Programmens genre

Enligt Art Silverblatt (2007) definieras en genre utifrån premissupplägg, struktur, världsbild, stil, handling, karaktär och konvention. Om ett program involverar något av dessa så tillhör programmet en genre. Su Holmes (2008) lyfter de olika typerna av frågesportprogram; quiz show och game show. Detta kommer till användning för att avgöra vilken kategori som Alla mot alla och På spåret faller in i.

Som tidigare nämnts går både På spåret och Alla mot alla under genren underhållningsprogram enligt deras utgivare. Det håller intervjupersonerna med om. De tillägger dock

frågesportprogram som genre. Kvinna 3 sticker ut och tycker att enbart Alla mot alla är ett underhållningsprogram medan På spåret mer är ett kunskaps- och faktaprogram. Kvinna 2 skiljer på underhållningen:

“Underhållning i på På spåret, och fakta kanske. Jag vet inte, Alla mot alla är väl mer nöje. Mer oseriöst på något sätt, inte lika faktabaserat. Jag lär mig inte lika mycket av Alla mot alla, om viktiga saker.”

Man 6 menar att båda programmen ska benämnas som underhållningsprogram, även om underhållningen varierar.

“I Alla mot alla så är själva frågorna underhållande. De ställs på ett roligt sätt med mycket humor. Vissa frågor kan vara svåra att svara på, typ ‘är det bindestreck i Coca-Cola, eller känns det bara så?’ Då får man gissa och det tycker jag är kul. Sen tycker jag också att jargongen är väldigt underhållande. När det är lite hetsigt. I På spåret tycker jag att själva presentationen av frågorna är rolig, när man åker på resorna. Och musiken bidrar också. Men det mest underhållande i båda programmen är själva tävlingsmomentet.”

Su Holmes (2008) skriver att en quiz show har fullt fokus på frågor och svar, medan ett program som involverar frågor och svar men fokuserar mer på annat är en game show. Man 1 går in på skillnaden i programmens fokus:

“Det ena programmet (Alla mot alla) ger plats åt alla och gör underhållning av det, men i det andra (På spåret) är det verkligen bara intellektet som räknas. Där är det inte så roligt att ha med nån som är rolig och käck men inte kan en enda fråga. Det blir inte bra. Det är mer renodlad tävling På spåret, Alla mot alla är mer lek.”

Intervjupersonerna definierar vad som krävs av ett program för att få kallas för frågesportprogram. De återkommande svaren är att programmen ska innehålla frågor, tävlande, en person som ställer frågorna samt en domare. Man 4:

“En tung grej är att det just ställs lite frågor då. Att det är ett tävlingsmoment. Det går ju att göra på jävligt många olika sätt men hur dom gör det det är väl bara roligt att det görs på lite olika sätt. Det vore trist om alla gjorde lika. Jag har inget bra svar. Det krävs inte så mycket. Att det är nån typ av domare, det ställs frågor, och det är nån typ av tävling.”

Intervjupersonerna håller till stor del med om att det handlar om underhållningsprogram. I Alla mot alla använder man sig av grövre humor och det är högt i tak, eftersom varken deltagare eller programledare tar illa upp. Programmet uppfattas som mer oseriöst jämfört med På spåret och att programmets frågor inte bidrar till nyttig kunskap. På spåret å andra sidan ger den unga vuxna publiken mer användbar fakta. Humorn i programmet anses torr, stel och fyrkantig.

Även om underhållningen skiljer sig åt programmen emellan så anses de ändå falla in i underhållningsgenren. Det underhållande i Alla mot alla är hur frågorna är formulerade och hur de ställs, samt även jargongen. I På spåret är det presentationen av frågorna som uppfattas som underhållande. Men den gemensamma underhållningen mellan programmen är att det är en tävling. Alla mot alla ställer underhållande frågor medan På spåret ställer frågor på ett underhållande sätt. En annan anledning varför Alla mot alla upplevs som ett underhållningsprogram är programledarna och deras humoristiska jargong. Ingen intervjuperson kallade någondera program för ett tävlingsprogram, men samtidigt menar de att det är tävlandet som gör programmen underhållande.

Intervjupersonerna kategoriserar även programmet som frågesportprogram. Su Holmes (2008) lyfter några kriterier som bör uppfyllas av ett program för att vara ett frågesportprogram. Dessa är att programmet ska innehålla livepublik, en programledare och deltagare från publiken. Det

ska utspela sig i en studio, ikonografin ska vara högteknologisk och glittrig, samt att det läggs fokus på att visa reaktioner i bild. Holmes menar dock att det är svårt att specificera exakta krav på vad ett frågesportprogram ska innehålla eftersom det varierar väldigt mycket från program till program. Huvudsaken, enligt Su Holmes, är att programmen går ut på att det ställs frågor och att dessa besvaras. Det håller den unga vuxna publiken till Alla mot alla och På spåret med om. Det som krävs är frågor och svar. Dessutom krävs det att det är någon form av tävling och en domare som dömer. Intervjupersonerna ser det som en fördel att det inte krävs så mycket av program för att vara frågesportprogram. Det eftersom det öppnar möjlighet till större variation, mer kreativitet och ett större utbud.

Båda programmen innehåller de kriterier som intervjupersonerna anser att ett frågesportprogram ska innehålla för att räknas som det. De faller även in i den kategorin enligt Su Holmes (2008), som menar att frågor och svar är det huvudsakliga kravet.

Alla mot alla fokuserar mer på underhållningen och det humoristiska i programmet än på själva innehållet i frågorna och svaren. Vissa frågor kräver även att deltagarna bör chansa i sina svar. På spåret å sin sida lägger tung vikt på själva tävlingsmomentet samt frågorna och svaren. Utifrån Su Holmes (2008) resonemang kring skillnaderna mellan en game show och quiz show kan denna undersökning kategorisera Alla mot alla som en game show och På spåret som en quiz show.

Detta går även att koppla till de komponenter som Art Silverblatt (2007) använder för att definiera en genre; premissupplägg, struktur, världsbild, stil, handling, karaktär och konvention. Utifrån Holmes (2008) och respondenternas svar kan man se att programmen delar samma struktur, handling och premissupplägg, medan resterande komponenter skiljer sig åt.

Genren för båda programmen baserat på den unga vuxna publikens svar är underhållnings- och frågesportprogram. Med teorin i beaktande kan studien även fastställa att det handlar om två olika typer av frågesportprogram; game show och quiz show.

6. SLUTDISKUSSION

Syftet för denna undersökning har varit att utreda hur det kommer sig att den unga vuxna publiken väljer att kolla på såväl På spåret som Alla mot alla. Dessutom utreds vad som skiljer frågesportprogrammen åt enligt den unga vuxna publiken, vilka behov programmen uppfyller hos dem, samt hur de uppfattar relationen mellan programledare och deltagare i respektive program. Studien har också undersökt hur den unga vuxna publiken anser att programmens genre bör definieras. Med intervjupersonernas svar har studien kunnat undersöka hur frågesportprogram skiljer sig åt beroende på om det verkar under public service eller ett kommersiellt bolag.

Med anledning av att undersökningen bygger på en kvalitativ metod innebär det att resultatet av analysen kan variera, beroende på vem som genomför den.

6.1 Behov och attraktion

Det som respondenterna i denna undersökning har svarat är att information, underhållning och kunskap är de huvudsakliga anledningarna till varför de tittar på programmen. Den unga vuxna publiken kan ta del av allmänbildande kunskap och de kan även lära sig något nytt om de kända personerna som deltar. Filip och Fredrik är en av Sveriges mest kända programledarduo och har genom åren byggt upp en trogen följarskara. Med anledning av det har en stor del av publiksiffran troligen uppkommit tack vare duon i sig och inte själva produktionen. När den unga vuxna publiken väljer att kolla på Alla mot alla är det för att ta del av Filip och Fredriks humor och deras paketering. Frågornas svar är sekundärt i programmet, i stället är den unga vuxna publiken mer intresserad av kändisar som blottar sin kunskap och att få lära sig mer om dem.

På spåret tilltalar den unga vuxna publiken mycket tack vare programmets konsekventa upplägg och historia, då det har sänts sedan 1980-talet. Den unga vuxna publiken vill ta del av kunskapen och de allmänbildande frågorna som erbjuds i frågesportprogrammet. Detta då programmet har en hög status i svensk media. På spåret involverar också musik i form av liveband, vilket somliga

respondenter i denna undersökning uppskattar. Musikens attraktionsvärde varierar dock beroende på intervjupersonernas personliga preferenser.

För att ta reda på vilka slags behov som tv-programmen uppfyller hos den unga vuxna publiken har undersökningen förhållit sig till uses and gratifications-teorin. McQuail (2010, s. 425) lyfter de emotionella och kognitiva behoven som stora faktorer till varför man väljer att ta del av ett särskilt medieinnehåll.

I denna studie har man observerat att båda dessa behov uppfylls, men på olika sätt. Det emotionella behovet infrias av humorn och den rådande jargongen i Alla mot alla, medan det i På spåret handlar om känslan av rofylldhet och tradition. På spåret uppfyller troligen dessa emotionella behov med anledning av deras traditionsenliga upplägg och konservativa struktur. I många fall har Alla mot allas unga vuxna publik en tidigare relation till programledarduon Filip och Fredrik, vilket gör att duons jargong är bekant och lockande. Därmed uppfylls det emotionella behovet hos den specifika målgruppen.

Vad gäller det kognitiva behovet har undersökningen kunnat bekräfta att tävlingsmomentet i respektive program är en gemensam nämnare för den unga vuxna publiken. Tävlandet gör att de är mer aktiva och benägna som mottagare. Man har även sett en skillnad i hur programmen uppfyller det kognitiva behovet. I På spåret uppfylls behovet genom dess fakta och allmänbildande funktion. Alla mot alla infriar troligen behovet genom kunskap om deltagarna när de blottas i tv, samt genom att den unga vuxna publiken får en utvecklande relation till Filip och Fredrik i form av kunskap och bekantskap.