I en multi-sited etnography (Marcus 1995) används flera sätt att samla fält-material för att skapa förståelse för vad som studeras. För att svara på frågan
hur en global styrregim har konstruerats behövde jag samla in fältmaterial om de komponenter som utgör styrregimen jag studerar, för att förstå hur kompo-nenterna juxtapositioneras. Detta beskrivs framför allt i olika dokument. Men jag behövde även möjlighet att själv ställa frågor av typen varför just så? Där-för har jag även gjort intervjuer och observationer (där jag ibland har varit pas-siv och ibland varit deltagande). Jag gör ingen större skillnad mellan tillväga-gångssätten. I viss mån kan de alla ses som textanalys – intervjuer och obser-vationer har transkriberats eller beskrivits av mig själv efter intervju/observat-ionstillfället och därmed har jag behandlat dem som texter. Intervjuer skiljer sig från observationer i den bemärkelsen att jag har styrt intervjutillfället i högre utsträckning genom att jag ställt frågor och följdfrågor. Intervjuer och observationer täcker också ett kortare tidsspann än dokumenten – för den första delberättelsen, från och med 1972 till början av 1980-talet, har jag i kapitel fem nästan uteslutande utgått från dokument (endast ett intervjureferat finns).
Jag presenterar i det följande detaljerat hur jag genomfört mina intervjuer, mina observationer och vilka dokument jag samlat in och läst.
Intervjuer
Sammanlagt har jag gjort 26 intervjuer (vid tre tillfällen med två personer) vilka listas i bilaga två. Nio av de intervjuade är eller har varit anställda på Swedac. De andra kommer från och arbetar inom olika delar av styrregimen och de är valda för att ge bilder och berättelser om just dessa delar.
Vid intervjutillfällena har jag bett den jag talat med att först beskriva vad den gör för att på så sätt få igång samtalet. Beroende på personens uppgift och roll har jag därefter bett denne berätta om sin funktion i ett bredare samman-hang. Om jag exempelvis intervjuat en handläggare på Konsumentverket som arbetar med marknadskontroll av leksaker, så har jag ställt frågor om vad mark-nadskontroll är, vad det syftar till, på vilket sätt Konsumentverket arbetar med marknadskontroll, vilka dokument som är viktiga för dem i sitt arbete. Oftast hade jag ett antal områden som jag ville att vi skulle beröra under intervjun, exempelvis ”hur använder ni standarder”, ”ansvarsfördelning” eller ”dilem-man och problematik”.
Karaktären på intervjuerna varierade. Vissa personer tillät inte att intervjun spelades in (detta gällde två intervjuer) för att de då inte kände att de kunde tala ”fritt” utan ville vara ”off the record”. Jag antecknade då på papper och skrev in anteckningarna på dator efter avslutad intervju.
Vissa intervjuer var mer av samtalskaraktär. Exempelvis har jag vid tre till-fällen träffat två av Swedacs generaldirektörer (ett skifte skedde 2012 det vill säga under studien), men jag spelade inte in dessa samtal utan jag antecknade
med beskrivit sin syn på Swedac, på framtiden, på Swedacs roll och på ackre-ditering som samhällsfenomen. En tredje generaldirektör spelade jag in inter-vjun med.
Ibland har samtalet rört en specifik produkt även om det inte är produkten som sådan jag velat studera utan hur kontrollen av den fungerar. Så var exem-pelvis fallet med leksaker. Jag samtalade med flertalet personer gällande lek-saker, då leksaker är ett exempel på en produkt som regleras inom styrregimen. Detta har jag också berättat för dem jag intervjuat. Därmed har jag försökt hålla undan samtalsämnen som handlat om specifika leksaksaspekter, som typer av plast i nallebjörnsögon och istället ställt frågor om exempelvis CE-märkning (av nallebjörnar).
En intervjuperson var anställd vid branschorganisationen Swetic (där ack-rediterade certifieringsföretag är medlemmar). Två personer jag intervjuat var anställda vid Bureau Veritas, ett stort certifieringsföretag. Jag har intervjuat en anställd vid Bilprovningen och en anställd vid det då nystartade bilbesiktnings-företaget Carspect (Bilprovningen var den sista Riksprovplats att ombildas 2010). En anställd på leksakstillverkaren Lego, en anställd på leksakstillverka-ren Brio och en anställd på branschorganisationen Leksaksbranschen har också intervjuats, liksom två personer på Konsumentverket som valdes för att ge en bild av CE-märkningen och marknadskontrollen.
En intervju har gjorts med en tjänsteperson på UD som vid tillfället var anställd för en mindre utredning om standardiserings betydelse i statsförvalt-ningen i allmänhet och Regeringskansliet i synnerhet. Denna intervju gjordes för att ge mig en uppfattning om resonemang kring varför standarder ska an-vändas inom offentlig förvaltning. I samband med detta intervjuade jag även en anställd vid branschorganisationen Teknikföretagen. Den personen valdes då denne varit ansvarig för att ta fram en nationell strategi för standardisering i Sverige och då denne dessutom arbetat med ackreditering och marknadskon-troll i EU.
En person var vid intervjutillfället dels chef för EA (European Accreditat-ion) och dels anställd vid den brittiska motsvarigheten till Swedac – UKAS (United Kingdom Accreditation Service). Jag har även intervjuat en av UKAS kommunikationsansvariga som dessutom var en av UKAS representanter vid IAF (International Accreditation Forum). En anställd vid brittiska BIS (Depar-tement for Business, Innovation and Skills) – det depar(Depar-tement i Storbritannien som ansvarar för frågor om ackreditering – har intervjuats liksom en företrä-dare för organisationen ISEAL Alliance (International Social and Environmen-tal Accreditation and Labelling Alliance), en organisation som samordnar stan-darder och certifiering men utanför EU:s ramar.
Tanken med valet av dessa personer var dels att samtala med personer som kunde ge en bild av arbetet i de internationella organisationerna, dels komplet-tera bilden av ackreditering jag fått från Swedac.
Observationer
Sammanlagt har jag gjort fem observationer: tre Världsackrediteringsdagar, ett sammanträde med Marknadskontrollrådet samt en tredagarsutbildning i CE-märkning av leksaker. Samtliga observationer har ägt rum i Stockholm.
Syftet med observationerna har varit att få en förståelse för vad som disku-teras i dessa forum, vilka frågor som ställs i publiken, vad som tas upp i semi-narieföreläsningar. Jag har velat skapa mig en uppfattning om vilka frågor som anses vara aktuella och prioriterade. Jag har då också velat höra motiveringar och argument kring detta – varför just så här? Hur diskuteras ackreditering i förhållande till standardisering, till certifiering och till marknadskontroll? Dis-kuteras ackreditering som något isolerat eller refereras ackreditering till som något i en större helhet? I så fall hur?
Under observationerna har jag inte drivit någon fråga eller diskussion utan lyssnat, förutom vid två tillfällen då jag själv hållit presentationer och därmed deltagit aktivt. Vid de två tillfällen då jag själv presenterat idéer eller proble-matiseringar från min studie har det gett möjlighet att få direkt respons på mina forskningsfrågor.
Många observationer har lett till fördjupande intervjuer med någon eller några av deltagarna vid andra tillfällen. På så sätt har observationerna utgjort ett sätt att sondera terrängen och identifiera personer att intervjua. I vissa fall har det fungerat tvärtom, det vill säga att jag under en intervju fått information om kommande möten, utbildningar eller seminarier och jag har då frågat om jag fått delta. Jag har inte vid något tillfälle haft svårt att få tillträde för att få göra observationer.
Observationsdagen vid Marknadskontrollrådet hölls i Stockholm i septem-ber 2009. Deltagarna kom både från marknadskontrollmyndigheterna och från Integrations och jämställdhetsdepartementet som då var ansvarigt departement för konsumentfrågor. Ordförande för rådet var och är Swedacs generaldirektör. Jag ställde inga frågor i plenum och jag försökte inte på andra sätt att styra diskussionen.
I december 2012 deltog jag i en tre dagar lång utbildning om CE-märkning av leksaker, arrangerad av branschorganisationen Leksaksbranschen tillsam-mans med Kemikalieinspektionen, Elsäkerhetsverket och Konsumentverket, alla tre myndigheter med delat marknadskontrollansvar för leksaker. Utbild-ningen hette ”Utbildning i leksakers säkerhet” och deltagarna var framför allt
luncher och fikapauser genom samtal med deltagare, men jag deltog inte aktivt under utbildningen, då satt jag tyst och antecknade. Det fanns material i semi-narielokalen som jag samlade, bland annat lagtexter, utdrag ur författnings-samlingar och broschyrer riktade till leksakföretagarna med myndigheterna som avsändare.
Observationerna av de tre olika Världsackrediteringsdagarna gjordes i juni 2011, juni 2012 och juni 2014. Under dessa dagar bjöds allmänheten in till Swedacs lokaler i Stockholm. Vid de två Världsackrediteringsdagarna 2011 och 2012 satt jag i publiken och lyssnade till presentationer gjorda av Swedacs generaldirektör, andra anställda samt Swedacs kunder, det vill säga certifie-rings-, inspektions-, eller besiktningsföretag.
Under presentationerna förde jag anteckningar och noterade frågor som ställdes av publiken. Under mingeltillställningar efter dessa seminarier pratade jag med andra deltagare om vad de gjorde och vilka frågor som lyfts vid det aktuella tillfället som de fann intressanta och viktiga. Vid Världsackredite-ringsdagen 2014 var jag själv delaktig som presentatör. Efter min presentation förde jag anteckningar över vad de andra presentationerna innehöll, vilka frå-gor som ställdes (till mig och till andra) och jag samtalade även med deltagare vid minglet efteråt. Samtalen under mingel har jag antecknat ur minnet direkt efteråt.
Texter
Ackreditering i Sverige är och har varit en verksamhet inom den offentliga förvaltningen. En stor del av fältmaterialet som handlar om ackreditering är därför offentliga dokument som är allmänna och inte sekretessbelagda. Tex-terna som täcker den första tiden av styrregimens utveckling är framför allt offentliga dokument som propositioner, departementspromemorior, utred-ningsdirektiv, författningar eller SOU (Statens Offentliga Utredningar), men i takt med att ackreditering som verksamhet organiseras allt mer genom EU eller internationella organisationer har jag också hämtat fältmaterial från andra käl-lor, som direktiv, förordningar och vägledningsdokument från EU-kommiss-ionen och EU-parlamentet.
Vad gäller de svenska offentliga dokumenten har jag använt mig av det fördelaktiga system på vilket skrivelser, direktiv, utredningar och proposit-ioner bygger: de hänvisar till varandra bakåt i tiden. På så sätt har jag arbetat mig bakåt. Varje proposition föregås av en utredning och varje utredning före-gås av direktiv. Jag kunde på så vis spåra dokumenten bakåt.
Utöver offentliga dokument i bemärkelsen dokument med regering, riks-dag eller myndigheter som avsändare (inklusive Swedac), har jag även studerat
dokument från branschorganisationer, ackrediteringsorganisationernas med-lemsorganisationer, EU och standardiseringsorganisationer. EA och IAF pub-licerar dokument (exempelvis policies, vägledningar, memorandum of un-derstanding) vilka jag läst. Jag har även använt mig av informationen på IAF:s och EA:s hemsidor. Framför allt har jag intresserat mig för hur dessa organi-sationer avbildar vem som ska göra vad, hur, varför och på vilka villkor inom styrregimen.