Den här studien syftar att undersöka hur Folkhälsomyndighetens legitimitet är konstituerad i covid-19-pandemin, för att förstå på vilka grunder unga vuxna vill följa deras rekommendationer. Genom en tematisk analys av transkriberade fokusgruppsintervjuer kring premisser som grundar Folkhälsomyndigheten som en legitim expert, samt vilka aspekter av förmedling av risk som konstituerar legitimitet kunde totalt nio huvudteman, underteman och tre dimensioner av dessa identifieras i det empiriska materialet. Dessa konstituerade tillsammans Folkhälsomyndighetens legitimitet i covid-19-pandemin. Analysen visade att legitimitet konstitueras genom flera olika dynamiker, som tydligt överlappade med aspekter av risksamhället. För tydlighetens skull, kommer vi ge svaren på frågeställningarna under varsin underrubrik, för att sedan diskutera samhälleliga och vetenskapliga implikationer i relation till studiens resultat.
7.1. Frågeställning 1
Frågeställning 1 är Anser unga vuxna i Sverige att Folkhälsomyndighetens är en legitim expert
i covid-19-pandemin, och på vilka premisser grundas den uppfattningen? Det korta svaret är ja:
Folkhälsomyndigheten ansågs vara en legitim expert inom en avgränsad del av covid-19-pandemin, i den mån legitima experter existerade i situationen. Uppfattningen att Folkhälsomyndigheten var legitima grundade sig bland annat i Folkhälsomyndighetens organisationsstruktur. Därigenom sågs de både besitta och ackumulera områdesspecifik kunskap och praktisk erfarenhet av covid-19-pandemin. En viktig aspekt av Folkhälsomyndighetens praktiska erfarenhet var att den behövde ackumuleras i nuet för att hälsoexperten skulle uppfattas vara legitim. Det grundläggande antagandet var således att hantering av risk i en megarisk som covid-19-pandemi leder till nya utmaningar och problem. Premissen var därför att den praktiska kunskapen måste fås genom att vara ständigt närvarande i situationen, för att snabbt kunna sätta sig in i dessa nya problem som riskhanteringen medför.
En viktig premiss som grundar uppfattningen om Folkhälsomyndigheten som en legitim expert, var att de endast ansågs vara legitim inom sitt specifika område av covid-19-pandemin: expertis som rör hälsofrågor. De sågs alltså inte som en legitim expert i covid-19-pandemin som helhet, utan endast inom den del som berör hälsa. Resultatet visade dock att det inte ansågs det existera fullständiga experter i den här situationen, vilket förklaras av den reflexiva moderniteten som präglar covid-19-pandemin i Sverige (Giddens 1990). En premiss för att Folkhälsomyndigheten
ska uppfattas som en legitim expert, utgjordes också av att deras kunskap och erfarenhet var kontrollerad och verifierad genom en institutionaliseringsprocess. Detta visar att en premiss som låg till grund för att Folkhälsomyndigheten skulle ses som legitima var faceless commitments, processen som ger tillit för system (Giddens 1990). Eftersom en hälsomyndighet är ett expertsystem (Dupras & Williams-Jones 2012), antogs det helt enkelt att kunskapen och erfarenheten som bygger Folkhälsomyndighens legitimitet som en expert också kontrollerats.
7.2. Frågeställning 2
Frågeställning 2 lyder: Vilka aspekter av Folkhälsomyndighetens förmedling av risk
konstituerar legitimitet i covid-19-pandemin enligt unga vuxna i Sverige? Resultatet visade att
unga vuxna ansåg att de legitimerande aspekterna var tydliga procedurer, mänskliga attribut, eget ansvar genom rekommendationer, samt en representant som agerade som den kommunikativa länken mellan Folkhälsomyndigheten och publikerna. Temat Restriktioner indikerade att det även fanns legitimerande aspekter av att ha tvingande riktlinjer. Alla dessa delar ansågs leda till den övergripande legitimerande aspekten, vilket var att skapa stabilitet för publikerna. Nedan presenteras dessa aspekter närmre.
Den övergripande legitimerande aspekten av Folkhälsomyndighetens riskförmedling, att skapa stabilitet, handlade om ett pragmatiskt utbyte mellan Folkhälsomyndigheten och publikernadär Folkhälsomyndigheten skapar stabilitet i utbyte mot publikernas tillit. Detta visar på att legitimeringen grundar sig i ett behov av stabilitet för unga vuxna. Detta drevs av ett självintresse som ibland rättfärdigades genom argumentet att något som är bra för samhället också är bra för individen.
Dimensionen Mänsklighet visar att unga vuxna gav Folkhälsomyndigheten legitimitet på basis av tillit till personer. De synliga integritetsattributen som legitimerade riskförmedlingen var goda intentioner, ärlighet, självförtroende och att framstå som en vardagshjälte genom undertemat Representant. Temana Goda intentioner och Ärlighet var kopplade till både dispositionell legitimitet – attribut som ansågs tillhöra Folkhälsomyndigheten som organisation – och personlig legitimitet – attribut som ansågs tillhöra Anders Tegnell som organisationsrepresentant. Självförtroende sågs dock endast som ett organisationsattribut, vilket kan tolkas som att unga vuxna ansåg att det var organisationen snarare än representanten som bör försvara Folkhälsomyndighetens agerande och beslut. Den mänskliga dimensionen för undertemat Representant kopplades däremot endast till organisationsrepresentanten. Detta är
intressant då det är något av en paradox i sig: Anders Tegnell skulle både vara ordinär och extraordinär. Det vore därför intressant att studera just denna aspekt av temat närmre, för att se varför det ger legitimitet att Folkhälsomyndighetens representant ses som en vardagshjälte, och ifall den legitimerande effekten är unik för Folkhälsomyndigheten eller om den sträcker sig till andra organisationer.
En viktig legitimitetstyp för Folkhälsomyndigheten var legitimitet genom procedurer. Inom detta var det viktigt att Folkhälsomyndigheten informerade, hade tydliga rutiner genom exempelvis presskonferenser, och att de kommunicerade ärligt och transparent. Enligt risksamhället tillhör ett systems procedurer snarare något som görs bakom kulisserna, och publikerna antar att det görs korrekt. Eftersom detta inte är fallet för Folkhälsomyndigheten indikerar det att deras access point, som är bryggan mellan faceless och facework commitments, är viktig för att synliggöra dessa procedurer. Vi fann däremot att Folkhälsomyndighetens legitimitet inte baserades i kausalitet, utom delvis för temat Självförtroende, eftersom unga vuxna hade en förståelse för situationens komplexitet och därför inte ansåg sig kunna avgöra ifall utfallet av en handling var rätt eller fel. Genom att den kausala legitimiteten var mindre framträdande, blev synliga procedurer och mänskliga attribut än viktigare för uppbyggnaden av legitimiteten.
Folkhälsomyndighetens uppfattade uppgift att ge rekommendationer gav en legitimerande effekt då unga vuxna ansåg att det var viktigt att själva kunna anpassa rekommendationerna utefter deras liv. Denna självständighet prioriterades över att det skulle kännas enkelt och tydligt exakt hur de skulle förhålla sig till rekommendationerna. Detta var den enda indikationen på något som delvis gick emot unga vuxnas övergripande behov av trygghet och stabilitet. Rekommendationer skapade en kognitiv instabilitet, vilket även tydliggjordes med hjälp av temat Restriktioner som unga vuxna menade skapade kognitiv lättbegriplighet. Således handlade temana Rekommendationer och Restriktioner i grunden om en kamp mellan behovet av självständighet och behovet av stabilitet. Detta är en viktig insikt i vår studie då syftet handlar om hur Folkhälsomyndigheten kan få unga vuxna att följa deras rekommendationer. Eftersom legitimitet leder till frivillig följsamhet men även till stabilitet för publikerna så skulle en kunna tänka sig att unga vuxna borde ge blind tillit till Folkhälsomyndigheten, anta deras rekommendationer som restriktioner, och därmed inges en känsla av stabilitet. Men eftersom unga vuxna även har ett behov av självständighet krävs de synliga procedurerna och integritetsattributen hos Folkhälsomyndigheten för att legitimeras.
7.3. Vetenskapliga implikationer
En legitimitetstyp som är mindre central för Folkhälsomyndigheten är den som bygger på kausalitet. Publikerna hade en stor förståelse för att situationen är komplex och att ingen kan säga med säkerhet vad som leder till bäst resultat. Denna förståelse ledde till att publikerna i vår studie inte la stor vikt vid kritik, vilket innebar att publikerna väntade med en bedömning kring huruvida deras agerande var rätt. Detta överensstämmer med Holmes et al.:s (2009) studie, som visar att denna förståelsen för komplexitet är viktig för uppbyggnaden av experters legitimitet. Vidare kan vår studie utveckla detta genom slutsatsen att eftersom den kausala legitimiteten för Folkhälsomyndigheten var mindre viktig, blev legitimitet genom andra moraliska typer såsom procedurer och representantens karisma än viktigare.
Den blinda tilltron till expertsystem som kommer av den okunskap som människor har för hur systemen fungerar (Giddens 1990), är alltså till viss del konstituerande för Folkhälsomyndighetens legitimitet. Men det var också tydligt att Folkhälsomyndigheten i den här situationen inte endast legitimeras och får tilltro genom faceless commitments, utan också behöver synliggöra och tillgängliggöra sina procedurer för publikerna. Vi skulle kunna kalla det en seende tilltro snarare än en blind, eftersom unga vuxna vill kunna se procedurerna de lägger sin tillit till för att själva kunna avgöra om de fungerar. Det återkopplar än en gång till Holmes et al. (2009) studie där de kom fram till att publikerna har ett behov av att experter kommunicerar tvetydighet i en osäker situation. Vårt resultat visar visserligen också att tvetydighet i informationen är viktig, i synnerhet kopplat till Folkhälsomyndighetens rekommendationer och roll som informationskälla. För att kunna tjäna sitt självintresse behövs en viss grad av tvetydighet för att kunna anpassa informationen från en expert utifrån sina egna behov. Men vår studie visar också att tydlighet spelar roll för tillit och legitimitet i en osäker situation. Tydligheten berör inte informationen i sig, utan processerna genom vilka information görs tillgänglig.
Våra resultat har också bidragit till att bemöta efterfrågan på empiriska studier som undersöker hur tillit till experter utvecklas och allmänhetens uppfattningar i en pandemi (Holmes 2008; Cairns et al. 2013). Studien skapar en ökad förståelse kring vilket sätt hälsoexperter i en pandemi kan uppnå sitt mål – att få allmänheten att följa deras rekommendationer. Resultatet visar därtill att ett mer holistiskt grepp på publikers uppfattning i kriser också behövs. Andra
studier har undersökt mediers nyhetsrapportering och publikers uppfattningar av dessa i kriser (Holland et al. 2012; Oh, Paek & Hove 2015). Men vårt resultat visar att andra faktorer än nyhetsmedier påverkar publikernas uppfattningar, exempelvis självintresse och individuella behov, och dessa aspekter går förlorade om man bara fokuserar på nyhetsrapporteringen. Det är ett argument som stämmer överens med socialkonstruktionistisk kriskommunikation, där den sociala kontexten antas påverka kommunikationen och därmed uppfattningarna (Zhao et al. 2017). Vår studie visar därför på vikten av att analysera helheten av publikers uppfattningar i en pandemi, vilket kan ha direkta konsekvenser för vilket fokus framtida forskning på området kan ha.
7.4. Samhälleliga implikationer
Våra slutsatser har tydliga implikationer för Folkhälsomyndighetens fortsatta arbete att förmedla risk i covid-19-pandemin. På kort sikt, kan vår studie bidra med insikter till myndigheten om hur de kan arbeta för att få även unga vuxna att följa deras rekommendationer. Vid dagens datum (2020-06-09) pågår covid-19-pandemin fortfarande, och det är fortfarande lika relevant att få alla delar av allmänheten att följa Folkhälsomyndighetens råd. Vårt resultat visar också att Tegnell utgjort en viktig del i att bygga Folkhälsomyndighetens legitimitet i covid-19-pandemin. Detta går i linje med hur access points till abstrakta system beskrivs ur ett risksamhällsperspektiv, och indikerar att representanten bidrar till konstitutionen av legitimitet för ett expertsystem i en pandemisituation. Det öppnar upp för diskussion kring vilka konsekvenser det skulle få för en hälsomyndighets legitimitet om den uppfattade representanten plötsligt blev otillgänglig eller byttes ut. Skulle den uppfattade legitimiteten försvagas av att en representant byts ut till en annan, eller är det representantrollen i sig som är viktig för konstitutionen av legitimitet? Representantens roll i konstitutionen av legitimitet är således viktig att studera och förstå, både för samhällsmedborgare och organisationer.
En central del i resultatet som var viktig för konstitutionen av Folkhälsomyndighetens legitimitet var att värna om individens egenintresse, alltså att unga vuxna önskade en känsla av stabilitet, men även självständighet, genom rekommendationerna. Enligt vårt resultat kan Folkhälsomyndighetens legitimitet således grunda sig i en slags demokratisk tanke om att individen ska ges möjlighet att påverka samhället på en makronivå. Legitimitet konstitueras därför inte genom tvingande auktoritet, utan frivillig följsamhet. Detta för tankarna till John Dewey och Walter Lippmanns debatt om expertens nödvändighet eller inte i en demokrati
(Jansen 2009; Schudson 2008; Schrock & Close 2017), och vår studie visar att legitima experter som Folkhälsomyndigheten således har en roll i att främja det demokratiska idealet.