Tv-programmens skiljaktigheter

På spåret och Alla mot alla skiljer sig åt på många plan enligt den unga vuxna publiken. Denna del av undersökningen kommer förhålla sig till den del av Silverblatts (2007) genreteori om de olika funktioner som program uppfyller, där Silverblatt skriver att de huvudsakliga funktionerna är information och underhållning. Hur programmen uppfyller de huvudsakliga programfunktionerna och om dessa funktioner uppfylls på olika sätt.

Den största skillnaden mellan tv-programmen enligt majoriteten av intervjupersonerna är hur frågorna ställs samt hur dessa är formulerade. I På spåret upplevs frågorna mer korrekta och rakt på sak. Alla mot alla däremot upplevs ha en mer lös och lekfull ton i sina frågor. Kvinna 5 säger:

“Det är väl vilken typ av frågor som ställs i de olika programmen. I På spåret är det många faktafrågor om företeelser, platser, låtar och så. Det är ofta svårare frågor i På spåret så det är kul om man svarar rätt. Medan i Alla mot alla kan det vara väldigt tweakade frågor. Typ som idiotfrågan eller ‘har den här personen skägg eller känns det bara så?’. Frågorna ska vara väldigt oväntade och det tycker jag är kul.”

Kvinna 3 menar att På spåret till största del fokuserar på frågorna, medan Alla mot alla har sitt fokus på underhållning. Även man 6 är inne på samma spår och säger att Alla mot alla har irrelevant kunskap med i sina frågor och På spårets frågor har större värde.

Vidare har även mer specifika frågor ställts kring programmens skiljaktigheter. En av dessa går in i konversationer och handlar om språkbruket. Något som samtliga intervjupersoner tar upp är att svordomar förekommer i Alla mot alla, vilket de inte anser skulle vara lämpligt i På spåret. Generellt upplevs språkbruket i Alla mot alla mer avspänt och fritt, medan På spårets lingvistik upplevs som formell och akademisk. Kvinna 5:

“Det är en väldig skillnad. Framför allt om man ska se till programledarna. Det är mycket mer svordomar och slarvigt språk från Fredrik och Filip. Det är väl rimligt. Lindström är ett jävla språkgeni. Deltagarna är lite mer vältaliga i På spåret, men det beror väl på att Alla mot allas deltagare mest är där för att de är kända. Men framför allt ser man en skillnad på hur frågorna är ställda och hur programledarna pratar. Mer korrekt i På spåret. Jag tycker det är kul att man kan prata lite hur som helst, som Filip och Fredrik gör.”

Intervjupersonerna anser att deltagarna i programmen består av kända personer. Kvinna 2 tycker att profilerna i Alla mot alla är kända rakt igenom jämfört med i På spåret där det kan förekomma några mer okända ansikten. Gruppdynamiken är en viktig faktor i deltagarurvalet. Intervjuperson 5:

“Det skiljer sig åt. I Alla mot alla så tar man in deltagare som man tror kommer vara roliga och som man tror att publiken kommer skratta åt. När dom parar ihop deltagarna så försöker dom para ihop dom som känner varandra och att dom redan har dynamik eller helt udda par som förhoppningsvis kommer skapa en dynamik under tiden. I På spåret så försöker man att para ihop dom som kompletterar varandra men det är ju i stort sett personer som är framgångsrika inom sitt yrke eller sin bransch och som folk vet vilka dom är sedan innan. Samtidigt som man försöker para ihop dom så dom kompletterar varandra.”

Man 4 beskriver skillnaden i deltagarurvalet såhär:

“Det dom är duktiga på i Alla mot alla är att dom får deltagarna att slappna av och bjuda på sig själva där på ett sätt. För att jag tycker inte det spelar så stor roll vad dom har för deltagare med egentligen. Men i På spåret ska det vara lite intellekt och där vill jag se lite klass på dom.”

Eftersom På spåret är ett rotat program i Sverige så upplever intervjupersonerna att det inte förändras drastiskt från år till år. Däremot finner de Alla mot alla som ett snabbare program som utan problem kan byta segment eller lägga till nya. Kvinna 2:

“Det går lite snabbare i Alla mot alla känns det som. Det är tre omgångar i På spåret, i Alla mot alla är det kortare segment. De byter teman mer i Alla mot alla.”

Även man 6 upplever ett högre tempo i Alla mot alla:

“Innehållet är mer amerikaniserat i Alla mot alla, snabba frågor, mer nutidsfrågor, och väldigt mycket humor. I På spåret är det en mer akademisk stämning. Kunskap är allt.”

Studions uppbyggnad påverkar stämningen i programmet menar man 1. Denna intervjuperson beskriver På spårets studio som fyrkantig, vuxen och uppstyrd. En mer seriös studio än Alla mot allas som i sin tur upplevs som mer färggrann med modernare inredning. Kvinna 2 är enig om att På spårets studio är mer seriös och fin. Hon tycker att Alla mot allas studio har ett amerikanskt stuk och att den är av sämre kvalité. Man 6:

“Studion i Alla mot alla är mer amerikaniserad, mer färgglad. Medan På spårets studio känns mer akademisk.”

Även underhållningen i tv-programmen skiljer sig åt. Kvinna 2 beskriver underhållningen i På spåret som stel och i Alla mot alla som flummig. Kvinna 5 anser att det som är underhållande i På spåret är att få följa ett lag och se vem som går segrande i slutet av säsongen. Det som man 6 svarar om skillnaden i underhållningen stämmer överens med övriga intervjupersonernas uppfattning.

“Jag skulle säga att tonen är mycket grövre i Alla mot alla, vilket är den röda tråden för programmets underhållning. I På spåret är det en mer familjär underhållning, man får en känsla av fredagsmys.”

Intervjupersonerna är till stor del eniga i de olika skiljaktigheterna mellan programmen. Skiljaktigheterna är många men de största enligt den unga vuxna publiken är sättet frågorna framställs på och i jargongen som programmen har.

Alla mot alla har en grov jargong, med skämt och där det inte finns något som är fel att säga. Programmet har sin betoning på underhållning. Frågorna ska kunna vara oväntade, överraskande och de ska frambringa skratt. Kunskapen i programmet är till stor del irrelevant och på grund av det höga tempot i programmet så ses det som amerikanskt. Men trots snabbheten så känner den unga vuxna publiken ändå att det är en avslappnad stämning. Deltagarna får släppa lös och får vara sig själva.

Den huvudsakliga funktionen som programmet uppfyller, utifrån genreteorin, är underhållning. Dels tack vare jargongen och dels hur frågorna framställs, med överraskningsmoment och fokus på humor. Även om det är ett dominerande fokus på underhållning så uppfyller programmet den utbildande funktionen, eftersom de har mer aktualiteter i sina frågor. Den unga vuxna publiken visar även att Alla mot alla uppfyller den terapeutiska funktionen eftersom programmet leder till skratt och glädje.

Intervjupersonerna anser att På spåret är underhållande men med mer fokus på kunskap, allmänbildning och intellekt. Generellt anses På spåret mer ordentligt, språket är akademiskt, deltagarna är kunniga och visar upp sin kunskap.

På spåret uppfyller mest av allt den informativa funktionen. Det eftersom den unga vuxna publiken upplever att programmet innehåller mycket information och kunskap. På spåret uppfyller även den utbildande funktionen när de bland annat involverar historiska händelser i programmet. Den terapeutiska funktionen återfinns också i På spåret där den unga vuxna publiken känner sig bekväm och att programmet är mysigt.

Skillnaderna mellan programmen kan korthet, baserat på intervjupersonernas svar, beskrivas som att På spåret motsvarar det ordentliga, korrekta och akademiska, där det är viktigt att det går rätt till och är sakligt. Alla mot alla motsvarar det lekfulla, humoristiska och något barnsliga, där skämten utan problem kan gå ut över programledare eller deltagare. Funktionerna som respektive program uppfyller är till stor del desamma, men de uppfyller dem på olika sätt. Till exempel den utbildande funktionen där Alla mot alla har aktualiteter och På spåret mer inriktar sig på historiska händelser. Båda programmen uppfyller de huvudsakliga funktionerna information och underhållning, men till olika hög grad. Där Alla mot alla har sitt fokus på underhållning och På spåret på information, enligt intervjupersonerna. Man 6 beskriver det nog bäst:

“I Alla mot alla känns det som att dom har en kamratlig anda. Det känns mer som att det är gamla barndomskompisar som hänger. Som känner varandra och tänjer på gränserna.

I På spåret känns det mer som en familjemiddag med mer vänskaplig ton och lite högtravande.”