Behov och attraktion

Denna undersökning har sedan tidigare redogjort att det, enligt Denis McQuail (1997) och teorin uses and gratifications, finns ett flertal anledningar till varför människor tar del av media i allmänhet, och särskilda tv-program som i detta fall.

Trots att tv-programmen På spåret och Alla mot alla tillfredsställer den unga vuxna publiken på varierande vis är det underhållningen som är den dominerande faktorn varför intervjupersonerna kollar på tv-programmen. Intresset för frågesport och tävling spelar även det en stor roll. Man 1:

“Roliga program. Jag är intresserad av frågesport så det är två program som faller mig i smaken. Men dom är ganska olika tycker jag. Det är roligt att Alla mot alla har kommit ut nu, inte som en konkurrent men ett alternativ till På spåret.”

Man 4 förklarar varför han tar del av respektive tv-program:

“Bra underhållning. Det jag gillar med Alla mot alla är att det är härlig jargong, det är mycket som händer och det är nya segment. Jag tycker det är jävligt roligt helt enkelt. På spåret är egentligen helt tvärtom för där tycker jag om att det inte är några utsvävningar. Det är lite tryggare, man vet var man får där. Det är lite lugnare och det har ju sin charm också.”

Kvinna 2 anser att musiken i På spåret, i form av ett liveband, ger tv-programmet ett lyft, men menar samtidigt att det blir något tråkigare när man inte kan svaren på lika många frågor. Kvinna 3 ser På spåret som ett gammalmodigt och gubbigt tv-program, vilket personen tror beror på SVT-konceptet som ska utge sig för att vara ordentligt och riktigt. ​Samma intervjuperson uppskattar överraskningsmomentet i Alla mot alla, där man aldrig kan veta vad som komma skall även om segmenten är de samma. Såhär motiverar kvinna 3 varför hon tar del av tv-programmen:

“Dels för att lära mig nya saker, tror jag. Det är sånt som man inte skulle lära sig annars. Sen är det kul att sitta och lyssna och se om man kan grejerna. Kul att tävla från soffan. I grunden är det samma sak som jag tycker är det roliga, just det med kunskapen. Men jag kollar mer på Alla mot alla för att det är lättare att skratta, så det är ju lite

skillnad på det. På spåret är det mer att sitta och försöka svara. Alla mot alla är roligare och med mer skratt.”

Samtliga intervjupersoner är ense om att det är underhållningen som tilltalar dem. Men på frågan vad de anser är underhållande i respektive tv-program ges varierande svar. Man 6:

“Jag tycker väl egentligen att allt i Alla mot alla är underhållande. Jargongen, frågorna, deltagarna, och så klart Filip och Fredrik. I På spåret tycker jag att musikfrågorna är kul. Att dom har lite mer variation i programmet. Man får ta del av både musik, allmän kunskap och info om orter. Sen tycker jag att det är roligt med ordvitsarna i resefrågorna.”

Man 4 anser också att underhållningen i Alla mot alla och På spåret skiljer sig åt:

”Det är jargongen som gör att Alla mot alla är underhållande och ’Filip och Fredrik-stuket’ som dom har. Det kan bli lite mycket av det ibland men som regel tycker jag det är jävligt bra. Och På spåret är bra som det är.”

För majoriteten av intervjupersonerna är det ett aktivt val att titta på tv-programmen. Trots att fyra personer anser att tittandet av På spåret är en slags tradition, menar de flesta ändå att de aktivt väljer att titta på tv-programmet med anledning av insupandet av kunskapen. Man 6 förklarar att På spåret är en del av en klassisk fredagskväll, och Alla mot alla som en ny underhållande dimension. En stor anledning till varför denna intervjuperson, och även man 4, väljer att titta på Alla mot alla är för att de under en lång tid följt Filip Hammars och Fredrik Wikingssons produktioner. Kvinna 3 tittar på På spåret av gammal vana. Denna person gör däremot ett aktivt val när hon kollar på Alla mot alla, men tycker samtidigt att det har börjat bli något av en rutin. Man 1 säger:

“Det är ett aktivt val, skulle jag säga. Det är inget jag måste, jag känner inget tvång bara för att jag har sett på det i nåt år att jag måste fortsätta titta. Utan det är intressant. Jag vill se nästa vecka. Men Alla mot alla följer jag inte slaviskt varje dag utan det kan hända att man tar tre avsnitt på samma dag.”

Bland undersökningens intervjupersoner är det vanligare att man ser på På spåret per automatik, eller av ren tradition, än Alla mot alla.

Tv-programmen uppfyller också särskilda behov hos respektive intervjuperson. Kvinna 5 anser att behovet av ny kunskap är stort, men det största behovet som uppfylls är bekräftelsebehovet.

“Hade jag tittat själv hade jag blivit nöjd om jag hade svarat rätt. Men jag hade också berättat för folk. Även om jag inte skulle säga att bekräftelse är största anledningen, men det känns skönt att känna att man kan grejer.”

Man 6 menar också att bekräftelsebehovet är vitalt:

“Jag skulle säga att Alla mot alla uppfyller ett behov av dels glädje, sen upplever jag också att det uppfyller bekräftelsebehovet när jag svarar rätt på frågorna. Det är samma sak när det kommer till På spåret. Men där känns det som att det är mer press och svårare frågor så det är inte samma glädje när jag kollar på det, men då känns det ännu bättre om jag faktiskt har rätt på en fråga.”

Ett annat behov som återkommer bland intervjupersonernas svar är det som kvinna 5 nämnde – behovet av lärdom och allmänbildning. Man 4:

“Jag tycker att det på nåt vis är kul med lite allmänbildning. Kanske mer i Alla mot alla att jag verkligen försöker för där kan jag betydligt fler frågor än vad jag kan i På spåret. Men det är roligt med allmänbildning.”

Kvinna 2 uppfyller ett behov av att följa och ta del av kändisarnas tillvaro i Alla mot alla.

“I och med att det är så många medieprofiler jag tycker om. Det är kul att följa med dem och se vad de kan. Det känns som att man hänger med dem. På spåret är det inte likadant, där är det mer att man lär sig. Mer seriöst.”

Utifrån respondenternas svar kan undersökningen fastslå att den unga vuxna publiken väljer att kolla på frågesportprogrammen av liknande skäl. Samtliga intervjupersoner anser att det är underhållningen, informationen och kunskapen som tilltalar dem i respektive tv-program. Undersökningen visar att den unga vuxna publiken lär sig något av frågesportprogrammen. Vad intervjupersonerna lär sig kan dock variera. En del av dem tittar på tv-program för att det finns ett behov av att ta del av deltagarnas intellekt och lära känna dem på ett nytt sätt. Samtidigt finns det personer i studien som hellre tar in ny information i form av kunskap från de frågor som ställs. Att somliga intervjupersoner säger att de gillar att tävla i programmen från soffan tyder också på att de är aktiva mottagare. Dessa svar visar att det finns ett kognitivt behov som gör att de tittar på såväl Alla mot alla som På spåret. Det går även att dra paralleller till Su Holmes (2008) tes om att tv-program strävar efter få sin publik interaktiv när de kollar.

Samtidigt bekräftar undersökningen att den unga vuxna publiken också väljer att kolla på tv-programmen av andra anledningar. Här ser man en tydlig skillnad mellan tv-programmen. Enligt intervjupersonerna väcker underhållningen i Alla mot alla känslor i form av glädje och skratt, medan underhållningen i På spåret ger respondenterna en känsla av rofylldhet och tradition. Dessa känslor bekräftar den unga vuxna publikens emotionella behov som respektive frågesportprogram uppfyller på varierande sätt.

Enligt Gurevitch, Katz och Haas (1973) har studier visat att publikens tillfredsställelse kan grunda sig i medieinnehållet, den sociala kontexten i samband med konsumtion eller inarbetad konsumtionsvana. Det denna studie visar, utifrån intervjupersonernas svar, är att Alla mot alla

och På spåret kan uppfylla alla dessa behov. Men vilket specifikt behov som uppfylls varierar från individ till individ. Detta går att koppla till Jesper Strömbäcks (2015) reflektion om instrumentell och ritualiserad medieanvändning. Enligt Strömbäck innebär instrumentell medieanvändning att individen aktivt tar del av medieinnehåll med avsikten att uppnå särskilda mål. Ritualiserad medieanvändning innebär att individer tar del av medieinnehåll i syfte att enbart fördriva tid.

Denis McQuail (1997) menar att tv-program också kan uppfylla behov i samhället. Han lyfter sammanhållning, kulturell kontinuitet, social kontroll och spridning av offentlig information till medborgare. Baserat på dessa samhälleliga behov kan studien förmodligen verifiera att På spåret bidrar till sammanhållning och kulturell kontinuitet i samhället. Det med dess sociala inverkan hos den unga vuxna publiken, och även frågesportprogrammets förankring i den svenska tv-tablån under de senaste 30 åren. Vad gäller Alla mot alla är det inte sannolikt att programmet uppfyller något samhälleligt behov. Det då intervjupersonernas svar inte går att koppla samman med varken sammanhållning, kulturell kontinuitet, social kontroll eller spridning av offentlig information.