimitet i en specifik del av allmänheten: unga vuxna i Sverige. Framtida forskning behöver således undersöka konstitutionen av legitimitet för hälsomyndigheter i andra populationer, exempelvis andra åldersgrupper. Urvalsgruppen var dessutom demografiskt relativt homogen, och studien skulle ha gynnats av en mer heterogen urvalsgrupp då chansen att deltagarna skulle ha haft mer divergerande åsikter kunde varit större. Det enhälliga resultatet i kombination med en homogen urvalsgrupp utgör således en av studiens begränsningar. Vår studie har fokuserat på aspekter som konstituerar tillit och legitimitet för Folkhälsomyndigheten, men vi menar att även kritik mot hälsoexperter och hälsomyndigheter i pandemier är viktiga att adressera, i synnerhet i relation till ett risksamhälle där reflexiv modernitet skapar misstro till experter (Giddens 1990). I en sådan framtida forskning skulle det vara intressant att titta på konstitutionen av misstro, snarare än legitimitet. Kriskommunikation med en ontologisk utgångspunkt i socialkonstruktionismen menar också att hela krisprocessen är viktig, både det som sker före, under och efter (Zhao et al. 2017). Framtida forskning bör därför behandla Folkhälsomyndighetens, eller andra hälsomyndigheters, legitimitetskonstitution efter coronavirusutbrottets mest akuta fas är över för att kunna jämföra skillnader och likheter i konstituerad legitimitet. Framtida studier bör också undersöka hälsoexperters legitimitet i andra typer av kriser, men också i andra kulturella kontexter än den svenska. Resultat visar också att representanten, som ger allmänheten en kontaktpunkt till expertsystem, har en central roll i konstitutionen av legitimitet. I framtiden bör rollen som representanten spelar undersökas på djupet, för att ytterligare fördjupa förståelsen för hur legitimitet i en pandemi är uppbyggd och på vilka premisser.

Vår studie har bidragit till både hälso- och kriskommunikationsfältet, genom att sätta publikernas snarare än organisationens uppfattningar i centrum. Vi började studien med att redogöra för att hälsoexperters legitimitet är viktigt i en pandemi (Holland et al. 2012; Dupras & Williams-Jones 2012; Finset et al. 2020). Studien har visat hur Folkhälsomyndighetens legitimitet är konstituerad enligt unga vuxna i covid-19-pandemin, vilket har bidragit med nya insikter om vilka aspekter som är viktiga i förmedling av risk för att Folkhälsomyndighetens

rekommendationer ska följas av unga vuxna. Resultatet kan således bidra till Folkhälsomyndighetens fortsatta kriskommunikationsarbete, och samtidigt hjälpa till att förstå hur målet med hälsokommunikation, att få folk att lyssna på experter, kan uppnås i en kris.

Källförteckning

Ahrne, G. & Svensson, P. (red.). (2015). Handbok i kvalitativa metoder. Stockholm: Liber.

Balog-Way, D., & McComas. K. (2020). COVID-19: Reflections on trust, tradeoffs, and preparedness. Journal of Risk Research.

Barrelet, C., Bourrier, M., Burton-Jeangros, C., & Schindler, M. (2013) Unresolved issues in risk communication research: the case of the H1N1 pandemic (2009-2011). Influenza Other

Respir Viruses. Vol. 7, ss. 114-119

Beck, U. (1992). Risk Society: Towards a New Modernity. Thousand Oaks: Sage Publications

Blomdahl, V. (2020). Coronaläget – så ändrar länderna i Europa sina strategier. Tillgänglig: https://www.svt.se/nyheter/utrikes/coronalaget-sa-andrar-landerna-i-europa-sina-strategier (Hämtad 2020-04-28)

Braun, V. & Clarke, V. (2006). Using thematic analysis in psychology. Qualitative Research

in Psychology, Vol 3 (2), ss. 77-101.

Bryman, A. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. Upplaga 3. Stockholm: Liber. Carey, J. (2009). Communication as Culture: Essays on Media and Society. Abingdon: Routledge.

Cairns, G., de Andrade, M., & MacDonald, L. (2013). Reputation, Relationships, Risk Communication, and the Role of Trust in the Prevention and Control of Communicable Disease: A Review. Journal of Health Communication, vol. 18(12), ss. 1550-1565.

Coombs, W.T. (1998) An Analytic Framework for Crisis Situations: Better Responses From a Better Understanding of the Situation. Journal of Public Relations Research, vol 10(3), ss. 177-191.

Coombs, T. & Holladay, S. (1996). Communication and Attributions in a Crisis: An

Experimental Study in Crisis Communication. Journal of Public Relations Research, vol 8 (4), ss. 279-295.

Coombs, T., & Holladay, S. (2010). The Handbook of Crisis Communication. Malden:MA: Wiley-Blackwell.

Davis, M., Stephenson, N., Lohm, D., Waller, E., & Flowers, P. (2015). Beyond resistance: social factors in the general public response to pandemic influenza. BMC Public Health, Vol 15 (436).

Dickmann, P., Biedenkopf, N., Keeping, S., Eickmann, M. & Becker, S. (2014). Risk Communication and Crisis Communication in Infectious Disease Outbreaks in Germany: What Is Being Done, and What Needs to be Done. Disaster Medicine and Public Health

Preparedness vol. 8 (3), ss. 1-6.

Dupras, C., & Williams-Jones, B. (2012). The expert and the lay public: reflections on influenza A (H1N1) and the risk society. American journal of public health, Vol. 102(4), ss. 591–595.

Falkheimer, J. & Heide, M. (2006) Multicultural crisis communication: Towards a social constructionist perspective. Journal of Contingencies and Crisis Management, vol 14 (4), ss. 180-189.

Finset, A., Bosworth, H., Butow, P., Gulbrandsen , P., Hulsman, R., Pieterse , A., Street , R., Tschoetschel, R., & Weert, J. (2020). Effective health communication – a key factor in fighting the COVID-19 pandemic. Patient Education and Counseling. Vol. 103(5), ss. 873-876.

Folkhälsomyndigheten. (2018). Hälsokommunikation i det nya medielandskapet Kartläggning

av internationell och svensk forskning 2010–2016. Folkhälsomyndigheten. (Rapport).

Tillgänglig:

https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/dc016cec46ea4b2597c8b54f8ffb4de5/hal sokommunikation-nya-medielandskapet-04203-2017.pdf (Hämtad 2020-05-08)

Folkhälsomyndigheten. (2020a). Frågor och svar om covid-19 (coronavirus).

https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/fragor-och-svar/ (Hämtad 2020-05-05)

Folkhälsomyndigheten. (2020b). Om Folkhälsomyndigheten.

https://www.folkhalsomyndigheten.se/om-folkhalsomyndigheten/ (Hämtad 2020-04-25)

Folkhälsomyndigheten. (2020c). Pressträff om covid-19, 20 maj 2020. https://www.youtube.com/watch?v=2Mbs-RgittI (Hämtad 2020-05-20)

Folkhälsomyndigheten. (2020d). Vårt uppdrag. https://www.folkhalsomyndigheten.se/om-folkhalsomyndigheten/vart-uppdrag/ (Hämtad 2020-04-25)

Folkhälsomyndigheten. (2020e). Pressträff om covid-19 (coronavirus) 14 april 2020. https://www.youtube.com/watch?v=FgcDLWD0PFY&t=1646s (Hämtad 2020-04-25)

Freeman, E. (1984). Strategic management: a stakeholder approach. Cambridge: Cambridge University Press.

Giddens, A. (1990). The Consequences of Modernity. Hoboken: John Wiley & Sons.

Giritli Nygren, K., & Olofsson, A. (2020). Managing the Covid-19 pandemic through

individual responsibility: the consequences of a world risk society and enhanced ethopolitics.

Journal of Risk Research.

Hansen, A., & Machin, D. (2019). Media and Communication Research Methods. Upplaga 2. London: Red Globe Press.

Heath, R., & O’Hair, D. (2008). Handbook of Risk and Crisis Communication. New York: Routledge.

Heide, M. (2018). On Berger: If Peter Berger Was Doing Public Relations – A Social Constructionist Perspective on Crisis Communication. I Ihlen, Ø. & Fredriksson, M. (red.).

New York/London: Routledge Taylor and Francis, ss. 215-232.

Heide, M. & Simonsson, C. (2015). Struggling with internal crisis communication: A balancing act between paradoxical tensions. Public Relations Inquiry, vol. 4:2, ss. 223–255.

Holland, K., Blood, W., Imison, M., Chapman, S. & Fogarty, A. (2012). Risk, expert

uncertainty, and Australian news media: public and private faces of expert opinion during the 2009 swine flu pandemic. Journal of Risk Research, vol 15:6, ss 657-671.

Holmes, B. (2008). Communicating about emerging infectious disease: The importance of research. Health, Risk & Society, vol. 10:4, ss. 349-360.

Holroyd, T., Oloko, K., Salmon, D., Omer, S., & Limaye, R. (2020). Communicating Recommendations in Public Health Emergencies: The Role of Public Health Authorities.

Health Security. Vol. 18 (1), ss. 21-28.

Jansen, C. (2009). Phantom Conflict: Lippmann, Dewey, and the Fate of the Public in Modern Society. Communication and Critical/Cultural Studies, vol. 6:3, ss. 221-245

Kazimerska, N. (2020). Plötsligt har corona blivit en höger-vänster-fråga. Aftonbladet, 4 mars. Tillgänglig: Mediearkivet. (Hämtad: 2020-03-19)

Kuhn, T. & Rennstam, J. (2016). Expertise as a Practical Accomplishment among Objects and Values. I Treem, J. & Leonardi, P. Expertise, Communication, and Organizing. Oxford: Oxford University Press.

Laurent-Simpson, A., & Lo, C. (2019). Risk society online: Zika virus, social media and distrust in the Centers for Disease Control and Prevention. Sociology of Health And Illness, vol. 41(7), ss. 1270-1288

Lund, L. (2020). Omvärlden splittrad kring det ”svenska experimentet”. Dagens Nyheter. 26 mars, 16-17.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. (2020). Så minskar vi smittspridningen.

(Hämtad 2020-04-28)

Nilsson, T. (2020). Experterna om Folkhälsomyndighetens kriskommunikation: ”Blivit mer misstänksamma mot sakkunniga”. Resumé, 13 mars.

https://www.resume.se/kommunikation/varumarke/experterna-om-folkhalsomyndighetens-kriskommunikation-blivit-mer-misstanksamma-mot-sakkunniga/ (Hämtad 2020-03-19)

Nowell, L., Norris, J., White, D., & Moules, N. (2017). Thematic Analysis: Striving to Meet the Trustworthiness Criteria. International Journal of Qualitative Methods, Vol. 16: ss. 1–13.

Olsson, E. (2014). Crisis Communication in Public Organisations: Dimensions of Crisis Communication Revisited. Journal of Contingencies and Crisis Management, Vol. 22 (2).

Paek, H. (2016). Effective risk governance requires risk communication experts. Epidemiology and health, vol. 38.

Powers, J. & Xiao, X. (red.) (2008). The Social Construction of SARS: Studies of a Health

Communication Crisis. Amsterdam/Philadelphia: John Benjamins Publishing Company.

Schiavo, R. (2013). Health Communication: From Theory to Practice. Hoboken: John Wiley & Sons Incorporated.

Schrock, A. & Close, S. (2017). Expertise and the constitution of publics. Communication and

the Public, vol. 2 (3), ss. 193–196.

Schudson, M. (2008). The “Lippmann-Dewey Debate” and the Invention of Walter Lippmann as an Anti-Democrat 1986–1996. International Journal of Communication, vol. 2, ss. 1031– 1042.

Schultz, F. & Raupp, J. (2009). The social construction of crises in governmental and corporate communications: An inter-organizational and inter-systemic analysis. Public Relations Review, vol 36 (2), ss. 112-119.

Sohlberg, P., & Sohlberg, B. (2013). Kunskapens former: Vetenskapsteori och

forskningsmetod. Upplaga 3. Stockholm: Liber.

Suchman, M. (1995). Managing Legitimacy: Strategic and Institutional Approaches. Academy

of Management Review, vol 20:3 ss 571-610.

Suddaby, R., Bitektine, A. & Haack, P. (2017). Legitimacy. Academy of Management Annals, vol. 11:1 ss 451-478. https://doi.org/10.5465/annals.2015.0101 (Hämtad: 2020-04-15)

Teasdale, E., & Yardley, L. (2011). Understanding responses to government health

recommendations: public perceptions of government advice for managing the H1N1 (swine flu) influenza pandemic. Patient Education and Counseling. Vol. 85 (3), ss. 413-418.

Tronarp, G. (2020). Här festar studenterna – trots de skarpa orden från minister. Aftonbladet, 24 april. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/rARvXw/har-festar-studenterna--trots-de-skarpa-orden-fran-ministern (Hämtad 2020-06-06)

TT. (2020). "Vi epidemiologer har fått lite för stor makt". Aftonbladet, 28 mars.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/4qAn5E/vi-epidemiologer-har-fatt-lite-for-stor-makt (Hämtad 2020-04-26)

Vaismoradi, M., & Snelgrove, S. (2019). Theme in Qualitative Content Analysis and Thematic Analysis, Forum:Qualitative Social Research, vol. 20 (3:23).

Vetenskapsrådet. (2017). [Elektronisk] God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet. https://www.vr.se/analys/vara-rapporter/2017-08-29-god-forskningssed.html (Hämtad: 2020-04-23)

Walaski, P. (2011). Risk and Crisis Communications: Methods and Messages. Hoboken, New Jersey: John Wiley & Sons.

Wæraas, A. (2018). On Weber: Legitimacy and Legitimation in Public Relations. I Ihlen, Ø. & Fredriksson, M. (red.). Public Relations and Social Theory: Key Figures, Concepts and

Weber, M. (1968). Economy and society. New York, NY: Bedminster.

WHO. (2020) Novel Coronavirus (2019-nCoV) SITUATION REPORT - 1 21 JANUARY 2020. https://www.who.int/docs/default-source/coronaviruse/situation-reports/20200121-sitrep-1-2019-ncov.pdf?sfvrsn=20a99c10_4 (Hämtad: 2020-04-25)

Yang, S. (2018). Effects of Government Dialogic Competency: The MERS Outbreak and Implications for Public Health Crises and Political Legitimacy. Journalism & Mass

Communication Quarterly, Vol. 95(4), ss. 1011–1032.

Zhao, H, Falkheimer, J & Heide, M. (2017). Revisiting a Social Constructionist Approach to Crisis Communication: Investigating Contemporary Crises in China. International Journal of