I litteraturen förekommer olika begrepp för att beskriva sammansättningen av standarder, certifiering och ibland ackreditering. Marx skrev att ”Global markets are increasingly governed by certification systems (CS), which aim to regulate transnational supply chains according to a set of standards” (2014: 401) och Bartley (2007) kallade standardisering och certifiering för ett
”sy-Vissa begrepp inkluderar även ackreditering. Begreppet multilayered
con-formity assessment systems förkortat till MCAS (Hatanaka 2014) är ett sätt
att definiera certifiering och ackreditering som kontroller i flera nivåer: ”mul-tiple tiers of auditing practices” (ibid). Att standarder och certifiering organi-seras i flera nivåer har också kallats för en ratcheting up- tendens, en utveckl-ing som består i att ett ökande antal standarder konkurrerar med varandra och en ökande konkurrens mellan olika standardiseringsorganisationer (Bartley 2011, Reinecke, Manning och Von Hagen 2012). Det skapas då ”meta-strukturer” för att organisera det ökande antalet standarder och dessa standar-ders relation till varandra; en struktur för att standardisera standarder. Bartley (2011) konstaterade att sådana ”ratcheting-up”-tendenser ”facilitating both greater interconnectedness among certification initiatives and greater homo-geneity in their organizational form” (sid 447) men analyserade inte detta närmre.
Levi-Faur och Starobin (2013) skiljde mellan certifiering och ackredite-ring genom att kalla dem för ”first order” respektive ”second order regulatory intermediaries”. Certifiering och ackreditering presenteras då som något slags mellanhänder. Loconto och Fouilleux (2014) definierade standarder, certifie-ring och ackreditecertifie-ring som ”interconnected activities”, vilka ”shape the orga-nizational field by defining what one can audit, certify, accredit and stan-dardize. The creation of these boundaries is one of the ways to institution-alize an organizational field” (Loconto och Fouilleux 2014: 3). Loconto och Fouilleux såg alltså standarder, certifiering och ackreditering som ett fram-växande institutionellt fält.
Ett antal forskare har försökt att etablera begreppet TSR (Tripartite
Stan-dards Regime eller trepartsstanStan-dardsregim på svenska) som ska hjälpa till att
beskriva och förstå standarder, certifiering och ackreditering (Loconto och Busch 2010, Loconto, Stone och Busch 2012, Hatanaka et al 2012, Hatanaka 2014, Fouillleux och Loconto 2016). Hatanaka (2014) skrev att det hon kallar för a multiple conformity assessment systems (flerfaldiga kontrollsystem) är en del av en Tripartite standards regime. Begreppen tycks vara överlappande och beskrivande – begreppen tar ackreditering i beaktande men förklarar inte vilken roll ackrediteringen spelar eller varför ackrediteringen har den roll den har.
En trepartsstandardsregim ses i sin tur som en form av governance – ”a network based system of regulation, ideally functioning through processes of exchange and negotiations, rather than a state-led system of regulation” (Loconto och Busch 2010: 511). Sådan system kan också beskrivas som ”a bricolage of multiple layers of markets” (Fouilleux och Loconto 2016: 9). I en trepartsstandardsregim blir gränserna mellan offentliga och privata
organi-sationer ”increasingly blurred” (Fouilleux och Loconto 2016: 6), en tendens som även Bartley (2011) lyfte fram med begreppet hybrid fields of
gover-nance.
Jag använder begreppet styrregim för att diskutera sammansättningen av standarder, certifiering och ackreditering. Regim är ett lämpligt begrepp då det betyder en styrande ordning. Loconto och Busch (2012), Hatanaka (2014) och Fouilleux och Loconto (2016) använde begreppet regim utan att definiera det, regimbegreppet var för dem ett sätt att beskriva den sammanhängande ordning som standarder, certifiering och ackreditering tillsammans utgör, men begreppet innehåller inga förklaringar till hur en regim konstrueras. Men jag kan konstatera att användandet av standarder, certifiering och ackredite-ring är sammanlänkade aktiviteter (Loconto och Fouilleux 2014), att de ingår i en regim eller ett system. I en sådan regim eller sådant system blir gränserna mellan offentligt och privat otydliga. En sådan regim har också en tendens att växa i flera steg (”ratcheting up”) – det skapas fler regler och fler organisat-ioner.
Att förstå standarder, certifiering och ackreditering
Samordning genom standardisering har utvecklats från att till en början riktas mot tekniska och fysiska objekt, till att riktas allt mer mot organisationer och organisatoriska processer. Standarder skapas i standardiseringsorganisationer. Genom standardisering styrs organisationer och genom standardisering kan de styras på långa avstånd från varandra.
Certifiering utförs av företag på andra organisationer som en kontroll av och ett bevis på att organisationen i fråga följer en standard. Certifiering har beskrivits som framvuxen ur ett behov av att kunna granska och kontrollera på globala marknader och som ett verktyg som syftar till att göra så att aktö-rer långt ifrån varandra kan lita på varandra. Ackreditering har vuxit fram som ett sätt att samordna och kompetenspröva certifieringen, men mer än så vet vi inte om det.
Vad jag kan konstatera är att styrregimen består av standarder och ett växande antal organisationer som styr och kontrollerar varandra: standardise-ringsorganisationer, certifiestandardise-ringsorganisationer, certifierade organisationer och ackrediteringsorganisationer. I forskningen om standarder och certifie-ring analyseras både certifierande och certifierade organisationer, likväl som standardiserade och standardiserande organisationer. Forskningen visar att standardiseringsorganisationer, certifieringsorganisationer och ackredite-ringsorganisationer verkar vara skilda från varandra.
en-använder standarder eller en organisation som skapar standarder. Detsamma gäller forskning om certifiering som handlat om certifierande eller certifie-rade organisationer. Samtidigt presenteras standardisering, certifiering och ackreditering som aktiviteter organiserade tillsammans, som något samman-hängande. I litteraturen om standarder och certifiering används begrepp som ”certification systems”, ”tripartite regimes” och ”non-state market driven systems”, ”multilayered conformity assessment systems” och det beskrivs att standardisering, certifiering och ackreditering är ”interconnected activities”.
Styrregimen utgörs av olika organisationer som finns över hela världen och på något sätt hålls dessa organisationer samman i en ordning. Styrregi-men tycks därmed handla om organisering inte endast i organisationer utan av dem, utanför dem och mellan dem. För att skapa en teoretisk referensram till avhandlingens forskningsfråga – hur har en global styrregim konstruerats behöver jag fördjupa mig mer i hur organisering av och mellan organisation-en kan förstås och förklaras. Jag behöver också skapa större förståelse för hur styrning på distans kan förstås. I nästa kapitel diskuteras mitt teoretiska ram-verk för att förstå styrregimens konstruktion.