Vart fan är vi på väg?
En kvalitativ studie om den unga vuxna publikens uppfattning av frågesportprogrammen På spåret och Alla mot alla
Gustaf Ränkeskog Lukas Jacobson
Medie- och kommunikationsvetenskap, kandidat 2020
Luleå tekniska universitet
Institutionen för konst, kommunikation och lärande
LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET Institutionen för konst, kommunikation och lärande Examensarbete i Medie- och kommunikationsvetenskap, V0029F
Vart fan är vi på väg?
En kvalitativ studie om den unga vuxna publikens
uppfattning av frågesportprogrammen På spåret och Alla mot alla
Gustaf Ränkeskog carrnk-7@student.ltu.se
Lukas Jacobson lukjao-7@student.ltu.se
2020-03-19
Uti vår hage där växa blå bär. Kom hjärtans fröjd!
Vill du mig något, så träffas vi där
Kom liljor och aquileja. Kom rosor och saliveja!
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd!
- Ur Uti vår hage,
ursprung okäntABSTRACT
The intent of this bachelor thesis is to specify the reasons why the young adult audience consumes the Swedish television quiz programs Alla mot alla and På spåret, which needs the programs might fulfill and the difference between the two programs.
The study also reflects on the difference between similar quiz programs on commercial vs.
public service television.
To accomplish any results this study has completed six qualitative and semi-structured interviews. The respondents are in the age of 20 to 30 years and they all have consumed each show on a regular basis before the interviews have taken place.
The young adult audience strives to obtain information, knowledge and entertainment from both of the two programs, but notices distinct differences in the use of language, humor and facts. The study also shows that the quiz programs fulfills the cognitive and emotional needs, but in different ways.
The study relates to the uses and gratification theory and the genre theory.
Keywords: Qualitative research, Audience research, Genre theory, Uses and gratifications, Information, Entertainment, Game show, Quiz show, Quiz program, På spåret, Alla mot alla, Filip and Fredrik, Public service, Commercial broadcasting, Discovery Networks, Sveriges Television, Kanal 5.
SAMMANFATTNING
Denna studie har analyserat hur den unga vuxna publiken ser på de svenska frågesportprogrammen På spåret och Alla mot alla, som verkar under Sveriges Television respektive Kanal 5. För att ta reda på det har sex kvalitativa forskningsintervjuer genomförts, där respondenterna i fråga är i 20 till 30 års ålder. Respondenterna har tittat på respektive frågesportprogram på regelbunden basis innan intervjuerna ägt rum. Syftet med studien har varit att reda ut varför den unga vuxna publiken tar del av frågesportprogrammen, vilka behov programmen uppfyller, vilka skillnader den unga vuxna publiken upplever samt hur de ser på public service kontra kommersiell tv. Det med dessa program som utgångspunkt. Studien har förhållit sig till uses and gratifications-teorin samt genreteorin.
Det som studien kan visa är att den unga vuxna publiken kollar på frågesportprogrammen för att ta del av information, underhållning och kunskap. Studien visar också att frågesportprogrammen uppfyller de emotionella och kognitiva behoven, men på varierande sätt. Den unga vuxna publiken observerar ett flertal skillnader programmen emellan. Den största skillnaden är programmens genredefinition, då svaren tyder på att Alla mot alla anses vara en game show, medan På spåret anses vara en quiz show. Studien kan också konstatera att den unga vuxna publiken upplever tydliga skillnader, exempelvis språkbruk och jargong, mellan program som verkar under public service och kommersiella bolag.
Nyckelord: Kvalitativ forskningsstudie, Publikstudie, Genreteori, Uses and gratifications, Information, Underhållning, Game show, Quiz show, Frågesportprogram, På spåret, Alla mot alla, Filip och Fredrik, Public service, Kommersiellt tv-bolag, Discovery Networks, Sveriges Television, Kanal 5.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING 6
1.1 Syfte 7
1.2 Frågeställningar 7
1.3 Bakgrund 8
2. TIDIGARE FORSKNING 13
2.1 Frågesportprogrammens begynnelse 13
2.2 Den nya sträckkollande publiken 14
2.3 Genreförändringen i reality-tv 14
2.4 Relationen mellan tv-bolag och deras publik 15
3. TEORI 16
3.1 Uses and gratifications 16
3.2 Frågesport som genre 18
3.3 Relationen mellan tv-program och publik 21
3.4 Teoriernas förankring 22
4. METOD OCH MATERIAL 22
4.1 Kvalitativa forskningsintervjuer 22
4.2 Material 25
4.3 Urval 26
4.4 Metoddiskussion 27
5. RESULTAT OCH ANALYS 28
5.1 Behov och attraktion 28
5.2 Tv-programmens skiljaktigheter 33
5.3 Relationen mellan programledare och deltagare 38
5.4 Public service kontra kommersiellt 40
5.5 Programmens genre 43
6. SLUTDISKUSSION 47
6.1 Behov och attraktion 47
6.2 Public service kontra kommersiellt 48
6.3 Slutord 50
6.4 Vidare forskning 50
7. REFERENSER 51
7.1 Litteratur 51
7.2 Vetenskapliga artiklar 52
7.3 Digitala källor 52
7.4 Offentligt tryck 53
7.5 Rapport 53
8. BILAGA 54
8.1 Intervjuguide 54
1. INLEDNING
“En punkigare version av På spåret” . Det är så det ett år gamla frågesportprogrammet Alla mot alla beskrivs av en av de två förgrundsfigurerna, Filip Hammar (Aftonbladet, 2019). Tanken med Alla mot alla, som har ett flertal gemensamma nämnare med hela svenska folkets frågesportprogram På spåret, är att addera ett frågesportprogram i svensk media med större innehåll av underhållning emellan frågorna (E. Persson, personlig kommunikation, 4 februari, 2020).
Tidigare studier kring ämnet frågesportprogram har fokuserat på de kommersiella bolagens frågesportprogram i USA. Frågesportprogrammen fick se dagsljus för första gången då kommersiella radiokanaler i USA, i slutet av 1930-talet, arrangerade tävlingar där lyssnare kunde vinna pengar.
Denna undersökning kommer fokusera på hur det ligger till i Sverige. Ett land där medielandskapet ser något annorlunda ut. Ett land med ett starkt public service där På spåret funnits sedan slutet av 1980-talet, medan Alla mot alla är ett nytt koncept för den svenska kommersiella marknaden. Studien tittar på hur den unga vuxna publiken, i åldrarna 20 till 30 år, tolkar respektive frågesportprogram. Varför studien bygger på den specifika målgruppens uppfattning är med anledning av vår urvalsmetod, snöbollsurval.
Båda frågesportprogrammen, På spåret och Alla mot alla, faller in under kategorin underhållning enligt deras respektive distributör. Tv-programmen delar många likheter men samtidigt finns ett flertal skillnader, och det är just olikheterna som den här undersökningen kommer lägga stort fokus på. Dels vilka skillnader den unga vuxna publiken uppfattar mellan tv-programmen och dels vilka skillnader programmen har i sin jargong. I undersökningen tittar man också på hur frågesportprogrammen verkar under kommersiell tv och public service, hur dessa aktörers produktioner särskiljer sig enligt den unga vuxna publiken.
Forskningen kommer utreda hur dessa skillnader påverkar den unga vuxna publiken och vad det är som gör att den unga vuxna publiken tar del av ifrågavarande frågesportprogram. Dessutom kommer forskningen svara på vilka behov dessa program uppfyller hos den unga vuxna publiken.
1.1 Syfte
Denna studie har i uppgift att ta reda på varför den unga vuxna publiken väljer att titta på såväl SVT:s frågesportprogram På spåret som Kanal 5:s frågesportprogram Alla mot alla och vilka behov dessa program uppfyller, vilka skillnader den unga vuxna publiken upplever mellan programmen och hur de ser på public service kontra kommersiell tv.
1.2 Frågeställningar
● Vad är det som gör respektive program attraktivt för den unga vuxna publiken?
● Vad skiljer frågesportprogrammen åt enligt den unga vuxna publiken?
● Hur upplever den unga vuxna publiken relationen mellan programledare och deltagare i respektive program?
● Vilka behov uppfyller programmen hos den unga vuxna publiken?
1.3 Bakgrund
På spåret och Alla mot alla är svenska tv-program som i grunden inriktar sig på frågesportgenren, med syftet att underhålla sin publik. Huvudparten av undersökningens bakgrund är hämtad från intervjuer med producenter av respektive tv-program.
Den första säsongen av På spåret sändes på Sveriges Television hösten 1987. Programmet har varit i SVT:s tablå sedan dess – med undantag 1989, 1992 och 1994. Frågesportprogrammet leds i dagens läge av duon Kristian Luuk och Fredrik Lindström, där Kristian Luuk agerar programledare och Fredrik Lindström domare (På spåret, 2020). Frågesportprogrammet går ut på att två par bildar varsitt lag och tävlar mot varandra i en frågesport. Det huvudsakliga momentet är en tågresa där de tävlande lagen ser ett videoklipp från en tågresa samtidigt som programledaren läser upp ledtrådar om vart de är på väg. Efter att lagen svarat vart de är på väg så följer frågor om destinationen. Syftet med programmet, enligt programmets projektledare C.
von Sydow och producent C. Franz (personlig kommunikation, 5 februari 2020), är att underhålla.
“Det är ett underhållningsprogram i väldigt bred public service-bemärkelse, eftersom det finns den här ambitionen att folk ska lära sig nåt kul. Vi både testar kunskap och ger kunskap men allting i en underhållande förpackning.” (C. von Sydow & C. Franz, personlig kommunikation, 5 februari, 2020)
På spåret har som målsättning att få en stor variation i deltagarurvalet. Det ska vara brett, roligt och överraskande, men huvudsaken är att de som bildar par har en fungerande kemi.
“Vi tänker i många olika dimensioner. Man får komma ihåg att det här är ett av de största och bredaste programmen som går på SVT. Och det är klart att när vi väljer deltagare så ska det återspegla det. Att det blir en mix av tävlande och att de ska funka ihop.” (C. von Sydow & C. Franz, personlig kommunikation, 5 februari, 2020)
Varken programledarna eller deltagarna har några riktlinjer att förhålla sig till, varken vad gäller jargongen eller vad man får och inte får säga. Enligt På spåret så vet alla som arbetar inom SVT, och deltagare som medverkar, vilken typ av stämning som ska råda.
“Programmet ska vara underhållande så vi vill ha en lös och ledig jargong mellan programledarna och våra tävlande. Kemin dem emellan är viktig och gör så programmet ska funka. Det är alltid kul när det kommer par hit som är tävlingsinriktade och väldigt gärna vill vinna. Då får man en annan energi av dem.” (C. von Sydow & C. Franz, personlig kommunikation, 5 februari, 2020)
Frågorna i På spåret är av stor vikt. Därför är också arbetet bakom frågorna viktigt. Som tittare ska man även kunna lära sig något av såväl frågorna som ordleken som leder fram till frågorna.
“Frågorna ger otroligt mycket ren fakta. Om man skulle lyssna riktigt noga så är det en del årtal, politisk fakta, historisk fakta som ges om man bara tänker på den info som ligger inbakad i våra ledtrådar. Och jag tror att det är lättare att lära sig om det finns något historieberättande med.” (C. von Sydow & C. Franz, personlig kommunikation, 5 februari, 2020)
Det andra frågesportprogrammet, på Kanal 5:s räkning, är Alla mot alla. Tv-programmet hade sin premiärsäsong 2019. I detta program är det också två lag, bestående av kända personer, som tävlar mot varandra under liknande premisser. Tv-programmet leds av Kanal 5-profilerna Filip Hammar och Fredrik Wikingsson. Till skillnad från På spårets upplägg delar duon på programledarrollen, samtidigt som Filip Hammar också innehar rollen som domare.
Alla mot allas producent, E. Persson (personlig kommunikation, 4 februari, 2020), anser att syftet med Alla mot alla är att addera ett frågesportprogram i Sverige som ska innehålla mer underhållning emellan frågorna.
“Ett svängigt frågesportprogram där tävlingen ändå är central och viktig, men som ändå inte tar sig själv på så jävla stort allvar i allt runt omkring det, tycker jag. Det är det som är det svåra, men vi har ändå lyckats bra med det. För många av deltagarna är det ändå viktigt att vinna.” (E. Persson, personlig kommunikation, 4 februari, 2020)
Likt deltagarurvalet i På spåret, som har som målsättning att få en stor variation, vill Alla mot alla också uppnå det målet. Men enligt Emil Persson finns det tre särskilda aspekter som spelar in: Personen ska vara känd, rolig och helst allmänbildad.
“...Det är svårt att hitta någon som står i taket på alla tre men då kanske det är någon som är jävligt underhållande, typ som Janne och Cecilia. Då behöver man kanske inte vara lika kunnig. Sen kanske det är någon som är jävligt kunnig, som man blir imponerad av, då behöver inte det vara Sveriges roligaste person. Det är olika parametrar.” (E.
Persson, personlig kommunikation, 4 februari, 2020)
En anledning till allt underhållande innehåll är att skapa en mer avslappnande känsla. Persson (personlig kommunikation, 4 februari, 2020) menar att det måste vara högt i tak och en prestigelös jargong för att programledarduon Filip Hammar och Fredrik Wikingsson ska kunna uppnå den känslan gentemot deltagarna.
“Målet är att folk kan hänga med i vår humor. Att folk tycker att våra grejer, formuleringar och moment är kul. Då kommer man tycka att det är kul att vara med. I På spåret kan man nästan känna på deltagarnas ångest, det har också blivit någon slags måttstock för svenska folket att acceptera och att bedöma svenska kändisars allmänbildning. Medan jag tror att i Alla mot alla känner man att de är lite mer avslappnade där, vilket gör att man blir lite mer avslappnad i soffan.” (E. Persson, personlig kommunikation, 4 februari, 2020)
Det finns många likheter mellan studions uppbyggnad i Alla mot alla och den traditionella uppbyggnaden i På spåret. De två lagen är placerade bredvid varandra i varsin bur, och mittemot dem sitter programledarduon vid vad som liknar ett skrivbord. I studion finns också åskådare som bidrar med applåder och skratt. Personerna bakom frågesportprogrammet Alla mot alla var medvetna om att deras program skulle komma att jämföras med På spåret, men enligt dem är det enbart scenografin och grundupplägget som påminner om SVT:s frågesportprogram.
“...I övrigt tycker jag inte att det är så jävla likt. Det vore ju tråkigt om de skulle ha patent på att göra ett frågesportprogram som har det skelettet. Vi kände att vi kör på, och sen är det väl upp till oss att visa att det är ett annat program. Vi ville ju inte bli avfärdade som någon slags På spåret-kopia, så klart. Vi tyckte vi hade mycket mer att komma med än det. På spåret är en sån jävla institution i Sverige, så det är klart folk kommer jämföra oss med det programmet och vi måste förhålla oss till det lite grann.
Men sen får man bara ha självförtroende och känna att vi gör faktiskt ett annat program.
Sverige är stort nog för två frågesportprogram som ser ut på det viset.” (E. Persson, personlig kommunikation, 4 februari, 2020)
De som arbetar med På spåret anser att Kanal 5:s program Alla mot alla skulle kunna verka under public service, förutsatt att några förändringar i språkbruket görs.
“En gång såg jag att de hade väldigt mycket varumärken och såna saker med. Det skulle vi inte kunna ha. Inte på det sättet som de har haft det. De sänder också klockan 22 vilket gör att de kan ha lite större spridning i både språkbruk och frågeställningar.” (C. von Sydow & C. Franz, personlig kommunikation, 5 februari, 2020)
På spåret produceras av public service-företaget SVT. Företaget ägs sedan 1994 av Förvaltningsstiftelsen för Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB. Public service avser att ett företag ska vara oberoende politiska och
kommersiella intressen, samt verka i allmänhetens tjänst (Sveriges Television, 2020). Enligt SVT innebär det:
“Att hela landets befolkning har tillgång till ett mångsidigt programutbud som präglas av mångfald och hög kvalitet i alla programgenrer /.../ Att relationen mellan SVT och staten (regering och riksdag) är reglerad och att SVT:s verksamhet bedrivs självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället (principen om oberoende som den anges i sändningstillståndets inledning).” (Sveriges Television, 2020)
Regeringen (2012) skriver att public service-företagen i Sverige har i ansvar att se till att de är oberoende mot såväl staten som kommersiella intressen. Det utbud som public service-företagen erbjuder ska basera sig på den kunskap företagen har om sin publik och på det uppdrag de har.
Utbudet ska inte påverkas av konkurrens om marknadsandelar. Företagen ska även ansvara för att öppet redogöra hur de valt att tolka uppdragen, hur de har skött sin verksamhet samt kostnaden för verksamheten. Public service ska ha ett demokratiskt, kulturellt och socialt värde där programföretagen inte primärt har som uppgift att fylla det tomrum som kommersiella företag lämnar (regeringen, 2012).
SVT menar att de har i uppdrag att förse det svenska folket ett brett utbud av program och tjänster, och utbudet ska vara präglat av demokratiska och humanistiska värden, folkbildningsambitioner, mångfald och kvalitet och det ska vara tillgängligt för alla oavsett förutsättningar och bakgrund (Sveriges Television, 2020).
2. TIDIGARE FORSKNING
2.1 Frågesportprogrammens begynnelse
Olaf Hoerschelmann (2006) skriver i andra kapitlet av boken Rules of the Game om hur frågesportprogram under 1930-talet fram till mitten av 1950-talet involverade publiken (Hoerschelmann, 2006, s. 39–40).
Genren frågesportprogram uppstod i USA i slutet av 1930-talet, både inom radio och television, och formades under kommersiella bolag (Hoerschelmann, 2006, s. 39–40). Tillsammans med såpoperor och talkshows spelade frågesportprogrammen en viktig roll i utvecklingen av de kommersiella bolagens innehåll, framför allt vad gäller reklam i programmen. Det var lättare att ha reklam i program som inte hade samma kulturella prestige som drama, nyheter eller konst (Hoerschelmann, 2006, s. 40).
Att publiken var med som deltagare i radions frågesportprogram var inte ovanligt. Man ville forma en bild av att en vanlig person kunde bli förmögen snabbt och enkelt genom att vinna i programmen. Att ha med publiken i direktsändning ökade samtidigt risken för att något opassande skulle sägas (Hoerschelmann, 2006, s. 39–40).
Eftersom frågesportprogrammen för det mesta sändes under dagtid under 1930- till 1950-talet var exempelvis svordomar och politiska åsikter inte något som fick vara med. Detta var också något som både bolag och producenter oroade sig för. För att förhindra dessa företeelser så undveks politiska ämnen och i stället ökade momenten som bestod av fråga och svar.
Programmen lyckades för det mesta undvika all sorts opassande innehåll, det finns endast ett fåtal exempel på misslyckanden. Detta tack vare att publiken var medveten om de strikta reglerna som rådde och att de skulle bemötas med mindre gästvänlighet ifall de gick över gränsen. Dessutom var det inte så svårt för bolagen att avbryta sändningen ifall något skulle hända (Hoerschelmann, 2006, s. 46–47).
2.2 Den nya sträckkollande publiken
För två år sedan genomförde Steiner och Xu (2018) en studie som undersöker hur den sträckkollande kulturen och teknologin förändrar tittarnas syn och interaktivitet med tv. Studien har förhållit sig till uses and gratifications-teorin. För att få fram ett resultat har författarna genomfört kvalitativa, semistrukturerade intervjuer för att på så sätt förstå varför människor väljer att sträckkolla. Syftet var också att ta reda på hur människor sträckkollar och hur de ser på fenomenet.
I undersökningens resultat framgick det att tittarnas huvudsakliga anledningar till sträckkollande är att se ikapp missade avsnitt, att få en känsla av slutförande, avslappning, kulturell inkludering och förbättrad tittarupplevelse. Studien visar också att möjligheten till att streama en specifik serie på valfri plats påverkar tittarnas ritualer vad gäller sträckkollande. Dessutom framgår det i studien att tittarna är ambivalenta i synen på deras sträckkollande (Steiner & Xu, 2018).
2.3 Genreförändringen i reality-tv
Peeren och Souch (2019) genomförde en komparativ studie där de analyserade den nederländska versionen av realityprogrammet Bonde söker fru. I deras analys har de förhållit sig till Mikhail Bakhtins och Lauren Berlants version av genreteorin. Syftet med studien var att undersöka den lantliga idyllens roll i seriens första säsong jämfört med seriens åttonde säsong. För att nå ett resultat har författarna använt sig av en narrativ och visuell analys.
Deras resultat visar att programmet består av en kombination av tre olika genrer. De tre genrerna som Peeren och Souch (2019) påstår att programmet innehåller är lantlig idyll, romantik och reality. Genom genrernas samspel med varandra påverkar de programmets karaktär.
Undersökningen visar att den romantiska genren dominerar, vilket leder till att genren lantlig idyll får mindre plats och lever endast kvar i programmet tack vare realityns inverkan. Den lantliga idyllens närvaro kan öka och minska beroende på vilka de övriga genrerna är. Studiens
resultat visar att programmet fokuserade på reality dimensionen i den första säsongen, medan det i den åttonde säsongen lades större fokus på dejting och den romantiska genren.
2.4 Relationen mellan tv-bolag och deras publik
Trine Syvertsen (2004), professor på Oslo universitet, presenterade i början av det nya millenniet en artikel som behandlar tv-bolagens förhållande till allmänheten. Det med bakgrund av förändringarna inom tävlingsmoment, konvergens och digitalisering.
I artikeln skriver Syvertsen om fyra olika sätt för tv-bolagen att tjäna allmänheten. Hon anser att tv-bolagen kan välja att se allmänheten som publik, medborgare, kunder eller deltagare.
I Syvertsens konceptuella diskussion tar hon upp Jeanette Steemers (2004) som anser att public service-bolag borde ta hänsyn till allmänhetens kulturella intressen och människors behov, det som medborgare och inte bara som konsumenter. Hon antyder att tv-bolagen inte enbart glömmer sin demokratiska roll, utan också sitt kulturella syfte.
I samband med den stigande konkurrensen inom public service, med allt fler institutioner, blev det allt svårare att tjäna tittarna som medborgare. I stället inriktade sig bolagen på att se allmänheten som en publik. Det för att bibehålla såväl sin ställning som tittarsiffror i den rådande rivaliteten. De höga tittarsiffrorna gjorde det också möjligt att, likt de kommersiella tv-bolagen, använda siffrorna till att sälja annonsplatser och på så sätt tjäna mer pengar (Syvertsen, 2004, s.
368). Att se allmänheten som en publik innebar inte att man kunde förkasta kvaliteten på det man producerade. I stället blev det allt viktigare att få tv-tittarna att stanna kvar framför tv-apparaten och titta på just deras kanal. Detta har lett till att bolagen ser allmänheten som konsumenter.
Många tv-bolag lanserar diverse kanalpaket, med exklusiva rättigheter och kvalitativa produktioner, vilket ska locka till köp. I stället för publik tjänar man tittaren som en konsument.
Tv-bolagen kan också tjäna allmänheten som deltagare, vilket i grunden är ett annat verktyg för att inbringa en ökad inkomst (Syvertsen, 2004, s. 372). I slutet av 1980-talet blev det också möjligt för allmänheten att delta i omröstningar, chattforum och tävlingar. Här har public service varit lika positiva som deras kommersiella motsvarighet och skapat många nya programidéer
med publikens deltagande och feedback i åtanke. För att locka allmänheten till att involvera sig har det, i tv-programmen, erbjudits allt från prispengar till kärlek.
Syvertsen går igenom hur tv-bolagen ser på sin publik. Denna studie kommer att vända på perspektivet och fokusera på hur publiken ser på tv-bolagen. I detta fall komparativt mellan public service och kommersiella bolag.
3. TEORI
3.1 Uses and gratifications
För att kunna utreda varför den unga vuxna publiken kollar på På spåret och Alla mot alla kommer denna studie utgå från teorin uses and gratifications. Denis McQuail (2010, s. 423) beskriver teorin uses and gratifications som en slags funktionsteori med syfte att förklara individens användning av media, och de tillfredsställelser som härleds från val av mediekonsumtion. Publiken uppstår ofta utifrån likheter vad gäller individuella behov, intressen och smak. Många av dessa faktorer verkar ha ett socialt eller psykologiskt ursprung.
Varför en individ väljer att ta del av ett specifikt tv-program beror oftast på ett behov av information, avkoppling, sällskap, avledning eller flykt. När publiken tar del av media i syfte att få information och kunskap uppfylls det kognitiva behovet. Dessa människor anses vara informationssökande och aktiva mottagare. När anledningen till konsumtionen är avkoppling, sällskap, avledning eller flykt uppfylls det emotionella behovet (McQuail, 2010, s. 425).
Jesper Strömbäck (2015) anser att utgångspunkten för användningsteorin är att människor har vissa behov och att de använder medier för att tillfredsställa dessa. Strömbäck skriver också att människor tenderar att vara mer eller mindre aktiva mediekonsumenter.
“...En viktig distinktion är därför mellan instrumentell och ritualiserad medieanvändning. Med instrumentell medieanvändning avses att människor aktivt väljer
medier och medieinnehåll för att uppnå olika mål, medan ritualiserad medieanvändning syftar på att människor mer passivt använder medier och väljer olika typer av medieinnehåll av vana eller för att fördriva tid.” (Strömbäck, 2015, s. 12)
Studier har visat att publikens tillfredsställelse går att härleda från tre tydligt avgränsade källor:
Medieinnehåll, exponering för media i sig och den sociala kontexten som anger situationen för exponering för olika medier. Behovet av att vila eller fördriva tid kan uppnås genom att titta på tv, samtidigt som behovet att känna att man utnyttjar tiden på ett värdefullt sätt kan förknippas med att man läser en bok. Och individens behov av att strukturera sin dag kan uppnås genom att endast ha på radion. Ett annat, liknande behov kan vara att spendera tid med sin familj eller ens vänner. Det kan tillfredsställas genom att titta på tv tillsammans med familjen eller gå på bio med ens vänner (Gurevitch, Katz & Haas, 1973, s. 514).
Denis McQuail (2010) skriver också att media uppfyller ett flertal behov i samhället. Behov i form av sammanhållning, kulturell kontinuitet, social kontroll och spridning av offentlig information till medborgarna. Detta förutsätter i sin tur att individer också använder media för relaterade syften som personlig vägledning, avslappning, anpassning, information och identitetsbildning. Den första undersökningen som bekräftade den tesen ägde rum på 1940-talet (McQuail, 2010, s. 423).
Undersökningen fokuserade på attraktionen av olika radioprogram – såpoperor och frågesportprogram i synnerhet – och även dagstidningskonsumtion. Undersökningen bekräftade att såpoperor hade stor betydelse hos sina lyssnare, främst kvinnor. Programmen gav såväl råd som stöd för att vara en exemplarisk hemmafru och mamma. Lyssnarna fick också ett tillfälle för känslomässig frigörelse genom skratt eller tårar.
Undersökningen med tidningsläsarna visade att det inte bara var ett sätt att ta del av användbar information, utan också viktig för att ge läsarna en känsla av säkerhet, delade samtalsämnen och en struktur i den dagliga rutinen (McQuail, 1997, s. 70).
3.2 Frågesport som genre
Genre fungerar som ett ramverk för analyser. Genrer är flexibla. Även om två program är väldigt olika varandra, som På spåret och Alla mot alla, kan de ändå falla in under samma kategori.
Begreppet genre handlar om produktioners relation till varandra (Lindgren, 2009, s. 93).
“The word genre simply means ‘order’. As applied to artistic works, a genre is a type, class or category of presentation that shares distinctive and easily identifiable features.”
(Silverblatt, 2007, s. 3)
Silverblatt (2007) menar att en genre definieras av dess premissupplägg, struktur, världsbild, stil, handling, karaktär och konvention. Genom att ett program innehåller dessa specifika drag är det en del av en genre. Oavsett var, när eller av vem så tillhör en produktion samma genre om de delar dessa komponenter. Premisserna gör att publiken kan ha förväntningar på vad ett program kommer innehålla när det tillhör en viss genre. En genre fungerar som en portal genom vilken publiken tar emot medieinnehåll, och varje genre formar hur publiken ser på världen (Silverblatt, 2007, s. 3).
De huvudsakliga funktionerna en genre har är underhållning och information. Men Silverblatt (2007) berättar om flera andra funktioner som genrer uppfyller. Utbildande avser att en genre fungerar som en kunskapsbank för publiken. Det kan handla om allt från dagliga evenemang till historia och vetenskap. Genre uppfyller även en terapeutisk funktion. Silverblatt skriver att detta innebär att genrer sätter människor inom räckhåll för känslomässiga reaktioner i affekt. Känslor som glädje, skräck och ledsamhet. Detta kan kopplas till känslan av nervositet, glädje eller stress som publiken kan känna i På spåret eller Alla mot alla (Silverblatt, 2007, s. 9–16). Dessa funktioner kan kopplas till Denis McQuails teori, uses and gratifications, som också behandlas i denna undersökning.
I boken The Quiz Show av Su Holmes (2008) redovisas en lista över vilka kriterier som ett frågesportprogram ska innehålla för att tillhöra den specifika genren. Programmet ska utspela sig i en studio. I programmet ska det finnas studiopublik, programledare och de tävlande ska vara människor från publiken. Uppgiften i programmet ska vara att besvara frågor för att vinna ett pris. Ikonografin ska vara högteknologisk och glittrig, och stilen ska likna ett typiskt live-program med fokus på programledarens, studiopublikens och de tävlandes reaktioner.
Samtidigt kritiserar Holmes listan eftersom alla frågesportprogram inte innefattar samtliga kriterier. Vissa program involverar kändisar som tävlar mot varandra, och ibland mot vanligt folk (Holmes, 2008, s. 11–12).
På grund av att frågesportprogrammens uppbyggnad och innehåll varierar så mycket från program till program har Holmes (2008) svårt att bekräfta en specifik lista över komponenter som bör uppfyllas. Hon menar kort och gott att om ett program vars innehåll inriktar sig på frågor och svar faller det in i genren frågesportprogram. Sedan kan ikonografi, deltagare och om man vinner ett pris eller tävlar om poäng variera (Holmes, 2008, s. 30).
Su Holmes (2008) menar att det finns två olika typer av frågesportprogram, där den ena är game show och den andra är quiz show. Skillnaden mellan dessa är kunskapsinnehållet och vilken roll kunskapen har i programmets helhet. Om deltagarna i ett frågesportprogram ofta chansar när de svarar på frågorna så handlar det för det mesta om en game show, medan huvudhandlingen i en quiz show går ut på att deltagarna ska besvara frågor. Frågesportprogram som fokuserar på faktabaserad, akademisk kunskap eller allmänbildning är högst troligen quiz shows. Game shows å sin sida behöver inte ha sitt huvudsakliga fokus på frågor och svar, även om frågor och svar är en del av programmet. Game shows är i stället program som fokuserar på mänsklig kunskap, chansningar som svar på frågor eller fysiska utövanden (Holmes, 2008, s. 14–16).
“They tend to differ between commercial and public service broadcasters, and they have been seen as more of a kind of commercial genre. And when the BBC does it over here it tends to be much lower prizes and more kind of serious question and answer, and less
about just having fun. More about proving your knowledge.” (S. Holmes, personlig kommunikation, 12 mars, 2020)
År 1998 fanns det bara tre game shows i USA på grund av låg efterfrågan. Varför efterfrågan var låg berodde på att programmen inte vände sig till en yngre publik. Uppskattningsvis var 60 procent av publiken 55 år eller äldre. Det behövdes ett program med högre tempo och snabba belöningar. År 1999 äntrade Who Wants to be a Millionaire scenen och tilltalade den yngre publiken, vilket gav ett uppsving för frågesportprogram. Utöver Who Wants to be a Millionaire var program som Jeopardy och The Price is Right också tilltalande för publiken eftersom det fanns möjlighet för publiken att delta och vinna priser (Silverblatt, 2007, s. 24).
“The new quiz shows were a phenomenon waiting to happen; they’re the giddiest manifestations yet of a culture that offers a pornography of wealth almost everywhere you look.”(Silverblatt, 2007, s. 159)
Till skillnad från de frågesportprogram som Art Silverblatt (2007) skriver om så är det inte den vanliga medborgaren som deltar i varken Alla mot alla eller På spåret. Det finns inte heller någon möjlighet att ta del av en summa pengar eller andra priser om man vinner. I stället får publiken möjlighet att ta del av den kunskap de kända deltagarna besitter.
Studien kommer fastställa vilken genre På spåret och Alla mot alla faller in i samt vilka komponenter som krävs för att ett program ska få gå under kategorin frågesportprogram, utifrån den unga vuxna publikens uppfattning.
Med hjälp av de olika funktionerna som genrer uppfyller kan studien utreda vilka funktioner som tv-programmen På spåret och Alla mot alla uppfyller enligt den unga vuxna publiken.
3.3 Relationen mellan tv-program och publik
Su Holmes menar i sin bok The Quiz Show(2008) att frågesportprogram har svårt att få utrymme i studierna kring television trots sin bestående popularitet (Holmes, 2008, s. 168.) I bokens sjätte kapitel tar hon upp publikperspektivet.
Många frågesportprogram är utformade för att publiken ska kunna vara delaktig på ett eller annat sätt, till exempel genom att publiken är deltagare i programmen eller genom att man kan delta hemma och svara på frågorna i tv-soffan. Ett exempel av detta är SVT:s Duo-app där man kan tävla mot deltagarna i bland annat På Spåret (Café, 2016). Men publikinteraktion har funnits med i frågesportprogrammen sedan dess begynnelse, då publiken fick skicka in frågeförslag till programmen.
Holmes (2008) berättar om vilka behov som tv-programmen uppfyller hos publiken. Människor i medelklassen tittar för att testa hur bra deras kunskap är. Människor med lägre socioekonomisk bakgrund tittar för att bevisa sin intelligens för sig själva, samt för att visa för sig själva att deras resultat i utbildningen inte har att göra med deras egentliga förmågor. Holmes menar att många kollar på frågesportprogram i syfte att känna sig bättre än deltagarna i programmet, samtidigt som vissa tittare tycker att programmet är sämre om en deltagare presterar dåligt. Detta trots att de flesta inte anser att det är intelligens som framställs i programmet, utan allmänbildning.
Studien kommer se om det finns likheter mellan intervjupersonernas svar och det som Holmes skriver om. Den kommer undersöka om den unga vuxna publiken är delaktig på något sätt, till exempel genom att tävla från soffan. Studien kommer även se om den unga vuxna publiken upplever att de testar sin kunskap, och i så fall varför.
3.4 Teoriernas förankring
De teorier som denna undersökning förhåller sig till är uses and gratification, genreteori och relationen mellan tv-program och publik. Uses and gratifications handlar om vilka behov medier uppfyller hos människan (McQuail, 2010). Denna teori går att koppla till genreteorin som reder ut vilka funktioner en genre uppfyller och hur det sedermera tolkas av människan, samt hur olika genrer påverkar sin publik (Silverblatt, 2007). Relationen mellan tv-program och publik kan även det kopplas till uses and gratifications. Detta genom att publiken blir interaktiv när de tar del av ett program, vilket kan härledas till det kognitiva behovet som ingår i uses & gratifications (Holmes, 2008).
4. METOD OCH MATERIAL
4.1 Kvalitativa forskningsintervjuer
Studien har förhåller sig till metoden kvalitativa och semistrukturerade forskningsintervjuer.
Karin Widerberg (2002) beskriver metoden som att forskaren använder sig av direkta möten med intervjupersonerna. Detta ger forskaren unika svar från varje enskild intervjuperson i just det specifika sammanhanget.
“Forskaren är här det viktigaste redskapet i försöket att få fram och följa upp just den här intervjupersonens uppgifter, berättelser och förståelser.” (Widerberg, 2002, s. 16)
Dock menar Widerberg (2002) att även om man använder sig av en kvalitativ intervju så kan man fortfarande ha en strukturerad och planerad intervjuguide. Denna studie använder sig av en intervjuguide, men med anledning av den semistrukturerade metoden kan frågorna komma att variera från intervju till intervju (Widerberg, 2002, s. 16).
I semistrukturerade intervjuer förekommer förutbestämda intervjufrågor, men det kan också tillkomma följdfrågor och eventuella fördjupningar. Anledningen till att intervjuerna är semistrukturerade är främst för möjligheten till spontanitet i form av följdfrågor och diskussioner (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 202).
Det som sticker ut med kvalitativa intervjuer är att forskaren gör en uppföljning på ett axplock av den förståelse intervjupersonen har om intervjuns tema. Faktorerna som påverkar hur bra detta fungerar är dels undersökningens tema och personernas, såväl forskarens som intervjupersonens, intentioner. Andra faktorer som spelar in är hur mycket tid man har på sig och var intervjun utspelar sig. Denna undersökning använder sig inte av tidsbegränsade intervjuer, i stället har intervjupersonerna fritt utrymme att besvara frågorna. Intervjuerna utspelar sig i en studiomiljö (Widerberg, 2002, s. 16–17).
Enligt Kvale och Brinkmann (2014) har forskningsintervjuer syftet att producera kunskap.
“Syftet med den kvalitativa forskningsintervjun är att förstå ämnen från den levda vardagsvärlden ur den intervjuades eget perspektiv.” (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 41)
Den kvalitativa forskningsintervjun bygger på en konversation kring vardagslivet med en professionell ton, där kunskap skapas i interaktionen mellan de inblandade. Under samtalets gång är det forskaren som bestämmer och är den överställda personen. Forskaren ställer frågorna, bestämmer temat och kommer med kritiska följdfrågor (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 17–18).
Det man vill åt med den kvalitativa forskningsintervjun är att ta reda på vad intervjupersonen anser om en eller flera medieprodukter. Det viktigaste när man använder sig av denna metod är att få intervjupersonen att samarbeta i den diskursiva framställningen av syftet. För att lättast lyckas med detta är det forskarens uppgift att försöka få intervjupersonen att känna sig bekväm och avkopplad (Schrøder, Drotner, Kline & Murray, 2003, s. 143).
Undersökningens intervjuer har använt sig av medveten naivitet. Denna metod går ut på att forskaren inte använder sig av frågor baserade på analyskategorier. I stället visar forskaren en öppenhet, nyfikenhet och lyhördhet. Forskaren ställer sig kritisk till sina egna antaganden för att få så opåverkade svar som möjligt (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 48).
Intervjuguiden fungerar som ett hjälpmedel under intervjuernas genomförande. Widerberg (2002) skriver att intervjuguiden ska uttrycka det som man önskar undersöka och vara kopplad till undersökningens syfte. Denna undersökning innehåller en intervjuguide som har formats utifrån de frågeställningar som ska besvaras, samt utifrån ett teoretiskt perspektiv (Widerberg, 2002, s. 68).
Enligt Kvale och Brinkmann delas intervjuundersökningen upp i sju stadier. Det för att kunna ge goda skäl till den valda metoden (2014, s. 144–145). Det första stadiet är tematiseringen. Då formuleras undersökningens syfte och frågeställning om ämnet för undersökningen innan intervjuerna genomförs. Syftet med denna undersökning är att ta reda på varför den unga vuxna publiken väljer att titta på SVT:s program På spåret och Kanal 5:s program Alla mot alla och vilka behov dessa program uppfyller. Undersökningen utreder också vilka skillnader den unga vuxna publiken upplever mellan tv-programmen och hur de ser på public service kontra kommersiell tv. När syfte och frågeställning har slagits fast inleds planeringen. Planeringen görs utifrån vilken kunskap som eftersträvas och med beaktande av de moraliska konsekvenserna av undersökningen. Sedan genomförs intervjuerna. Intervjuerna förhåller sig till en intervjuguide och med ett reflekterande förhållningssätt till den eftersökta kunskapen och intervjun som kontext. Enligt Kvale och Brinkmann (2014) ska man också beakta den interpersonella relationen i intervjusituationen. Det har varit problematiskt i denna undersökning då endast en intervju har genomförts ansikte mot ansikte. Resterande fem intervjuer har skett med hjälp av telefonsamtal.
När intervjuerna har genomförts ska dessa skrivas ut, vilket är det fjärde stadiet.
Intervjumaterialet förbereds för analys, vilket vanligen innebär en överföring från talspråk till
skriftspråk. Eftersom varje intervju spelades in i en studio var det inga svårigheter att transkribera samtalen och därmed inte gå miste om eventuellt användbara citat till den efterföljande analysen. I analysen ska man avgöra utifrån undersökningens syfte, ämne och på grundval av intervjumaterialets karaktär vilken analysmetod som är lämplig för intervjuerna. I denna studie har vi valt den kvalitativa analysmetoden. Den innebär att studien går djupare i ämnet som ska undersökas, jämfört med kvantitativ analys som ger ett mer svepande resultat som kan vara användbart om undersökningen kräver mycket material från många respondenter.
Kvantitativa analysmetoden processar inte betydelsen av svaren materialet ger (Kvale och Brinkmann, 2014). Det sjätte och näst sista stadiet är verifieringsstadiet. Då fastställs intervjuresultatens validitet och reliabilitet. Reliabilitet hänför sig till resultatets konsistens, och validitet till om en intervjustudie undersöker vad den är avsedd att undersöka (Kvale &
Brinkmann, 2014, s. 296).
Det sista stadiet är rapporteringen. Det innebär att resultatet av undersökningen och de använda metoderna rapporteras i en form som motsvarar vetenskapliga kriterier och beaktar de etiska aspekterna av undersökningen. Detta ska leda till en läsbar produkt (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 144–145).
4.2 Material
Denna undersökning ska ta reda på hur den unga vuxna publiken ser på tv-programmen På spåret och Alla mot alla. Därmed kommer det empiriska material som insamlas bygga på intervjusvar från sex personer som tar del av båda frågesportprogrammen, samt har sett majoriteten av de pågående säsongerna år 2020. De ifrågavarande intervjupersonerna kommer besvara frågor som baserar sig på de frågeställningar som studien använder sig av. Intervjupersonerna är alla unga vuxna i 20 till 30 års ålder. Studien har begränsat intervjuantalet till sex personer, då det lämpar sig till tidsramen.
Intervjufrågorna ingår i intervjuguiden som återfinns i bilaga 8.1, med undantag av de individuella följdfrågorna som tillkommer med anledning av forskningsintervjuernas
semistrukturerade variant. Det har också genomförts bakgrundsintervjuer med en producent för respektive frågesportprogram.
Intervjuerna har ägt rum i studiomiljö eller per telefon och personerna har intervjuats var för sig.
Samtliga intervjuer har spelats in.
“...när man intervjuar en respondent i taget kan en ljudinspelning vara bra då man vill kontrollera den exakta ordalydelsen i något man vill citera. Det bidrar också till att man kan ägna full uppmärksamhet åt det respondenten säger och säkerställa att eventuella anteckningar blir riktiga.” (Bell, 2006, s. 165)
Detta tillvägagångssätt underlättade också den efterföljande transkriberingen när intervjuerna var avklarade. Intervjuerna genomfördes individuellt. Detta bidrar till en transparent kommunikation där misstolkningar sällan äger rum. En fördel med fokusgrupper, där ett flertal personer intervjuas samtidigt, är att åsikterna ofta går isär på ett tydligare sätt. Samtidigt kan dessa intervjuer lätt komma ur moderatorns kontroll (Kvale och Brinkmann, 2014).
Fem av sex intervjuer har genomförts per telefon. Nackdelen med det tillvägagångssättet är att någon inläsning av eventuellt kroppsspråk vid själva intervjun inte är möjligt. Att kunna läsa av intervjupersonernas kroppsspråk kan vara väsentligt för en kvalitativ forskning. Å andra sidan erbjuder telefonintervjuer bekvämlighet och trygghet. Intervjupersonen kan infinna sig i sitt hem, eller på en plats där denna kan uttrycka sina åsikter i en bekväm tillvaro (Kvale och Brinkmann, 2014).
4.3 Urval
Denna studie kräver att intervjupersonerna som deltar kollar på både På spåret och Alla mot alla på regelbunden basis. För att få tag i intervjupersoner har metoden snöbollsurval använts.
Metoden går ut på att man med hjälp av en intervjuperson hittar nya personer som kan delta.
“På så vis får man en snöbollseffekt där hela tiden nya personer rekommenderas, tills forskarna anser att urvalet är tillräckligt stort. Fördelen är att det går snabbt att hitta nya personer till urvalet eftersom varje person rekommenderar två eller flera nya. Det kan dessutom bli lättare att övertyga de nya personerna att ingå i studien när de har rekommenderats av en bekant.” (Forskningsstrategier, 2016)
Studiens första intervjuperson kontaktades genom ett massutskick på Facebook, där frågan om någon tar del av programmen ställdes.
Alla intervjupersoner är anonyma i undersökningen. Den enda information som anges är kön, ålder och sysselsättning. Intervjupersonerna har slumpmässigt valts ut med hjälp av snöbollsurval och alla är unga vuxna mellan 20 och 30 år. Detta gör att undersökningen enbart får fram unga vuxnas uppfattning av programmen.
Intervjuperson 1: Man, 26 år, sågverksoperatör Intervjuperson 2: Kvinna, 27 år, studerande Intervjuperson 3: Kvinna, 27 år, studerande Intervjuperson 4: Man, 27 år, butikschef Intervjuperson 5: Kvinna, 24 år, studerande Intervjuperson 6: Man, 22 år, journalist
4.4 Metoddiskussion
Den valda metodens validitet anses för denna undersökning vara hög. Validiteten har tagits i beaktande under skapandet av intervjuguiden samt under genomförandet av intervjuerna.
Validiteten avser huruvida en metod faktiskt undersöker det den ska undersöka (Kvale &
Brinkmann, 2014, s. 296). Denna undersökning har i uppgift att ta reda på den unga vuxna publikens uppfattning och upplevelse av programmen På spåret och Alla mot alla. Därmed anses den kvalitativa forskningsintervjun vara den mest lämpliga metoden för att realisera detta.
Intervjufrågorna är semistrukturerade vilket ger intervjupersonerna möjlighet att utveckla sina svar utifrån de följdfrågor som ställs. Intervjuguidens frågor bygger på undersökningens syfte samt frågeställningar.
Med fenomenologin kan de återkommande svar som framkommer i intervjuerna fastställas som forskningens resultat. Studien kommer framställa intervjusvaren så exakt som möjligt och intervjustudien lyfter fram svar som kan anses vara av större vikt.
Reliabilitet handlar om en forsknings konsistens och tillförlitlighet, samt om hur eller om resultaten skulle förändras om forskningen skulle genomföras på nytt av andra forskare vid ett annat tillfälle (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 295).
Denna undersökning använder sig av sex individuella intervjupersoners personliga upplevelser.
Därför kan en ny forskning om ämnet komma att visa ett helt annat resultat. Om samma intervjupersoner skulle delta så kan svaren förändras om de befinner sig i ett annat skede av livet.
Om en ny forskning genomförs tätt inpå denna så kan intervjupersonernas svar, med stor sannolikhet, komma att upprepas.
5. RESULTAT OCH ANALYS
Undersökningens resultat baseras på individuella, semistrukturerade intervjuer med sex personer.
Samtliga intervjupersoner följer tv-programmen Alla mot alla och På spåret regelbundet, vilket gör deras svar adekvata för denna undersökning. Intervjupersonerna har besvarat frågor om varför de tar del av tv-programmen Alla mot alla och På spåret, och hur de uppfattar dem.
5.1 Behov och attraktion
Denna undersökning har sedan tidigare redogjort att det, enligt Denis McQuail (1997) och teorin uses and gratifications, finns ett flertal anledningar till varför människor tar del av media i allmänhet, och särskilda tv-program som i detta fall.
Trots att tv-programmen På spåret och Alla mot alla tillfredsställer den unga vuxna publiken på varierande vis är det underhållningen som är den dominerande faktorn varför intervjupersonerna kollar på tv-programmen. Intresset för frågesport och tävling spelar även det en stor roll. Man 1:
“Roliga program. Jag är intresserad av frågesport så det är två program som faller mig i smaken. Men dom är ganska olika tycker jag. Det är roligt att Alla mot alla har kommit ut nu, inte som en konkurrent men ett alternativ till På spåret.”
Man 4 förklarar varför han tar del av respektive tv-program:
“Bra underhållning. Det jag gillar med Alla mot alla är att det är härlig jargong, det är mycket som händer och det är nya segment. Jag tycker det är jävligt roligt helt enkelt. På spåret är egentligen helt tvärtom för där tycker jag om att det inte är några utsvävningar.
Det är lite tryggare, man vet var man får där. Det är lite lugnare och det har ju sin charm också.”
Kvinna 2 anser att musiken i På spåret, i form av ett liveband, ger tv-programmet ett lyft, men menar samtidigt att det blir något tråkigare när man inte kan svaren på lika många frågor. Kvinna 3 ser På spåret som ett gammalmodigt och gubbigt tv-program, vilket personen tror beror på SVT-konceptet som ska utge sig för att vara ordentligt och riktigt. Samma intervjuperson uppskattar överraskningsmomentet i Alla mot alla, där man aldrig kan veta vad som komma skall även om segmenten är de samma. Såhär motiverar kvinna 3 varför hon tar del av tv-programmen:
“Dels för att lära mig nya saker, tror jag. Det är sånt som man inte skulle lära sig annars. Sen är det kul att sitta och lyssna och se om man kan grejerna. Kul att tävla från soffan. I grunden är det samma sak som jag tycker är det roliga, just det med kunskapen.
Men jag kollar mer på Alla mot alla för att det är lättare att skratta, så det är ju lite
skillnad på det. På spåret är det mer att sitta och försöka svara. Alla mot alla är roligare och med mer skratt.”
Samtliga intervjupersoner är ense om att det är underhållningen som tilltalar dem. Men på frågan vad de anser är underhållande i respektive tv-program ges varierande svar. Man 6:
“Jag tycker väl egentligen att allt i Alla mot alla är underhållande. Jargongen, frågorna, deltagarna, och så klart Filip och Fredrik. I På spåret tycker jag att musikfrågorna är kul. Att dom har lite mer variation i programmet. Man får ta del av både musik, allmän kunskap och info om orter. Sen tycker jag att det är roligt med ordvitsarna i resefrågorna.”
Man 4 anser också att underhållningen i Alla mot alla och På spåret skiljer sig åt:
”Det är jargongen som gör att Alla mot alla är underhållande och ’Filip och Fredrik-stuket’ som dom har. Det kan bli lite mycket av det ibland men som regel tycker jag det är jävligt bra. Och På spåret är bra som det är.”
För majoriteten av intervjupersonerna är det ett aktivt val att titta på tv-programmen. Trots att fyra personer anser att tittandet av På spåret är en slags tradition, menar de flesta ändå att de aktivt väljer att titta på tv-programmet med anledning av insupandet av kunskapen. Man 6 förklarar att På spåret är en del av en klassisk fredagskväll, och Alla mot alla som en ny underhållande dimension. En stor anledning till varför denna intervjuperson, och även man 4, väljer att titta på Alla mot alla är för att de under en lång tid följt Filip Hammars och Fredrik Wikingssons produktioner. Kvinna 3 tittar på På spåret av gammal vana. Denna person gör däremot ett aktivt val när hon kollar på Alla mot alla, men tycker samtidigt att det har börjat bli något av en rutin. Man 1 säger:
“Det är ett aktivt val, skulle jag säga. Det är inget jag måste, jag känner inget tvång bara för att jag har sett på det i nåt år att jag måste fortsätta titta. Utan det är intressant. Jag vill se nästa vecka. Men Alla mot alla följer jag inte slaviskt varje dag utan det kan hända att man tar tre avsnitt på samma dag.”
Bland undersökningens intervjupersoner är det vanligare att man ser på På spåret per automatik, eller av ren tradition, än Alla mot alla.
Tv-programmen uppfyller också särskilda behov hos respektive intervjuperson. Kvinna 5 anser att behovet av ny kunskap är stort, men det största behovet som uppfylls är bekräftelsebehovet.
“Hade jag tittat själv hade jag blivit nöjd om jag hade svarat rätt. Men jag hade också berättat för folk. Även om jag inte skulle säga att bekräftelse är största anledningen, men det känns skönt att känna att man kan grejer.”
Man 6 menar också att bekräftelsebehovet är vitalt:
“Jag skulle säga att Alla mot alla uppfyller ett behov av dels glädje, sen upplever jag också att det uppfyller bekräftelsebehovet när jag svarar rätt på frågorna. Det är samma sak när det kommer till På spåret. Men där känns det som att det är mer press och svårare frågor så det är inte samma glädje när jag kollar på det, men då känns det ännu bättre om jag faktiskt har rätt på en fråga.”
Ett annat behov som återkommer bland intervjupersonernas svar är det som kvinna 5 nämnde – behovet av lärdom och allmänbildning. Man 4:
“Jag tycker att det på nåt vis är kul med lite allmänbildning. Kanske mer i Alla mot alla att jag verkligen försöker för där kan jag betydligt fler frågor än vad jag kan i På spåret.
Men det är roligt med allmänbildning.”
Kvinna 2 uppfyller ett behov av att följa och ta del av kändisarnas tillvaro i Alla mot alla.
“I och med att det är så många medieprofiler jag tycker om. Det är kul att följa med dem och se vad de kan. Det känns som att man hänger med dem. På spåret är det inte likadant, där är det mer att man lär sig. Mer seriöst.”
Utifrån respondenternas svar kan undersökningen fastslå att den unga vuxna publiken väljer att kolla på frågesportprogrammen av liknande skäl. Samtliga intervjupersoner anser att det är underhållningen, informationen och kunskapen som tilltalar dem i respektive tv-program.
Undersökningen visar att den unga vuxna publiken lär sig något av frågesportprogrammen. Vad intervjupersonerna lär sig kan dock variera. En del av dem tittar på tv-program för att det finns ett behov av att ta del av deltagarnas intellekt och lära känna dem på ett nytt sätt. Samtidigt finns det personer i studien som hellre tar in ny information i form av kunskap från de frågor som ställs. Att somliga intervjupersoner säger att de gillar att tävla i programmen från soffan tyder också på att de är aktiva mottagare. Dessa svar visar att det finns ett kognitivt behov som gör att de tittar på såväl Alla mot alla som På spåret. Det går även att dra paralleller till Su Holmes (2008) tes om att tv-program strävar efter få sin publik interaktiv när de kollar.
Samtidigt bekräftar undersökningen att den unga vuxna publiken också väljer att kolla på tv-programmen av andra anledningar. Här ser man en tydlig skillnad mellan tv-programmen.
Enligt intervjupersonerna väcker underhållningen i Alla mot alla känslor i form av glädje och skratt, medan underhållningen i På spåret ger respondenterna en känsla av rofylldhet och tradition. Dessa känslor bekräftar den unga vuxna publikens emotionella behov som respektive frågesportprogram uppfyller på varierande sätt.
Enligt Gurevitch, Katz och Haas (1973) har studier visat att publikens tillfredsställelse kan grunda sig i medieinnehållet, den sociala kontexten i samband med konsumtion eller inarbetad konsumtionsvana. Det denna studie visar, utifrån intervjupersonernas svar, är att Alla mot alla
och På spåret kan uppfylla alla dessa behov. Men vilket specifikt behov som uppfylls varierar från individ till individ. Detta går att koppla till Jesper Strömbäcks (2015) reflektion om instrumentell och ritualiserad medieanvändning. Enligt Strömbäck innebär instrumentell medieanvändning att individen aktivt tar del av medieinnehåll med avsikten att uppnå särskilda mål. Ritualiserad medieanvändning innebär att individer tar del av medieinnehåll i syfte att enbart fördriva tid.
Denis McQuail (1997) menar att tv-program också kan uppfylla behov i samhället. Han lyfter sammanhållning, kulturell kontinuitet, social kontroll och spridning av offentlig information till medborgare. Baserat på dessa samhälleliga behov kan studien förmodligen verifiera att På spåret bidrar till sammanhållning och kulturell kontinuitet i samhället. Det med dess sociala inverkan hos den unga vuxna publiken, och även frågesportprogrammets förankring i den svenska tv-tablån under de senaste 30 åren. Vad gäller Alla mot alla är det inte sannolikt att programmet uppfyller något samhälleligt behov. Det då intervjupersonernas svar inte går att koppla samman med varken sammanhållning, kulturell kontinuitet, social kontroll eller spridning av offentlig information.
5.2 Tv-programmens skiljaktigheter
På spåret och Alla mot alla skiljer sig åt på många plan enligt den unga vuxna publiken. Denna del av undersökningen kommer förhålla sig till den del av Silverblatts (2007) genreteori om de olika funktioner som program uppfyller, där Silverblatt skriver att de huvudsakliga funktionerna är information och underhållning. Hur programmen uppfyller de huvudsakliga programfunktionerna och om dessa funktioner uppfylls på olika sätt.
Den största skillnaden mellan tv-programmen enligt majoriteten av intervjupersonerna är hur frågorna ställs samt hur dessa är formulerade. I På spåret upplevs frågorna mer korrekta och rakt på sak. Alla mot alla däremot upplevs ha en mer lös och lekfull ton i sina frågor. Kvinna 5 säger:
“Det är väl vilken typ av frågor som ställs i de olika programmen. I På spåret är det många faktafrågor om företeelser, platser, låtar och så. Det är ofta svårare frågor i På spåret så det är kul om man svarar rätt. Medan i Alla mot alla kan det vara väldigt tweakade frågor. Typ som idiotfrågan eller ‘har den här personen skägg eller känns det bara så?’. Frågorna ska vara väldigt oväntade och det tycker jag är kul.”
Kvinna 3 menar att På spåret till största del fokuserar på frågorna, medan Alla mot alla har sitt fokus på underhållning. Även man 6 är inne på samma spår och säger att Alla mot alla har irrelevant kunskap med i sina frågor och På spårets frågor har större värde.
Vidare har även mer specifika frågor ställts kring programmens skiljaktigheter. En av dessa går in i konversationer och handlar om språkbruket. Något som samtliga intervjupersoner tar upp är att svordomar förekommer i Alla mot alla, vilket de inte anser skulle vara lämpligt i På spåret.
Generellt upplevs språkbruket i Alla mot alla mer avspänt och fritt, medan På spårets lingvistik upplevs som formell och akademisk. Kvinna 5:
“Det är en väldig skillnad. Framför allt om man ska se till programledarna. Det är mycket mer svordomar och slarvigt språk från Fredrik och Filip. Det är väl rimligt.
Lindström är ett jävla språkgeni. Deltagarna är lite mer vältaliga i På spåret, men det beror väl på att Alla mot allas deltagare mest är där för att de är kända. Men framför allt ser man en skillnad på hur frågorna är ställda och hur programledarna pratar. Mer korrekt i På spåret. Jag tycker det är kul att man kan prata lite hur som helst, som Filip och Fredrik gör.”
Intervjupersonerna anser att deltagarna i programmen består av kända personer. Kvinna 2 tycker att profilerna i Alla mot alla är kända rakt igenom jämfört med i På spåret där det kan förekomma några mer okända ansikten. Gruppdynamiken är en viktig faktor i deltagarurvalet.
Intervjuperson 5:
“Det skiljer sig åt. I Alla mot alla så tar man in deltagare som man tror kommer vara roliga och som man tror att publiken kommer skratta åt. När dom parar ihop deltagarna så försöker dom para ihop dom som känner varandra och att dom redan har dynamik eller helt udda par som förhoppningsvis kommer skapa en dynamik under tiden. I På spåret så försöker man att para ihop dom som kompletterar varandra men det är ju i stort sett personer som är framgångsrika inom sitt yrke eller sin bransch och som folk vet vilka dom är sedan innan. Samtidigt som man försöker para ihop dom så dom kompletterar varandra.”
Man 4 beskriver skillnaden i deltagarurvalet såhär:
“Det dom är duktiga på i Alla mot alla är att dom får deltagarna att slappna av och bjuda på sig själva där på ett sätt. För att jag tycker inte det spelar så stor roll vad dom har för deltagare med egentligen. Men i På spåret ska det vara lite intellekt och där vill jag se lite klass på dom.”
Eftersom På spåret är ett rotat program i Sverige så upplever intervjupersonerna att det inte förändras drastiskt från år till år. Däremot finner de Alla mot alla som ett snabbare program som utan problem kan byta segment eller lägga till nya. Kvinna 2:
“Det går lite snabbare i Alla mot alla känns det som. Det är tre omgångar i På spåret, i Alla mot alla är det kortare segment. De byter teman mer i Alla mot alla.”
Även man 6 upplever ett högre tempo i Alla mot alla:
“Innehållet är mer amerikaniserat i Alla mot alla, snabba frågor, mer nutidsfrågor, och väldigt mycket humor. I På spåret är det en mer akademisk stämning. Kunskap är allt.”
Studions uppbyggnad påverkar stämningen i programmet menar man 1. Denna intervjuperson beskriver På spårets studio som fyrkantig, vuxen och uppstyrd. En mer seriös studio än Alla mot allas som i sin tur upplevs som mer färggrann med modernare inredning. Kvinna 2 är enig om att På spårets studio är mer seriös och fin. Hon tycker att Alla mot allas studio har ett amerikanskt stuk och att den är av sämre kvalité. Man 6:
“Studion i Alla mot alla är mer amerikaniserad, mer färgglad. Medan På spårets studio känns mer akademisk.”
Även underhållningen i tv-programmen skiljer sig åt. Kvinna 2 beskriver underhållningen i På spåret som stel och i Alla mot alla som flummig. Kvinna 5 anser att det som är underhållande i På spåret är att få följa ett lag och se vem som går segrande i slutet av säsongen. Det som man 6 svarar om skillnaden i underhållningen stämmer överens med övriga intervjupersonernas uppfattning.
“Jag skulle säga att tonen är mycket grövre i Alla mot alla, vilket är den röda tråden för programmets underhållning. I På spåret är det en mer familjär underhållning, man får en känsla av fredagsmys.”
Intervjupersonerna är till stor del eniga i de olika skiljaktigheterna mellan programmen.
Skiljaktigheterna är många men de största enligt den unga vuxna publiken är sättet frågorna framställs på och i jargongen som programmen har.
Alla mot alla har en grov jargong, med skämt och där det inte finns något som är fel att säga.
Programmet har sin betoning på underhållning. Frågorna ska kunna vara oväntade, överraskande och de ska frambringa skratt. Kunskapen i programmet är till stor del irrelevant och på grund av det höga tempot i programmet så ses det som amerikanskt. Men trots snabbheten så känner den unga vuxna publiken ändå att det är en avslappnad stämning. Deltagarna får släppa lös och får vara sig själva.
