Maktens rörlighet

Alla relationer innehåller makt. Det som skiljer BDSM-relationer från andra relationer är att här är makten alltid i centrum; den är uttalad, överenskommen och under ständig uppmärksamhet och förhandling. Att utöva innebär ett utforskande av maktdynamiker vilka är såväl kontextuella som relationella. Foucault (1974/1993) betraktar makt som en mångfald av styrkeförhållande som utövas i ett växelspel av aktiva och rörliga relationer. Eftersom makten är central inom BDSM-praktiker och relationer kan dessa möjliggöra en analys av maktdynamiker och, med Foucaults (1976/2002a, s. 108) ord, utgöra en källa för att ”undersöka mönster för styrkeförhållandenas förändringar som dessa åstadkommer genom själva sitt växelspel”. Minna beskriver hur rollspelen byggs upp genom maktdynamiker:

Du har hela tiden en auktoritet och en som inte har makt. Du leker ju aldrig två soldater som är ute och krälar i leran bredvid varandra men du leker en som är soldat och krälar i leran och en som är general och som står med klacken i nacken på dig. Alltså läraren som bestämmer och eleven som får straff eller fogar sig, föräldern som kanske tar hand om och är omhändertagande mot det lilla, lilla barnet. Att man vill vara liten och bli omhändertagen av en ansvarstagen vuxen. Allt det är rollspel och allt går ut på att det är en tydlig förskjutning, ju tydligare maktförskjutning desto bättre.

Minna beskriver ett rollekande som är avgränsat till en förbestämd session. Men även i relationer där maktförskjutningen inte bara är ett rollspel utan genomsyrar tillvarons alla delar är den överenskommen och under ständig förhandling. Adam berättar att han inte alltid är undergiven utan blir det först när han ”har ett personligt förhållande med en viss person, vilket inte behöver vara sexuellt utan beror på hur man grupperar sig interpersonellt, vad man tycker, vem som har valt

att bestämma och sådant”. Liksom Adam beskriver, utgör maktförskjutningen för många utövare en central del där den undergivna partnern gör ett aktivt val när hen ”lämnar över” sin makt och bestämmanderätt till den dominanta partnern. Den undergivna partnern blir aldrig helt hjälplös eller maktlös då frivilligheten alltid ska finnas. Kim beskriver också hur BDSM utgör en dynamisk process där skiftningar av makten ständigt förekommer:

Det har varit att … idag är jag faktiskt inte bottom, idag är jag top och på något sätt att det blir en dynamik. Till exempel att idag är jag top men också att idag vill jag slåss, idag är jag ganska högt upp och stark men fan vad gött det skulle vara att bli nedtryckt och få den känslan av det. Men i vissa lägen så fungerar det inte alls och då får en göra på ett helt annat sätt. Då har det verkligen varit att jag är ganska liten från början och redan ser upp till personen så att säga.

Maktspelens föränderlighet blir tydligt i Kims citat. Genom att se till det som sker i mellanrummet; mellan relationer och mellan interaktioner kan vi undersöka hur individen, subjektet, formas som en ”effect of the constant flows or in- between interconnections” (Braidotti, 2002, s. 7). Det som Deleuze och Guattari (1972/1983) beskriver som flöden, intensiteter och sammankopplingar. Även Fabian beskriver hur utövandet för honom är ett ständigt växelspel av makt:

Om du vill få mig ner på golvet så måste du ta kampen. Jag överlämnar mig inte utan du måste kämpa ner mig för att vinna mig. Det är egentligen mest psykiskt. Det kanske är därför det måste vara någon jämlik jag utövar med, intellektuellt. Så själva kampen är viktig.

Charlotta: I en relation; finns kampen i början och sen blir rollerna mer fastställda?

Fabian: Nej det är en pågående kamp faktiskt. Det är ett mönster som jag har, som upprepar sig vilket låter lite som en paradox. Jag vill inte göra folk illa och jag vill behaga men ändå är det en ständig kamp (…) att överlämna mig kan visst vara skönt men det kommer alltid nya kamper.

Fabian beskriver det som en paradox att vara undergiven samtidigt som han för ständiga kamper. Hörnqvist (2012) utgår från Foucault och beskriver tre kännetecken som är utmärkande för alla maktrelationer. För det första är alla maktrelationer ojämlika. Vad obalansen bottnar i kan se olika ut men parterna som ingår i en relation är alltid överordnade respektive underordnade varandra. Fabian beskriver sig som undergiven; han söker sig aktivt till relationer där han ges möjlighet att inta en undergiven position. För det andra menar Foucault

(1976/2002a) att maktrelationerna är omstridda. De kommer till genom kamp och återskapas genom nya kamper vilket blir tydligt i Fabians citat. Han ser utövandet som ständiga kamper trots att han positionerar sig som undergiven. Vad som också är viktigt att påpeka är att en given maktrelation finns till i ett samhälle omgiven av en mängd andra styrkeförhållanden och kamper. Maktrelationerna är således inte entydiga utan ”de definierar otaliga punkter där kraftmätningar kan äga rum” (Foucault 1974/1993, s. 37). För det tredje är maktrelationerna instabila, lokala och ostadiga. Detta innebär att ojämlikheten kan vara tillfällig och obalansen är aldrig fullständig. Det finns en möjlighet att agera på ett annat sätt, att göra motstånd. Fabian ser sig varken som hjälplös eller maktlös utan som en aktiv part i de ständigt rådande kamperna. Med hjälp av Deleuze och Guattari (1972/1983), kan vi också se att växelspelet skapas i mellanrummet som innebär ett både dynamiskt och pågående flöde av energi. Sofia, som definierar sig som dominant sadist, beskriver sin första upplevelse av BDSM, med en partner som hon inte tidigare träffat. Också i hennes berättelse blir de tre kännetecknen för maktrelationer (Hörnqvist, 2012) tydliga samt att samspelet, det som sker i interaktionen, är avgörande för situationen:

Så när han ringde på så öppnade jag, ledde in honom, stängde och låste, tog på honom ögonbindeln. Jag var så nervös så jag skakade och jag hoppades att han inte skulle känna det alltför väl, för jag ville ju gärna inge förtroende för honom så han skulle känna sig trygg. Men jag lyckades ändå hitta tillräckligt mycket röst för att säga åt honom att klä av sig. Och under tiden som han gjorde det skulle jag förbereda lite och lägga fram grejer. Men som sagt, jag var så nervös så jag skakade och började i stort sett hyperventilera, så jag gick in i ett angränsande rum och lät dörren vara öppen så jag kunde höra vad han gjorde och jag hade ju lite koll på honom så. Men jag satte mig på huk och tog några djupa andetag bara för att lugna ner mig, jag hyperventilerade, skakade och hade nästan ingen röst. Sen så frågade han, eller jag hörde, ”Miss, allt?” Jag bara ”ja!” Det enda jag lyckades säga, där jag satt på huk och hyperventilerade (vi skrattar). Så okej, då fick jag strama upp mig och resa på mig och gå ut till honom.

Att vara stark, att ha makt eller att vara den dominanta partnern i en BDSM-kontext är inga konstanta och statiska tillstånd utan skapas i ständigt rörliga växelspel. Sofia beskriver att hon var så nervös att hon skakade och hyperventilerade men ville inte att det skulle märkas eftersom hon ville ”inge förtroende för honom så han skulle känna sig trygg”. I rollen som dominant förväntas man vara stark, ansvarstagande och aktiv. Det blir tydligt i Sofias återgivning att makten inte är

statisk utan snarare finns i ett pågående växelspel av flöden och intensiteter samt att det växelspelet i sin tur är omgiven av en myriad andra styrkeförhållanden och kamper. Det var Sofias första BDSM-upplevelse och hon var osäker i den nya rollen. En fråga som ofta kommer upp till diskussion är om den dominanta partnern har kontroll över den undergivna, eller om det är den undergivna som styr genom hens behov av att få leva ut olika fantasier. Det finns en förväntan hos den undergivna partnern att den dominanta ska uppfylla hens fantasier vilket ofta blir en paradox. Ibland används uttrycket ”toppa från botten”, vilket innebär att personen som är undergiven har bestämda åsikter om när, var och på vilket sätt hen skall domineras. Petra säger:

Jag sa till honom att det här och det här vill jag göra, till exempel bondage, jag tror att det dröjde till januari eller februari innan vi använde rep och då hade jag bett honom om det flera gånger. Jag skrev små sexnoveller och sms att det här vill jag göra när du kommer hem från jobbet. Mycket av det blev aldrig gjort. Jag bad om saker men fick dem aldrig.

Charlotta: Var det frustrerande för dig?

Petra: Det är fortfarande jättefrustrerande. Vi pratar om det, någon gång, förra våren sa han till mig att han är nog inte, han sa att han nog inte är så mycket sadist som jag har uppfattat att han är. Och han sa förlåt för det. Jag har liksom tänkt, vad ska man säga, att jag bara måste locka fram det i honom, att han fortfarande är osäker. Jag skulle önska att det skulle genomsyra vår vardag mer, det händer ibland att han ger order eller säger att det är han som bestämmer men jag tror inte att det ligger för honom så mycket. Medan jag gärna skulle vilja att det var mer.

Charlotta: Blev du besviken när han sa det? Petra: Ja, jag blev jättebesviken.

Petra har en önskan om att utövandet ska få en större plats i deras relation. Något som även Kate påtalar när hon säger ”jag har alltid velat mer än mina partner, alltid velat gå längre”. Som jag beskrev inledningsvis i avhandlingen lyfte radikalfeminister och porrmotståndare fram en syn under 1970-talet på BDSM som ytterligheten av ett patriarkalt förtryck och en legalisering av det manliga våldet. En bild som fortfarande i viss mån görs gällande i samhällsdebatten. Det faktum att flera kvinnliga informanter beskriver en önskan om att BDSM- utövandet ska få en större plats i relationen kan ses strida mot en stereotyp bild där kvinnan i en roll som undergiven betraktas som offer och antas ”ställa upp” sexuellt, snarare än att vara pådrivande och initiativtagare. Föreställningen att

kvinnor på grund av en internaliserad förtrycksstruktur ”luras” att tända på undergivenhet för att behaga män är problematisk och leder till att kvinnornas egna erfarenheter av njutning inte ses som autentiska. Bert Cutler (2003) beskriver en större lust och vilja hos de personer som intagit en undergiven roll än de som intagit rollen som dominant. Han analyserar detta utifrån BDSM-roller (men inte utifrån kön) och enligt honom kan en förklaring vara att det krävs mer av de dominanta i såväl ansvar som påhittighet, medan det för de undergivna kan innebära en verklighetsflykt och en känsla av att tid och rum upphör. Att ha olika viljor i en relation är vanligt förekommande bland de som jag har intervjuat. Pernilla säger såhär:

Det här är ju liksom en ständig diskussion mellan oss, för han är mer dominant än sadist. Det diskuterade vi väldigt mycket i början när vi träffades, han försökte dominera mig och säga åt mig vad jag skulle göra och jag slog bakut helt och hållet. Att det där går jag inte med på liksom, så det är ett ständigt förhandlande och jämkande kring vad som är en bra nivå på det.

Lindemann (2012, s. 25) är kritisk mot hållningen att det alltid är den undergivna som har kontrollen i en session. Hon skriver: ”The dominant/submissive interaction actually represents a heavily nuanced struggle for control, in which each party has some role in determining process and outcome.” Hennes hållning stämmer väl in på Fabians tidigare citat där han talar om utövandet som ständiga kamper. Minna reflekterar över människans fria vilja i relation till hennes sadism:

Jag har haft långtgående fantasier och även provat på att leva ut, där man har dragit ett slaveri till sin spets. Jag har varit där och tassat, jag har varit där och vänt. För mig så har det inte funkat tillfredsställande i praktiken därför att man aldrig kommer runt människans fria vilja. Alltså man kan ha regler och man kan kalla sig slav och kalla sig ägd men en människa har till syvende och sist sin egna fria vilja som man inte kommer ifrån.

Minna menar att det aldrig går att bortse från att människan har en fri vilja och fortsätter med att säga: ”Jag vill inte ha någon som är undergiven utan någon som underkastar sig, det ska vara en aktiv handling från personen själv i fråga.” Hon skiljer mellan att ”vara undergiven” och att ”underkasta sig” och ser det senare som en aktiv pågående handling: ”Jag tror på en fri vilja över alla regler och över vår 24/7-relation också egentligen.” Att vara undergiven kan med Minnas ord tolkas som en statisk oföränderlig position medan att underkasta sig är ett aktivt agerande. För att förstå denna skillnad vill jag återigen ta hjälp av

Foucaults (1982) beskrivning av maktrelationer. Han gör en distinktion mellan dominansrelationer och maktrelationer som jag menar kan vara till hjälp för att förstå maktaspekterna i ett BDSM-utövande. I dominansrelationen, menar Foucault, finns ingen möjlighet till motstånd utan motpolen tvingas till passivitet. Maktrelationen, däremot, baseras på två autonoma personer som var för sig är nödvändiga för relationen. Aktörskapet uppstår i spänningsfältet mellan makt och motstånd där makt ska ses som ett växelspel snarare än något som någon har eller inte har. Personen mot vilken makten utövas kan agera ”fritt” med motstånd eller forma typer av strategier för att hantera situationen (Foucault, 1982). Exempelvis kan (ofrivilligt) slaveri inte betraktas som en maktrelation eftersom frihetskriteriet inte finns där (Järvinen, 1996). Foucault (1994, s. 12) betonar:

One must observe also that there cannot be relations of power unless the subjects are free. If one or the other were completely at the disposition of the other and became his thing, an object on which he can exercise an infinite and unlimited violence, there would be no relations of power. In order to exercise a relation of power, there must on both sides at least exist a certain form of liberty.

Med hjälp av Foucaults citat kan BDSM tolkas som maktrelationer eller maktpraktiker där utövarna, trots sin intagna position som undergivna, har ett spelutrymme och är medvetna och reflexiva i det de gör. Ett konkret exempel på detta är när Lena och Kent berättar om tillfällen då Lena tvivlar i sin dominans och Kent säger: ”Då blir jag ju sur på mig själv också för mitt mål med det här det är att hon ska få självförtroende att vara dominant.” Trots att Kent är undergiven och har lämnat ifrån sig sin makt till Lena har han ändå ett uttalat ”mål” med sitt utövande. När positionering, bestämmanderätt och maktutbyte överenskoms och förhandlas om innebär det samtidigt, enligt Foucault, att dessa medvetandegörs samt öppnar upp för en reflektion och diskussion, vilket är centralt inom BDSM. Det är inte alltid självklart i en relation huruvida upplevelser sker inom ramen för BDSM eller härrör utanför utövandet. Ibland används BDSM som ett ”hjälpverktyg” för att kunna placera och sätta ord på makt och känsloupplevelser. För Kim är gränserna ofta flytande mellan utövande och inte utövande:

För tidigare så har det varit en väldigt viktig princip för mig, att nu går vi in i session och nu går vi ut ur session, för att verkligen kunna kontrollera att okej, nu har vi en ojämn maktbalans och nu har vi inte det och då är det inte okej och vi ska alltid veta när det börjar och slutar. Och efter det så har det varit mer … Charlotta: Mer flytande gränser?

Kim: Ja, lite så och samtidigt så är det fortfarande talbart på ett helt annat sätt än jag upplever att det är i relationer som har varit mer eller mindre vanilj. Liksom att jag faktiskt kan säga att nu är jag ju låg eller nu är jag ju under dig. Jag känner mig under dig. Det är mycket så som vi snackar.

Så det sätt som Kim beskriver, kan BDSM utgöra ett verktyg att tydliggöra och sätta ord på känslor av att vara låg och liten i en relation där styrkeförhållanden formas, förändras och hålls vid liv i ett ständigt föränderligt flöde. Hittills har jag beskrivit BDSM som en dynamisk lek där maktrelationerna är rörliga och flexibla. Det är dock viktigt att ifrågasätta om BDSM alltid utgörs av den sortens relationer. Foucault intresserade sig själv för BDSM, både teoretiskt och personligt. För honom var sadomasochism och sexuellt rollspelande något som möjliggör en befrielse från ett essentialistiskt perspektiv på makt, individ och relation. Foucault (i Halperin, 1995 s. 86) beskriver:

(T)he ’S/M’ game is very interesting because it is a strategic relation, but it is always fluid (…) roles can be reversed (…) Or, even when the roles are stabilized, you know very well that it is always a game. Either the rules are transgressed, or there is an agreement, either explicit or tacit, that makes (the participants) aware of certain boundaries (…) I wouldn´t say that it is a reproduction, inside the erotic relationship, of the structure of power. It is an acting out of power structures by a strategic game, that is able to give sexual pleasure or bodily pleasure.

Genom citatet tolkar jag Foucault som att han skiljer mellan den form av makt som genomsyrar samhället och den som finns närvarande inom BDSM. BDSM- relationerna ses som rörliga och samtyckande där rollerna alltid kan vara ombytta och deltagarna är medvetna om att utövandet är en lek. Dikotomierna undergiven/ dominant kan dock utgöra mer fasta identiteter/positioner där personerna inte beskriver utövandet som en lek. De som utövar BDSM i ett 24/7-förhållande skiljer sig exempelvis från de som ser BDSM som en tillfällig iscensatt rollek. Såväl Lena och Kent som flera andra informanter vänder sig mot att se BDSM som en lek. Detta går emot flertalet tidigare studier, exempelvis skriver Weinberg (2006, s. 33): ”SMers do not see it as ’real’ in any sense but acknowledge it as a means of temporarily escaping from the everyday world.” I denna studie ses utövandet, av flertalet informanter, som mer ”verkligt” och ”på riktigt” än livet utanför. Även i relationer där utövarna switchar blir det tydligt att positionerna inte är självklart rörliga och föränderliga. Ibland beskrivs svårigheter med att vara switch, så här säger Susanna:

Jag var alltid dominant där, (på en klubb för lesbiska och transpersoner, min anm.) men det var faktiskt en ganska tuff process att komma ut med att jag levde som undergiven till en man. Eftersom jag samtidigt var dominant mistress på klubben, inför mina slavinnor och de relationerna som jag hade där.

Charlotta: På vilket sätt var det svårt?

Susanna: Ja alltså de blev lite konfunderade. För en del är det ju så, att när man dyrkar sin mistress blir det lite kortslutning i hjärnan. Att den här bilden av den här högre stående varelsen, att hon då på nåt sätt kan vara påverkad av en yttre faktor, det gör min status osäker.

Susanna beskriver hur hennes undergivna hade en statisk bild av henne i en dominant position och när de tvingades omvandla denna bild blev det ”kortslutning i hjärnan” och hennes status som dominant blev osäker. Det behövs ett mer problematiserande förhållningssätt för att förstå dessa skillnader mellan dominans och underkastelse. Foucaults betoning på att BDSM-relationer alltid är rörliga och samtyckande kan, med hjälp av de exempel som jag har fört fram i detta avsnitt, te sig något förenklade. Jag kommer att fortsätta problematisera denna hållning längre fram i avsnittet ”Att förhålla sig till en våldsdiskurs”, som bland