Begynnelsefaser och linjer

En begynnelsefas kan identifieras i så gott som alla sociala formationer och rörelser. Den kan (som jag beskrivit mer utförligt i avhandlingens teoriavsnitt) ses som en övergång från en social ordning till en annan, en process där individen går samman med andra personer och skapar en ny gemenskap vilken kännetecknas av en stark solidaritet. Ett exempel på ett begynnelsetillstånd är förälskelseprocessen, ett annat exempel är när personer samlas runt en religiös eller politisk ledare. Genom denna alternativa gemenskap kan människor, som tidigare var oberoende varandra, förenas i en kollektiv tro, politisk åskådning eller ett gemensamt intresse. Simon säger: ”Det är intressant att se att man inte är ensam, att det finns en massa folk som har samma eller liknande intresse så man inte känner sig udda på något sätt, eller pervers eller så.” Den nya gemenskapen tillför en känsla av samhörighet och tillhörighet och för många innebär steget in i BDSM-sfären en tydlig övergång från ett sätt att leva och organisera vardagen till ett annat. Lena och Kent hade levt i en jämlik kärleksrelation i nästan tio år utan att ha någon inblick i BDSM- sfären. Lena berättar om när de för första gången kom i kontakt med BDSM: ”Jag har en bror som träffade en tjej som fanns i den här världen, så man kan säga att det egentligen var de som drog igång oss för de tog med oss till den här klubben. Dom skulle dit och vi tänkte att vi hänger väl på.”

Enligt Ahmed (2006) skapas vår identitet genom upprepade handlingar. Handlingarna vänder våra kroppar i vissa riktningar och kropparna följer dessa linjer. Detta att kroppen vänder sig använder Ahmed som ett teoretiskt verktyg genom begreppet ”turning points”, vilket kan liknas vid Butlers performativitetsbegrepp (1990/2007) men där Ahmed har en fenomenologisk inriktning. Skillnaden finns också i att Butler (2004) fokuserar på den sociala konstruktionen av kroppar medan Ahmed har de fenomenologiskt upplevande

kropparna som sin utgångspunkt. Genom att agera i enlighet med linjerna, gestaltas kroppar i särskilda former och orienterar sig mot de redan internaliserade (hetero-) sexuella normerna. Men, frågar sig Ahmed, hur kommer det sig att kroppar har en queer orientering när den hegemoniska kraften är så stark? Här kan frågan göras om till; hur kommer det sig att Lena och Kent började utöva BDSM efter så många år i en jämlik relation? Enligt Ahmed skapas nya linjer när en queer kropp kommer i kontakt med en annan queer kropp vilket kan göra att kroppen omorienteras i nya riktningar. Detta leder till att nya föremål eller kroppar som tidigare inte varit synliga eller nåbara inom de heterosexuella linjerna visar sig nåbara. Med andra ord behöver en kropp kontakt med andra föremål eller kroppar för att kunna ändra orientering, det vill säga att bli exempelvis lesbisk eller BDSM-utövare. Övergången skedde i vad Lena och Kent benämner en ”avskedsceremoni” där de hade ”vaniljsex” för sista gången. De bytte ut de tidigare ringarna mot ringar med BDSM-symbol och gick in i en slav-och mistressrelation. Lena berättar:

Vi räknas inte som sambo längre. I vaniljvärlden har vi gjort slut kan man säga. Vi hade var sin guldring i örat, vi kunde inte ha guldring på fingret i våra jobb, och de har suttit på sedan 98–99. Men för att markera att vi inte är Lena och Kent längre utan att vi är mistress och slav så gjorde vi slut (…) vi tog bort de här (örhängen), det var som en handfast bekräftelse på att nu är det slut och då blev jag nästan lite sentimental.

Lena säger att hon och Kent har gjort slut i vaniljvärlden och syftar till världen utanför BDSM. Enligt Alberoni (ibid, s. 21) försöker personer som befinner sig i begynnelsefasen att undantagslöst ”introduce a way of life completely different from everyday customs and institutions”. Detta kan beskrivas som ett rituellt tydliggörande, eller med etnografen Arnold Van Genneps (1960/2004) begrepp; som en övergångsritual. Medlemmarna formulerar alternativa tolkningar av verkligheten vilka blir basen för den nya rörelsen. Upplevelser och erfarenheter som är viktiga i det begynnande tillståndet är utforskande och skapande av en annan sorts ordning. Samuel berättar att eftersom han socialiserades in i ett normsystem under sin uppväxt som var totalt annorlunda än BDSM-miljöns har inträdet i BDSM-världen gjort att han behövt ändra vissa synsätt och förhållningssätt. Men han säger också att det har inneburit en försoning med sig själv:

Det har varit en vändpunkt för mig. Att komma in i BDSM-världen och lite försonas med mig själv, att jag har det här och det är okej. Och det är till och med någonting bra. Du behöver bara hitta rätt person, du behöver vara redo

och mogen och trygg och känslomässigt hemma i dig själv och sen bara pröva liksom. Så det började sakta men säkert arbetas bort. Eller jag har börjat ändra min syn men det är en lång process och jag har precis börjat. Nu har jag ju växt upp och socialiserats in i ett normsystem så jag har ju känslomässiga kopplingar där, och sen möta en värld som BDSM… jag behöver ju nyansera och arbeta bort, eller inte arbeta bort men förändra de här föreställningarna som har hämmat mig hittills.

Det är tydligt i Samuels citat att inträdet i BDSM-sfären är en slags start för ett omfattande förändringsarbete. Ahmeds (2006) linjebegrepp är närbesläktat med normbegreppet, men de har inte identiska betydelser. Jag följer etnologen Signe Bremers (2011) hållning när hon beskriver linjebegreppet som en spatialisering av normbegreppet. Även om normer påverkar hur människor orienterar sig i tillvaron så möjliggör Ahmeds queera fenomenologi en analys med fokus på kropparnas relation till rum. I interaktionerna sker ett görande i att såväl följa som förhålla sig till de linjer som redan skapats av andra. Flera utövare ger liknande beskrivningar som Samuel. Eftersom de i tidigare socialisationsprocesser har inkorporerat känslor och tankar om vad som är passande och opassande, innebär processen att bli en utövare att personerna måste forma nya värderingar och förhållningssätt som stämmer med BDSM-gemenskapens linjer och normer50_.

Tiden innan en begynnelsefas är, enligt Alberoni (1984, s. 47), förknippad med ”self-discipline and self-denial until the appearance of a possible alternative which at a certain point is seen as inescapable”. Exempelvis säger Magnus: ”Jag har försökt att förtrycka det här och trycka undan och lägga locket på men det går inte särskilt lång tid. Det är något som behöver utlopp.”

Hur kommer det sig då att vissa personer går in i ett begynnelsetillstånd medan andra inte gör det? Alberoni (1984) menar att det troligtvis är människor, liksom Magnus, som är frustrerade och otillfredsställda i sitt vardagliga liv och som söker något annat. Isak säger att det var under en period då han mådde dåligt och funderade mycket som han började söka: ”Finns det mer syften med tillvaron, kan jag hitta något som känns meningsfullt? Vissa blir religiösa, vissa skaffar sig en gummimask och en gummiboll, andra åker till Rwanda för att gräva gatubrunnar. Man vill hitta något som man tycker är meningsfullt.” Liksom Isak, beskriver sig många utövare som sökare; de vill ha ut mer av livet än vad det vardagliga livet har att ge. Elin, som har en chefsposition i yrkeslivet, reflekterar över detta och säger: ”Man har väl kanske en intelligens som är lite utöver snittet, att man känner att

50 Det är dock viktigt att påpeka att det finns många och ofta motstridiga normer inom BDSM-sfären. Jag analyserar dessa delar mer ingående i avsnittet som heter ”Förändrings- och mainstreamprocesser”.

man behöver någonting mer. Man vill slippa ifrån den man är måndag till fredag och alla tyngder på axlarna, lägga av dem och kunna vara undergiven och bara bli omhändertagen.” Då den agerande förhåller sig till och prövar sig fram utefter begynnelsefasens linjer blir tillvaron alltmer strukturerad och organiserad. Med tiden kräver begynnelsetillståndet struktur och form varför även detta tillstånd efter hand övergår till det som Alberoni (ibid) kallar en institution och blir en integrerad del av vardagen.

I detta avsnitt har jag undersökt vad det innebär att bli en del av en BDSM- gemenskap genom att bland annat tolka denna process som en begynnelsefas. Inträdet i BDSM-sfären kan ses som en start på en förändringsprocess där interaktionen med nya människor, integrerande och utforskande av en ny miljö är central. Detta förändringsarbete innebär också en lärprocess, vilket nästa avsnitt handlar om.

En läroprocess

Vi befinner oss i en storstad i en byggnad som tidigare varit en kyrka. Utmed ena långsidan står ett bord uppställt och på bordet ligger en stor samling piskor, paddlar, ridspön, bambustavar, floggers och handklovar. Stolar är utplacerade i rummet och källarlokalen är redan välfylld. Klockan är sex på kvällen och fler besökare droppar fortfarande in, alla platserna är tagna och flera ställer sig utmed väggarna. Det är runt femtio personer i publiken och det råder en uppsluppen stämning. Flera verkar känna varandra och många kommer i par eller i gäng, några kommer ensamma. Könsfördelningen är jämn och åldersspannet är från cirka tjugo till sextiofem år. Klädstilarna går från rockigt, alternativt, butchigt och formell kontorsklädsel med skjorta och slips till vardagsklädsel med T-shirt, keps och converseskor.

På programmet står det ”Pisk och smisk-workshop”, de som håller i workshopen är två etablerade personer i BDSM-sfären. Den ena kvinnan föreläser samtidigt som den andra kvinnan demonstrerar på sin slav. De blandar in humor i allvaret men ger ett seriöst intryck. De visar piskorna, vilka som är bra att börja med, hur och var på kroppen man kan slå: ”Baken, låren och vaderna är ganska tåliga områden på kroppen. På ryggen ska man vara mer försiktig”, säger hon. Slaven, som står lutad mot en rokokostol med byxorna neddragna, är med i samtalet ibland främst genom att säga något som alla skrattar åt. Vi får veta att om man har levt i ett förhållande under en längre tid och utövat piskning, kommer blånader och blåmärken blir allt mindre synliga. Kroppen vänjer sig och blir så att säga immun mot slagen. Hon fortsätter och säger att många vill ha synliga märken, då det ofta innebär en stolthet. Om man byter ut partnern som piskar,

piskan, eller utövar under en annan tid på dygnet kan man lura kroppen. Hon säger att på BDSM-filmer börjar personen ofta blöda efter bara några piskrapp. Det här är inte möjligt utan området har då förberetts exempelvis genom att ha blivit ”pickad” med en brödnagg. Ett annat tips som ges är att piska fram en lårkaka, ett blåmärke, som finns innanför huden på någon centimeters djup. Därefter är huden tålig att ta emot många slag då lårkakan utgör ett skydd. Efter workshopen får publiken komma fram och titta på piskorna. Det är flera personer som jag känner igen och som jag också har intervjuat. Jag går fram och hälsar på några och vi småpratar lite. Jag hälsar också på föreläsarna. Vi har träffats flera gånger förut. Vi kramas om och jag säger att det var en intressant föreläsning (Fältanteckning 2013-06-27).

Under mina fältstudier har jag blivit varse om hur nära sammanbundet BDSM- utövande är med ett tillägnande av lärande och i detta avsnitt vill jag fokusera på denna lärprocess. I BDSM-miljöerna finns de som vill hjälpa nykomlingar att orientera och lära sig; en slags orienteringsagenter. Det händer ganska ofta att personer som är duktiga inom ett område lär ut sina kunskaper under kurshelger, workshops eller lägerveckor. Kunskap om anatomi och kroppens fysiologi är nödvändig om man är intresserad av att tillfoga eller få smärta, men även kunskap om psykologi är relevant då utövandet kan ge starka psykiska reaktioner. Det är viktigt att veta hur man ska hantera dessa reaktioner. Mer avancerade praktiker är svåra att genomföra utan en omfattande kunskap, om exempelvis anatomi och kroppsliga reaktioner. Begynnelsefasen i BDSM-sfären innebär således början på en läroprocess, i vilken det ingår att tillägna sig kunskap om redskap, praktiker och regler som utgör en central del i BDSM-miljön. Språk, kläder och attribut kan agera såväl identitetsmarkörer och symboler för grupptillhörighet som objekt för ett konstruerande av vardagslivets rutiner och fasta punkter. Den följande fältanteckningen kommer från en fikaträff när Anna, som driver sexbutiken, deltar för att visa upp ett nytt sortiment av piskor och andra BDSM-redskap som ska säljas i affären:

Hon plockar upp varorna på ett bord och visar pryl för pryl. Sakerna skickas runt så att var och en får känna. Det märks att hon har gjort det förut, hon har en stor professionalitet och kunskap om varorna som hon säljer. Hon säger att hon har provat i stort sett hela sitt sortiment och vet till exempel vilka piskor som gör riktigt ont. ”Den här är riktigt elak”, säger hon med ett leende på läpparna och skickar runt en plastpaddel med utstående pickar på. Det är en skämtsam stämning och piskorna testas lite på skoj och lite på allvar mot bordsgrannen. Det är flera sorters bröstvårtsklamrar med olika tyngder. Den tyngsta är på 100 gram. En tjej provar att fästa en klammer i bröstvårtan,

under tröjan. Anna frågar om hon vill ha hjälp men tjejen säger: ”Nej, inte nu”. Paret köper den ”elaka” paddeln och en ögonbindel i läder. En tjej köper två ögonbindlar som Anna tillverkar själv (Fältanteckning 2012-10-10).

Redskap, verktyg och leksaker beskrivs av många utövare som föremål med symboliska innebörder. Collins (2005) menar att samtidigt som symboliska föremål har en sammankittande effekt i gruppen tydliggör de också gränserna mellan initierade och utanförstående, vilket blir tydligt under fikaträffen. Användandet av symboler är ofta styrt av regler och överenskommelser. Om reglerna inte efterföljs innebär det någon form av sanktion eller bestraffning vilket jag kommer beskriva mer ingående i nästa avsnitt. Olika redskap användas också för att förstärka maktdynamiken. Exempelvis har valet av kläder en stark symbolisk innebörd. Linn använder klädseln till att uttrycka sin undergivenhet: ”Ibland så händer det att jag klär upp mig, på ett sätt som gör mig lite mer blottad och utlämnad. Att jag har såhär… kanske lite mer genomskinlig klänning, det är oftast när jag själv tycker att jag har gjort något dumt. Och vill liksom visa min underkastelse lite extra.” Genom att ikläda sig en genomskinlig klänning, ges andras blickar tillträde till Linns kropp vilket samtidigt gör henne mer sårbar. Hon väljer denna typ av klädsel när hon själv tycker att hon har ”gjort något dumt”. Valet av klädsel blir på så sätt en symbolisk handling, varigenom hon kan uttrycka sin undergivenhet. Plummer (1975, s. 12) beskriver hur objekt får olika betydelse beroende på sammanhanget: ”The object itself does not possess ’meaning’, but rather the meanings arise through interaction, and remain constantly negotiable.” Flera informanter påpekar att det är en stor skillnad på kvalité och billighetsprodukter. Simon till exempel, berättar att han och hans fru har köpt BDSM-relaterade redskap och kläder för runt 200 000 kr. Det är redskapen som är vägen till njutning och många menar att det är viktigt att de är såväl hållbara som stilmässiga.

Det anordnas träffar för nykomlingar och många utövare tar på sig ett ansvar att informera, förklara och föra in de nya personerna i gemenskapen. Ibland ombeds nykomlingar komma lite tidigare till en fest eller träff för att få bekanta sig med arrangörerna och miljön. Såhär stod det exempelvis i en inbjudan till en femdomträff på Darkside:

Är det din första träff och du känner dig en smula osäker så försök att komma tidigt så att du inte ”missas” eller ”försvinner i mängden”. Vi som arrangerar kommer att göra allt vi kan för att ALLA ska känna sig välkomna men blir det en stor träff med många deltagare är det viktigt att alla gör sitt bästa för att dra in bordsgrannen i samtalen!

I inbjudan finns ett betryggande budskap riktat till nykomlingar om att de kan förvänta sig att bli väl omhändertagna men också en uppmaning att samtliga ska göra sitt bästa för att alla ska känna sig välkomna. Ofta får nykomlingar träffa personer med en lång erfarenhet av BDSM-sfären som ger information om uppföranderegler och säkerhet men även praktisk information. Ibland arrangeras möten endast för nya medlemmar där de blir rundvisade i klubblokalen av erfarna utövare så de kan bekanta sig med miljön på ett tryggt och avslappnat sätt. Det ges möjlighet att ställa frågor och de får information om hur en klubbkväll kan se ut och vad som är viktigt att tänka på såväl vad gäller klädsel som utövande och säkerhet. När jag deltar på en pubafton i en storstad talar jag med flera personer som agerar informatörer. De har namnskylt och delar ut informationsblad till de som är där för första gången. En av dem går runt med en hatt med små lappar där man kan ta en lapp för tips på konversationsämne. Det finns också broschyrer om en BDSM- och fetischhelg som ska hållas ett par veckor längre fram. I vissa nätverk hålls introduktionskurser eller studiecirklar som fokuserar på olika områden eller praktiker inom BDSM. Susanna berättar:

Vi har hållit introduktionskurser i BDSM, som först hette nybörjarkurs och sen har vi tagit bort den laddningen, och kallat det introduktion som var precis som en studiecirkel med fyra träffar. Först teori och sen avslutning med en fest. Vissa år var det så stort intresse så vi var tvungna att hålla en kurs på både hösten och våren.

Susanna fortsätter att berätta om en BDSM-klubb för kvinnor, transpersoner och intersexuella och om de kurser som klubben anordnar:

Vi jobbar med att ta hit utländska föreläsare och har ett internationellt kontaktnät så vi är ganska avancerade och det är mycket mer blod, nålar och edge play än på heteroställen. Vilket kräver viss teknik och kunskap. Vi hade till exempel en föreläsare som var specialist på cutting och sutur. Vi var åtta personer på den kursen och vi är de enda i Sverige som har utbildning i det.

Även på Darkside är det tydligt att nykomlingar uppmuntras av andra mer etablerade utövare. I kommunikationstrådar i samband med träffar, fester eller andra aktiviteter är det inte ovanligt att personer skriver att de skulle vilja komma men inte vågar, varpå de ofta blir uppmuntrade av andra som kommer med peppande ord och förslag för att underlätta den första kontakten. Samuel berättar om hur han, på sitt första klubbesök, träffade ett äldre par med lång erfarenhet av BDSM:

När jag stod med det här paret och pratade frågade jag hur det fungerar där nere i källaren. Jag har aldrig sett det någon gång, jag har aldrig varit med om det. Ja men så var de så himla fina så de sa att vi kan gå ner med dig så slipper du att gå själv. Och det var så himla fint för det var som att vara som ett barn och de var som föräldrafigurer… att du kan gå med oss, så är du trygg. Det var ett jättefint ögonblick och det var då som jag kände att wow, den här världen är verkligen för mig. Människor är verkligen så omtänksamma.

Samuel liknar paret som han träffade på klubben vid föräldrafigurer där han fick vara som ett barn och kunde på så sätt känna sig trygg. Trygghet är ett