Behovet av utökade beslutsbefogenheter för

inom ramen för det svensk-finska försvarssamarbetet fatta be-slut om att sända svensk väpnad styrka utomlands för att bistå Finland med att hindra kränkningar av finskt territorium, om att ta emot militärt stöd från Finland som syftar till att hindra kränkningar av svenskt territorium, och om att ta emot sådant militärt stöd från Finland som behövs då höjd beredskap och ytterst krig råder i Sverige.

Som framgår av kapitel 4 anser utredningen att beslut om att ge och ta emot militärt stöd i de nämnda situationerna inte kan fattas med tillräcklig skyndsamhet inom ramen för riksdagens beslutsfattande.

Det finns således av den anledningen ett behov av att utöka reger-ingens beslutsbefogenheter.

Utredningen uppfattar uppdraget att lägga fram sådana förslag till författningsreglering som en del i den förändring som skett i svensk säkerhetspolitik. Genom den svenska solidaritetsförklaringen ställs krav på Sveriges förutsättningar att ge och ta emot militärt stöd. Sam-arbete med andra länder, framförallt Finland, betonas. SamSam-arbetet med Finland har en särställning i det att det omfattar operations-planering och förberedelser för ett gemensamt användande av civila och militära resurser i olika scenarier, bl.a. i händelse av att något av länderna skulle utsättas för ett väpnat angrepp. Om riksdagen ska fatta beslut om stödåtgärder i varje enskilt fall finns det en över-hängande risk för att militärt stöd fördröjs eller förhindras, vilket innebär att Sverige i praktiken skulle sakna förutsättningar att till-räckligt snabbt kunna ge och ta emot militärt stöd inom ramen för det svensk-finska försvarssamarbetet i en tid där det säkerhets-politiska läget i närområdet har försämrats. Som utredningen har konstaterat i kapitel 4 måste dessutom beslut om att ge och ta emot militärt stöd kunna fattas skyndsamt för att det fördjupade för-svarssamarbetet med Finland ska uppfattas som trovärdigt.

Vad särskilt gäller frågan om att bemyndiga regeringen att be-sluta om att ta emot militärt stöd från Finland gör utredningen följande överväganden.

För att regeringen ska få sätta in rikets försvarsmakt till rikets försvar finns det inte något krav på riksdagens medverkan (15 kap.

13 § RF). Enligt Grundlagsberedningen måste den ledande princi-pen vara att regeringen ska kunna disponera rikets försvarskrafter till skydd för riket och att ett angrepp förmodas komma så snabbt att prövning i riksdagen inte kan avvaktas.¹ Utredningen anser att det även ligger i Sveriges intresse att så snabbt som möjligt få mili-tärt stöd från ett land som Sverige har ett fördjupat försvarssamar-bete med. Detta talar enlig utredningens mening för att regeringen även bör få befogenhet att begära stöd från Finland när det är fråga

1 Se prop. 1973:90 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny regeringsform och ny riksdags-ordning m.m., s. 373.

om att möta ett väpnat angrepp mot Sverige eller att hindra kränk-ningar av svenskt territorium. I annat fall kan det finnas risk för att det saknas möjlighet att i tid vidta nödvändiga åtgärder till skydd för riket.

Vad särskilt gäller frågan om att bemyndiga regeringen att be-sluta om att ge militärt stöd till Finland gör utredningen följande överväganden.

Regeringsformen ger regeringen ensam beslutanderätt om att sätta in rikets försvarsmakt endast när det är till skydd för riket. Avsikten med dessa kompetensfördelningsbestämmelser är just att ge riksdagen största möjliga inflytande i frågor om insättandet av rikets försvars-makt.² Utredningen vill dock framhålla att riksdagen i regeringsfor-men har getts möjlighet att när det är motiverat i lag bemyndiga regeringen att i vissa fall besluta om insättande av väpnad styrka även utanför försvarsfallet.

Riksdagen har sedan tidigare givit sådana bemyndiganden till regeringen genom lagen (2003:169) om väpnad styrka för tjänstgör-ing utomlands samt lagen (1994:588) om utbildntjänstgör-ing inom ramen för internationellt militärt samarbete.

En utökad beslutsbefogenhet för regeringen är enligt utredningen motiverat i fråga om att kunna begära militärt stöd från Finland.

Det kan också framhållas, såsom framgår av avsnitt 2.1, att man inom riksdagen redan ställt sig bakom regeringens bedömning att Sverige ska ha ett fördjupat försvarssamarbete med Finland som omfattar operationsplanering för ett gemensamt användande av mili-tära resurser. Även med ett lagbemyndigande till regeringen är det dock viktigt att riksdagen hålls underrättad, en fråga som utredningen har att utreda och som behandlas i kapitel 6.

Som framgått har det ansetts vara en lämplig ordning att riks-dagens medgivande krävs när det gäller beslut om att lämna stöd med svenska väpnade styrkor till en stat som är utsatt för ett väpnat angrepp, eftersom ett sådant stöd kan medföra att Sverige hamnar i krig. Utredningen vill i sammanhanget peka på följande. Territo-riella kränkningar skulle kunna övergå till eller vara en inledning av ett väpnat angrepp. Om svensk väpnad styrka bistår Finland i syfte att hindra kränkningar av finskt territorium och denna styrka blir

2 Se prop. 1973:90 Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny regeringsform och ny riksdags-ordning m.m., s. 375.

anfallen i Finland uppkommer frågan om Sverige då hamnar i krig.

Regeringen, som under parlamentariskt ansvar har att ta ställning till om det föreligger ett väpnat angrepp och om det råder krig i Sverige, kan om det anses föreligga ett väpnat angrepp mot Sverige, sätta in svensk styrka även utanför landets gränser.³ Detta innebär att regeringen i ett sådant läge inte behöver riksdagens godkännande för insättande av svenska styrkor utomlands. Ett sådant insättande får dock endast avse att möta det väpnade angreppet mot Sverige, dvs.

det får inte avse att möta angreppet mot Finland. I en situation där Sverige och Finland befinner sig på samma sida i en väpnad konflikt med en tredje stat och denna konflikt i vart fall delvis äger rum i Finland torde det inte alltid vara enkelt att avgöra om svenska väp-nade styrkors åtgärder bidrar till försvaret av Sverige eller Finland.

Det kan dock konstateras att för att möta ett väpnat angrepp mot Finland kommer det alltjämt krävas riksdagens medverkan. Enligt utredningens mening påverkar dock inte dessa förhållanden utred-ningens uppdrag att lägga fram lagförslag med innebörd att det blir möjligt för regeringen att ensam fatta beslut om att lämna militärt stöd till Finland i syfte att hindra kränkningar av finskt territorium.

Sammanfattningsvis anser utredningen att en ny lag bör införas som bemyndigar regeringen att inom ramen för det svensk-finska försvarssamarbetet fatta beslut om att sända svensk väpnad styrka utomlands för att bistå Finland med att hindra kränkningar av finskt territorium, om att ta emot militärt stöd från Finland som syftar till att hindra kränkningar av svenskt territorium, och om att ta emot sådant militärt stöd från Finland som behövs då höjd be-redskap och ytterst krig råder i Sverige. En sådan lag skapar rätts-liga förutsättningar för regeringen att ensam fatta beslut om att ge eller ta emot militärt stöd i de fall som här har nämnts.

3 Se Förutsättningsutredningens betänkande Förutsättningar enligt regeringsformen för för-djupat försvarssamarbete (SOU 2016:64) s. 89, jfr Grundlagsberedningens betänkande Ny regeringsform – Ny riksdagsordning (SOU 1972:15) s. 190.

5.2.2 Bestämmelse om regeringens befogenhet att lämna