Mekanismen bör enligt analysen utvidgas för att i högre grad kunna uppfylla sina syften.
Dock leder en utvidgning till att en avvägning måste göras. Eftersom CDM har multipla syften vilka inte går hand i hand blir det mycket svårt att uppnå alla samtidigt. CDMs syften innebär en ständig balansgång mellan klimateffektivitet, tillgänglighet för utvecklingsländer och en mekanism som kan generera många utsläppsenheter. Dessa begränsningar kan inte byggas bort, i alla fall inte genom ovanstående modeller för vidareutveckling. CDM kan inte heller minska de initiala kostnaderna i ett projekt, utan är begränsat till att efterhand ge större inkomster för de investeringar som görs. Det är också viktigt att komma ihåg att CDM som mekanism inte bidrar till någon extra minskning av växthusgasutsläpp, utan endast är ett sätt på vilket de utsläppsminskningar som Kyotoprotokollet kräver kan göras.
När de modeller för vidareutveckling av CDM som presenterats leder till en utvidgning av mängden projekt som kan genomföras och antalet CERs som kan genereras på bekostnad av övriga syften, kan det vara värt att diskutera andra förändringar. Kanske är det bättre att förbättra CDM inom den projektbaserade formen så att den genom ett enklare system och tydligare incitament i högre utsträckning kan leda till hållbar utveckling i värdländerna för de projekt som görs. Klimateffektiviteten kan då behållas, även om det samtidigt finns en risk att mekanismen inte genererar tillräckligt mycket CERs för att vara attraktiv.
CDM i någon form har möjlighet att spela en viktig roll i framtiden, bland annat eftersom två tredjedelar av framtidens utsläppsökning beräknas komma från utvecklingsländer. (IEA 2004) Genom att minska utsläppen av växthusgaser i nord parallellt med att hjälpa syd att frikoppla utsläppsökningen från utvecklingen har ett viktigt arbete påbörjats. CDM kan vara en bra start på detta arbete, även om det inte kommer att räcka hela vägen.
Kapacitetsbyggnad kring CDM i värdländer kan leda till att medvetenhet sprids och att mekanismen växer i högre grad. En nyckel för att mekanismen ska fungera är att det finns ett politiskt stöd, och utvecklingen är naturligtvis beroende av utformningen av en fortsatt klimatregim efter 2012. Mekanismens syften är mycket bra, och om det skulle finnas en
möjlighet att uppnå dem alla skulle mekanismen fylla en väldigt viktig funktion. Detta görs dock inte genom vare sig dagens projektbaserade CDM eller de modeller för vidareutveckling som presenterats. Ännu återstår det att utveckla en flexibel mekanism som kan generera stora investeringar och pengaflöden, producera utsläppsenheter av hög klimatkvalitet och samtidigt leda till hållbar utveckling i värdländerna.
9 Slutsatser
De modeller för vidareutveckling av CDM som presenterats leder till att mekanismen utvidgas och att fler CERs kan genereras. Dock är det svårt att fastställa klimateffektivitet för mer omfattande versioner av CDM. För att CDM i dessa utvidgade former ska vara klimateffektivt är det nödvändigt med omfattande övervakning, vilket kan kräva stora resurser. En dyr och komplicerad process med ökade transaktionskostnader riskerar att utgöra en begränsning för fattigare utvecklingsländer och mekanismens tillgänglighet kan bli lägre.
En utvidgning av CDM kan innebära att mekanismen leder till hållbar utveckling i större utsträckning än idag. Dock finns det inget i modellerna för vidareutveckling som särskiljer dem från projektbaserade CDM beträffande incitament för hållbar utveckling. Om en förändring av mekanismen så att den i högre grad leder till hållbar utveckling i värdländerna ska ske, borde alltså något ytterligare ändras i mekanismen. Detta kan ske antingen i de utvidgade modellerna eller för projektbaserade CDM, eller gemensamt om de används parallellt. Incitament för hållbar utveckling kan utgöras av att hållbar utveckling måste vara definierat inom ett värdland innan CDM-projekt kan påbörjas eller att det på något sätt görs mindre lönsamt att investera i projekt som inte direkt leder till hållbar utveckling i värdlandet.
Om inte incitament för hållbar utveckling införs i mekanismen lämnas det upp till de medverkade länderna att se till att detta uppfylls, vilket kan medföra att frågan kommer i skymundan för utsläppsminskningar och ekonomiska investeringar. Med de förutsättningarna kanske inte CDM är rätt mekanism att använda för att bidra till hållbar utveckling i utvecklingsländer.
Med en utvidgad mekanism finns det alltså risk att det genereras ett stort antal CERs där inte utsläppsminskningen kan verifieras samtidigt som det finns en osäkerhet kring om det leder till hållbar utveckling. Om utvidgning av mekanismen sker på bekostnad av klimateffektiviteten och det inte åtgärdas är det svårt att se vad denna utvidgning har för fördelar, i synnerhet om inte ökat bidrag till hållbar utveckling kan garanteras.
Klimateffektiviteten kan dock eventuellt ökas genom diskontering eller andra metoder. Om det finns en medvetenhet om att CERs från denna typ av CDM står för en större osäkerhet och en märkning kan särskilja dem från övriga, kan snedvridningen på marknaden förmodligen upphävas.
Bundling av stora projekt utvidgar inte mekanismen i någon högre grad, även om det kan underlätta själva CDM-processen. Sektors-CDM är idag en mekanism med många osäkra variabler som trots allt kan vara intressant eftersom ett gemensamt tak för en hel sektor inom ett land kan ge tydlig nationell styrning. Det är en möjlighet att på ett tydligt sätt styra utvecklingen för en hel sektor, och på så sätt kunna sätta nya standarder. Policy-CDM är stort och blir relativt komplicerat eftersom det är svårt att säkerställa additionalitet och att kontrollera vilken utsläppsminskning själva policyn leder till. Det krävs mer efterforskning och tydliga riktlinjer för att avgöra huruvida dessa två modeller för vidareutveckling kan fungera på ett bra sätt i praktiken.
Program-CDM är den av de mer utvidgande modellerna som idag är tillåten.
Klimateffektiviteten är mindre än för projektbaserade CDM, men det kan eventuellt åtgärdas genom diskontering eller märkning. Eftersom denna typ av CDM nu är under uppbyggnad kan det vara en bra tidpunkt för att påverka mekanismens riktning. För att kunna göra det är
det dock viktigt att det finns en klar bild av vad CDM som mekanism ska uppnå och vilka syften som ska komma i första hand.
En framtida modell av CDM bör för att kunna uppfylla alla sina syften generera stora investeringar och pengaflöden, producera utsläppsenheter av hög klimatkvalitet och samtidigt leda till hållbar utveckling i värdländerna. Det är komplicerat och kan inte genomföras av de modeller för vidareutveckling som presenterats ovan. Frågan är om någon enskild mekanism klarar av att leda till alla dessa saker parallellt. Det kan därför vara på sin plats med en tydlig prioritering av CDMs syften för att ge riktlinjer för hur mekanismen ska utvecklas i framtiden.