Den europeiska samordningsorganisationen EA ställdes genom avtal i relat-ion till sin globala motsvarighet: IAF – Internatrelat-ional Accreditatrelat-ion Forum. IAF blev en samordnande organisation för ackrediteringsorgan, branschföre-ningar för certifieringsföretag och andra intressenter inom ackreditering och
3I EA:s dokument 2/02 2011 beskrivs avtalet gälla fem nivåer: Den första nivån bygger på ISO 17011 och förordning 765/2008/EG
Den andra nivån gäller vilken form av bedömning av överensstämmelse ackrediteringen gäl-ler (exempelvis inspektion elgäl-ler certifiering)
Den tredje nivån är de standarder som styr bedömningen av överensstämmelse (exempelvis ISO 17020 eller ISO 17021)
Den fjärde nivån är de sektorsspecifika standarder som organen i den andra nivån (exempel-vis certifieringsföretag) bedömer mot
Den femte nivån är de standarder, exempelvis ISO 9000 eller ISO 14 000 som organen för bedömning av överensstämmelse använder i sin verksamhet när de bedömer organisationer, exempelvis certifiering av tillverkare.
bedömning av överensstämmelse4. Dessutom kunde regionala medlemsorga-nisationer för ackrediteringsorgan få status som special recognition hos IAF, vilket EA har fått. Utöver EA finns IAAC (Inter American Accreditation
Cooperation), AFRAC (African Accreditation Cooperation), ARAC (Arab Accreditation Cooperation), PAC (Pacific Accreditation Cooperation) och
SADCA (Southern Africa Development Community Cooperation in
Accre-ditation) (www.european-accreditation.org/international-dimension).
En förutsättning för att en regional medlemsorganisation skulle kunna få ”special recognition” av IAF var att den regionala organisationen hade ett program där de olika medlemmarnas ackrediteringar jämställdes med varandra, såsom EA:s MLA. IAF granskar de regionala medlemsorganisat-ionerna vart fjärde år.
Två viktiga syften för IAF:s verksamhet var att säkerställa att dess med-lemmar endast ackrediterar organ som är behöriga att utföra det arbete de åtar sig och inte är föremål för intressekonflikter, samt att etablera program för ömsesidiga erkännanden. Programmet för ömsesidiga erkännanden kom att
gå under namnet Mutual Recognition Arrangement, MLA
(http://www.iaf.nu//articles/IAF_MLA/14). Genom detta verktyg kunde styr-regimen bli global. För att bli medlem i IAF krävdes att medlemmen kunde visa att den ämnade delta i MLA. Vidare står IAF:s på webbplats att
IAF works to find the most effective way of achieving a single system that will allow companies with an accreditation conformity assessment certificate in one part of the world, to have that certificate recognised elsewhere in the world. The objective of the MLA is that it will cover all accreditation bodies in all countries in the world (http://www.iaf.nu/articles/Role/7).
IAF hade alltså ambitionen att skapa enhetlighet mellan ackrediteringsor-gan och att alla ackrediteringar – och därmed alla certifieringar – skulle hålla samma nivå och att de därför skulle kunna godtas länder emellan, det vill säga ett system som skulle täcka hela världen.
När ett ackrediteringsorgan blev medlem och signatär till MLA, betydde det att ackrediteringsorganet var tvunget att godta certifikat utfärdade av certifieringsföretag som blivit ackrediterade av andra IAF-medlemmar. Tan-ken var att med IAF:s arbete för ackreditering så skulle acceptansen för certi-fiering öka. IAF:s slogan var ”Certified once - accepted everywhere”. Argu-menten som användes av IAF byggde på frihandel och eliminering av tek-niska handelshinder (iaf.nu) Sådana hinder kunde vara att behöva certifiera
om produkter eller organisationer i varje nytt land där den certifierade verk-samheten skull verka eller produkten skulle säljas.
Ett ackrediteringsorgan som blivit medlem i IAF gavs rätten att använda IAF-logotypen – en jordglobsliknande bild där det står att den som använder logotypen har ett MLA-avtal (www.iaf.nu/articles/The_MLA_Mark/45) (se figur 7.5). Även certifieringsföretag som var ackrediterade av en IAF-medlem gavs rätt att använda logotypen, tillsammans med en logotyp från det ackrediteringsorgan som ackrediterat certifieringsföretaget, exempelvis Swedacs med de tre kronorna.
Figur 7.5. IAF:s logotype (www.iaf.nu)
IAF:s MLA är inte att förväxla med de avtal som EA hade. De båda MLA-avtalen (EA:s respektive IAF:s) var mycket lika men inte identiska. Däremot förutsatte IAF:s avtal att det fanns ett avtal upprättat inom EA. Ett ackrediteringsorgan som var medlem i EA:s MLA fick per automatik tillträde till IAF:s MLA (http://www.european-accreditation.org/iaf-and-ilac). IAF:s MLA skrevs med varje specifikt ackrediteringsorgan, men själva kontrollerna som låg till grund för avtalen sköttes av respektive regional ackrediteringsor-ganisation, som exempelvis EA.
Världsackrediteringsdagen
Utöver MLA-avtalen arbetade IAF med att marknadsföra ackrediteringens fördelar världen över. I juni varje år firas World Accreditation Day. I Sverige har detta uppmärksammats av Swedac som varje år bjuder in sina kunder (certifieringsföretag) och deras kunder (certifierade företag) att fira ackredite-ringen med seminarier och mingel. Olika år har haft olika teman, exempelvis rent vatten, livsmedel, eller som år 2011, internationell reglering (se figur 7.6).
Idén med Världsackrediteringsdagen har varit att föra fram ackreditering såsom det kommit att bli definierat: en kompetenskontroll av organ som gör bedömning av överensstämmelse. En aspekt av arbetet att marknadsföra ackrediteringen var att kommunicera att det fanns ackreditering som var trovärdig och ackreditering som inte var trovärdig. Ackreditering var inte ett skyddat område: ”There is no law in this country that stops any other accre-ditation body from being set up. And indeed there are a number in this country that are set up” (intervju nr 13).
Figur 7.6. Världsackrediteringsdagen 2011 (www.iaf.nu)
I Storbritannien startades en Awareness Campaign i syfte att skapa upp-märksamhet kring och förklara ackrediteringens värde, dels för upphandlande myndigheter, dels för kunder till certifieringsföretagen (Program propals document 2011-14 UKAS Awareness Campaign). I en intervju beskrevs stora problem med att ackrediteringsföretag, som inte är nationellt formellt
utpe-av EU. Denna typ utpe-av ackrediterare kallades i en intervju för ”cowboys” (in-tervju nr 14) och i Storbritannien ville ackrediteringsorganet skapa medve-tenhet om skillnaden mellan rätt ackreditering och felaktig ackreditering:
We would rather everything, all aspects of accreditation to come under the National accreditation body. (…) Because that means it is properly….when I say properly, it is being evaluated under the system that is open, that it is transparent, that is covered under the legal aspects of regulation 765. That is why we want it all to come under there. Not from a competition point of view, but to safeguard the end-user (intervju nr 13).
Det tycktes viktigt att skilja ”riktig ”ackreditering från ”annan” ackredite-ring och ”riktig” certifieackredite-ring från ”annan” certifieackredite-ring: det är skillnad på rik-tig certifiering och ett certifieringsföretag ”som certifierar hela IKEA på en eftermiddag” (intervju nr 3). Hela poängen med IAF, EA, ackreditering och certifiering är, enligt en intervju ”to ensure rigour in standards” (intervju nr 13) och att skapa förtroende för certifiering och ackreditering. I en intervju med ett certifieringsföretag kommenteras det återkommande argumentet om förtroende som essentiellt för systemet så här: ”det är lagar och krav till hö-ger och vänster, allting på samma gång” och ”allting hänhö-ger ihop” men sam-tidigt så ”hade alla litat på varandra hade vi inte behövts” (intervju nr 5).
*
Här slutar min beskrivning om hur det globala systemet av ackreditering, certifiering, marknadskontroll, egenkontroll och standarder vuxit fram. I nästkommande kapitel förklarar jag på vilket sätt detta fungerar som en glo-bal styrregim.