Beskrivning av arbetet med Jonatan

Även om Jonatan och jag kände varandra sedan tidigare via andra typer av

musikaktiviteter, startade jag med att söka kontakt. Beskrivningen innefattar exempel på vad vi gjort under de sessioner vi haft mellan 2009-03-12 och 2010-03-18.

Jag började den första sessionen med att spela inledningsmelodin så att Jonatan hörde den på vägen in i rummet. Han började gunga i sin rullstol och jag lät inledningen glida över i att etablera kontakt. Musiken flödade utan avbrott en stund, varpå jag lät pianot tystna och jag inväntade en reaktion från Jonatan. Han stannade upp i sitt gungande och lyssnade intensivt. När han sedan började gunga på nytt bekräftade jag det på pianot. Denna dialog fortsatte en stund.

Sedan lade jag en stor trumma på golvet under Jonatans fötter för att han tydligare skulle känna vibrationer från pianot i fötterna. Här fortsatte dialogen med att jag bekräftade Jonatans rörelser. Efter en tid begränsade jag mig till att bara bekräfta när Jonatan rörde trumman med antingen en eller båda fötterna. Detta för att han skulle förstå att det var just hans fötter vi arbetade med.

Nästa steg var att börja arbeta med ett attribut. Jag ställde fram en trumma på ett stativ nära Jonatans vänstra sida. Jag lät trumman rassla till när jag ställde fram den för att Jonatan

skulle höra vad som hände. Han reagerade med att sträcka fram handen, lokalisera trumman och han började spela med handen på den varpå jag bekräftade.

Längre fram i sessionen var det dags för Jonatan att börja spela med en klubba i handen. Jag angav inledningston och sträckte fram en klubba så att den nuddade Jonatans hand. Han tog tag i klubban och förde den till ansiktet och undersökte den. Han luktade på den och kände på den med munnen och släppte den i golvet efter ett tag. När klubban landade på golvet, fick Jonatan bekräftelse från pianot. Jag var genast beredd med att ge honom en ny klubba.

En ny inledningston från pianot och Jonatan upprepade proceduren en gång till. Ett leende spred sig i hans ansikte. Nu var vår samverkan i gång! Jonatan var medveten om att han styrde situationen. Han släppte nästa klubba igen men denna gång hamnade den direkt på trumman. Jag bekräftade när klubban träffade trumman och Jonatan stannade upp. Nästa klubba träffade också trumman på sin väg mot golvet och han fick bekräftelse igen. Den femte klubban var stor och tung. Jonatan stannade upp och undersökte den. Sedan vände han på klubban och höll upp den i luften, skrattade till och började spela intensivt på trumman med den tunga klubban.

Trumman byttes ut mot en cymbal under sjätte sessionen. Det tog lite tid att justera in cymbalen så Jonatan fick vänta med en klubba i handen. Han undersökte klubban och precis som med trumman, råkade klubban hamna på cymbalen vilket gjorde att Jonatan kom igång att spela.

Som jag tidigare beskrev så är Jonatan mycket ”här och nu.” Jonatan hade till en början väldigt svårt att sluta spela. För att etablera en tydlig struktur kring vår samverkan där Jonatan successivt skulle förstå att vi kommer att börja om efter vi har gjort avslut, upprepade jag proceduren med start och avslut många gånger.

Jonatan gjorde ofta kraftiga utandningar och blåsljud med munnen. Nu var min tanke att börja bearbeta och utveckla det. Under session tio började jag hålla en flöjt i min hand och jag sträckte fram den till Jonatan. Han uppfattade flöjten som något att trumma med, och

han förstod inte heller vad som förväntades av honom, eftersom han inte fick någon bekräftelse från pianot när han trummade med flöjten mot sidan av sin rullstol.

Jag höll fast i flöjten och Jonatan höll sin hand på min hand. Tillsammans förde vi flöjten allt närmare hans mun och till slut kom jag så pass nära med flöjten att det visslade till ordentligt när Jonatan blåste luft så att det kom in i flöjten. Först blev han riktigt förvånad över ljudet som han åstadkom. Sedan kom ett stort leende när jag bekräftade hans ljud på pianot.

För att Jonatan skulle få möjlighet att börja bearbeta KFU och stabiliteten i kroppen, var det nödvändigt att byta ut rullstolen mot en vanlig stol. Under trettonde sessionen provade vi med en ny stol. Det medförde också att under inledningsmelodin flyttade Jonatan över till stolen med hjälp av sina assistenter.

Jonatan var mycket aktiv och rörde sig mycket när han spelade. Det var inte alldeles enkelt att hitta en stol som fungerade optimalt. Till slut föll valet på en karmstol som var

tillräckligt stabil för att Jonatan skulle kunna röra sig friare. Hans två assistenter satt bakom honom för att kunna fånga upp honom om han skulle tippa bakåt. Jonatan bytte (och byter än idag) med hjälp av sina assistenter ifrån sin rullstol under den

inledningsmelodi som startar sessionen.

Jag kunde observera att Jonatan fick en helt annan KFU och stabilitet när han satt i den nya stolen. Han nådde nu ned med båda fötterna till golvet och stöttade upp sig med framförallt sin vänstra fot. Efter en tid såg jag att han tydligt stabiliserade upp kroppen så att han satt alldeles rakt i stolen. Även den högra foten var med och stöttade alltmer.

Under den nittonde sessionen tog jag fram stora golvtrumman och lade den vid Jonatans fötter. Jag spelade inledningston och inväntade Jonatan. Han lyfte spontant upp sin högra fot först och placerade den på trumman, sedan följde den vänstra. Jonatan kom här på ett nytt sätt att spela på golvtrumman. Han tog spjärn med båda fötterna mot trumman, trampade och gungade rytmiskt till kodmelodin.

Efter det att Jonatan tydligt visat att han aktiverat sin högra fot, var det läge för att börja aktivera den högra handen. Jag hade haft en annan trumma stående på Jonatans högra sida för att finnas där och ge ljud ifrån sig om han spontant rörde sin högra hand emot den. När han var igång och spelade med vänster hand kom högerhanden vid ett flertal tillfällen i kontakt med trumman som stod på den sidan. Det verkade vara en aha-upplevelse för honom. När han spelat färdigt med vänster hand tog Jonatan och klappade om sin högerhand.