Diskussion kring Oskars resultat

Jag upplever att under den tid vi har arbetat tillsammans har Oskars motorik påverkats på olika sätt. Jag ska ge några exempel utifrån de resultat som jag presenterade tidigare. Jag ger också exempel på hur jag tycker att Oskars motorik även påverkat honom kognitivt. Det första jag vill beskriva är hur Oskar har förbättrat sin KFU och stabilitet i kroppen. Den förbättrade stabiliteten och KFU:n upplever jag har gjort att Oskar planerar sina rörelser på ett effektivare sätt. Han håller på att utveckla mer anpassade reaktioner. I och med detta uppfattar jag det som att han bearbetar och utvecklar sin sensoriska integration. Ett konkret exempel på hur Oskar håller på att bearbeta sin sensoriska integration är att han gärna jonglerar med trumstockar eller klubbor innan han lämnar tillbaka dem till mig. Tappar han dem gör han om det tills han är nöjd. Jag skrev tidigare om hur vi människor gärna söker upp sådant som utvecklar våra hjärnor. Jag tolkar Oskars jonglerande med stockar och klubbor som just en sådan spontan aktivitet för att träna sig i att kasta och fånga.

Jag vill beskriva ett annat exempel på hur Oskar har utvecklat sin motoriska planering i samverkan med utvecklingen av sin sensoriska integrering. Vi har arbetat med att styra en rörelse mellan två, tre och sedan fyra attribut. Det gjorde vi på två olika sätt. Dels med byte mellan två blåsinstrument med början från vänster till höger och dels genom att spela från vänster till höger med tre eller fyra trummor och cymbaler i olika kombinationer.

Som jag beskrev tidigare utvecklade jag rörelsen att styra fyra attribut vidare till att spela på dessa genom att gå medsols runt i en ring. Till en början spelade Oskar på de tre första attributen medsols. Inför den sista vände han tillbaka och tog den sista från andra hållet. Sedan ställde jag upp åtta attribut i en tydlig ring där mellanrummen mellan dem inte blev så stora. Då kunde Oskar gå medsols flera varv runt utan problem. Det tolkar jag på flera sätt. För det första kunde Oskar lättare se vart han skulle. Attributens placering bidrog till att vägleda honom. Det i sin tur gjorde det lättare för Oskar att planera motoriskt så att det blev enklare att utföra rörelsen. Detta ser jag som ytterligare ett exempel på hur den motoriska planeringen påverkas av sensorisk integrering.

För det andra var det inte självklart för Oskar att gå runt i en ring. Jag har tidigare redogjort för det vestibulära systemet och vad det har för uppgift. Jag tror att Oskar till en början inte fick de sensoriska impulserna från de vestibulära och proprioceptiva systemen han

behövde för att just gå runt i ring.

Eftersom det går bra nu för Oskar att gå runt i ring och spela tolkar jag det som att nu börjar Oskar få de sensoriska impulser han behöver. Han kan integrera dem på ett funktionellt sätt vilket i sin tur leder till en effektivare motorisk planering.

Jag observerade också att Oskars handgrepp varierade väldigt när han spelade. De har inte förändrats nämnvärt under tiden som vi har arbetat tillsammans. Tvärtom, som jag

noterade tidigare, har de gått lite tillbaks. Det vill jag koppla ihop med att Oskar håller på att förändra mycket i sin rörelserepertoar. Kroppshållning och stabilitet har förbättrats. Människans rörelser går, som jag nämnde tidigare, från grovmotoriska till finmotoriska rörelser. Eftersom Oskar har gjort förändringar i de grovmotoriska rörelsemönster som styr kroppshållning och balans påverkar det handgrepp som handlar om mer finmotoriska rörelsemönster.

En ”ny” kroppshållning och stabilitet ställer andra krav på handgrepp. Jag vill återknyta till det Beckung, Brogren & Rösblad (2002, s. 46) skrev om hur ett barn kan gå över till ett

mer omoget rörelsemönster om svårighetsgraden på en uppgift ökar. Jag tycker det ser ut som Oskar för närvarande tycker det är mer ansträngande att spela med denna ”nya” kroppshållning och stabilitet.

Oskar har utvecklat sin uthållighet och orkar arbeta allt längre med en aktivitet. Han har fått en ökad muskeltonus i kroppen och koncentrerar sig bättre på aktiviteten. Jag kopplar det till vårt arbete med att blåsa. Jag har tidigare beskrivit hur RAS, retikulära

aktiveringssystemet, påverkar muskeltonus och vakenhet. Efter att Oskar har gjort en blåskod har han märkbart mer energi att utföra påföljande kod. Energin gör att hans muskeltonus ökar och det i sin tur medför att han har mer kraft och inte behöver slå lika hårt på attributen.

En annan aspekt på att Oskar ökar sin uthållighet är att han orkar med att upprepa rörelser under längre tid. Det ökar hans möjligheter att automatisera sina rörelser. Jag har tidigare förklarat betydelsen av att automatisera rörelser för att de inte skall ta för mycket av den kognitiva kapaciteten i hjärnan.

För att det ska bli meningsfullt för Oskar att upprepa rörelser många gånger varierar både han själv och jag arbetet med koderna. Oskar brukar till exempel ibland spela ”luftgitarr” och härma ljudet av en elgitarr när han trampar på fotpedalen till trumman på golvet. Jag ger honom ett ACME-instrument när han trampar och då upplever jag att Oskar trampar stadigare. Dessutom ökar vakenheten i och med att han blåser och det i sin tur påverkar koncentrationen på uppgiften.

Om jag kopplar ihop hans ökade KFU och hans ökade stabilitet i kroppen med betydelsen av förmågan att kunna automatisera rörelser, har det medfört att i takt med att han får allt mer automatiserade rörelser, får han också allt mer energi över till att koncentrera sig på kognitiva uppgifter som till exempel skolarbete.

Jag vill illustrera detta med en händelse som Oskars klasslärare13 berättade om. Längst fram i Oskars klassrum finns det en tavla där klassläraren skriver upp vad som ska hända under dagen i form av ett schema. Varje moment har sin rad. Oskar gick en dag fram till tavlan på eget initiativ och suddade ut det moment som just var färdigt. Han fortsatte på samma sätt resten av dagen. Klassläraren sade att Oskar aldrig gjort något sådant förut. Han brukar ofta inte veta, utan frågar, vad som ska hända härnäst. Nu hade han sett schemat och dessutom successivt suddat ut efterhand som om han förstod hur det

fungerade. Hon såg till att Oskar fick det som sin speciella uppgift att göra just detta så vet både han och klasskompisarna vad som är gjort och vad som ska göras härnäst.

Jag tolkar detta på följande sätt. Oskar behöver inte längre lägga lika mycket energi på att sitta ordentligt på stolen, eftersom stabiliteten i kroppen har ökat. Han kan i stället lägga den energin på att följa med vad som händer på lektionerna på ett effektivare sätt.

Här ser jag ett tydligt exempel på hur FMT-metoden kan vara ett stöd och komplement till det pedagogiska arbetet i skolan. Genom att ge barn med behov av särskilt stöd i skolan möjligheter att arbeta med FMT, där fokus ligger på att optimera funktioner som så väl behövs för skolarbetet, kan de ha en större möjlighet att lyckas i skolan.

När jag nu arbetar vidare med Oskar kommer jag att fokusera på att fortsätta utveckla hans KFU och stabilitet i kroppen samt att bearbeta automatiseringen av hans rörelser. Även Oskars handgrepp behöver utvecklas vidare. Som jag berättade i beskrivningen av Oskar, spelade han trummor tidigare. Det vill han gärna göra igen.